Jag avskyr egentligen frågor som rör den "ultimata" favoritboken. Jag har så många favoriter, beroende på vilket humör och sånt jag är på så passar olika typer av böcker. Jag hade kunnat nämna femtio titlar som jag tycker ofantligt mycket om och vill tvinga på så många människor som möjligt.

 

Men.

 

Jag säger istället så här: den favoritboken som haft störst inverkan på mitt liv. That narrows it down. 

 

 

Hemingway? Hemingway, men kanske inte i den skepnad som folk är vana vid. Mellan de här pärmarna finns utvalda artiklar och texter från de fyra årtionden som Hemingway skrev journalistiska texter. Mellan de pärmarna hittade jag också en orsak och vilja till att läsa journalistik (sen att det "bara" blev på gymnasienivå är en annan historia). Det är en sån bok som jag plockar fram då och då, läser några artiklar, ställer undan igen - har alltid tyckt att Hemingway gör sig bäst i små doser. Alltid älskat hur han leker med språket, upprepningar och stilistiken är skicklig och avundsvärd. Så långt ifrån mycket av dagens journalistik. 

 

 

bokrean började igår (om det nu lyckats undågå någon), sedan mailet kom om att man kunde förhandsboka titlar har jag fyllt min kundvagn på adlibris lite då och då. Plockat bort, lagt till, tänkt om, tänkt till. I går eftermiddags skickade jag lite tveksamt in beställningen. Jag är i vanliga fall en person som brukar vänta, men i år fanns inte så många titlar som lockade mig. Har även efter ett par år i stort sett gett upp de fysiska bokhandlarna under rean då de oftast mest har reat deckare där jag bott, tråkigt. Så, vilka titlar blev det då?

 

♣ Åsa Strollo Anderberg, Hoppas

♣ Paul Auster, Man in the Dark

♣ Stefan Einhorn, Änglarnas Svar

♣ Christin Ljungqvist, Kaninhjärta

♣ Toni Morrison, A Mercy

♣ Vladimir Oravsky, Från Astrid till Lindgren

♣ Steve Sem-Sandberg, Tre Romaner

 

Dessutom fick dessa också följa med:

♣ Jane Austen, Emma

♣ Jane Austen, Mansfield Park

♣ Jane Austen, Pride and Prejudice

♣ Frances Hodgson Burnett, The Secret Garden

 

Prislappen hamnade strax över fyrahundra kronor, ganska perfekt. Tyckte avsaknaden av engelska titlar var ganska markant, speciellt engelska ungdomsböcker, men det kanske bara är jag? Nu får vi bara se hur länge det dröjer innan jag får mitt fina lilla paket - erfarenheten säger att det brukar bli längre leveranstid under rean. 

 

Har tänkt på denna ett tag - kan komma på många titlar om jag hade vänt på frågan.. Men nej, jag har inte vad jag vet läst en bok som många avskytt men jag tyckt om. Om jag har det så var det väldigt längesen..  

 

Urg. Bland alla bokinlägg är det kanske dags att bli lite personlig igen, bollplanka lite. Mitt kontrakt på boende går ut i början av juni, alltså lite drygt tre månader tills jag blir hemlös igen. Har jagat lägenhet större delen av tiden här och ja, jag är lite knusslig. Jag vill inte vara inneboende, inte ha en del i "dublettlägenhet" & betala lika mycket hyra som om jag hade bott själv. Jag vill ha en egen lägenhet. Etta, tvåa, tjugo eller trettio kvadratmeter spelar inte så stor roll längre. Mina föräldrar är schysta, jag har någonstans att bo i sommar, men det vore ganska idiotiskt att tro att det skulle funka nu när det knappt funkade sist (& inte senaste veckan jag var där heller, i september under VFUn). Det är så frustrerande. Men: i Halmstad har jag eventuellt jobb, eller ialla fall så sjukt mycket bättre förutsättningar för att få ett jobb än här. Är bara så himla kluven just nu. Jag vill ha ett eget ställe där min katt kan få bo med mig, för jag saknar henne galet mycket. Som om inte studierna innebar tillräckligt med stress - är det verkligen försvarsbart att det ska vara såhär jäkla omöjligt för en student att få tag  på en studentlägenhet? 

 

Jag vill tro att det är meningen att jag ska vara här, plugga det jag pluggar eftersom ödet spelade korten så sist. Tidvis tvivlar jag så otroligt mycket, mest på min egna förmåga - men det kanske det är så det ska vara. 

 

Småsmåsmå skogsstigar istället för motorvägar. 

♣ Favorite titles ♣

 

Också en utmaning som jag gjorde om till plural-form, för enkelhetens skull. Några exemplar på titlar jag tyckte mycket om:

 

♣ Drömfakulteten

 Veckans tematrio från Lyran har sportlovstema! Berätta om en bok där någon sport, idrott eller ett sportintresse har en betydande plats! (OK, det blir godkänt om ni kan hitta böcker där sport överhuvudtaget omnämns.) 

 

1. Catching Jordan och Stealing Parker av Miranda Kenneally (serien Hundred Oaks) har båda sport i sig - Catching Jordan handlar om amerikans fotboll och Stealing Parker om baseboll/softball. Det jag gillar med serien är att (ja, det är typical high school-böcker) det är tjejer som är i centrum, de är tuffa och killarna i de olika lagen accepterar dem. De är ganska lättlästa men ändå en serie som jag kommer fortsätta med då jag gillar skildringen av Hundred Oaks och karaktärerna, plus att det är ganska avkopplande att läsa high school-dramatik då & då.

 

2. Springa för livet av Bengt-Åke Cras läste jag någonstans på mellanstadiet kanske, en bok om en ung tjej och löpning. Minns att jag tyckte väldigt mycket om den (tror att det finns en uppföljning också).

 

3. Turk & Ayla - Niklas Krogs serie (trilogi om jag minns rätt: Ingen rädsla, Turk & Ayla och Sista skottet) om kärlek och basket, fördomar och vänskap. Även om jag inte tyckte serien var något för mig (riktar sig främst till högstadieålder) så tar den upp en del bra och tänkvärda saker.

 

.. för att inte tala om alla hästböcker jag har läst under uppväxtåren. 

 

 

 

♣ The most surprising plot twist or ending ♣

 

 

Aidan Chambers över åttahundrasidors roman om Cordelia Kenn är uppdelad i hennes olika "kuddböcker" - en variant av dagbok. Vi får följa henne genom tonåren, förälskelser, misstag mm. Jag gillade den trots att Aidan kunde dämpat sig på vissa stället, ibland känns vissa delar väldigt överdrivna. Däremot så blev jag helt mållös, nästintill chockad när han sisådär åttahundra sidor in i handlingen gör en tvärvändning, någonting man inte alls förväntar sig. Det är någonting jag aldrig kommer glömma eller förlåta Aidan för - även om jag mycket väl förstår hans motiv. Hittills är det slutet det mest överraskande jag har läst, man har ingen aning om vad som komma skall. 

Har sneglat på Annikas bokbloggsjerka några veckor, dags att haka på nu då? Veckans jerka handlar om: Brukar du drabbas av lässvackor ibland och hur gör du i så fall för att ta dig ur dem?

 

Jag är väl lite av svackornas gudinna om man ska säga så - både när det gäller läsandet, skrivandet och pluggandet. I botten misstänker jag mest att det handlar om ändrade prioriteringar (ex sitta vid datorn istället för att läsa) och dålig självdisciplin. Oftast är det efter "jobbiga" böcker, hade svårt att plocka upp någon bok efter The Fault in Our Stars för att det kändes som den ultimata läsupplevelsen, det kändes inte som att någon bok passade, eller som när jag tvingade mig igenom Gullivers resor i gymnasiet - då kändes läsningen väldigt jobbig. Jag vill se läsningen som något roligt, en chans att säga nej till min verklighet en stund och befinna mig i någon annans. 

 

Hur hittar jag då tillbaka till böckerna? Ibland plockar jag lite bland favoritböckerna, läser understrykningar*, ibland väljer jag någon enklare typ av bok - Sophie Kinsella, Janet Evanovich, Miranda Kenneally. Hittills har det funkar (favoritböckerna mest) för att de visar den andra sidan av läsningen, den jag tycker så mycket om. Numera så är de få gånger jag får tvinga mig igenom böcker (annat än studielitteratur då), vilket har minskat svackorna, jag har hittat en genre jag gillar att hålla mig till, har blivit bättre på att sålla och tycker således om de flesta böcker jag läser. 

 

* jag kladdar i mina böcker. Dock "bara" med blyerts, mjuk blyerts till och med. Markerar favoritstycken mm, användbart i många situationer. 

 

Författare: Annakarin Thorburn

Titel: Jag biter i apelsiner

 

Jag biter i apelsiner handlar om en ung tjej med ett liv som hon inte riktigt vet hur hon ska hantera. Hon har Ödlan, en kille som kommer och går som han behagar, som lever konstnärsliv med färgflagor i håret. Men där finns också Lo från universitetet som hon träffar på biblioteket, som hon pluggar franska ihop med. Plötsligt har allting trasslat till sig, två män som nästintill är motsatser - men vem är hon? 

 

Jag hade läst ganska mycket positiva ord om Annakarins debut - och ja, det är en bra debut, en bra start på en författarkarriär. Men jag vill ha mer. Någon skrev att den var "blek" och jag kan faktiskt känna igen uttrycket i mina tankar, att jag hade velat ha mer - jag kände mig distansierad till karaktärerna även om jag borde känna igen mig delvis. Jag förstår aldrig huvudpersonen och har svårt att se varför hon gör och reagerar som hon gör och jag hade velat ha en starkare story. Jag gillar språket, uttrycken i boken - många härliga liknelser. Men nja, helhetsintrycket är tyvärr inte så bra som jag hade hoppats, tyckte det var en ganska platt story och många liknande böcker går att hitta - ska man påpeka något anmärkningsvärt så är det språket. Kommer antagligen att läsa fler böcker av Annakarin om det kommer några, för det finns potential och jag gillar författare med lite udda språk och uttryck, men denna boken var ingenting som jag föll handlöst för. 

 

 

 

♣ A book that changed your opinion about something ♣

 

 

En bok jag skrev om i tematrion för några veckor sedan: Mankell om Mankell, en intervjubok skriven av Kirsten Jacobsen. Man kan väl säga att den skakade om min verklighetsuppfattning, min uppfattning om människor. Mankell är en människa som jag lyssnat på så många gånger jag bara kunnat: författarbesök och seminarium på bokmässor - för att han säger ofta så insiktsfulla och kloka saker. En bok som fick mig att, kanske inte ändra åsikt, men börja fundera på hur världen och samhället egentligen fungerar och varför. Fascinerande läsning om en fascinerande man.

 

Thirteen Reasons Why av Jay Asher har ett tema som inte är helt ovanligt i YA-genren nämligen självmord, från början verkar dock denna boken skilja sig från massan då den har en annorlunda "twist": Hannah Baker heter tjejen som har fått nog, men innan hon tar sista steget spelar hon in sju kassettband, tretton anledningar till varför. Dessa band skickar hon sedan till första anledningen, första personen med budskapet lyssna och skicka vidare. Personen som vi som läsare får följa medan han lyssnar på banden heter Clay Jensen, han var kär i Hannah och har ingen aning om varför han är med på banden, bara att han är - och det finns bara ett sätt att ta reda på varför... 

 

 Som sagt: den skiljer sig lite från annan liknande litteratur i och med att man inte får följa Hannah innan utan lär känna henne först efteråt. Tyvärr hade jag väldigt svårt att tro på det som står i boken och Hannah väcker mer irritation än sympati hos mig. Jag hade velat ha mer djup, mindre anledningar och mer förklaringar, något som berör. Jag trodde att jag skulle tycka om den och det är inget fel på konceptet, men den lyckades inte fånga och hänföra mig så som jag ville att den skulle göra. 

 

 

 

 

♣ A character who you can relate to the most ♣

 

 

Alicia är huvudpersonen i Allt jag säger är sant av Lisa Bjärbo och jag känner mycket väl igen frustrationen, önskningarna om något annat från när jag själv var sexton, sjutton. Skillnaden mellan oss är att Alicia faktiskt gör det som jag själv bara tänkte, att hon vågar ta steget rakt ut även om hon inte har en aning om var hon landar. Jag var mer försiktig, mindre framåt. Tror att Alicia är en ganska lätt karaktär att känna igen sig i om man nu varit sexton, sjutton och jävligt frusterad. 

 

 

 

 

En uppväxtbok, ni vet, en sådan som fanns någonstans där man växte upp. Då på svenska: "Måsen" låg i stugan hos mormor och morfar, de hade en stuga på tomten där vi brukade sova när vi var på besök. I en låda låg lite böcker, serietidningar (Fantomen, för pappas skull) och korsord. Hade för längesen glömt bort vilka böckerna var fram till en av kompisarna plockade fram ett ex av Jonathan Livingston Seagull skriven av Richard Bach när vi pratade om vad vi läste för tillfället - och med en gång kände jag igen den, trots att det är säkert minst tio år sedan jag såg den. Så jag kunde inte låta bli när jag några dagar senare skulle lägga en beställning på adlibris utan klickade hem ett ex, på engelska denna gången.

 

För att vara en tunn bok på drygt nittio sidor så är innehållet stort, det är en bok om att våga, om att gå sin egna väg och inte vara "som alla andra" - tankekraft. Jag tror även det är en bok som man kan läsa och tolka väldigt olika från person till person (det finns lika många varianter av en bok som den har läsare, men vissa böcker är mer tolkningsbara).

 

"But overcome space, and all we have left is Here. Overcome time, and all we have left is Now." p57

 

En väldigt filosofisk bok om frihet, möjligheter och konsten att flyga. En bok som rekommenderas till alla.

 

Utgiven: 2006 (1970)

Förlag: Scribner Book Company

Språk: Engelska, (87s)

Övrigt: Med bilder av Russel Munson

 

 

 

 

 

Tentan skriven igår, ingen aning om hur det gick - gissade mest om jag nu ska vara ärlig. Slocknade i sängen ganska tidigt igår med en bok i handen (inte bokens fel) och vaknade mitt i natten och hade ont i de flesta muskler. Helgen ska mest ägnas åt lästid, har inte haft så mycket på sistone och det verkar inte bli så mycket framöver om man ska lite på studiehandledningen (mycket luckor i schemat, men samtidigt många arbeten utanför schemat). Kommer lite tankar kring böcker jag läst på senaste tiden och lite annat inom kort. Har en hel hög av olästa böcker som väntar och med tanke på bokrean som startar om fyra dagar så lär inte högen bli mindre. Men å andra sidan - finns det bättre sätt att spendera en februarihelg än uppkrupen i sängen under en filt med böcker? 

♣ A book that you wish more people would’ve read ♣

 

 

 

The Disenchantments av Nina LaCour räknas antagligen till genren crossover-litteratur. Colby & Bev är bästa kompisar och har länge planerat sin roadtrip genom Europa; efter studenten ska Colby följa med Bevs band "The Disenchantments" på turné och sedan spendera ett år runt om i olika länder. Men mitt i allt så kommer det fram att Bev inte alls är lika övertygad om att det är vad hon vill, utan funderar på att överge planerna och Colby för att istället börja på collage. 

 

Det är en bok om vänskap och vad som händer när man helt enkelt drar åt olika håll - hur hanterar man att en vän gått bakom ryggen på en när man måste umgås med hen varje dag? Hur går man vidare med sitt liv när ens planer helt enkelt går upp i rök? 

 

Nina LaCour har skrivit en engagerande bok som jag tror det är lätt att tycka om. 

 

♣ If I stay / Where she went av Gayle Forman 

♣ Lover's Dictionary av David Levithan

♣ Books you wanted to read for a long time but still haven’t ♣

 

Frågan var från början i singular-form, men med alla travar av olästa böcker jag har så kan man lika gärna göra en lista:

 

♣ Jim Grimsley - Winter birds

 

♣ Favorite book you own ♣

 

 

Mer än hennes mun, hittad på en bokrea för en massa år sedan. Innehållet? Shakespeares 152 sonnetter, på engelska och även översatta till svenska av Sven Christer Swahn: mina favoritöversättningar eftersom de behåller sonnettens form, rytm. Varje sonnett illustrerad av Ulf Lundell. Jag har alltid varit fascinerad av sonnetter; aldrig lyckats skriva någon själv. Har alltid ansett att de är Shakespears bästa verk, så lätt att gå vilse bland, fastna - undra vem de egentligen skrevs till, för. 

 

The complete Chronicles of Narnia - alla sju böckerna inbundna, illustrerade av Pauline Baynes. Underbar layout. 

I denna tematrio är det i alla fall meningen att ni ska berätta om litteratur ni tycker är dålig. Ge exempel och motivera varför. Och låt andra tycka annorlunda! Inlägget som skapade diskussion på Bokhora och som jag skrev om förra veckan har fått spegla veckans tematrio hos Lyran.

 

1. Den oändliga historien hade jag väldigt svårt för att tycka om; dels för att jag tyckte den var rörig och hafsigt skriven på vissa ställen och på några ställen hade jag velat ha mer beskrivningar, att det skulle ha stannat upp lite. Ville ha mer djup i den. Kan väl säga att det är också boken som jag fått mest kritik för att jag inte tyckt om. 

 

2. Böcker som inte har en klar dramaturgi eller handling, jag tyckte Öken av Le Clézio var en sådan, inget emot långsamma och poetiska böcker: men jag vill ändå ha några händelser, några vändningar - utveckling helt enkelt. Jag gillar inte heller böcker med ett språk som inte passar innehållet eller karaktärer, ett misstag som är ganska lätt hänt. Eller böcker som försöker ta sig fram på samma våg som en uppmärksammad bok, exempelvis är de copycats som försökt härma Twilight mer eller mindre diskret. Två exempel är Fallen Ängel av Becca Fitzpatrick och Evermore av Alyson Noël som var lite väl lika för att det ska kännas som en olycklig slump. 

 

3. I allmänhet har jag svårt för biografier och speciellt självbiografier utan källförteckningar. Bara för att en författare skriver en självbiografi så betyder ju inte det att den ska vara mindre sann än en biografi - källor är en viktig del för mig som läsare att ta del av då jag själv får chansen att avgöra sanningshalten. Jag har läst 7,5 högskolepoäng i ryggsäcken om just biografi som genre (Örebros Uni) och reagerar på att det är så många biografier och självbiografier som läsaren ska tro på utan att få en chans att granska källorna och vad som finns till stöd för bokens och innehållets existens. Författare som skriver om sina föräldrars tankar utan att redovisa var de kommer ifrån - är det verkligen biografiskt? Jag förstår varför många författare valt att skriva semi-biografier (oftast utgivna som skönlitterära verk) Siri av Lena Einhorn och Steve Sem-Sandbergs bok Theres räknas dit: bägge har rötter i verkliga liv, men för att själva få spekulera och dra slutsatser har författarna valt att ta steget från biografierna och mot det skönlitterära. 

♣ Favorite book from your childhood ♣

 

 

Astrid Lindgrens böcker i allmänhet var en stor del av min barndomsläsning, men Bröderna Lejonhjärta har alltid haft en speciell plats i bokhyllan. "Mitt" exemplar saknar sin rygg och på försättsbladet står det något som gammelfarmor skrivit till mamma, daterat sjuttiosju. Jag är inte säker på att jag ens frågat mamma om det är ok att jag lånat hennes exemplar på obestämd tid - får fråga henne när jag packar upp biblioteket nästa gång. 

 

Nangijala är en sådan plats jag gärna återkommer till, som jag gärna vill stanna i, bland sagorna och lägereldarna. När jag läste Astrid Lindgren-kursen som de har på Örebros Universitet så gav det nya, fina perspektiv  på just Astrids berättande och jag kunde läsa berättelserna på ett nytt sätt och hitta nya saker som inte mitt tioåriga jag förstod sig på. Det är en av nycklarna till Astrids författarskap: att hon skriver för människor oavsett ålder, att man kan läsa hennes böcker på så många olika sätt. 

 

 

 

 

 

tentaplugg-mode. 

 

har några tidsinställda inlägg som dyker upp här, men det kanske blir lite tyst till på fredag. Ifall ni undrar vad som hände. Tänker se till att bli godkänd så jag slipper läraren vi har nu för ett tag framöver... Idag började han lektionen med att påpeka att vi var den sämsta grupp han haft och om det berodde på att vi var omotiverade eller lågintelligenta - för det kan ju inte alls vara hans fel att halva klassen fått kompletteringar på inlämningsuppgifterna.. Jag klarade mig på bägge, ganska mycket på rena chansningar (förvirringen var ganska total) - ska det behöva vara så? Blir så frustrerad. 

 

Så. Tentaplugg. 

... dags för en liten bekännelse kanske? Jag har en ovana, kanske en ful sådan, jag vet inte riktigt vilken kategori den kan passa in under. I många fall när jag läser början på en serie eller trilogi så nöjer jag mig efter första boken om det inte finns en tydlig cliffhanger eller något annat som lockar att läsa vidare med en gång. Det är ganska få gånger jag lägger ner en trilogi eller serie helt utan dock. 

 

Några exempel:

The Hunger Games - läste första boken, var inte jättesugen på uppföljarna eftersom väldigt många bloggare tyvärr inte tänkt när de bloggat utan avslöjat alldeles för mycket utan att varna för spoilers. Men ja, de ska väl läsas någon gång.

The wolves of Mercy Falls - jag är fördomsfull, jag vet, men det kändes som att första boken slutade fint för sig själv och att de andra mest skulle bli en upprepning dramaturgiskt och handlingsmässigt sett. Inte en serie jag är speciellt sugen på att fortsätta, men man vet aldrig.

Millennium-trilogin - jag väntade ganska länge med att läsa första boken, mycket på grund av att serien blev så hypad och jag har svårt för sådant. Gillade verkligen första boken och har tänkt att läsa de andra.

Harry Potter - jag har fortfarande inte läst sista boken, inte helt säker på att jag läst ut näst sista heller. För att vara ärlig så är inte HP-böckerna my cup of tea, speciellt ska man inte läsa dem tätt inpå om man som jag är allergisk mot upprepande dramaturgi, för mig var det som att läsa samma bok x-antal gånger bara med olika vändningar. 

 

Dramaturgi - ett viktigt ord vars sammahang oftare förekommer kring filmer än böcker, även om det är  i bägge. De flesta böcker har en väldigt tydlig klassisk dramaturgi-kurva och det är väldigt tydligt i serier om författaren följer samma mönster hela tiden och då blir det ganska tjatigt. En nackdel med att läsa mycket om böcker och följa bokbloggare är tyvärr att många skriver ganska avslöjande om serier man inte läst än, ex The Hunger Games som var populär när den publicerades och många bloggare var väldigt snabba med att läsa. Det gjorde tyvärr att jag som var lite segare till slut visste mer eller mindre hur andra och tredje boken slutade, det förstörde lusten att fortsätta serien efter första boken. Jag är den typen av person som uppskattar varning för spoilers och försöker tänka mycket själv på hur jag skriver om böcker för att det inte ska för avslöjande. Hur läser ni serier? Fortsätter ni även om första boken känns bra som den är?

Jag vet inte riktigt hur jag ska motivera det här, för jag tycker att Pride and Prejudice talar ganska mycket för sig själv i just den här frågan. 

Johanna Lindbäck skrev ett bra inlägg på bokhora häromdagen just om att många bokbloggar bara skriver om böcker de gillar och inte nämner de sämre titlarna och en fråga som var uppe för några veckor sedan och cirkulerade var hur ärliga bokbloggarna är i sina kommentarer/recensioner kring böcker. Det här året har jag bloggat om alla böcker jag läst ut utom en (The Lion, the Witch and the Wardrobe, med anledning av att jag tänkt läsa alla och samla de under ett inlägg). Men de böcker jag faktiskt inte läst ut? De böcker som jag gett upp? För några år sedan skulle jag aldrig, aldrig ge upp en bok. Hade jag bestämt mig för att läsa den så gjorde jag det oavsett om den var, enligt mig, dålig och tråkig. Idag har jag en oändlig lista med böcker jag vill läsa och jag vill helt enkelt inte ägna tid åt att läsa böcker jag inte tycker om. 

 

I januari började jag läsa två böcker som jag till slut lade ner:

Tithe av Holly Black & Camera Obscura av Johanna Holmström

 

Tithe är första boken i en serie om älvor och som jag tänkte att jag skulle gilla, men efter handlingen hade sparkats igång så kände jag bara att "det här har jag läst så många gånger förr". Just då orkade jag inte upprepningar, jag ville ha något nytt. Det är mycket möjligt att serien utvecklas till något jag hade tyckt om, men just då i den situationen så lämnade jag boken efter ca femtio sidor. Det är ingen serie jag tänker plocka upp igen inom en snar framtid. 

 

Camera Obscura är en novellsamling. Efter att ha läst två noveller så kände jag att språket och handlingarna inte direkt var något jag fastnade för och valde att lämna tillbaka boken istället för att låna om den. Jag har läst så otroligt många noveller på bland annat sajter som Sockerdricka, vilket gör att jag har en ganska klar bild över hur jag vill att noveller ska vara och för det mesta blir det tyvärr besvikelser. 

 

Jag tror att många av böcker som jag inte uppskattar läses vid fel tillfällen eller av fel anledningar. Män som hatar kvinnor läste jag inte förrän i september förra året och gillade den verkligen, men jag tror att om jag hade läst den mitt i hypen för att jag kände mig tvungen att göra det så hade jag haft en helt annan uppfattning om boken. Var bok har sin tid och situation - läsning är inget man ska tvinga fram. Just nu försöker jag läsa de böcker jag vill framför de som känns som "måste-böcker" (vissa klassiker etc.) för att det är inte roligt att tvinga sig igenom en bok. 

 

  

 

Narnia. Igen. & för att förtydliga: när jag pratar om filmatiseringen av Narnia så finns det bara två filmer för mig: The Lion, the Witch and the Wardrobe & Price Caspian - alltså filmerna som regisserades av Andrew Adamson. Jag är så fantastisk glad över hur bra filmerna blev, hur Andrew var nitisk med hur han ville ha det - han baserade Narnia på hur han mindes böckerna från sin barndom och inte ur ett "vuxet perspektiv". Karakatärerna, miljöerna - det finns inte mycket som inte stämmer in på hur jag föreställt mig Narnia från böckerna. Det här är filmer (och extramaterial) jag sett otaliga gånger, kan replikerna, vet oftast var scenerna är inspelade och hur. Magiska filmer om ett magiskt land: tack Andrew. 

 

Andra bra filmatiseringar:

♣ Where the Wild things are

♣ Stardust

♣ Bröderna Lejonhjärta

 

grupparbetet inlämnat, redovisat och godkänt, det är väl ungefär det som hänt de senaste två dagarna. Igår spenderade jag större delen av dagen efter uni i sängen. Hade knappt sovit för att handen bestämde sig för att krångla mer än vanligt och göra förbannat ont.. Inte läst så mycket i veckan, ska försöka idag, svårt att läsa annat än på ipaden då det är svårt att hålla böcker med en hand (speciellt när det är tjocka böcker). Beautiful Creatures står högst på prioriteringslistan, lånad på SB i Växjö och ska vara tillbaka om fyra dagar (fjorton dagars lån pga reservationer). 

 

Hämtade även paket i måndags som innehöll följande:

 

 

 

Nicole Krauss bok The History of Love var för mig mest förvirring: folk hade bloggat fantastiska saker om den och mina vänner sa att jag bara måste läsa den. Ni vet, den pressen. Så jag läste, förväntade mig magi och förälskelse och en ny favorit. Men nej, jag förstår faktiskt inte boken, för mig var det ett virrvarr av personer vars liv gick in i varandra och händelser jag inte förstod - synd för i övrigt var det en väldigt vackert skriven bok med en bra grundidé. 

 

Andra titlar som inte matchat mina förväntningar:

♣ Extremly loud & Incredibly close (Jonathan Safran Foer)

♣ Before I Die (Jenny Downham)

♣ Jag är den som skall komma (Johanna Nilsson)

 

Nicole Krauss The History of Love:

"Once upon a time there was a boy who loved a girl, and her laughter was a question he wanted to spend his whole life answering." p 11

 

 

"It's one of those unforgettable moments that happens as a child, when you discover that all along the worlds been betraying you." p 93

 

 

John Green Looking for Alaska:

"So I walked back to my room and collapsed on the bottom bunk, thinking that if people were rain, I was a drizzle and she was a hurricane" p 88

"As he read, I fell in love the way you fall asleep: slowly, and then all at once." p 125

 

Håkan Lindquist Regn & Åska

"Du är som en varm fjäril i mig. Ständigt i rörelse." s. 93

 

Jim Grimsley Dream Boy

"The grass, heavy with morning dew, whispers to his feet as he crosses the yard."

 

Andrew Kaufman har skrivit en ganska skruvad bok, All my friends are Superheroes. Storyn är ganska enkel: Tom som är helt vanlig och inte har några superkrafter gifter sig med Perfektionisten, men på bröllopsdagen blir hon hypnotiserad av sitt avundsjuka ex Hypno till att tro att Tom är osynlig. Sex månader senare är Perfektionisten säker på att Tom har övergivit henne och bestämmer sig för att flytta till Vanocouver - Tom måste få henne att se honom innan planet landar annars är det för sent. 

 

Rolig och finurligt skriven; en bok som fick ialla fall mig att tänka efter på hur vi människor ser på varandra. Kan det som vi är extra bra på helt enkelt räknas som en "superkraft"? En liten bok med många tänkvärda meningar och underbara formuleringar, rekommeneras absolut. 

 

Utgiven: 200602

Förlag: Telegram Books

Språk: Engelska (108s, häftad)

 

 

 

 

Denna tyckte jag faktiskt var lite svår; spontant kan jag inte riktigt komma på någon kvinnlig karaktär som jag favoriserar. Boken jag läste nyligen Theres av Steve Sem-Sandberg innehåller ett starkt kvinnoporträtt. Samma sak med Joyce Carol Oates bok Foxfire och den starka karaktären Legs. Johanna Nilsson har också en förmåga att skriva starkt om just olika kvinnor i olika situationer; dock oftast som befinner sig lite utanför samhället. Så jag kan väl sammanfatta det med att: svårt med "favorit" bland kvinnliga karaktärer, utan det är mer hur de framställs som jag lägger vikten på/kring.

 

" - Rörelse: allt annat är smärta"

 

I Theres skildrar Steve Sem-Sandberg Ulrike Meinhof, en journalist som under sjuttiotalet tappade hoppet och blev en av nyckelfigurerna i den marxistiska Baader-Meinhof-ligan som utförde flera terrordåd i Tyskland. En tvåbarnsmamma som ägnade flera år åt att påtala vad som var fel i samhället med extrema metoder. Ligan greps till slut och Ulrike dömdes till åtta års fängelse; två år efter domen hittas hon död i sin cell. Om det var självmord eller mord konstateras aldrig. 

 

Utgiven: 200808
Förlag: Bonniers

Språk: Svenska (449s, pocket)

 

 

 

 

 

I Sara Stridsbergs bok Medealand och andra pjäser hittar vi tre stycken pjäser: Medealand, Dissekering av ett snöfall och Valerie Jean Solanas ska bli president i Amerika. Sara skildrar flyktingen Medea, drottningen Kristina Alexandra och Valerie Solanas: tre kvinnoöden varav det ena har vi som läst Saras bok Drömfakulteten redan bekantat oss med (Valerie Solanas). Trots att det är en annan form än prosan så behåller Sara sitt fantastiska språk och förmågan att framställa, att skildra karaktärerna är förvånadsvärd. Även om jag hellre hade sett pjäserna framföras på scen så fungerar de också som läsupplevelse. Väldig fin läsning om starka öden, ibland nästintill en lek med orden. Svårt att skriva om pjäserna utan att säga för mycket, gillar man Sara Stridsberg så skulle jag säga att man även bör läsa pjäserna. Vissa författare ändrar stil samtidigt som de ändrar genre eller format, men inte Sara, allt som jag gillar med hennes skönlitterära verk finns även här. 

 

Utgiven: 201112

Förlag: Bonniers

Språk: Svenska (462s, inbunden)

 

 

 

 

 

Lukas. Författaren sa själv följande om Lukas under bokmässan 2010: "Han har gått rakt in i hjärtat på mig. Det är lättare att prata om Lo." & ja, det är lättare att prata om Lo (bokens kvinnliga karaktär) för att Lukas är en sådan karaktär som gör ont. Lukas är den som alltid hamnar vid fel ställe vid fel tidpunkt, den som alltid blir missförstådd, lämnad. Förbisedd. Till sista andetaget är fortfarande en av mina favoritböcker & en av de jag absolut ska läsa om när jag väl packar upp mitt bibliotek. 

 

Notorious nineteen är titeln på Janet Evanivich nittonde bok om prisjägaren Stephanie Plum. Jag läste första boken i serien One for the Money (finns nu även som film under samma titel) någon gång under högstadiet och har förr varit ganska snabb på att läsa när de har kommit ut, dock börjar det märkas att serien har några böcker på nacken; upprepningarna anser jag börjar bli lite för många och handlingen är ganska förutsägbar. Denna gången var jag inte lika snabb på att läsa, tog ett tag innan reservationen från stadsbiblioteket hittade till mig. 

 

Boken innehåller det typiska för serien: klumpiga Stephanie som alltid hamnar i knepiga situationer & är en magnet för katastrofer, den snygga italienska snuten Morelli, mysteriska prisjägaren Ranger och en rad olika händelser. Försvunna sjukhuspatienter, en skum klinik, gängrelaterade brott och diverse sprängmedel. Relationerna i boken är ständigt ett cirklande, som katter kring het gröt och det börjar bli lite väl utdraget nu.

 

Jag börjar fundera lite på hur många böcker Janet kan skriva om Stephanie: för visst vill jag ha fler - men det måste komma någonstans, utveckling pratas det mycket om i serie-sammanhang och det har vi inte sett särskilt mycket av i denna serien, tyvärr. Jag vet att en tjugonde bok är på väg (borde släppas i sommar), men jag blir mer kritisk för varje bok som kommer. Funkar superbra som nöjesläsning då de inte är särskilt krävande - men har man läst alla så tror jag att det är fler än jag som tycker att det står och stampar lite väl mycket på samma ställe. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

The Lion, the Witch and the Wardrobe är den historian som jag bär med mig tydligast av C.S Lewis verk. Jag var åtta, nio när jag läste Narnia för första gången & har burit med mig serien ändå sedan dess. Knackat i garderober. Hållit utkik efter Aslans gyllene man. Aldrig slutat hoppats. Det är en fin historia som kan läsas på många olika sätt och kommer antagligen alltid vara en av mina favoriter. 

 

 

Veckans tematrio från Lyrans Noblesser lyder: berätta om tre böcker som visade sig inte överensstämma med dina förväntningar.

1. Extremely loud & incredibly close av Jonathan Safran Foer: alltså.. jag förväntade mig stjärnfall. Magi. Förälskelse. Allt som alla andra verkar ha tyckt. Istället blev det ganska mycket platt fall, boken är söt - men inte direkt mer än så för min del. Tyvärr. 

 

2. Girlfriend in a Coma av Douglas Coupland. Jag var fjorton och jäkligt skeptisk, "mitt stora jag" (kompis) pratar litteratur och hon säger att du måste läsa den! Den är sjuuuukt bra! Mitt skeptiska fjortonåriga jag plockar med en viss motvilja upp boken några veckor senare; förberedd på att förfäras - men istället får jag en helt fantastisk läsupplevelse. Såhär i efterhand kan jag se att det var lite den boken som hjälpte mig att halka tillbaka till YA-litteratur lite senare. Fortfarande en bok jag plockar upp då & då. 

 

3. Mankell om Mankell av Kirsten Jacobsen. Jag hade en väldigt klar bild över hur jag trodde att Henning Mankell var som författare och person, grundad på hans böcker, intervjuer men framför allt föredrag & seminarium han hållit i under åren. Därför var jag nästan lite rädd för att läsa intervjuboken med honom, för att jag trodde att det skulle splittra min bild av honom; såg skärvorna ligga på marken för mitt inre. Men snarare så blev det att boken förstärkte min bild utav honom när jag väl kom för mig att börja läsa den (blev ganska många omlån på biblioteket). Boken var verkligen inte vad jag trodde att den skulle vara, på ett positivt sätt. 

 

hittade följande tre recensioner i SvD idag, samtliga är böcker som jag (i varierande grad) funderar på att läsa:

 

 

 

C.S Lewis. Mannen som skapade Narnia. Det var en svår fråga, för jag har så många författare som jag tycker mycket om, även om jag kanske inte tycker om allt de har skrivit. Men det blev ändå Jack, som Lewis föredrog att bli kallad. Varför? Jag gillar författare som litar på sina läsare, som lämnar storyn lite åt läsaren för att själva utforma, bestämma över. Jack är en sådan och Narnia som är hans mest kända verk är skriven med minimalisk stil. Lite därför tror jag många har lättare för att läsa Narnia när de är yngre - för att då är fantasin mindre begränsad, mer fri och då blir böckerna på något sätt tjockare, Narnia växer och blir större. Det är ialla fall min erfarenhet av serien, att jag läste böckerna annorlunda när jag var yngre. 

 

 

Andra favoriter:

♣ John Green

♣ Sarah Dessen

♣ Ernest Hemingway

♣ Sara Stridsberg

♣ Johanna Nilsson

♣ Charles Dickens

 

 

.. så tog Halmstad-besöket slut och jag är tillbaka i Växjö efter att ha spenderat sisådär tre timmar på en buss. Hade dock sällskap av ipaden & Steve Sem-Sandbergs Theres, jag är smått förvirrad hittills - men språket är fantastiskt och formatet annorlunda, klippboksform. Verklig fakta blandat med fiktion. Blir lite klokare för varje sida jag läser känns det som i alla fall. Theres är en bok som jag haft länge på min lista över böcker jag vill läsa, känns bra nu när jag äntligen plockat upp den (eller snarare laddat ner den). 

 

Förhoppningsvis bjuds det på mer läsning i veckan; har även ett adlibrispaket på ingång. Skolmässigt är det grupparebete som gäller, redovisning på fredag. Förra fredagen fick jag reda på att jag nu klarat mig genom två papers som hälften av klassen fått kompletteringar på (trots att jag torsdagen innan deadline var så frustrerad att jag mest ville krypa ihop i fosterställning och gråta). Känns bra nu. 

 

Ska strax lägga mig, rummet doftar ylang ylang från aromalampan och jag borde ha packat upp istället för att gå igenom över hundra blogginlägg i readern och lite sånt. Men som Emily Dickinson skrev: "Forever – is composed of Nows" - jag väljer helt enkelt att göra det i ett annat nu. 

 

På återseende.

 

.. Enligt O frågar om hennes läsare vill ha ett pocketfodral - självklart svarar jag! 

Therese, Therese av Bisse Falk bar jag med mig i väskan genom hela högstadiet. Det var den ultimata ungdomsboken för mig just då, den där som beskrev hur hopplöst det kändes tidvis. Mitt trettonåriga jag var lyrisk över denna fantastiska bok. Mitt tjugoplusåriga jag är inte lika lyrisk. Jag har faktiskt inte vågat läsa om den på senare år, men jag vet att de "glasögonen" jag läser med idag är mer kritiska och jag vet inte om jag är beredd att ge upp det fina minnet jag har kring den här boken. Jag gillar det nog alldeles för mycket. 

 

Samma sak med:

♣ Twilight (Stephenie Meyer)

♣ Zebraflickan (Sofia Åkerman)

Igår fick jag ett mail från adlibris som berättade att The Indigo Spell gick att beställa, tredje boken i serien Bloodlines, spin-off serien på en av mina favoritserier: Vampire Academy. Tyvärr har jag överskridit min bokbudget för en ganska överskådlig framtid så jag får vänta på reservationen från SB i Växjö, förhoppningsvis får jag den relativt snabbt. Även läst ut två böcker nyligen: Medealand och andra pjäser av Sara Stridsberg & Notorious Nineteen av Janet Evanovich, kommer lite tankar kring dem i dagarna. 

 

Är i Halmstad över helgen, åker hem imorgon kväll igen då jag har föreläsning kl åtta på måndag. Har hittills hunnit med att sova i elva timmar, gått på årsmöte & medlemsfest. Imorgon blir det fika med kompisar och klappa lite hästar. 

♣ A book you hated ♣

 

 

Hata är ett väldigt starkt ord, föredrar ogillar starkt. Nu är det lite sådär med tanke på hur längesedan det var jag läste Thérèse Raquin av Emile Zola, men det är en bok som jag knappt tog mig igenom och inte kunde hitta några bra åsikter om alls. Ville mest kasta in boken i väggen när Camille ska döda katten. Usch. Nej, aldrig igen, säger jag bara. 

Carson McCullers har en förmåga att skriva om de mest udda människorna som lever på gränsen till utanför samhället, om ensamhet, om det outsinliga behovet av att bli lyssnad på och förstådd. En väldigt fin historia som i dagens samhälle kanske är mer aktuell än någonsin.

 

... a cat and a book.

 

Saknar min Ellen-kise, hoppas jag hittar lägenhet snart så hon kan komma & bo med mig igen.. & sova på alla min böcker som ligger lite överallt. 

 

♣ A book you thought you wouldn’t like but ended up loving ♣

 

 

Tidresenärens hustru var en bok jag snubblade över när jag runt tjugohundratio började använda boktipset och liknande sidor - den här titeln kom upp som exempel på böcker som jag kanske skulle gilla. Jag var ganska skeptisk mot sidorna överlag då, men när jag hittade den senare på bokrean så tänkte jag "varför inte" och köpte den. När jag väl började läsa slutade jag inte förrän boken var slut. Till en början är det förvirrande, för det gäller att hålla ordning på datumen och åldrarna i början av varje kapitel. Henry har en genetisk sjukdom som får honom att resa i tiden och boken fokuserar mycket på hans fru, Clare. Oron, saknaden och hemligheten som hon bär på, hur man kan få de allra uddaste av förhållanden att fungera. 

 

 

Andra böcker med samma attribut:

♣ Till sista andetaget (Anne Swärd)

♣ Girlfriend in a coma (Douglas Coupland)

 

 

... men har svårt att slita mig från datorn ikväll. Handen dunkar & värker & har varit jäklig jobbig den senaste tiden, mitt tillvägagångssätt att vänta på mirakel börjar te sig ganska... värdelöst. Morgondagen bjuder på skypande med A & C, vi ska grupparbeta och skriva ännu en tvåsidig uppgift, brainstormade lite idag på universitetet men om vi ska vara ärliga blev det ganska mycket bok- & läsprat istället. På vägen hem plockade jag upp min reservation av Beautiful Creatures - tjockare än jag trodde, den får kanske följa med till Halmstad i helgen (totalt fem timmar på buss under tre dagar, lär finnas lästid).

 

Nu väntar lite ipren, något kapitel i en bok & sedan sängen. 

 

 

Jag är den som skall komma är titeln på Johanna Nilsson nya roman och jag är kluven; Johanna är en författare som funnits i mitt liv sen jag var fjorton. Jag har hänförts, är van vid att hänföras av henne. Men även om Jag är den som skall komma har en mörk handling, ett kvinnoöde - det som Johanna byggt sin författarbana kring, så berör den inte så djupt som jag vill. Jag känner inte Bernices ångest, trasigheten, desperationen - eller var det jag som hade för höga förväntningar? 

 

"Jag är trettiotvå och ett halvt år och har burit tre barn under mitt hjärta. Ett av dem leker med änglarna, de andra två sitter i besöksrummet och försöker tänka ut hur de ska kunna befria mig."

 

Bernice är inlagd på psyket efter missfallet, psykos hävdar läkarna - själv hävdar hon att hennes namn är Messias. Att hon ska frälsa världen och återuppväcka sin förlorade dotter.  En av vårdarna blir hennes lärjunge, filmar hennes predikningar och lägger upp på youtube - men när de sedan rymmer tillsammans blir tillvaron allt mer destruktiv. 

 

Som sagt, jag är kluven, språket är fascinerande som vanligt med finurliga formuleringar och eftertanke. Men jag hade velat att boken skulle ha krupit in mer under skinnet på mig, fått mig att känna mig lite obekväm, känna det Bernice känner - och tyvärr så uteblir den känslan. Men ändå: en fascinerande, välskriven bok, som dock gärna hade kunnat ta ut svängarna lite till, våga lite mer. Lite mer åt SOS från mänskligheten-hållet, vi möttes tyvärr inte riktigt i den här boken, jag & Johanna. Har du inte läst något av Johanna så rekommenderar jag hennes lite äldre böcker - hennes stil är mer utpräglad i dem & hon är en författare som absolut bör läsas!  

 

 

 

 

♣ Most overrated book ♣

 

 

Förstod verkligen inte hypen kring Paulo Coelhos Alkemisten. Ska väl eventuellt läsa om den när jag flyttat till en lägenhet och packat upp mitt bibliotek. 

 

det som jag tror provocerar mig mest inom bokbloggsvärlden är alla dessa översättningar. De flesta bloggar om böcker som jag bevakar är väldigt svenska och det är sällan man stöter på engelska titlar (eller också har det något konstigt sätt som innebär att de läser på engelska och bloggar om den svenska boken, vilket jag inte tror). Jag var fjorton tror jag när jag började läsa på engelska, under högstadiet hade vi ett trettiotal lärare i engelska som min klass brände ut ganska effektivt så jag insåg att jag själv fick ta ansvar för mitt andra språk. 

 

Fem år senare var jag väldigt tacksam över att jag hade gjort det valet då jag precis hade tagit studenten och inte läst engelska i skolan på ett år - det är helt otroligt hur fort man börjar tappa något man ägnat nio år åt att lära sig.. Först då började jag läsa "ordentligt" på engelska, för jag insåg att om jag inte såg till att underhålla det så skulle de nio åren varit bortslösade ganska snabbt. Dessutom insåg jag hur olika översättningar är, hur tolkningsbara ord är och jag skulle idag aldrig få för mig att ens kommentera "författarens" språk om jag har läst en översättning - för det är översättarens val, översättarens ord. Ibland leker jag med tanken på vad som hade hänt om man bytt till en synonym - hur ändras tolkningen? Vilken skillnad blir det på meningen? Även om många översättare är skickliga så anser jag att det tappas för mycket och jag tycker det är synd att inte ta vara på språk jag kan. 

 

Min syster är en person jag har varit på om att försöka läsa på engelska, lockat med fantastiska böcker med enklare språk (YA mest), men samtidigt känt av var gränsen går. & visst - till en början känns det kanske jobbigt och går långsamt men det är likadant med vilket språk du än läser på, ju vanare du blir desto fortare går det. Numera reflekterar jag väldigt lite över om det är en svensk eller engelsk text jag läser, så jämlikt har det blivit för mig även om jag också tragglade mig igenom de första engelska böckerna jag läste. Men jag började med böcker jag antog att jag skulle fastna i - för fänglas man av handlingen och tycker det är intressant så blir det lättare. Engelska är ett språk som de flesta har lärt sig & jag tycker det är synd att fler inte tar vara på tiden och energin man antagligen lagt ner för att lära sig det. 

 

Se det positivt: att läsa engelska böcker på originalspråket innebär att man slipper vänta på översättningar (också ena av mina favoritanledningar) så man får tillgång till favoritförfattares böcker snabbare! 

 

Vilka språk läser du på - & varför? 

♣ Most underrated book ♣

 

Berätta således om tre bra böcker som passar både för ungdomar och vuxna (och alla däremellan) oavsett vilken etikettering boken har. Veckans tematrio från Lyran - och här kan man ju tycka att jag borde vara i mitt esse då jag mestadels läser ju den typen av litteratur. Här kommer min trio: 

 

1. The Night Circus av Erin Morgenstern. En fantastisk bok om en magisk cirkus, en cirkus som inte är lik någon annan cirkus med sina svartvita tält och som dyker upp utan förvarning & försvinner lika plötsligt. Väldigt fin och trollbindande bok som jag tror passar de flesta åldrar.

 

2. The Fault in Our Stars av John Green. Nej, jag kommer inte sluta tjata om denna fantastiska bok förrän varenda människa läst den. Helt. Jäkla. Underbar. 

 

3. If I stay / Where she went av Gayle Forman. Kanske lite fusk, men de två hör ihop så de får stå ihop. Stark och fin berättelse om en tjej som överlever en tuff bilolycka och vi får följa hennes pojkvän som hela tiden håller sig i närheten av henne på sjukhuset. Hur förhåller man sig till när det händer hemska saker kring de man älskar? 

 

har gått & funderat på det här inlägget ganska länge nu, eller innehållet snarare. Diskussioner går oftast om vad man läser, men idag tänker jag skriva om hur man läser. Hur? Jag är den typen av läsare som väldigt ofta läser en bok i en sittning, på en dag (med diverse pauser). Min mamma och syster är mer tålmodiga och det kan ta veckor för dem att läsa ut samma bok som jag läst ut på några fåtal timmar. På sistone har jag dock kommit på mig själv att i diskussioner kring böcker säga att "den har jag läst!" men jag kan inte erinra mig om handlingen. Jag kan minnas den i stora drag, visst, men inte så mycket som jag hade velat.

 

Så jag funderade på vad det beror på: är det för att jag ofta läser böcker i ett svep? Att jag på så sätt måste processa en hel bok åt gången istället för några kapitel? Även om jag tycker att jag läser boken utan att hasta igenom den så tycker jag ändå att det är svårt att kommentera den efteråt, hade det varit annorlunda om jag låtit den vila, läsa några kapitel per dag? Jag är otålig på det sättet och de flesta böcker jag läser är sådana som fångar mig, som jag inte vill lägga ifrån mig. Oftast så går jag tillbaka dagen efter eller senare och läser vid mina markeringar (post-its) för att processa och tänka efter - och kan få en ganska annorlunda uppfattning än den jag hade först om boken. Helhetsmässigt kanske den var fantastisk men när jag väl går in och läser delar, dekonstruerar helheten, så kanske jag ser helt andra saker som jag missade första gången och som ändrar min uppfattning. 

 

Går jag tillbaka till i läshistorik så är det ganska många böcker som är drabbade av detta "fenomen", speciellt böcker som jag inte äger och inte kan gå och kika i när lusten faller på.. Men frågan är om det skulle hjälpa att läsa lite åt gången för mig, tycker ofta jag tappar flowet - har jag väl kommit in i en bok vill jag fortsätta läsa till sidorna tar slut för att annars är jag rädd för att jag inte kommer hitta samma känsla igen - eller är det det som är meningen? Nu läser jag iofs mycket ungdomslitteratur (YA) och jag tror det har med saken att göra, att många YA är lite tunnare och lättare (gäller absolut inte alla). Sen finns det ju undantag: Pride and prejudice läste jag över tre dagar, Siri läste jag också på två eller tre dagar, så jag sträckläser inte alltid. Så dessa faktorer kan spela in: # mitt kassa minne # läshastigheten # genren # innehållet, "hur tung" boken är # sidantal. 

 

Stör mig ändå på det, vill komma ihåg mer än bara titeln på böcker jag har läst.. Någon annan som också har detta "problemet"? Hur läser ni?

  

 

Älskade Krig och Förbannade Fred av Johanne Hildebrandt tar oss till ett krigshärjat Irak; huvudpersonen (tv-reporter) Sara får i uppdrag att resa till Irak för att leta reda på Magnus och överlämna en mapp till honom. Sara som precis fått sparken tar jobbet och lämnar trygga Sverige för en tillvaro i krigets kaos. I Förbannade Fred hamnar vi istället i Afrikas konfliktområde, Darfur. Sara ska spela in reportage om kriget som ska sändas under en välgörenhetsgala, men resan får oväntade vändningar. 

 

Det märks att Johanne vet vad hon skriver om, krigsbeskrivningarna är detaljerade och känns trovärdiga. Det är inget förskönande utan ganska brutala sanningar om krigen och som läsare får vi även möta personer som är mitt uppe i det, som inte kan ta sig därifrån. Man vill ha lyckliga slut som läsare, man vill att det ska sluta bra - men samtidigt vet de flesta att krig sällan slutar bra. 

 

I början av februari kommer barnboken Rosas buss att ges ut översatt till svenska skriver SvD. Boken är skriven av Fabrizio Silei och handlar om Rosa Parks som på femtiotalet vägrade att ge upp sin plats på bussen för en vit man (afroamerikaner fick bara sitta längst bak i bussen). Rosa och bussincidenten blev en viktig symbol för den amerikanska medborgarrättsrörelsen. Jag tycker det är jättebra & viktigt att böcker som den här ges ut och översätts - speciellt då Rosa Parks skulle ha fyllt etthundra år imorgon. Vi lär av historier och det här är en del av vår historia som man bör veta om. Ska bli spännande att läsa den när den väl kommer ut. 

  

 

Jag älskar karaktärerna i Jenny Valentines böcker, speciellt dessa två. Båda handlar egentligen ganska mycket om trasiga familjer och det är kanske inte det första man tänker på när man tänker på saker som gör en glad. Men ialla fall jag hade en varm känsla i bröstet när jag läste ut dessa två böcker - och handlingen varierar mellan att vara brutalt ärlig och söt. För det mesta skriver Jenny om unga människor som försöker lösa vardagen, som antagligen flyr eller stannar kvar och slåss, hon skriver om verkliga, mörka saker men det finns ett ljus i tunnels slut. Och jag tycker det är så viktigt med ungdomsböcker - det ska aldrig kännas som att falla ner i ett stort svart hål, man får gärna dras till kanten, men aldrig närmare än så. En fin balans tycker jag. 

 

Hur stor inverkan kan ett dygn ha på resten av ens liv? Hur vet människor vilka de är, vad de vill? Och hur vet man att de inte bara låtsas, spelar teater? När Allyson säger ja till en dag i Paris med en kille hon nyss träffat så bryter hon mot sitt vanliga, genomtänkta beteende. Men vilka konsekvenser kan egentligen en dag få? Vem är egentligen killen, Willem, som hon träffat?

Just one Day är titeln på Gayle Formans nya YA-roman, tidigare har hon skrivit If I stay och Where she went - två böcker om Mia & Adam som jag tyckte väldigt mycket om. & det är alltid lite av en chansning att läsa något av en författare som man tycker om och har en uppfattning om innan, för det lägger alltid ribban lite högre.

 

Just one day handlar mycket om att våga, om att hitta sig själv, fatta egna beslut. Om teorin att tillvaron består av accidents och kärlek beskrivs som stains - antagligen försvinner dem eller också stannar de för alltid. Det är en bok som har ett djup till skillnad mot mängden av ganska ytlig ungdomslitteratur som finns där ute, Allyson tror jag kommer bli en karaktär som många kan känna igen sig i - inte på alla plan men på tillräckligt många för att storyn ska beröra. Jag gillar karaktärerna, speciellt Willem och språket, eller snarare de kreativa uttrycken och liknelserna. Som Shakespeare-nörd kan jag inte heller låta bli att älska kopplingarna till honom & hans verk - som faktiskt funkar utan att blir för klysché. 

 

En fin bok som är lätt att tycka om & jag lade betyget på en fyra; saknar det där lilla extra som är så svårt att specificera, men jag har känslan ganska klar för mig efter jag läst klart om det är en femma eller inte. Jag ser absolut fram emot Gayles nästa bok Just one year som beräknas komma ut i oktober, där vi får möta och ta del av Willems historia. 

 

♣ Favorite book of your favorite series ♣

 

 

... varav 1 är e-bok och resten är hederliga fysiska böcker: alla böcker är lästa på originalspråket (3 stycken på svenska och 11 på engelska).

 

 

Började även läsa 2 andra böcker som inte är inräknade men som jag lade ner på grund av olika anledningar. Har inte heller räknat med studielitteraturen som jag läst utan bara "nöjeslitteraturen". Läste mycket i början av januari men på senare veckor har studierna varit intensiva och jag har mest avlastat min trötta hjärna med att kolla tv-serier. Fick reda på att jag blev godkänd på förra veckans inlämningsuppgift - vilket innebär att jag får ha en ledig helg utan att ha dåligt samvete. Hoppas att jag får läst lite; har ju en hel del olästa böcker liggandes på skrivbordet. Så jag hoppas att februari blir ungefär lika bra på januari - om inte ännu bättre. 

 

 

Vampire Academy, sex böcker om bland annat Rose Hathaway, Lissa Dragomir och Dimitri Belikov. Vampire Academy är en skola där Morois (vampires) lär sig hantera olika typer av magi och Dhampirs (half-humans) lär sig beskydda dem - mestadels mot Strigois (evil vampires). Dhampires kan bli "guardians" om de är tillräckligt bra på vad de gör. Serien innehåller det mesta en bra serie ska innehålla: spänning, romantik, oväntade vändningar och action. Hittills är det en av de bästa serierna jag läst & det finns en spin-off-serie kallad Bloodlines om alkemisten Sydney (Rose mfl förekommer även där, ifall man har svårt att släppa taget om VA). 

Chronicles of the Ancient Darkness (Michelle Paver)

Chronicles of Narnia (C.S Lewis)

True Blood (Charlaine Harris)

Succubus-serien (Richelle Mead)