Fredag:
Edwardson pratar sorg & nästintill mänsklig undergång med sin nya bok "Svalorna flyger så högt att ingen längre kan se dem". Lite härligt att se honom i en skönlitterär skepnad bland alla hans, för mig, ganska intetsägande deckare. Lite lockande att lyssna på honom när han kommer till stadsbibblan i stan fredagen den 1:a oktober...

Ranelid pratade i Svenska Tidskriftsmontern om "Med kniven i hjärtat" - tredje gången jag hör honom prata om boken och jag vet fortfarande inte vad den handlar om. Han är bra på att sväva in på annat och bland annat utmana Jimmie Åkesson i en debatt. Vackra ord, det är han bra på: "kärleken stavar aldrig fel när den skriver, för den behärskar alla språk. Den lutar lite, som gammeldags skrivstil på väg in i döden" upprepar han nog tre gånger under de tjugo minuter han har på scenen. Senare på scenen för Sveriges Radio så pratade han om Jussi - väldigt kärleksfullt och nära, om radiodokumentären och om Jussi som soundtrack till en barndom. & jag lyckas aldrig sätta fingret på vad det är som är så speciellt och härligt med hans språk.

Mankell ser ganska trött och (faktiskt) gammal ut där han står på Aftonbladets scen, berättar om Ship to Gaza, FN-utredningen och allting omkring. Med vrede i rösten berättar han om journalisten som ringde hem till Mankells fru klockan sex på morgonen för att fråga om hon kunde bekräfta att han blivit dödad. Han läste högt ur FNs utredning kring Israels agerande den där dagen då nio passagerare dog & Mankell levde. Att attackera, beskjuta och borda ett fartyg som seglar under FN & grekisk flagg på internationellt vatten är det nog bara Israels militär som kan få för sig att göra. Mankell menade på att man inte ska kalla det succé då nio passagerare bragdes om livet, men nu fick hela världen se vad Israel kan göra, hur de förtrycker. Mankell avslutade med sitt favoritcitat: "så länge det finns en enda människa som inte är fri, finns det ingen människa i hela världen som är fri."

Lördag:
Vid 10 kommer jag in på mässan, det är lugnt och ganska mycket utrymme. Precis när jag väntar på att Steve Sem-Sandberg ska börja sitt mini-seminarium & jag planerar min dag inser jag att det är en halvtimme till Anne Swärd håller sitt seminaruim (10.30, inte 9.30 som jag trodde...) Anne är en utav mina favoritförfattare (och en av anledningarna till att jag åkte dit på söndagen). Hennes bok "Till sista andetaget" är bara ett läsmåste. Smiter ifrån Steve för att leta upp ett seminarium-blad för söndagen och salen där Anne ska prata i. Under tiden jag väntar på att dörrarna ska öppnas slö-lyssnar jag lite på Jo Nesbö som pratar på den internationella scenen.

Anne går upp på scenen fem minuter i halv med en röd resväska i släp och resandet har en viss fortsatt betydelse i seminariumet och är även en stor del i boken. Även Jean Seberg och filmen "Till sista andetaget" nämns, Anne talar väldigt intensivt och nära om Jean - en ung amerikansk skådespelare i Frankrike som gick en väldigt tragisk död till mötes. Annes bok fick många vackra, fina recensioner och det är en av mina absoluta favoriter.

"Han har gått rakt in i hjärtat på mig. Det är lättare att prata om Lo."
Anne om Lukas, som har charmat många recensenter och även henne själv.
"Tjejer som ligger med alla, ligger aldrig med den som verkligen älskar de."
Om relationen mellan Lukas och Lo.
"Man måste alltid skriva om sig själv, det man vet är sant."
Om skrivandet, att det måste finnas en sanning någonstans i fiktionen - baserad på tex. egna erfarenheter.

Eftermiddag:
hittar Stefan Sundström på ABs scen, han sjunger akustiskt och pratar om sin bok - hur man tex. odlar snus mm. Väldigt roligt och härligt.

Köar för att se Håkan i ca en timme,  det är söndagens sista händelse och han ska alltså intervjuas av duon Filip och Fredrik. Det visar sig bli en komisk och härlig stund, mycket skratt och pyttelite allvar. Tyvärr så borde det hållits någonstans med mera plats - alla fick inte komma in. Underbar avslutning - Håkan är fantastisk live.

Springer runt och letar sänkta priser den sista halvtimmen, förlagen börjar packa ihop och jag ger upp strax innan svenska mässan slår igen portarna för bokmässan detta året. Med för många intryck, nio böcker och härliga minnen går jag mot centralstationen för att åka hemåt.

Du brukade säga att om man inte ville gå upp ur sängen så levde man fel. Jag har inte velat gå upp ur sängen på tjugo år. Fick jag bestämma skulle jag leva på paus i ytterligare tio år - det är inget fel med det här, right?

Tågbiljetter kirrade, kartor utskrivna, måste-besöka-montrar noterade, söndagens seminarier är nedskrivna... Bara väskan som ska packas. Imorgon vid nio tar jag tåget till älskade Göteborg & bokmässan. Själv, faktiskt. Många tror att "åh, vad tråkigt att gå själv..." men fan, det ska faktiskt bli jävligt skönt. Kunna gå dit jag vill utan att resonera med någon annan :) ska bli riktigt roligt!

Har dock en satans ångest över tävlingarna på jobbet i helgen, känns som jag har glömt en satans massa viktiga saker.. Mitt minne funkar inte för fem sekunder just nu, lite därför jag behöver komma iväg. Är hysteriskt trött på det mesta "/

Nu: packa, sedan sova. Återvänder till mitt liv på söndag kväll igen, kommer antagligen att twittra/facebooka lite :)

Nej.
Jag är inte redo att lämna det här. Inte redo för betongmöte. Älskar mina omgivningar, låt mig behålla dem, bara ett litet tag, låt mig stanna kvar här. Det skulle kännas allt för konstigt att leva på fel sida av Nissan. Som att svika sina hemman. Jag älskar lägenheten, men inte läget, jag älskar lägenheten, men inte omgivningarna & avståndet.. Det är så rörigt nu.

idag:
städa & om-organisera biblioteket & sedan en strandpromenad, bara för tankarnas skull.

'Cause nothing compares to you

ett försenat
grattis på födelsedagen Berlin,
grattis, även om du alltid förblir 18.

(Det låg rosor på din grav. Blåa. Vi vet alla vad det betyder. Han är här.)

Someone falls to pieces
Someone kills the pain
Spinning in the silence
She finally drifts away
Someone gets excited
In a chapel yard
And catches a bouquet
Another lays a dozen
White roses on a grave

Jag beundrar hennes mod. Hon såg vad världen hade att erbjuda och hon sa: Nej, tack.

"Du vet var jag finns" av Rachel Cohn

Cause everything it must belong somewhere
Just like the gold around her finger or the silver in his hair
Yeah, everything it must belong somewhere
I know that now, that's why I'm staying here
Oh, I know that now, that's why I'm staying here

                

Ska snart krypa upp i världens mysigaste fåtölj & läsa Bodil Malmstens Det är ingen ordning på mina papper. Men först ska jag plocka undan & diska efter mig. Sätter mig på bussen igen vid fyra då det blir till stallet för möte. Är lite trött, men ganska lycklig & glad - kan andas igen på "riktigt". Härligt värre. Dagarna här får mig verkligen att vilja flytta hemifrån, so lets work on that dream.

Whenever blue tear drops are falling
and my emotional stability is leaving me
there is something I can do
I can get on the telephone and call you up baby, and
honey I know you'll be there to heal me
the love you give to me will free me
if you don't know the thing you're dealing
Oh I can tell you, darling, that it's Sexual Healing

Kate Bush - Sexual Healing
(en av de mest fenomenala låtar någonsin skrivna)

I kravallås <3 älskar att låsa upp dörren till en tyst och tyst lägenhet. Underbart. Dock ekar både kyl & frys ganska tomt här så det blir att knalla ner till Maxi senare & köpa lite matvirke. Var inom bibblan på vägen hit & lånade två filmer. Tillsammans är man mindre ensam och Till sista andetaget. Bägge franska, älskar boken Tillsammas är man mindre ensam av Anna Gavalda, mysig & mänsklig. Har sett filmen två gånger innan, men det är alltid lika nära & bra. Till sista andetaget är faktiskt också lite bok:ig, det finns en bok med samma titel skriven av Anne Swärd där filmen är en av byggstenarna & jag har varit lockad av att se den sen jag läste boken. Så det blir en kväll med mys, cola & franska filmer :)

Bild tagen vid kapsylparken, det är kulturnatten idag så mycket rörelse i stan. Väldigt gulligt & mysigt :) fullt liv på bibblan också för den delen - roligt då Halmstad brukar vara ganska dött såhär nära hösten. Vet inte hur kvalitén är, bilden tagen med min mobil :p

Hey Girlfriend.

Long time no see, I guess. Long time no talk either - busy getting old? ;) I saw your pic at his frigde the other day (didnt think ppl still had pictures there?) and thought that Id try to get a hold off you. Been too long, and I wonder how you are, if you still breaths. If you still love.

I feel like wasting my life lately - my offer about New Mexico still remains, c'mon girlfriend - lets become sexy, rich dealers! Its only a roadtrip or so.. ;)

xxx
with love and sunshine - S

ever since I was eight or nine
I've been standing on the shoreline
for all my life I've been waiting
for something lasting
you loose your hunger and you loose your way
you get confused and then you fade away

oh this town
kills you when you are young
oh this town
kills you when you are young



19:04
                            Halmstad drunkar i moln, Nissan dränker sakta sina sorger, Gyllene Tider har spelat sina sista ackord för flera år sedan. Får telefonsamtal från andra änden landet, längtar dit, känner doften av myren, av de gränslösa trollskogarna, känner vinden, hör nysnön knarra under sulorna. Tänker på rödvinskvällar, brasan, min filt & du;

du med de mjuka varma händerna & mossgröna ögon, skimrande likt mossagat. Du är på rätt plats. Hur mycket du än tvivlar, hur mycket du än längtar, så är du på rätt plats.

& någongång, sometimes, kommer jag tillbaka. Jag lämnar aldrig mina löften. Lämnar aldrig dig. Frågan är; väntar du än?