Utgiven: 2012

Förlag: Pan Books

Språk: Engelska (376s, pocket)

 

Tell the Wolves I'm Home tycker jag är svår att skriva om; lite samma känsla som efter jag läste Till sista andetaget, det finns inget jag kan säga eller skriva som gör boken rättvisa. Carol trycker in en hel del i handlingen; familjer, sorg, kärlek, saknad och vänskap leder oss genom boken. Fjortonåriga June förlorar sin morbror som även är hennes bästa kompis Finn i AIDS, det är i slutet av åttiotalet och inte mycket är känt om sjukdomen. Junes mamma vill inte diskutera det eller hur Finn fick det. På begravningen ser June en man som håller sig i bakgrunden, som alla verkar undvika och ingen vill ge några svar på vem han är. När samma man sedan dyker upp några dagar senare och lämnar över ett brev till June blir hon nyfiken: vem är han? Det mötet leder snart till en oväntad vänskap och June inser att det finns någon som saknar Finn lika mycket som hon gör, att det finns någon som vet saker om Finn som hon inte vet. 

 

"I felt like I had proof that not all days are the same length, not all time has the same weight, Proof that there are worlds and worlds and worlds on top of worlds, if you want them to be there." p 101

 

Det är sällan en bok lämnar mig mållös, sällan jag inte vet vad jag ska skriva eller säga om den på det sättet som denna gjorde. Att det dessutom är en debut är anmärkningsvärt - att lyckas hålla ihop handlingen med så många olika komponenter är beundransvärt. Jag blir frustrerad när det pratas om AIDS i boken - då var sjukdomen något skamligt, något som inte pratades om och ibland vill jag bara skrika på Junes mamma - men det gör det också trovärdigt, för det var ju så  det tyvärr var för de drabbade innan man visste mer. En väldigt fin bok som tar upp mycket av sånt man inte pratar om, känslor som inte är helt tillåtna men som finns där ändå - utan att man egentligen kan hjälpa det. 

 

Jag skulle säga att Tell the Wolves I'm Home är en bok som kan räknas till crossover-litteraturen, den kan läsas av blandade åldrar. June känns tidvis mycket äldre än sina fjorton år. En bok som definitivt kommer räknas till en av mina favoriter i fortsättningen.