021;


 A Song for Ella Grey

 

A Song for Ella Grey

David Almond

9781444922134

Hodder Children's Books

Paperback (288p)

YA

 
 
A story of first love. A love that draws on ancient and mythic forces. A love that leads Ella, Orpheus and Claire to the gates of death and beyond.

"I'm the one who's left behind. I'm the one to tell the tale. I knew them both...knew how they lived and how they died."

Claire is Ella Grey's best friend. She's there when the whirlwind arrives on the scene: catapulted into a North East landscape of gutted shipyards; of high arched bridges and ancient collapsed mines. She witnesses a love so dramatic it is as if her best friend has been captured and taken from her. But the loss of her friend to the arms of Orpheus is nothing compared to the loss she feels when Ella is taken from the world. This is her story - as she bears witness to a love so complete; so sure, that not even death can prove final.
 

 
I am so conflicted about this book that I barely know where to begin... Usually I love when the language is a bit out of the ordinary, but when reading "A Song for Ella Grey" it just seemed like the language kept me distanced from the characters and the story. The way it's written just feels unnatural to me and the way descriptions were repeated it felt like the story didn't really move forward. The book is written in a very surreal, dreamlike style and I really want to like it; but I don't feel anything when reading, it's quite messy and I can't really relate or connect to any of the characters.
 
I had read quite a lot of positive reviews and the whole retelling of the myth of Orpheus made my expectations go up quite a bit, but after finishing it I am not sure what I've read or what the authors intentions were with the book. There were quite a few passages that could have been left out and some that could have been portrayed more in depth - like the friendship between Ella and Claire. Even if it left me completely confused it was an interesting read and I can see why it might appeal to some, specially with its peculiar writing.
 
 

020;


I Was Here

Titel: I was here
Författare: Gayle Forman
ISBN: 9781471124396
Förlag: Simon & Schuster UK (2015)
Format: Paperback (270s)
Ungdom/Young Adult

 

She was like the archive of my history. (s.6)

 

När Cody får reda på att hennes bäst kompis Meg har tagit livet av sig så vägrar hon att tro på det. Meg skulle inte bara ta livet av sig sådär, inte utan att Cody visste att något var fel. Men sedan Meg flyttade för att plugga så har de tappat kontakten mer och mer, tills ett email hamnar i Codys inbox. Ett tidsinställt email som skickas ut till ett par mottagare från Meg och som talar om att det var hennes beslut, bara hennes. När mailat skickas har hon redan varit död i flera timmar. 

 

När Cody går igenom Megs saker, däribland Megs dator, så hittar hon en krypterad fil. Tillsammans med en av killarna som Meg bodde ihop med så försöker hon knäcka filens kryptering. Det visar sig att Meg har varit inne på sidor för människor som funderar på att ta livet av sig, där de stöttar varandra till att våga ta steget samt hur man kan gå tillväga. Cody börjar fundera på hur väl hon egentligen kände sin bästa kompis - och om Meg verkligen var ensam i beslutet om att ta sitt eget liv, eller om någon övertalade henne..? 

 

"I was here" är inte lika stark som Gayles tidigare titlar som jag tyckte väldigt mycket om ("If I stay" och "Where she went") men det är en känslofylld bok om hur det kan vara att förlora sin bästa kompis. Cody hanterar förlusten av Meg genom att leta svar, något jag tror är ganska vanligt när någon i ens närhet begår självmord. Dels för att förstå, men dels för att se om det finns någon skyldig, någon som hade något med Megs beslut att göra. Trots att det finns väldigt många böcker på samma tema så lyckas Gayle ändå göra något eget av handlingen, men jag tycker att det blir lite för långdraget i perioder och jag får svårt att relatera till Cody som karaktär. Cody och Meg som bästa kompisar är också svårt att se i handlingen, de har vuxit upp tillsammans men för att vara bästa kompisar verkar de vara väldigt långt ifrån varandra. Jag hade gärna sett deras relation skildras lite djupare och bättre, för nu känns det mest som att de knappt kände varandra. Jag blev också väldigt frustrerad på den romantiska delen i boken mellan Cody och Ben, en kille som Meg kände (de var kompisar tills de låg med varandra). Det finns en hel del man kan problematisera i relationen mellan Cody och Ben - den känns väldigt naivt skriven där killen är en douche tills han möter den där "speciella" tjejen, vi har läst det ett antal gånger förut... 

 

Så nja, ska man läsa Gayle Forman så skulle jag snarare rekommendera "If I stay", det var ett par år sedan jag läste den men då tyckte jag om den. Vet även att den kom som film nu under förra året eller så. "If I stay" imponerade inte särskilt mycket tyvärr. 

 

018;


 
Lilla Sticka i landet Lycka
 
Titel: Lilla Sticka i landet Lycka

Författare: Martin Widmark 
Illustratör: Emilia Dziubak
ISBN: 9789163884535
Förlag: Bonnier Carlsen (2016)
Format: Inbunden (39s)
Bilderbok

 

En kväll när Daniel ska sova så berättar tant Julia en fantastisk berättelse: När hon var en liten och ledsen flicka som saknade sin bror, så råkade hon styra sin kälke in under en gran och for nedför en lång tunnel av is och landade med en duns i landet Lycka. Men allt är inte lycka i landet Lycka - varje år måste invånarna ge ett barn till den onda krabban annars knipsar han av benen på dem. Barnen som krabban får måste samla pärlor åt honom, men inte ska väl Sticka bli en av dem? 

 

Landet Lycka för tankarna tillbaka till Alice i underlandet, vi har skalbaggar i frack och andra talande insekter samt delen med att falla ner i underjorden som lite automatiskt drar tankarna dit. Det är en otroligt vacker bilderbok med omfattande och detaljerade bilder, en av de finaste bilderböckerna som jag har läst på länge. En jättefin saga som kan rekommenderas både till liten och stor. 


 
 
 
 
 
 
 
 

017;


Bokomslag. Jag är en ganska stor sucker för bokomslag, vissa bokköp avgörs om omslaget är snyggt, jag vet att det inte är logiskt men jag tänker oftast att snygg förpackning = bra innehåll. Det stämmer inte alltid, men jag har i alla fall en snygg bok i hyllan, right? Börjar man söka på hur viktigt ett omslag är för en bok inser man snart att det finns en hel del skriver på området och många är överrens om att omslaget är en viktig del av bokens säljbarhet eftersom det oftast är vad köparen först ser. Fler anledningar till att det kan vara värt att lägga extra jobb på omslaget kan hittas här, här & här
 
Att omslaget ska spegla innehållet är alltid en tanke som kommer upp, eller att det ska vara unikt, det vill säga att man hela tiden försöker skapa omslag som inte liknar något annat. Hur skapas ett omslag egentligen? Jag är ingen expert på området, men jag vet att vissa förlag anlitar bildbyråer som lämnar förslag på omslag, vissa omslag skapas av illustratörer mm. Ibland har författaren stor insyn i valet av omslag, ibland knappt något alls - det beror på förlaget och deras arbetssätt mm. 
 
Såhär kan det bli när man använder bildbyråer, samma bild fast beskuren till olika böcker:
 
Easy
En sång till Ella
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag är kanske lite fördomsfull, men svenska omslag är oftast väldigt tråkiga i min mening. Såklart det finns fantastiska omslag bland svensk utgivning också, men jämför man med utlänska (framför allt engelska och amerikanska omslag som jag har erfarenhet av) så är det väldigt platta. Dra boken över ett svenskt omslag och det är oftast helt platt, medan US/UK editions oftast är blanka eller har prägling (dvs text/mönster som är upphöjd eller nedsänkt ur pappret). Många av omslagen jag har hemma varvas med matta och blanka inslag samt oftast någon form av prägling av mönster eller text. 
 
Till exempel "Mouthful of Forevers" av Clementine von Radics där man varvat blanka och matta inslag för att få fram denna effekten: 
 
Mouthful of Forevers    
 
Att omslagen ändras är också ganska vanligt, ibland när de trycks en andra gång, ibland när de översätts. Att de ändras i översättningar misstänker jag har att göra med att titeln i många fall också ändras och att förlagen då väljer att även ändra omslaget. Hade varit intressant att veta om det är lika vanligt utomlands att ändra omslag som det verkar vara i Sverige. Man kan kika på vissa "cover comparisons" på olika bloggar, exempelvis som här. Några exempel mellan US/UK editions & svenska: 
 
Aristotle and Dante Discover the Secrets of the Universe Livets outgrundliga mysterier              We Were LiarsKanske är det allt du behöver veta
 
Jag föredrar oftast de utlänska omslagen, dels för effekterna som de ibland har och för att jag gillar när man kan känna på omslaget och inte bara se. Många svenska bokomslag har snygga bilder och typsnitt, men jag saknar ändå att kunna dra handen över och känna text/mönster mm eller se hur omslagen förändras i ljuset om det är blankt mm. Sedan ligger det lite på förlagen också, jag brukar oftast tycka att Gilla Böcker har snygga omslag. Även om jag tycker att det hänt en hel del med de svenska omslagen (i alla fall på YA-böcker) de senaste åren så skulle jag önska lite fler effektfulla omslag - som alla säkert hört finns ju uttrycket att man inte ska döma en bok efter omslaget - men då det är det första av boken som vi ser är det ju egentligen självklart att omslaget behöver ha det där lilla extra, eller? 

016;


Bokrean, del II

Gick en sväng med mamma och syster yster igår när de var och hälsade på och vi gick inom bokhandeln här i lilla byn, slutade med att jag kom ut med "Kriget har inget kvinnligt ansikte" & "De sista vittnena" av Svetlana Aleksijevitj (Nobelpristagaren i litteratur 2015). Tyckte inte att bokhandeln hade sådär jättemånga intressanta titlar, mamma hittade en hel del och syster köpte också någon bok. Tyvärr så är många av reatitlarna översatta och jag vill helst läsa på engelska ifall det är originalspråket.. Det är väldigt stor skillnad på utbudet när man ser till språken (ca 5200 svenska titlar till förhållande till ca 260 engelska titlar på Adlibris), jag vet att det troligen finns en förklaring men jag tycker att rean rent generellt borde innefatta mer böcker på flera olika språk. 

 

Reaböcker som blev beställda:

* Allt det där jag sa till dig var sant | Svensson, Amanda

* Nattsagor för sömnlösa | Wester, Johanna

* När hundarna kommer | Schiefauer, Jessica

* Det sista vi har är våra kroppar | Hansson, Bob

* Revolutionsskrivarna | El Saadawi, Nawal

 

La även dessa i kundvagnen: 

* Everything Leads to You | LaCour, Nina

* Humans of New York: Stories | Stanton, Brandon

* All the Light We Cannot See | Doerr, Anthony

* Made of Stars | York, Kelley

* My Sister Lives on the Mantelpiece | Pitcher, Annabel

 

Många av titlarna som jag tipsade om i förra inlägget är sådana som jag antingen köpte på bokmässan eller redan läst (+ vissa översättningar), jag är ganska nöjd ändå, även om jag kan känna att rean kändes väldigt spretig i år med otroligt många titlar. Brukar det vara såhär många? I alla fall, om du gillar ungdomsböcker (YA) och att läsa på svenska så finns det väldigt många bra reaböcker att beställa online. 

015;


Hur hyped jag var på årets bokrea? Inte alls, faktiskt. Jag vet inte men vissa bokhandlar är sjukt tråkiga och har haft förhandsbokning uppe i flera veckor så att man har kunnat kika på reatitlar mm. Bokrean ska enligt mig starta vid midnatt den 24:e, man ska inte kunna boka titlar flera veckor i förväg... Men men, vad har jag hittat? På Adlibris hittade jag följande titlar som jag tänkte tipsa om: 

 

* Kriget har inget kvinnligt ansikte av Svetlana Aleksijevitj

* Ljuset vi inte ser av Anthony Doerr
* Dödssynden av Harper Lee

* Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson

 

Ungdom/YA

* När hundarna kommer av Jessica Schiefauer

* Du vet var jag finns av Rachel Cohn

* Jag ger dig solen av Jandy Nelson

* Djupa Ro av Lisa Bjärbo

* Jag, En & Världens viktigaste kyss av David Levithan

* Trasig soppa av Jenny Valentine

* Pappersstäder av John Green

* Kaninhjärta & Rävsång av Christin Ljungqvist

* Kanske är det allt du behöver veta av E. Lockhart

* Vi är alla helt utom oss av Karen Joy Fowler

* Boken om Mademoiselle Oiseau av Andrea de La Barre de Nanteuil

 

Vilka böcker som faktiskt hamnar i min kundvagn återstår att se, har några sidor till att kika på innan jag beställer något alls. 

 

Har ni beställt något? Vilka blir era tips? 

014;


 
I förrgår möttes jag av nyheten att Haper Lee har gått bort, en författare som haft en stor betydelse för väldigt många med sin debutroman To Kill a Mockingbird. Även om det är över femtio år sedan som boken publicerades så läses den fortfarande på många skolor och utbildningar för att den fortfarande är lika aktuell som när den kom ut. Det går fortfarande att överföra handlingen till en modern kontext, tyvärr, och hitta många likheter. Länge, länge såg det ut som att det bara skulle bli en bok, Harper var ingen offentlig person utan höll sig för sig själv och gav inga intervjuer. 
 
“You never really understand a person until you consider things from his point of view... Until you climb inside of his skin and walk around in it.” 
― Harper LeeTo Kill a Mockingbird
 

Taget ur blogginlägg publicerat i mars 2013:
Flera gånger har jag suttit i olika sammanhang och pratat om varför det bara blev en bok? Varför gav hon inte ut fler efter succén? Mitt återkommande resonemang är att hur skulle Lee kunna skriva något bättre? Allt skulle ju ha jämförts med debuten som är helt fantastisk. Vågar man ge ut något efter en sådan lyckad debut? En vän sade också att hon trodde på att vissa författare bara har en historia som de känner att de vill och kan berätta. Kanske var detta Lees enda historia? Att hon dessutom är en väldigt privat person som det anses vara omöjligt att ens försöka skriva en biografi om (två journalister har förgäves försökt) gör det ännu mer "mysteriskt". Romanen är i alla fall tveklöst en av världens bästa debutromaner - och en bok som kommer vara aktuell så länge som segregeringar finns i samhället.

 

Nu blev det ju faktiskt en till bok, Go Set a Watchman som publicerades under sommaren 2015. Eftersom Harper svurit på att aldrig publicera en till bok så var många skeptiska, det ryktades om att Harper inte var fullt medveten om vad som pågick utan att det var förlaget och hennes advokat som tryckte på för att få boken publicerad. Jag har inte läst Go Set a Watchman men reaktionerna som den möttes av var ganska olika, men många var dock negativa och man kan bland annat fråga sig, som i det här inlägget på The Guardian, om den andra boken "förstörde" hennes litterära arv (länk här). Många har påpekat att skillnaderna mellan böckerna är stora och ifrågasatt om det verkligen är förlagan till To Kill a Mockingbird eller ett liknande manus och jag vet att jag ställde frågan under debatten att, om det nu är ett gammalt refuserat manus, var ligger då intresset att ge ut det? Hade det getts ut om det var en okänd debutant som hade skickat in det? Jag tror, baserat på vad jag läst för recensioner, att en stor del av anledningen till varför Go Set a Watchman såg dagens ljus är för att det var ju Harper Lee. Troligtvis hade inte det litterära innehållet spelat någon roll, den skulle ändå sälja på grund av namnet. Hade förlaget råd att inte ge ut den? Många frågor som ännu idag inte riktigt fått något svar, och troligvis aldrig kommer att bli besvarade. Det blev två böcker i alla fall innan hon dog vid 89 år ålder. 

 

To Kill a Mockingbird är fortfarande en av mina absoluta favoritböcker, sättet och vinkeln den är skriven på är genial och det är skrämmande att den fortfarande, ett halvt sekel senare, är så aktuell. Man skulle ju kunna ha hoppas att rasismen skulle ha varit mindre utbredd, att vi skulle ha kommit lite längre som människor 2016, men istället tycker jag att det snarare verkar vara tvärtom. Jag kommer aldrig att vara tyst när folk i min närhet kommer med rasistiska uttalanden, jag kommer alltid att ta diskussionen - vi är alla människor. Vi har alla lika stor rätt till att vara här.  Även om författaren är död, så kommer romanen alltid att leva vidare - så blir det också med To Kill a Mockingbird. Om du tillhör skaran som ännu inte har läst den, gör det. Du måste inte älska den, du behöver inte ens tycka om den - men läs och se vilka funderingar som väcks, vilka åsikter. 

 

“I never loved reading until I feared I would lose it. One does not love breathing.” 
― Harper LeeTo Kill a Mockingbird

 

013;


 
 
Författare: Petrus Dahlin
Titel: Kurragömma
Utgiven: 2015
Förlag: Rabén & Sjögren 
Språk: Svenska (170s, inbunden)
Tänkt för: 9-12 år (Hcg)
 

Astrid och hennes mamma åker till Spanien, men väl framme i huset så får mamman ett samtal från jobbet och hon måste åka till Kanarieöarna för att lösa en stor kris på resebolaget som hon jobbar för. Astrid som är van vid att mamman jobbar hela tiden vägrar att följa med utan säger att hon klarar av att vara själv i huset, till en början är det bara en natt som mamman ska vara borta. Men en natt blir till flera och det börjar hända mystiska saker i huset, Astrid upptäcker blöta fotavtryck på terassen och när hon är nere i byn så verkar byborna nästan rädda för henne och kvinnan i affären säger gång på gång att detta inte är något ställe för barn.

 

När mannen som bor nära deras hus och som även får uppdraget att hålla ett öga på Astrid varnar henne för att bada i sjön så blir såklart Astrid nyfiken, hon har simmat och badat där flera gånger utan att något har hänt. Men hemma i huset igen hittar hon en tidningsartikel som hennes mamma har tagit med sig; under sjön ligger en by. En by som tömdes på folk för att bli en vattenresovear, men samma dag som byn fylldes med vatten så hade fem barn smygit ner för att leka kurragömma bland husen... Astrid tycker sig se barn i byn och undrar om de är samma barn som lämnar blöta fotavtryck uppe vid huset - de verkar vilja leka kurrgömma med henne...


Jag har läst några andra av Dahlins böcker, bland annat en av böckerna i Skogens Systrar trilogin, vilket gjorde att jag trodde att Kurragömma skulle vara läskigare än den var. Plus att några av barnen som lämnat tillbaka den sagt att den var "sjukt läskig", så jag hade lite förväntningar på boken. Men nja, måste säga att den var ganska ljummen. Handlingen kommer inte igång, man vet ju lite av vad som ska hända på baksidan av boken men det är först ungefär i mitten som handlingen börjar komma någonvart och det blir lite läskigt, men sådär nagelbitande blir det aldrig. När handligen väl kommer igång och Astrid börjar förstå att barnen inte är vanliga barn så tycker jag att det går lite för snabbt, men jag får ändå inte den där spännande känslan som jag tycker borde infinna sig utan det blir mest ganska platt och känns lite hafsigt. Storyn har helt klart rätt förutsättningar för att bli läskig, men det känns som att författaren håller tillbaka.

 

Jag har Hjärtlös som Dahlin gav ut för ett par år sedan på min läsplatta, den verkade ha fått bra recensioner när den kom ut och jag är nyfiken på om den är mer spännande/läskig än Kurragömma, som mest (tyvärr) blev en stor besvikelse. Det krävs inte speciellt mycket för att skrämma mig, men Kurragömma kommer inte ens i närheten av läskigt, även på min skala. 

 

 

009;


                        Fjärilar på min hud   A Song for Ella Grey   The Love That Split the World   Ink and Bone (The Great Library, #1)   How to Be a Heroine: Or, What I've Learned from Reading Too Much
 
klickade hem lite böcker idag, blir inte så mycket läst på engelska som jag vill eftersom det mest är jobb-läsning, men jag har haft ögonen på dessa ett tag och biblioteket köper inte in så då får man beställa själv. 
 
Fjärilar på min hud av Rebecka Kvist
A Song for Ella Grey av David Almond
The Love that Split the World av Emily Henry
Ink and Bone (The Great Library #1) av Rachel Caine
How to be a Heroine; or what I've learned from reading too much av Samantha Ellis
 
 
Är lite osäker på Caine, var inte superimponerad av Glass Houses, första delen i hennes vampyrserie. Men Ink and Bone handlar om hur biblioteket i Alexandria används för centrum av de som styr världen, böcker är förbjudna men det förekommer boksmugglare... Det verkar kunna bli bra, första delen i en serie så jag chansar. The Love that Split the World funderade jag också på, tror inte det kommer bli någon bok som köps in så jag chansade lite på den också, jag vet att man inte ska lita på promotion lines, men den beskrivs som en blandning mellan The Time Traveler's Wife  & Friday Night Lights, så jag hoppas att det stämmer lite i alla fall... Hoppas att motivationen dyker upp tillsammans med böckerna - har känts lite motigt att plocka upp tjockare böcker men mer handling än barnböcker då jag brukar vara ganska trött i huvudet efter jobbet. 

005;


Jag brukar köra några läsutmaningar per år och 2016 är inget undantag;

 

Som vanligt och som jag har skrivit tidigare så har jag min utmaning på Goodreads som nuvarande ligger på 100 böcker under 2016. Men, då jag lånar mycket från bibliotek (blir ju så när man jobbar på två) så tänkte jag köra en hyllvärmare-utmaning också. Jag hoppas att inte statistiken är helt korrekt, men enligt mitt katalogsystem här hemma så har jag över 200 böcker som jag inte har läst. Visst, en del av dem är böcker som jag inte alls har något intresse av att läsa utan bara samlat på mig under åren, så någon dag (typ nästa gång jag flyttar?) ska jag gallra ut en del. Men ja, jag siktar på att läsa minst 25 hyllvärmare under 2016. & vad har vi mer? Poesi; jag älskar ju poesi och brukar försöka läsa några diktsamlingar per år. Under 2015 gick det sådär, men detta året hoppas jag att hinna läsa 10 stycken.

 

Så sammanfattningsvis;

100 böcker lästa, 25 hyllvärmare & 10 diktsamlingar hoppas jag hinns med under 2016. 

004;


två febernätter nu, hade sett fram emot att komma igång och jobba igen efter julen men har istället bara fått ligga hemma i sängen. Hoppas på att komma iväg imorgon, även om jag inte känner mig hundra än - borde inte vara så men tycker det är stressigt att vara hemma; känns som jag missar så mycket. 
 
Fått läst en del böcker som jag har haft hemma ett tag nu, så det känns bra; har fortfarande sjukt mycket böcker som står i mina hyllor olästa så det blir att bryta av jobb-läsningen med någon engelsk YA lite då och då. Har fortfarande lite svårt för barnböcker, är inte van vid det kortfattade sättet att skriva. Eller snarare detaljlösa som tyvärr ibland blir när man ska skriva kort och ibland ramlar handligen iväg lite mycket i vissa böcker. Såklart det finns bra och välskrivna böcker också, men jag tror helt enkelt att Hcf-böcker (6-9år~) inte riktigt är min cup of tea. Dock försöker jag läsa ur ett annat perspektiv än mitt egna (vilket jag tror att man får göra), försöker hela tiden tänka på hur barnen läser böcker och vad de skulle tycka om den etc, går lite enklare då. Mycket verkar handla om att orientera sig bland författare och det blir mycket mängdläsning bara för att kunna skapa sig lite bredd och bygga upp en liten tips-databas som behövs. Är ganska skönt att jag är en relativt snabb läsare i alla fall, & ibland har jag sällskap av bästa fluffbollen: 
 
 
 
 

003;


 
 
2015 passerade och därmed avslutades även min årliga reading challenge på Goodreads. Hade "som vanligt" ett mål på att läsa 100 böcker och i slutändan läste jag 108 (vilket blev totalt 20,390 sidor). Mestadelen av dem var dock i slutet av året böcker för jobbet. Ni kan se böckerna och ratings här. Numera så kör jag dock på att de böcker som inte har någon rating är sådana som jag mestadels läser för jobbets skull, de drog ner min average rating ganska mycket så jag har slutat att sätta betyg på dem. Kommer bara att sätta ratings på de böcker som jag läser utanför jobbet/för min egna skull. 
 
Mina favoriter från 2015? 
(klicka på boken för att komma till bokens sida på goodreads)
 
* Djupa Ro av Lisa Bjärbo
* Ishavspirater av Frida Nilsson
* Journey to River Sea av Eva Ibbotson
* Vad gör man inte av Maja Hjertzell
* Mysteriet på Hester Hill av Kristina Ohlsson
* I'll give you the Sun av Jandy Nelson
* Everybody Jam av Ali Lewis
* Orkans öga av Lin Hallberg
* Århundradets kärlekssaga av Märta Tikkanen
* Kaninhjärta, Fågelbarn, Rävsång av Christin Ljungqvist
* The Age of Miracles av Karen Thompson Walker
Glasbarnen av Kristina Ohlsson
 
 

002;


I was a child with a wild imagination, therefore I'm never alone.

Some say books never take you anywhere - but books took me everywhere. Learning to read is one thing, understanding a language and the structure of it. But really reading is something else; my imagination took me into the books, made me dive into the stories. I've been with the brothers Lionheart next to their campfire, I've paced alongside Hamlet, fought the White Witch with Aslan, I've hid from the Nazis together with a young girl in an attic. Books make me laugh, and sometimes cry, - they have the ability to make me feel every feeling that I can possibly feel.

Therefore I am never alone, my imagination takes me into the story; I was the girl who could read in high school corridors, I can shut the world out and just focus on my book. I get to know new friends, people I would never meet if it wasn't for those few hundred pages and they sometimes give me a new perspective of the world. I don't necessarily have to agree with what others think, but I can acknowledge that they have a different opinion than me.

I navigate through history by books; sure, it might not always be accurate, but it's the only map I have to guide me through the wars and the historical events. Books are the best education and they are always available if you want them to be. So no, I'm never alone, I got a whole living room with stories and places to be and people to meet. I know some might never understand it, but I hope they will some day and that they'll have the same experiences that I had from books. But I understand if you live your life without picking up a single book, I might try to change that though. Books have made me understand other people - walking in their shoes, feeling their feelings, see the world through other eyes - it makes me more tolerant and able to understand why we are different. Why we think differently and how every human has it's own perception of the world.

A book isn't just words on pages, it's worlds beyond words, if you listen carefully. 

Rävsång


 
 
 
 
I väntan på tåg hem till hemstaden från jobbstaden. 
Hoppas att den är lika bra som föregångarna Kaninhjärta och Fågelbarn..
 
 

Bokbloggsjerka 8-11 maj



Dennna veckans fråga lyder: hur du får plats med alla böcker?
 
 
Jag var lite omedvetet smart när jag flyttade hemifrån & köpte mina första stabila bokhyllor då jag valde Ikeas Expedit. De är djupa vilket innebär att det är möjligt att ha böcker i dubbla rader eller liggandes bakom, vilket på sistone har behövts användas lite.. Körde en liten om-organisering för några månader sen då jag staplade alla pockets på höjden, de går in en hel del per "ruta" i bokhyllan om man kör den varianten så vips hade jag plötsligt mycker mer utrymme kvar. Så i vardagsrummet har jag tre stycken Expedit, främst för skönlitteratur, plus att jag har tre "osynliga" bokhyllor på ena väggen. De tar inte så många böcker så jag har de mest som "skyltning", använder också utrymmet längst upp på bokhyllorna för att ställa lite böcker. I köket (där jag även sitter & pluggar) har jag en smal Billy-hylla där studielitteraturen bor. Har planer på att köpa en till bokhylla till vardagsrummet men det får nog vänta lite, de jag har nu kan ju ta så mycket böcker... Gillar också bokhyllor som man kan ha både liggandes & ståendes, blir mer variation då. Inkluderar en bild på mitt vardagsrum, lite mörk men man kan se två bokhyllor i alla fall. 
 
 
 
 
 
 
 

Årets poesiutmaning?


 
 
 
Som traditionsenligt har jag alltid en aktiv läsutmaning på Goodreads, där man sätter ett mål om att läsa x antal böcker. Föregående år har jag alltid kört på 100 böcker på ett år, i år sänkte jag ribban med en hel del och satte 50 i stället. Insåg att uppsatsskrivande mm antagligen skulle stjäla en del tid och ork så jag börjar lågt och får se, kanske ändrar jag summan framåt sommaren eller så. 
 
Utöver läsutmaningen så brukar jag inte direkt har några direktiv om vilka böcker jag ska läsa, jag är ganska bra på att snubbla över böcker på jobbet, på internet etc och jag läser ofta det jag har lust med där och då. Därför har jag ganska svårt att hålla mig till läslistor, jag gillar att välja bok att läsa efter stunden och hur jag känner just då. Men, sedan i tidiga våras har jag ett sidoprojekt på jobbet då vi ska försöka väcka liv i poesihyllan som tyvärr har för få utlån. Hur detta ska göras är ännu lite oklart, men jag har lite tankar och idéer; jag har alltid tyckt det är svårt att "ändra" folks uppfattning om poesi överlag. Många verkar tyvärr vara fast i att det är mest gammalt och mossigt, eller att det är för svårt och abstrakt att läsa vilket är synd.
 
Nåja. det jag ville ha sagt med detta är att jag sa till mig själv att under året så ska jag åtminstone ha läst tio stycken diktsamlingar, jag brukar läsa en del poesi men av någon anledning bloggar jag väldigt sällan om det. Tycker det är svårt att skriva om diktsamlingar då de kan innehålla så otroligt mycket och i många fall läser jag dem under en längre tid, lite som man äter väldigt mörk choklad, små bitar åt gången. För mig kommer utmaningen troligen innebära tio mer moderna samlingar då jag föredrar poesi som i alla fall skrevs under nittonhundratalet, men man vet aldrig - jag kanske läser äldre också. Hade varit kul om fler hakade på,  det behöver inte vara tio samlingar till antalet utan kan vara vilken summa som helst bara om känner att det blir en "utmaning" eller något man inte skulle gjort annars. Avslutar med ett citat från Iain S. Thomas, länk till hela hans text finns nedanför:
 
So read poetry. Because while all the poetry in the world might not be worth as much as one good doctor, if there is a reason we are alive, if there is a reason we're here, it can be found in poetry. It is the barest bones of the human experience and it captures the soul in flight.
 
Länk till artikeln hittas här.
 

Bokbloggsjerka 1-4 maj


Hakar på jerkan denna veckan (skulle kanske försöka att göra det till en vana igen, var väldigt längesedan nu..). Veckans fråga lyder:  Vilka moderna böcker tror du kommer att räknas som klassiker om hundra år?
 
En svår fråga, för mig blir det mer att svara på vilka jag skulle vilja se som klassiker. Av samma anledning som vi läser To Kill a Mocking Bird idag anser jag att man skulle man kunna läsa The Reluctant Fundamentalist av Mohsin Hamid om hundra år. Det var en av de mest udda och oväntade läsupplevelser jag haft, boken utspelar sig under en kväll på ett café i Pakistan där huvudkaraktären återberättar delar av sitt liv för en anonym lyssnare. Om fördomar och rasism i ett, nutida modernt samhälle. En bok som också skulle kunna uppnå klassiker status är Trumpet av Jackie Kay, en bok som är ett par år gammal nu men som jag anser inte fått tillräckligt med uppmärksamhet i Sverige, tror tyvärr inte den finns översatt till svenska ens. Kay berättar historien om Joss Moody, en berömd jazzmusiker vars död avslöjar en hemlighet som bara hans fru var medveten om; nämligen att Joss var en kvinna som levde sitt liv som man. Genom boken får vi följa olika karaktärer såsom Joss fru och hans son men även andra karaktärer som på något sätt var i kontakt med Joss. Bokens upplägg liknar en strukturen av en jazzlåt vilket gör det till en annorlunda berättelse.  
 
 
De känns som rimliga klassiker-böcker, hade jag fått önska fritt skulle Sarah Kays fantastiska diktsamling No Matter the Wreckage funnits med tillsammans med The Lover's Dictionary av Levithan. Om även fackböcker kan få räknas som klassiker så är det ganska lätt att hoppas på Bea Uusmas Expeditionen: min kärlekshistoria. 
 

Ibland känner man sig dum...


Många har skrivit och bloggat om E. Lockhart på sistone och jag har sett ganska bra saker om hennes bok som på svenska heter Kanske är det allt du behöver veta så den har varit på min mentala läslista ett tag, tänkte se om jag kunde få fatt i den på jobbet. Så häromkvällen när jag skulle plocka fram något nytt efter att ha läst ut I'll give you the sun så kom jag på att jag köpte en bok av Lockhart för ett par månader sen, så jag drog fram den ur bokhyllan, titeln på engelska lyder We were liars. Och gissa vad? Det är samma bok. 
 
 
Förstår att det här med översättningar inte alltid är så lätt, men hallå, det här är ju inte ens i närheten... Tycker helt klart bättre om den engelska titeln och omslaget, det passar bokens handling bättre också på något sätt. Men ja, det här med översättningar av titlar blir ju helt klart ett förvirringsmoment ibland, men kanske ska se det som att man slog två flugor i en smäll när man kan stryka över två titlar på sin att läsa lista men i själva verket bara läsa en bok... 

Världsbokdagen!


Firar världsbokdagen med lite boktips!
Klicka på omslaget för att förhoppningsvis hamna på titelns goodread-sida. 
 
 
                     
 
                     
 
 
                     
 
 
                       
 
 
                      
 
 

Återblick: Aristotle and Dante Discovers the Secrets of the Universe


Eftersom jag varit nästintill sämst på att blogga det senaste arton månaderna eller så, så tänkte jag efterhands-blogga lite om några av de böcker som jag läst. En av böckerna jag läste i december tjugohundratretton var Aristotle and Dante Discovers the Secrets of the Universe, en bok som är aktuell i Sverige nu då Gilla Böcker gav ut en svensk översättning under februari i år med titeln Livets outgrundliga mysterier.

 
 
 
Författare: Benjamin Alire Sáenz
Titel: Aristotle and Dante Discovers the Secrets of the Universe
Utgiven: 2012 (läst 2013)
Förlag: Simon & Schuster Books for Young Readers 
Språk: Engelska (368s, inbunden)
 
Aristotle Mendoza är femton år och arg på världen, livet, allt och alla – inklusive sig själv. Hans bror sitter i fängelse, hans pappa är traumatiserad av kriget och han har inga vänner. En het sommardag träffar han Dante vid den lokala poolen. Dante som läser dikter, målar, gråter, har intellektuella föräldrar och älskar att gå barfota. Deras vänskap är osannolik men omedelbar och tillsammans utforskar de livets outgrundliga mysterier – hur man ska lära sig att acceptera sin familj som den är, vad det innebär att växa upp, varför man känner som man gör och, framför allt, hur man ska veta vem man egentligen älskar.
 
“I got to thinking that poems were like people. Some people you got right off the bat. Some people you just didn't get--and never would get.” 
 
 
Jag gillade Aristotle och Dante väldigt mycket som karaktärer, de känns väldigt äkta och jag tyckte att de utmanar kill-stereotyperna som jag brukar möta i ungdomsböcker. En mysig sommarbok om livet, att hitta sig själv och vänskap. Jag gillade språket väldigt mycket och sättet som läsaren får ta del av Aristotles tankar och funderingar. Även om jag tyckte att karaktärerna kändes äkta så vet jag att det finns några som anser tvärtom; att de är lite för underliga och udda för att vara trovärdiga, så det kan vara en balansfråga där hur man är som läsare. Jag är ganska "lätt" när det kommer till karaktärer, kanske för att jag så gärna vill att det ska finnas riktiga personer som är som Aristotles & Dante där ute.. 
 
Jag ska inte spoila, men det jag inte var så förtjust i med boken var slutet. Jag tyckte det kändes lite obefogat och likt många andra ungdomsromaner (& antagligen vuxenromaner) så kändes slutet lite väl tillrättalagt, jag hade velat ha det lite annorlunda men det finns helt klart värre varianter. En trevlig bok som helt klart rekommenderas!