Ikväll är saknaden konkret & verklig bakom revbenen.
I miss you more then words can say ♥

Plockar en snäcka varje morgon nere på stranden; samlar de i en glasflaska på bordet - han brukar skoja om det & säger att vi kan skicka flaskpost full med snäckor till andra sidan världen. Han samlar inte. Jag försöker förklara att det hjälper mig att veta var jag har varit & att om jag vet det så är det lättare att säga vart jag ska. Han tappar inte bort sig.

Vi är olika, våra andetag i otakt om nätterna; våra händer fumlar alltid, vet inte riktigt var de ska ta vägen, vi känner inte varandra på det sättet. Mitt hjärta slår långsammare än hans - kanske beror det på känslor, kanske bara livet. Vi sitter uppe & pratar om nätterna, försöker förstå varandra, försöker bygga någonting, men mina tankar vandrar, såsom de alltid gör;

minns en natt med en annan man, en annan stad, en annan del av landet; vi satt med ryggen mot glasverandan & han sa att "tänk så lever vi med begränsat antal hjärtslag", jag tittade fascinerat på honom & han fortsatte "så tekniskt sett betyder det då att om man är förälskad så kan det leda till att man dör snabbare".

Ibland gillar jag den teorin, att vi föds med ett begränsat antal hjärtslag att leva på. Att älska på.

Tolfte oktober tjugohundrasex; en torsdag om jag minns rätt. Jag hade svarta converse med limegröna/gula skosnören, svarta jeans & antagligen en svart hoodtröja på mig. Det var mörkt ute & lite småkyligt när mamma släppte av mig utanför Diezel. Jag var ganska ensam om min musik, ganska ensam om min stil redan då, mamma hade frågat om det inte fanns någon jag ville gå med, men jag gillar att göra saker själv. Ostört. Kunna ta in allt. Småartister före, inte några jag minns namnen på, men helt okej musik. Sedan Marit; med söta klänningar, alltid barfota på scenen, mycket energi, kastade ut glitter & stjärnor över publiken. Hennes scenspråk, samspelet med de andra i bandet, energin, känslorna, fyfan vad bra hon var den där kvällen..

När mamma hämtade mig strax före midnatt bara jag log, sådär som man gör efter en underbar konsert när hjärtslagen inte riktigt återhämtat sig än. & när jag vaknade av klockan för att gå upp till skolan dagen efter så var det fullt av småsmå stjärnor i sängen & i mitt hår, minnen från föregående kväll, minnen som stannar kvar..

♥-låtar:
* In the morning
* Out on the Piers
* I will always be your soldier
* Alone together
* Forever doesnt live here anymore
* Sun goes down
* Still summer
* Come back an haunt me


PS. Notera att mina föräldrar lät mitt sextonåriga jag, gå på hyfsat sen konsert en på torsdagskväll utan att tjafsa om det - kärlek.
PS.2. Nu när jag tänker efter tror jag till & med mamma hittade konserten före mig & tyckte att jag skulle gå.

I slept with that dealer all summer
The ecstasy is still in my spine
Coat check I couldn't remember
Walked into the winter, came out on the other side

- Coat Check Dream . Bright Eyes

Vi är på stranden, hand i hand går vi från sten-piren bort mot hamnen. Viker in i skogen innan vi når gränsen - det är en stjärnklar varm sensommarkväll. Vi fastnar alltid på något sätt, hand i hand, ögon i ögon, läppar mot läppar, hand mot ländrygg, hand mot nacke, läppar mot nyckelben. Han ler & kallar det konst. Vi är i hans föräldrars sommarstuga, den som mestadels står tom, bortglömd. Han säger att de inte behöver fly hit längre & jag tror att jag förstår.

Jag känner hans hand mot mina lår, mot min hud. Känner hans läppar mot min nacke, han viskar;







jag vaknar.
Fumlar nyvaket med handen över hans plats i sängen; tom & kall. Ibland försöker jag rulla intill honom halvvaket, möts alltid av en kall vägg eller ingenting. I sömnen är han fortfarande här. I sömnen är han inte borta. I sömnen finns fortfarande vi; fem år senare.

"När arrogansen och ignoransen ökar blir metoderna för att nå fram mer förödande" sa en vän till mig när vi pratade massakrar & när jag fick upp nyheten i min RSS-läsare så kunde jag bara tänka på hur rätt han hade. - Så skrev jag i december angående bomben i Sverige. Samma sekund som jag fick höra nyheten om Norge så kom hans röst upp i mitt huvud och allt jag hörde var hans citat. Jag vill tro att människor är snälla & goda längst inne, men när någon gör något så förödande, så totalt jävla puckat & oförståeligt, då vill jag inte vara mänsklig längre. Varför är hatet så starkt? Hur kan man övervinna det?

Innan har jag sagt att en mans terrorist är en annan mans frihetskämpe. Jag håller inte med längre. Alls.

& ibland när jag tror att hatet är större än kärlek & lycka, ibland när jag ger upp hoppet om mänskligheten, då går jag in på denna tumblr'en. För den är fin. För den får en att inse att bland allt det onda, mörka, hemska, så finns det hopp. & lycka.

Men faktum kvarstår; hade jag inte varit människa så hade jag inte ens tagit i en annan människa med tång.

Läser  kompisars bloggar, de som hittat sin andra hälft - som de brukar säga. De skriver så fint om att vakna upp brevid någon & hur de gör saker tillsammans, hur de saknar & längtar.

& jag sitter här och undrar hur jag ska våga hitta någon igen.

Saknar att inte ha någons andetag att lära känna under nätterna, någons hand att hålla på promenader, någons nacke att smeka, någons skulderblad att kyssa, någons knä att krypa upp i kalla kvällar i soffan, någon som stryker mig över håret utan att veta om jag fortfarande är vaken. Minns fortfarande de som rört mig, de som så gärna försökt röra mitt hjärta som förblir orört hur mycket de än försöker.

& helst av allt hade jag bara velat krypa in bakom hans revben & stanna där för alltid

Tänker ibland på de olika killarna i mitt liv, hur de varit nästan motsatser. Han som alltid log & tog min hand, fick mig att göra piruetter i högklackat på kullerstensgator på väg hem alldeles för sent om nätterna, han som var lite vemodig, sentimental och aldrig visste vad han ville, eller han som kommit så långt på ren viljestyrka att han kunnat plocka ner stjärnor vilken natt som helst. Han som åkte bort & lämnade en "saknar dig redan"-lapp under täcket i sängen. Han som skrev fina saker på frukostbordet med sådana alfabets-kex. Han som fann mig på ett dansgolv en klubbnatt, han som brann lika intensivt som ljuslopporna.

& den där känslan av fladdrande tygstycken/fjärilar/whatever som finns i maggropen

Tänker på vännerna, han som är i australien & hon som är här. Ett halvt jordklot mellan. & hade jag kunnat hade jag sett till att de fick vara tillsammans. De har så många mil att fördela sin längtan på & jag, jag har ingen att längta efter. Att sakna. Tänker på hur orättvist det är, att det finns par som knappt ser varandra & att det finns par som han & henne, som skulle göra nästan vad som helst för att vara tillsammans nu. Hon kryssar av dagarna i kalendern. Han ger henne en slängkyss in i camen på Skype varje kväll. Det är fan inte rättvist.

Dina andetag smeker
mina lungor
och jag missbrukar dina händer
i försök att komma närmare

och du sjunger med i Wild World,
stirrandes ut genom fönstret
med knappnålspupiller

                                                                  och du vaggar i otakt 
                                                                med mina hjärtslag.

Träden är opålitliga i denna staden, säger hon & smeker björkens sträva stam. Det är vindens fel, mumlar jag. Hon ser frågande på mig. Det blåser alltid från olika håll, vinden behåller aldrig sin riktning. Jag hade också varit opålitlig om jag blivit omkringkastad.

Hon ler & säger;

men darling, du är mer pålitlig än solsystemet

hon skär sig på hans nyckelben;

- vi är inlandsisar, säger han & rasar ner henne i sängen, hans höftben är som mejslade ur marmor, inte alls som henne - hon som alltid tror att hon är gjord av ekträ & en slarvig svarv. Hennes mamma kollade alltid förundrat på henne när hon frågade, alltid frågor om barndom, om tiden då de fortfarande var en familj,

pappa dog i en vit sjukhussäng, som en kolbit föll han isär framför ögonen på henne; ´
till slut 
           bara smulor
                               kvar.

sorgen löpte som en skogsbrand genom deras hjärtan, inte ens nätternas tårar räckte som släckningsarbete, det värker bakom revbenen om nätterna, på morgonarna målar hon tjockt med kajal runt ögonen för att få ut det svarta, tunga på något sätt - han försöker sudda ut det med sina läppar

viskar att hon är vacker ändå & hon
hon tänker att han aldrig skulle förstå
& han ringer upp henne mitt i natten - yrvaket mumlar hon hallå?
ackompanjerad av en ostämd gitarr sjunger han nostalgiskt time after time

if you're lost you can look - and you will find me
time after time
if you fall I will catch you - I'll be waiting
time after time


hon skriver - skakiga fingrar mot okända tangenter, skriv ett lycklig slut, han kysser henne på axeln & hon vänder sig om säger; ingen läser lyckliga slut, han ler mot henne & svarar det är för att de enda som kan skriva riktiga lyckliga slut är upptagna med att leva i dem

Åh vad jag älskarälskarälskar Conor. Lyssnat på albumet One Jug of Wine, Two Vessels alldeles för många Spotifytimmar nu.. Han gör det om&om&om igen med sina låtar. Texttrollkarl. Ordkonstnär. Smaka bara på dessa:

All these ideas of forever
Are just fundamentally wrong
 - I know you

But once you knew a girl and you named her Lover,
And danced with her in kitchens through the greenest summers
/..../
Singing: I believe that lovers should be chained together,
Thrown into a fire with their songs and letters,
And left there to burn,
Left there to burn in their arrogance
 - A Perfect Sonnet

I met you through a common friend
In the attic of my parents' house
And though I didn't know it then
I soon was finding out
Oh, you are the roots that sleep beneath my feet
And hold the earth in place
 - Oh, You Are The Roots That Sleep Beneath My Feet And Hold The Earth In Place Lyrics

When panic grips your body
And your heart's a hummingbird
Raven thoughts blacken your mind
'Til you're breathing in reverse
All your friends and sedatives mean well
But make it worse
Every reassurance just magnifies the doubt
Better find yourself a place to level out
 - If the Brakeman turns my way

I want a lover I don't have to love
I want a boy who's so drunk he doesn't talk
Where's the kid with the chemicals
I got a hunger and I can't seem to get full
I need some meaning I can memorize
The kind I have always seems to slip my mind
 - Lover I dont have to love

The end of paralysis
I was a statuette
Now I'm drunk as hell on a piano bench
And when I press the keys
It all gets reversed
The sound of loneliness makes me happier
 - Poison Oak

Jag hade kunnat prata citat i timmar, för det är så vackert & jag förstår tusen gången om vad han menar med sina ord. Vill vara där, i texterna, bo i mellanrummen. Folk får tycka vad de vill om Conor. För mig är han textgud. Musikgud. Ordtrollkarl.

jag rättar till mitt leende som om det var en skrynklig kjol jag stryker till, tänker mig min lugg som ridå & ansiktet som en scen; han är publiken

jag väntar på honom, solbleker hela min värld på soldäcket - smsar & säger att jag ligger på baksidan, att han ska gå runt

& jag tror aldrig att han ska komma, men efter en stund är han där, viskar att jag har en hel koloni fjärilar i mitt skratt & hans fingertoppar är lena som lammöron mot min solvarma hud

han målar konstverk kring min navel, räknar mina andetag & multiplicerar med mina hjärtslag för att få fram hur många gånger om han älskar mig. han tar min hand & öppnar alltid bildörren för mig, kör till stränder & vi badar under stjärnorna - jag sträckersträckersträcker mig efter de glittrande uddarna, han skrattar & fäller mig i hans armar, ner under vattenytan & jag vill aldrig upp igen.



Fem månader & åtta dagar senare går jag förbi caféet där han brukar spela, han sitter med gitarren i knäet & precis när han får syn på mig sjunger han i takt med mina hjärtslag;

"I don't wanna do things independently,
But I can't make you stay.
That's what all the friends I do not like as much as you say.

But if you wanna come back it's alright, it's alright!
It's alright if you wanna come back!"

peter säger:
you have a pool in sweden ?
is it an ice pool ?

Kolla Kajsa! En lista! ;)

John Green - Looking for Alaska
En av de bästa böckerna som skrivits. Underbar.
Cohn/Levithan - Nick & Norahs oändliga låtlista
En natt på äventyr genom Manhattans klubbar & gator. Mysfaktor!
David Levithan - Ibland bara man måste
Feel-good-bok. Annorlunda koncept och svämmar nästan över av kärlek.
Cohn/Levithan - Dash & Lilys utmaningsbok
Rolig idé som blir bra bok! Cohn & Levithans samarbeten är magiska.
Gunila Ambjörnson - Magic.circle.com
Magiskt bra bok om vilsen tonårstjej på äventyr på bland annat Island.
Jenny Han - Sommaren jag blev vacker, Det är inte sommar utan dig, We'll always have summer
Triologi om Belly, Jenny skriver fantastiskt bra (även om första boken är lite bättre).
Cornelia Funke - Bläckhjärta, Bläckmagi, Bläckdöd
Måste vara typen av seg läsare för att läsa dessa, tror jag. Tjocka men bra böcker om just böckernas värld, hur de kan komma till liv genom bara en viskning; pretty much. De är dock väldigt läsvärda.
Gayle Forman - Om jag stannar, När jag lät dig gå
Söta böcker i två delar om en tjej som är med i en bilolycka. Vackert & nästintill melankoliskt.
Per Nilsson - Hjärtans Fröjd
Per är en av Sveriges främsta författare & borde vara läst av de flesta.
Lisa Bjärbo - Det är så logiskt alla fattar utom du
Väldigt bra debut, lite trög emellanåt, men annars jättebra!
Alicia Thompson - Vad är det för fel på dig?
Åh vad jag gillade denna! Bra & annorlunda!
Sarah Dessen - Mycket mer än så
Fin bok om skilsmässoföräldrar, vänskap & kärlek.
Johanna Thydell - Ursäkta att man vill bli lite älskad
Söt bok med "egna" visdomsord, till exempel "Man saknar inte kon om den heter Nora".
Johanna Nilsson - Hon går genom tavlan ut ur bilden
En av böckerna som jag älskade när jag var tonåring. Johanna är en underbar författare.
Björn Sortland - Alla har ett hungrigt hjärta
Med viss koppling till Springsteen-låten. En roadtrip med två personer som har mer gemensamt än de tror (i alla fall mer än en av dem vet).

Och när du fimpade ciggen,
sa "come on baby"
och trängde in i mig

blev jag bara ytterligare
ett av alla stjärnfall
som du orsakat.

& ibland när han kysser mig måste jag öppna ögonen & nypa mig själv för att tro att han är på riktigt. Att vi är på riktigt. Han luktar sol, naken hud & sommarregn, hans ögon har samma djupgröna, klara färg som äppelblomsbladen. Vi ligger på solvarma madrasser, jag läser hans ärr som en biografi; anar mig till händelserna bakom - ibland när jag smeker skadad hud viskar han historien bakom. Skateboardolycka. Slagsmål. Asfalt. Ärret längs skulderbladet lämnar han aldrig ut historien bakom, varje gång jag snuddar det rister han till - som om det fortfarande var öppet, oläkt.

Känner mig som en skadeskjuten fågel i hans tomma lägenhet - drar knäna tätt intill & lägger armarna runt dem, vaggar envist fram & tillbaka i fåtöljens famn stirrandes på den antarktisblåa väggen. Ibland när jag är vilse slänger jag ett öga på kartan på handleden; inser att den är bortbleknad, som världen när man efter för många timmar i solen öppnar ögonen & försöker ana alla färger omkring en. Raderar alla låtar på mina spotifylistor som får mig att påminnas om honom, möblerar om min lägenhet så att inga minnen får syre, staplar filmerna vi brukade se längst in i det mörka skåpet. Tränger undan. Förtränger.

Saknar fingertoppar saknar andetag saknar känslan saknar läppar saknar helheten saknar nyckelbenen saknar ömheten saknar glädjen saknar käklinjerna saknar skulderbladen

saktar in fyra hjärtslag, funderar;
undrar om jag saknar honom

killen bakom disken frågar om jag är turist, jag nickar & säger ja - får frågan om hur länge; jag ler & svarar för alltid

             

         

Gos med katt + mini-dinosaurien Baileys!

Vi, han och jag går runt på Hemköp. ’Vad ska du ha?’ undrar han. Jag går runt förstrött, vet inte vad jag letar efter. Han håller hela tiden ett öga på mig, släpper mig inte med blicken. Kontrollbehov. Plötsligt infall, ’Tylösand’ säger jag. ’Va?’ säger han och höjer ögonbrynen. ’Vi sticker till Tylösand’. Han bara suckar och rycker på axlarna. ’Ska du ha något eller?’ frågar han. Jag tar en cola och en kexchoklad och ställer mig i kön. Han är bakom mig, det är han alltid. Jag betalar, vi går tillsammans ut till bilen. Han rivstartar och tar sikte mot Tylösand. Han drar ner solglasögonen, jag är kaos. Mina kläder ligger huller om buller i baksätet. Hårdrock ur högtalarna. Något okänt band antagligen, allt han lyssnar på, källar- & garageband. Han är hårdrockare, jag är poppare. Han ler mot mig, jag tar på mig ett par solglasögon och höjer musiken. ’Yeah, baby’ skrattar han. Vi kör genom Halmstad, gatorna är fulla, Piccasoparken är full; människor överallt. Jag messar T, vet att hon är någonstans i kaoset. ’Moses’ svarar hon på mitt sms. ’Sväng höger i rondellen’ säger jag till honom. Han svänger höger. Han stannar, hon hoppar in. Det är varmt, säker 25-30 grader. Hon har ett tunt linne och kort, kort, kort kjol. Jag har trasiga jeans och t-shirt. Han har jeans och t-shirt. Rödljus, rödljus. Alltid rödljus. Förbi brottet och västra stranden. Han håller aldrig hastighetsbegränsningarna. Han har fönstret litet nerdraget & jag känner luften mot min hud. Sval. Svalka. Hon snuddar min arm från baksätet, jag sträcker bak min hand - hon flätar samman sina fingrar med mina. Jag ser på henne genom backspegeln. Hennes röda hår är samlat i en knut, några lockar har rymt och hänger ner mot hennes axlar; jag kan urskilja hennes nyckelben i linnets urringning. Jag älskar. Blåa ögon, kristallblick. Hon ler. Jag ler. Han parkerar bilen, vi kliver ut. Jag rotar i baksätet, hittar en filt, en handduk och en kudde. Jag och T tar av oss skorna, lämnar dem i bilen. Barfota går vi ner till stranden. Vi brer ut filten, den är djupblå med gröna linjer & kastar ut kudden mitt på. Jag och T klär av oss allt utom underkläderna. Vi lägger oss på filten, han och jag. Han har kudden, jag har hans mage. T vill bada & går ner mot vattnet. Modellsteg. Jag ser på honom, vet att han är hård. Min hand stryker över hans gylf och han är hård, hård, hård. När jag ser på honom ler han nöjt mot mig, jag önskar jag kunde se hans blick under solglasögonen. T kommer gående mot oss. Hon är blöt, håret hänger i stripor. Hon sätter upp det i en knut & lägger sig bredvid honom på filten. Jag beundrar hennes höftben som tydligt träder fram när hon ligger ner. Labretten i naveln glittrar i solen. Hon blundar och låter solen smeka hennes mjuka hud, (jag vill vara solen) och jag älskar, älskar, älskar.