Så sant så sant så sant

Jag är för trött för att bryta ihop, jag kan inte ha det såhär. Något måste ändras, något måste bli förändrat, men jag ser inte vad, kan inte riktigt se klart överhuvudtaget. Femton dagar kvar till deadline. Jag sitter som ett skakande vrak och vet inte var jag ska ta vägen, jag behöver kaffe, sömn, någonting. Vet inte hur man lever, orkar inte dö. Läser handbok efter handbok men ser inga mönster, ser inga lösningar ser bara allt negativt.


Lägetkritiskt. Kritisktläge.

Drunkar;
                   mina lungor är fyllda till bristningsgränsen med ord

försöker hosta; bara nikotindamm i en vit servett;
allt är som fyrkantiga cirklar; allt är gränslös konst

det finns inget rättfel finns inte felrätt
                     (finns bara en fråga om att vara eller att icke vara)
Det är inte lätt att hitta en egen väg när alla människor pekar ut vart man ska gå,
vilken ström man ska följa. Människan är ett flockdjur punkt Vi följer andra punkt Individer som inte följer mönstret måste vi stöta ut för att markera deras felaktiga tankar punkt

                     jag hade knappt börjat stå förrän människor började förklara hur värdelös jag var

värdelös hopplös en total jävla idiot som aldrig kan lyckas med något jävla värdelösa människobit (jag önskar att de slogs istället, att det var riktiga slag)

ingen människa en ö påstår vissa; men hur kommer det sig att jag alltid befinner mig med vatten över huvudet? alltid saltvattenstovigt hår och tånglukt i min närhet.

Drunkningstillstånd;
                            mina lungor är fyllda med ord


för jag var nog värd vartenda slag jag fick.

Suck.

Som några av er kanske känner till så är det meningen att jag ska läsa två litteraturkurser på distans på Örebros universitet. Men kanske vill inte ödet det eftersom allt har gått åt helvete. Först så verkade allt bra, jag fick brev med att jag kunde registrera mig osv osv. Sedan så lägger hela mitt internet av (ofc ofc) när jag ska registrera mig så jag får skicka ett mail och be kansliet registrera mig manuellt, sedan så kommer jag på att jag vill läsa en till kurs, går in på studera och ser att man kan efteranmäla sig till ett par kurser på Örebros uni, så jag väljer en som låter kul och får ett mail ett par dagar senare om registrering igen, vilket löser sig. Då återstår att aktivera ett konto på deras hemsida så jag kan komma åt Blackboard som man behöver när man läser på distans.. Aktiveringen går perfekt, jag skriver upp inloggningsuppgifterna och är nöjd.. Och upptäcker idag (kursens början) att jag självklart inte kan logga in... Så jag fick skicka iväg ett mail till och be de kolla efter mina uppgifter. Jag är så jävla trött på allt nu, kan det bara inte sluta krångla? Jag har fan ALDRIG glömt inlogg innan, så antagligen skrev jag fel x2 i registreringen eller också jävlas något datasystem med mig.

Suck.

Och Viska var halt igår, hon har varit stel sedan hon kom, mycket eftersom hon hade skador på haserna och hade tappat en kastanj under transporten. Men igår så kändes hon mer ojämn än vanligt, så jag bad Emma ringa Sofia och fråga vad jag skulle göra, Sofia sa att jag skulle galoppera och se om det släppte, så jag travade fram och sedan tog jag galopp på ena volten i bägge varven, saktade av och bad Emma & Anne-Lie ta en kik när jag travade på rakt spår, så fort Viska börjar trava känner jag att hon är mer ojämn och både Emma & Anne-Lie konstaterar att stelheten har gått över till hälta. Så det var bara att hoppa av och leda av henne. Nu hoppas jag att hon är bättre idag, hon hade stått inne hela helgen så jag hoppas innerligt att det var på grund av stelheten som hon var halt. Kanske lite naivt, men men. Ska rida ikväll, om Sofia konstaterar att den inte är halt kanske jag får sitta på henne, annars tror jag det är Zeus som gäller.. Vi får se.

Emma filmade lite när jag galopperade runt på Viska. Är lite smått förälskad i hästen :)

Ikväll är det som det brukar; té, spotify & msn. Jag har tappat tålamodet så mycket på sistone, är trött men vet inte på vad. Vet inte varför. Hittar inte anledningarna, hittar inte trådarna. Så många borde, måste, ska osv osv osv. Illamåendet bär jag runt med fortfarande, efter en jävla massa år har jag kommit ingenstans. Panikångesten kommer ibland, lämnar mig som ett skakande vrak, huvudvärken förblindar och jag hittar inte hem,
hittar inte dit jag ska, hittar inte vägen.

Jag minns aldrig februari. Det är bara en svart dimma, en väldig, djup dimma. Har jag någonsin levt, någonsin älskat mig igenom den månaden? Eller var allt bara en kamp om liv eller död? Jag har gått vilse men hittat andra vägar, jag har förlorat dagar vänner månader hjärtslag minnen ord & gnistan.

Jag vet inte vad jag har kvar idag
vad jag vill ha kvar

I carry your heart with me                                      
E. E. Cummings

i carry your heart with me (i carry it in
my heart) i am never without it (anywhere
i go you go, my dear; and whatever is done
by only me is your doing, my darling)
                                    i fear
no fate (for you are my fate, my sweet) i want
no world (for beautiful you are my world, my true)
and it's you are whatever a moon has always meant
and whatever a sun will always sing is you

here is the deepest secret nobody knows
(here is the root of the root and the bud of the bud
and the sky of the sky of a tree called life; which grows
higher than soul can hope or mind can hide)
and this is the wonder that's keeping the stars apart

i carry your heart (i carry it in my heart)

--

En av mina favoritdikter, för den är så sann