skriv bara sanning

var det en klok person som sade för alldeles för många år sedan

på sistone har det funnits så mycket tomhet

tomhet där det förr funnits något pulserande

något slagkraftigt

 

jag ler ofta, skrattar när det förväntas, ibland spontant

gråter när ingen ser på

för jag antar det är så det ska vara

blir kallad för stark i samma andetag som jag undrar -

finns det någon som fångar när jag faller?

finns det någon om vill laga något trasigt?

något som någon annan tog sönder för längesedan?

 

& nej, det handlar inte om kärlek

för den tror jag fortfarande inte på

det handlar om de som hittat någon,

en trogen vapendragare

vänner med frid i blicken

vänner med ultraljudsbilder

vänner med ett två tre barn

vänner som hittat det de letat efter

vänner som tror på kärlek

tror på lyckliga slut

 

& jag

fortfarande närmre 22 än 23

& nej, det handlar inte om barn -

jag är fortfarande själv ett

& jag skulle aldrig ens vilja försöka

uppfostra & ansvara för en hel person

i en såhär trasig, ofullständig värld

 

det handlar mer om deras självsäkerhet;

att de har hittat rätt

medan jag irrar runt, letandes efter något odefinierat,

jag som inte vet hur man ska hittar någon

någon att bygga en dröm med,

någon att leva en verklighet, ett liv tillsammans med

när jag inte ens står ut med mig själv i ett dygn

jag som fortfarande har blicken mer i marken

än i skyn

 

så mycket som förblir osagt

tomheten rasande under bröstbenet

så många roller, personligheter, masker

& ändå ingenstans där jag hör hemma

där jag skulle vilja stanna