Bra diskussion angående ungdomsböcker & ungas läsvanor i Svenska Dagbladet! Texten hittar du här.

 

Passar dessutom på (lite för min egen skull) att länka till ett inlägg av Loveina Khans från Twilight-debatten -08 i DN. Här hittar du hennes åsikter. Enligt mig är det inlägget det bästa som skrevs i hela debatten, hon pratar inte så mycket om kvalitén i litteraturen utan menar mer att all litteratur som fångar och hänför är bra litteratur - och att kvalitén kan komma i efterhand. Kanske en bra tanke eftersom ungas läsintresse dalar mer och mer för varje år? Dags att satsa lite mer på att ta in bra & intressanta böcker att läsa i skolan istället för böcker som avskräcker? Ge högstadiebarnen lite John Green, David Levithan, Johanna Nilsson eller låt dem själva välja och försök inte lära ut att det finns bra och dålig litteraur, all litteratur som intresserar & engagerar är bra litteratur! 

 

 

är i halmstad

barndomsstad

 

stannar en vecka in i januari eller så 

mycket hästar under tiden

mycket läsning

en hel del studier

 

saknar tystnaden

saknar snön som försvann

någonstans mellan ljungby & halmstad

men det kanske kommer.. 

 

 

det är sommar, sol, blåhimmel och allt flyter ihop till en ändlös massa

vi väljer att inte tänka på höstens mörka korridorer,

jag har rödvinsläppar och du har dimma i ögonen

men vi är tillsammans och det är du & jag mot allt motstånd

 

& vi väljer att inte tänka på framtiden

väljer att inte tänka på något annat

än indiepoppojkar med spretiga luggar

och fokuserar på hur alkoholen sprider värme inombords

 

det fanns inte framtid

fanns inte något förflutet

det fanns bara nununu

 

Människa som människa, säger jag i ett försök jag värja mig. Han tittar föraktfullt på mig & allt jag kan tänka är att det är sånt här hat som dödar människor, sånt här hat som livnär terrorismen, skapar krig. Som många andra diskussioner så försöker han övertala, för det är ju han som har rätt åsikter och jag som har fel. Självklart, det är jag som måste tänka om i den här situationen. & samtidigt vill jag försvara yttrandefriheten, för det är en grundlag som jag tycker är extremt viktig; men samtidigt - inskränkningarna finns där av en anledning. 

 

"Har du någonsin tänkt på att tjänstgöra utomlands?" frågar jag mjukt. Hans blick säger mer än tusen ord.

"Varför i helvete skulle jag göra det för?" 

"Skaka om din verklighetsbild lite. Ta död på lite fördomar." Han skakar på huvudet, stryker handen över sitt snaggade hår lite besvärat.

"Du är inte klok."

Det är ju självklart mig det är fel på i den här konversationen. Så klart. Jag går inte ens in på att jag inte är helt svensk, går inte in på att hans morfar är tysk. För det spelar ingen roll vad jag säger - han har inte samma linser som jag, ser inte världen på samma sätt. Inga gråzoner. 

Jag vet inte var hatet kommer ifrån, eller hur vi ska råda bot på det. Många jag pratat med säger att det är frustrationen, att ha bott hela livet i samma land, utbildat sig & sen när man tänker att nu, äntligen kan jag leva, jobba, göra något med mig själv  så slår arbetslösheten och bostadsbristen till en med knuten hand rakt i ansiktet. Många säger att Sverige måste hjälpa sina egna invånare innan de kan hjälpa någon annan. Hjälp till självhjälp. Ordet rasism har fått en annan innebörd, har blivit något som symoboliserar minsta lilla kritik i vissa situationer. & jag, jag har fler frågor än lösningar men jag tror vi måste stanna upp och ta till oss av siffror och kräva att politiker gör något konkret - för arbets- & bostadsmarknaden är mest ett stort, svart hål i dagens samhälle. Och någonstans måste ungdomar få bygga en grund. 

 

& jag vet inte längre vad jag ska säga, argumentera med, på något sätt ger jag alltid upp diskussionen - hatet ter sig starkare än förståendet, viljan att inse, förstå - människa som människa.  

... som några av er vet så har jag en vana (folk omkring mig hänvisar dock till ordet "ovana") av att köpa diverse saker (diverse saker = böcker) från internet. & när en av mina favoritförfattare (Lisa Bjärbo) la ut en länk till sin webbshop så fick jag lite svårt att kontrollera min klicka-på-köp-impuls. Men! Titta vilka fina saker som kom idag!

    

 

Har letat aslänge efter snygga tygkassar men inte lyckats hitta det någonstans så är jättenöjd med dessa! Kunde ju inte handla utan att beställa en bok så det blev novellsamlingen "Het" - som Lisa dessutom var snäll nog att skriva i. "Het" är en novellsamling för ungdomar där tio olika författare skrivit varsin kärleks/erotisk novell. Det ska vara ganska "blandad" grad på innehållet i novellerna & jag ser fram emot att läsa den då den fått bra kritik. När jag ska ha tid att läsa är dock en helt annan fråga.. 

förutom att jag läste en bok i sängen igår kväll (klockan var väl vid elva), råkade blunda en halv sekund och nästa gång jag tittade var klockan nästan halv fyra på natten & jag hade fortfarande jeans & kofta på mig så går livet nästan bra... 

 

Har i veckan påbörjat en ny kurs, fyra veckor pågår den och lika många uppgifter ska redovisas och fixas med - först ut är en enkätundersökning som jag trixar med idag. Som tur är jobbar vi två & två, annars hade jag nog lagt mig ner ganska omgående och dött lite inombords. Så ja, fritid, vad är det liksom? 

 

 

 

långhelg i hstad bjöd på mysigheter; testade maten på burrito house, julpysslade, gick på julskyltning och träffade folk, måndagen bjöd på fika med Emz och mer shopping. Det är väl så det alltid känns med barndomsstäder, uppväxtstäder - som hemma, skönt att veta vilka gator man går på, var man hamnar i slutändan. 

 

Idag har jag gjort ungefär allt utom det jag ska.. Fast ändå pluggat lite, mer än jag trodde (det var lättare än jag trodde också), annars har jag hunnit städa, diska burkar, tvätta, laga mat, klippa håret & tja, you get the picture. Ska bara ut & gå en sväng också i det fina vädret - älskar vintern & snön. 

 

& rubriken? Inne i Dylan-period igen, tur att man inte bor ihop med syster längre.. Raden kommer ifrån "Oh Sister" & återfinns på skivan Desire från sjuttiosex. 

 

skriv bara sanning

var det en klok person som sade för alldeles för många år sedan

på sistone har det funnits så mycket tomhet

tomhet där det förr funnits något pulserande

något slagkraftigt

 

jag ler ofta, skrattar när det förväntas, ibland spontant

gråter när ingen ser på

för jag antar det är så det ska vara

blir kallad för stark i samma andetag som jag undrar -

finns det någon som fångar när jag faller?

finns det någon om vill laga något trasigt?

något som någon annan tog sönder för längesedan?

 

& nej, det handlar inte om kärlek

för den tror jag fortfarande inte på

det handlar om de som hittat någon,

en trogen vapendragare

vänner med frid i blicken

vänner med ultraljudsbilder

vänner med ett två tre barn

vänner som hittat det de letat efter

vänner som tror på kärlek

tror på lyckliga slut

 

& jag

fortfarande närmre 22 än 23

& nej, det handlar inte om barn -

jag är fortfarande själv ett

& jag skulle aldrig ens vilja försöka

uppfostra & ansvara för en hel person

i en såhär trasig, ofullständig värld

 

det handlar mer om deras självsäkerhet;

att de har hittat rätt

medan jag irrar runt, letandes efter något odefinierat,

jag som inte vet hur man ska hittar någon

någon att bygga en dröm med,

någon att leva en verklighet, ett liv tillsammans med

när jag inte ens står ut med mig själv i ett dygn

jag som fortfarande har blicken mer i marken

än i skyn

 

så mycket som förblir osagt

tomheten rasande under bröstbenet

så många roller, personligheter, masker

& ändå ingenstans där jag hör hemma

där jag skulle vilja stanna