av honom

när han häver sig över mig

(in i mig)

hans armmuskler mot gryningsljuset

jag minns hans andetag om nätterna

hans värme

hans rörelser bredvid mig

mjukheten

jag minns glittret i hans ögon 

självsäkerheten i hans steg 

den där blicken som alltid,

alltid fick mig att vackla till 

intensiteten

han visste vad han ville och han ville mig 

& jag minns så mycket;

minnesfragment som klipp under ögonlocken

 

men jag minns inte varför jag älskade honom

och den här djävulska värmen

påminde mig om något;

typ sommaren 2011 eller 2012

jag är inte så bra på årtal

men i alla fall,

du var också ute,

lät dig jaga mig lite;

smsade från ställe efter ställe.

Asbest spelade på Route 666

och du hann ikapp mig

jag lät dig komma ikapp mig 

du hade sagt att du inte skulle dit

& tanken på att du kommit för min skull

gjorde mig sjukt nervös. 

Det var kvavt. 

Dansgolvet så otroligt varmt;

men Asbest spelade & det var omöjligt att stå still. 

Ingen svalka utomhus, bara ännu klibbigare i luften. 

Jag skulle jobba morgonen efter, eller iväg på något så jag lämnade dig där,

på Storgatan

efter spelningen.

Fan jag skulle ju ha låtit dig gå hem med mig.