Tiden går för fort. För två veckor sedan skissade jag på en lista vad jag skulle packa för Pices. Idag har jag packat, utan lista. Imorgon åker hästarna. Loke bort från mig, Pices till mig. (förra året bar jag solglasögon & ville bara tillbaka till sängen & sova till augusti) jag kommer inte att se min hjärtans fröjd på fyra veckor, en månad. Jag får en svart sommarprins istället. En anledning till att gå upp ur sängen.

Bilden tagen av Matilda.

Känslan. Som ett slag i magen. Underbart. En fantastisk dansare, matchar så bra till låten & får fram alla känslor.
Låten, Damien Rice - All dressed up (Prague)

Det finns olika typer av personer, det finns bland annat: Hjärtans Fröjd, Midsommarnattsdrömmar, Snöprinsar, Isprinsessor, Zebraflickor, Poetpojkar mm. Det finns olika sorters kärlekar också: elefantkärlek, flirtar, sommarromanser, högstadiekärlek mm. Min favorit är elefantkärlek, ni vet vad som sägs, elefantminne - att elefanter inte glömmer saker i första taget. & såsom Coelho skrev i boken Veronika bestämmer sig för att dö, "den första kärleken går kanske aldrig över, men den tar alltid slut". Så sanna, så kloka ord.

Ibland vill jag bara skrika; bara springa rakt ut i ett tomt intet, rakt över fälten in i skogarna. Tar med mig det allra viktigaste; elefantsmyckerna, de närmsta böckerna - som jag egentligen bär närmast hjärtat, breven & drömmen om ett Narnia. Lämnar kvar mina innersta låtar - & de ger jag till dig;

Kings of Leon Sex on Fire
Lenka Trouble is a Friend
Tears for Fears Mad World
Simple Minds Dont You (Forget About Me)

You can be my midsummer nights' dream if you want to. Lean in on me & whisper everything I never heard before. & I close my eyes and wish wish wish that I will dream of you tonight. I have a vase full of forget-me-not & I spent every summer blowing on dandelion, wishing til my voice turned broken & hoarse.

You can be my midsummer nights' dream, you can be my longing prince.

& jag har aldrig haft vad alla andra verkar ha haft. vad alla andra tar för givet. Jag förstår inte riktigt vänskap, vet inte riktigt när jag ska säga  vad & hur man beter sig & vad man gör om Den Stora Tysnaden tränger sig mellan. Vänskap fascinerar mig, speciellt den där lite gränslösa sorten, den människor alltid minns.

För jag har nästan alltid valt ensamheten, där är tystnaden alltid konstant & utan press. Där kan man vara vem men vill utan att andra lägger sig i.  Jag gillar fortfarande ensamheten & tystnaden.  Fortsätter att iaktta vänskap på avstånd.

Ow. Sjukt trött. Kombinerar socker, adrenalin & kaffe för att stå på benen mellan åtta och sängdags... Bara två nätter kvar nu, sedan får vi ser hur vi gör - vet inte om jag orkar sova här + rida två pass om dagen. Just nu vill jag bara sova, men Mikki & Emma är ute på äventyr, så vet inte hur jag ska göra.. Får bli kassa uppdateringar i två dagar till, sedan kanske jag orkar blogga lite mer aktivt...

Sitter på stallet, första dagen på lägret idag.. Är ganska slut, faktiskt. Har en sovsäck & en stor väska packad så ska nog klara mig hyfsat under dessa dagarna. Är även glad över att jag fick igång nätet, fascinerad. Till middag verkar det bli rester, rester & rester. Ska nog åka & köpa godis & sånt med Emma snart, sedan laga mat i uteköket :)

Borde packa. "Flyttar" till stallet i morgon, sover där under nästan två veckor, ska jobba på ridläger & sedan vara med på läger. & snart är det dags att flytta med Pieces - mindre än två veckor kvar! Borde packa ihop saker för det också... Första lägret är sön-tors, sedan blir det att vara hemma några dagar för att sedan ha läger från söndag eller måndag. Sedan är det till att flytta P på tordagen & sedan deeerby. Benjamin följer med mig så jag kommer väl blogga när jag har tid & ork :) Mitt rum ser ut som kriget. Någon har skrivit "battle gorund" på min whiteboard & det stämmer ganska bra...

Nu: daimtårta. kaffe. packa.

Ensamvarg.

Loneliness is better when you're not alone sjunger Hello Saferide. Jag kan inte riktigt hålla med. Så länge jag kan minnas har jag valt ensamheten. I rätt mängd älskar jag ensamheten. Att ingen kommenterar. Ingen säger något. Jag minns att jag brukade läsa med musik i öronen under rasterna - sökte mig till fönsterbordet i biblioteket, det som aldrig gick att stänga helt. Jag älskade att sitta & känna hur vinden blåste mot mig, eller enstaka regndroppar i mitt hår.. Jag gillar ensamheten helt enkelt, vilket vissa människor verkar ha sjukt svårt att fatta, jag har inte problem med att göra saker ensam. Just nu gillar jag ensamheten mer än vanligt - jag är trött på folk & frågor & allt. Jag vill låsa in mig i ett litet rum med musik & böcker & bara vara - får jag det?


Jag är trött på allt & han fattar ingenting av mina pikar. Killar fattar sällan något. Killar missförstår det mesta. 

Hur förklarar man för någon att man levt på halvpaus i fyra år? Att den personen mest har varit pausunderhållning snarare än med i själva programmet, livet? Att man kanske vågar trycka på play igen. Folk har alltid varit förundrade - jag brukar inte hålla fast i människor, vad är så annorlunda med dig?

Jag har en idé om brevskrivande, alltskrivande, min morbror trollkarlen, en ny horisont, semester & minnen. Mitt minne börjar spela upp saker för mig - häromdagen mindes jag små gröna skrivböcker under mellanstadiet, vi satt i en minut varje dag och skrev ner osammanhängande saker vi tänkte på - allt, alla tankar skulle skrivas ner. Bara för att rensa, ge utrymme åt annat. Jag kanske borde göra så idag - eller snarare, är det vad jag gör här? Är detta tiotalets motsvarighet till en grön liten skrivbok?

Ligger på soldäcket, termometern visar strax över 30c och det är härligt varmt (dvs om man inte gör någonting..) Internet funkar sådär här ute - tappar sändningen då & då, men bättre än ingenting :) Hade ett frukostmöte med Mikki, Emma & Sofia i morse angående ridlägren, efter det cyklade jag in till stan och lämnade böcker, handlade mm. Städade upp när jag kom hem & har efter det inte gjort många knop - fick även ett mail om att min sista uppgift blev godkänd så nu är jag officiellt arbetslös på heltid. Yay...

Här kommer lite bilder från pappas firande igår. Klicka för att förstora & håll pekaren över bilderna för förklaring :)

                     

            

           

          

En mysig dag ute vid Bolmen helt enkelt :)

Mina hjärtans fröjd trivs nog, de protesterar inte & doftar så ljuvligt & varmt. Borde ge mer plats åt dem - där de står nu är bara temporärt. Jag vill så mycket men hinner så lite, har precis diskat klart efter kvällens mål, bakat tårta och fixat inför i morgon (överraskningsfest för pappa som fyller 50 ;o) har däremot inte skrivit klart kompletteringen som bör vara inne i morgon - får försöka fixa det i morgon kväll...

Funderar på att skriva brev till någon som var men som inte längre är. Försöka få en förklaring, en ny början eller ett avslut om ödet så vill. Försöka förstå varför. Få den personens syn på det.

Nu väntar sängen & sömnen. Vara på stallet kl tio i morgon, känns som en utmaning..

I dont know whats coming & whats going, where Ive been or where Im going to.

(A static lullaby - Art of Sharing Lovers)

Överröstar kaoset i mitt huvud, inombords. Fyller nätterna med färger - fyller dagarna med måsten och orkar inte. Är nästan framme men älskar att snubbla på mållinjen, älskar att falla i mål.

Bland de första gångerna jag lyssnade på Christian var under Winnerbäcks turne tvåtusensju(??) jag minns i alla fall att jag hade blont hår & trasiga converse. Det var samma spelning som Lasse hade med sig Håkan <3 på och jag höll på att skrika sönder hela min hals & röst..  Jag älskar Christians lite whiskeyhesa röst & hans fina texter. Portugal är en av hans mest kända, och en av mina favoriter :)

Har blivit kass på att blogga (det vet man när till & med Malin bloggar mer ;p) är så satans trött, gjort så lite vettigt på sistone att det är sjukt. Igår var jag med mamma & handlade lite blommor - jag köpte två krukor med Hjärtans Fröjd (citronmeliss), de luktar så otroligt gott! Och ett plus att de förekommer i Per Nilssons böcker :p Hjärtans Fröjd heter första boken, The return of Hjärtans Fröjd heter fortsättningen. Underbara ungdomsböcker! Kunde även inte bara gå förbi jordgubbarna när jag var inne på Maxi, så åt sommarens första jordgubbar igår - underbart!

Pappa fyller femtio på tisdag & det är anledningen till att jag satt uppe till nästan 3(!) i natt, gjorde en skiss av någonting han ska få ;) hoppas bara att han ska tycka om det.. och att det blir fint. Idag händer inte supermycket, hade tänkt ta tag i min komplettering i skolan, men vet inte om jag orkar... Har tills tisdag på mig..  

Ikväll blir det jobb - undrar när Emmsi kommer hem igen? Har även en "dejt" med sötaste Julie! Men först; frukost & annat...

Det var inte bara snack & tomma rykten - i augusti läggs sajten lunarstorm ner. ****** har besökt LunarStorm 2935 gånger. Hon blev medlem 30 jul 2002. En del inloggningar gjorda, jag väljer att inte dela mitt nick med er här - även om ni ganska lätt kan hitta mig så ska jag inte göra det allt för lätt för er, det finns vissa saker där som är för... personliga ;) Det var på den tiden alla hängde på lunarstorm - det var 2000-talets version av facebook. Det var där man hängde på datorlektionerna, där man skrev & fjantade sig med varandra. Men 2010 med mina 4225 gästboksinlägg, 722 mail, 24 sidor blogginlägg (~600 inlägg) senare är det helt enkelt lättare att skapa nytt än försöka rädda det som finns kvar.  Jag kan inte låta bli att bli nostalgisk & sentimental & lite livrädd för vilket språk jag hade när jag var 13 ;o men det blev ju ialla fall bättre med åren. Jag har inte varit aktiv sedan början av 2008 (?) & jag tycker att sidan har sjunkit mer och mer under åren - om jag minns rätt kunde det lätt vara 10k personer inloggade för ett par år sedan..


Han skrev din i all evighet, det var hösten 2003 - vad visste vi om kärlek? Om oss?

Läser Hornbys Juliet, Naked igen, underbar bok när man har bytt språk & kommit in i handlingen. Gillar när Nick skriver om musik, relationer, allt är så realistiskt och välkomponerat, han är en fantastisk författare. Ska försöka läsa ut den ikväll, går mycket bättre med hans vardagliga engelska gentemot Gutersons avancerade språk i Snow falling on cedars - jag har inte gett upp hoppet för gott! Jag bara... pausar, läser enklare böcker för att komma in i språket (notis; har inte behövt slå upp ett enda ord hittills i Juliet, Naked). Jag har slarvat med kommentarer på de senaste böckerna jag läst, bloggat lite löst om dem under sajten boktipset, men det har hänt så mycket på sistone att jag inte riktigt får tiden och orken att gå hand i hand.

Känner att detta inlägg kommer att sluta som en wall of text, men jag är full av ord & har ingen att diskutera med, så jag gör det här. En av mina favoriter, Johanna Nilsson har skrivit en maffiabok under pseudonymen Amanda Lind, Francys evangelium. Boken handlar om Francy, maffiaboss, hustru och mor - hur kombinerar man det? Jag funderar själv mest över Johannas val att skriva under taget namn, hon säger själv på sin blogg att hon valt att göra det för att visa att hon skriver under en annan genre. Själv kan jag känna att det är en utmaning att hitta sina favoritförfattare när de skriver under andra namn - ta bara Johan Bergström som exempel, en man som lurade alla (förlag, recensenter, alla) med sin roman Barfota. Till sitt försvar skrev han att "en pseudonym är en provokation mot det parasitära förhållande som i dag råder mellan förlag och media. Men skymmer inte denna nya författarroll textens levande kropp, de nakna orden - oberoende av vem som skrivit dem? Dessa tankar var en huvudorsak till varför jag valde att publicera Barfota under pseudonym." (GP 2005-06-21).

Jag förstår Johans ord, många av de böckerna jag läser är av samma författare, jag bevakar, förhandsbokar och köper böcker utan att tänka efter för att det är någon av mina favoriter som kommer ut med nytt. Borde inte alla böcker få samma chanser? Är dock skeptisk till folk som "ger upp" sina pseudonymer - låt folk ha nöjet att spekulera (dock inte på Kepler-nivå, tack) och jämföra - det är en triumf att hitta sina favoriter när de gömmer sig bakom andra namn och personer.

Så jäkla omotiverad. Känner att jag springer fram & tillbaka överallt hela tiden, till datorn, till tvn, till jobbet, till stan, till tjotahaiti. Katten har snott min säng, så just nu sitter jag i ena hörnet intryckt mot väggen medan han ligger & sover. Det rycker i hans tassar, morrhåren rör på sig & tungan är lite utanför. Hur sött som helst :) Har varit sjukt seg idag, skrivit klart en komplettering i journalistiken, nu har jag bara litteraturen kvar sedan är jag klar. Underbart även om ångesten hänger över mig - vad ska jag göra nu?! Det är tusen saker jag vill göra i höst som ekonomin dödar (CBY, Bokmässa mm). Plus att jag ska ha råd att leva & vara med häst i sommar.. Jag vill inte ens försöka mig på den ekvationen i förväg....

Ska strax till stallet, tar hand om Flash idag för Anne-Lie hinner inte, ska bli kul! Sedan är det även sista måndags-lektionen jag rider för denna terminen... Kommer sakna någon som "skriker" på en under sommaren.

Sover med kalendern under kudden. Saknar ett par ögon att vara hemma i. Saknar en utväg. Önskar att jag kunde skriva min längtan verklig, skriva min inkomst lämplig. Saknar att höra hemma. Vet inte om jag tappat min förmåga eller om den har tappat mig, men jag tror inte längre, jag skriver inte längre, ger upp för lätt & vill inte, orkar inte kämpa längre. Allt är förgånget & allt är förbi. Allt är repriser repriser repriser repriser


& det gör ont när de bästa scenerna, de absolut i särklass bästa scenerna ever oftast är improviserade. Minns ni den här? Scenen när Baby och Johnny värmer upp & kryper omkring & fånar sig på golvet? Den fanns inte i manuset från början, Patrick & Jennifer tramsade bara lite i uppvärmningen inför en scen, men regissören gillade det så mycket att han la in den scenen i filmen.

Så varför försöka skriva bra manus?

Mitt rum ser förjävligt ut, sovrummet drunknar i papper & böcker & kläder & kuddar. Kanske dags för lite omprioritering? Inte sovit så bra i natt heller, vaknade fyra, fem gånger & hade sån panik att det knappt var sant (undrar hur länge mitt hjärta orkar med allt?), hade sån ångest över att jag säkert glömt en massa saker & folk bara skrek åt mig.. Om någon vill supa med ett nervöst vrak ikväll så hör av er ;) alkohol är ibland en bra sömnmedicin. Allt känns bara så skört & lättförgånget.


ge mig ett fel som jag kan rätta till & ett annat efternamn

Gissa vem som hittade världens sötaste sandaler för någon vecka sedan?

Eller rättare sagt, mamma hittade dem & köpte dem till mig ;) tyckte det stod mitt namn på dem & det kan jag hålla med om! Blått och turkost passar på mig. Är något stora, men fanns inte i min storlek. Ska nog mysa runt i dessa under sommaren, trots att mina fötter egentligen hatar skor (barfotabarn). Eftersom vi var på skopunkten (ta 3 betala för 2) fick jag även ett par ballerinaskor med mig hem, med rejäl sula ifall man ska gå mycket i sommar, samt ett par grå/vita tygballerina med en rosett framtill - söta!

Nu ska jag bara gå in skor också... Synd att skoskavsplåster ska vara så förfärligt dyrt! Kan ju tillägga att jag varit ute och gått i mina nya joggingskor och fått årets skoskav av dem.. Inget kul alls :(

Vad gör man... Solen skiner, termostaten visar 24c & allt är gränslöst blått. Funderar på att sätta mig ute i läs-stolen & fortsätta på boken, just nu läser jag Snow falling on cedars av David Guterson. Cirka trehundrafemtio sidor hyfsat avancerad engelska, försöker att inte haka upp mig på ord utan läser sammahang. Ler åt vad jag ansåg vara "meninglösa glosor" för ett par år sedan som nu finns på var och varannan sida. Handlingen fängslar mig inte riktigt, men språket, orden, beskrivningarna - det är kärleken.

Jag har en förälskelse för biblioteksböcker, att det kanske finns små små anteckningar i marginalen, att det längst fram eller bak finns ett spår av vem som läst den innan, matfläckar, kaffe, kanske tårar - kanske vatten. Mitt i deckaren kanske någon har jävlats och skrivit mördarens namn... På första sidan i Gutersons bok står det skrivet med svart tusch jag är inte rädd för spöken. I nuläget kan jag inte tala om textens relevans gentemot boken, men jag blir ändå nyfiken på vem som skrev det och varför. Själv är jag lite.. försiktig, jag försöker att inte spilla saker i böckerna jag läser, markerar bara passager i mina egna böcker (blyerts), markerar med post-its i biblioteksböckerna.

Back to the books.

Jag saknar min bror. Jag saknar våra vilda idéer. Jag saknar att skolka från skolan, från livet med honom. En glass vid stranden, solen i blicken, vinden i håret. Han svarade alltid i sin mobil, fanns alltid när det var något, när man behövde någon, honom. Han är den typen av person som får en att omvärdera saker, tänka om, vända på allt. Min bror har världens lugnaste & snällaste ögon & jag är naiv nog för att instinktivt falla för killar med liknande ögon. Min bror är en person som står när andra faller, som tar emot, som tröstar, som lyssnar, som bryr sig. Jag måste ha tröttat ut honom totalt med min tonårsdepression & ständiga ångest, men lik förbannat tog han varenda samtal. Lik förbannat dök han & hans lilla vita bil upp utanför skolans grindar när det var för varmt för att vara i klassrummen. Lik förbannat kramade han mig och halvviskade men lilla gumman till mig. Min bror tar för lätt in folk i sitt liv, han är så jävla snäll & tillbaka har han mestadels fått ta skit. Han förtjänar så jävla mycket bättre än så.

& det gör ont då jag endast följer hans liv via facebook och får någon uppdatering då & då när vi möts halvfulla ute någonstans, alltid på väg, alltid on the road. Jag saknar honom. Livet var lite stabilare med honom, inte lika vingligt. För jag vinglar fan omkring ganska mycket nu.