vissa morgnar är bättre än andra:

 

 

 

stormigt värre igår, hade tur så blåste inte jättemycket här omkring - lite glad över att inte bo på västkusten längre.. Idag blir det plugg nu på förmiddagen, sedan ska jag jobba ett par timmar i eftermiddag. Jobbvecka denna veckan, är däremot ledig i helgen som jag på något sätt först hade missat.. Inte lätt att hålla ordning på högtider och sånt alltid. Ikväll ska jag försöka hitta lite tid och inspiration till att skriva om böcker som jag nyligen läst, bland annat av Sara Beischer och Nathalie Standiford.

 

 

 

 

 

 

ärlighet varar längst

 

 

& du?

 

 

    

 

 

      

 

Bilder från idag

Ellen som älskar att titta på fåglarna ifrån balkongen

och min eftermiddagsfika: kaffe, kardemumma muffins & mini marshmallows.

 

 

mäkte nu att ett par inlägg jag försökt blogga från mobilen har kommit bort, funderar på att byta blogg-portal igen, börjar bli tröttsamt att saker inte fungerar optimalt... Är tillbaka i Småland sedan i fredags kväll, har ägnat helgen åt pluggande och skrivande av arbete och denna veckan är det grupparbete som gäller. Är lite skör sedan veckan i Halmstad, det blev lite mycket; det har varit lite mycket av allt på sistone, vet inte om det bara är hösten som spökar.. Ska försöka få in fler inlägg i veckan, har ju hänt lite i bokvärlden som jag inte riktigt hängt med på.

 

 

 

 

mestadels trött, har varit en full vecka hittills med mycket nya intryck och saker.. Borde ha hunnit plugga mer idag än jag fick gjort, det är mycket just nu och det känns som att jag inte riktigt hänger med. Spenderade tid med en kompis och lite hästar idag, var mysigt och behövligt.. Har saknat ponnysarna. Imorgon hade jag tänkt göra vissa saker, men det verkar bli plugg istället.. 

 

 

hamnade i Hstad, ska vara här till på fredag och göra praktik på högskolebiblioteket här. Ska bli spännande att se skillnaderna mellan olika bibliotek, har ju varit på olika typer av bibliotek nu. Utöver det blir det mest plugg, har en hel del att läsa samt ett arbete att skriva, så lär inte bli jättemycket tid över till annat.. Ska se om jag kan sammanfatta lite konkreta tankar kring The Storyteller nu när jag har lugnat ner mig lite.

 

Har precis läst ut The Storyteller & känner ungefär följande:

 

¤")¤"%/"&!¤"#%#%"¤%""#%#%#¤(%=#("&¤"/%"&!%&#!"()¤

 

& 

 

HUR FAN ÄR DET EN UNGDOMSBOK?

 

I finished reading a book (The Storyteller) and got a bit emotional. 

 

det har varit lite stormigt på sistone

lite för mycket saker på lite för lite tid

väntade och oväntade saker

men jag är fortfarande här

 

 

 

 

Annars är det en ganska fin och stämningsmässigt bra bok om förälskelser och hur saker sällan blir som man vill och önskar, jag gillar komponeringen; det som jag inte riktigt gillar är slutet, hade velat ha det mer öppet, men jag tror det är mycket mina egna referenser som gör att jag inte tycker speciellt mycket om det. Det är dock en stark debut av en relativt ung författare som det ska bli intressant att följa framöver!

 

 

 

 

Jag har tidigare tyckt väldigt mycket om Lisa Bjärbos böcker, har dock bara läst någon enstaka titel av Johanna Lindbäck (får nog ändra på det faktiskt..). Vi måste sluta ses på det här sättet är första boken de skriver ihop och är uppbyggd på så sätt att Jens och Hannah får varannat kapitel, Johanna har skrivit Jens stycken och Lisa Hannahs. Jag har tidigare läst en hel del samarbeten, bland annat Per Nilsson och Katarina Keiris I det här trädet, John Green och David Levithans Will Grayson, Will Grayson och jag gillar att det ofta blir större skillnad på berättarrösterna när författarna skriver olika personer. 

 

Det som jag tycker mycket om med Lisa & Johannas berättelse är skillnaden mellan Hannah & Jens, livsmässigt, att låta Jens ha en tvåårig dotter tyckte jag var intressant och som man sällan ser i ungdomslitteratur. I många ungdomsböcker som i alla fall jag snubblat över brukar huvudpersonen vara mellan 14 och 18, det är sällan som huvudpersonerna är äldre än så. Trovärdigheten är också hög, språket känns passande och när man kommit in lite hur Jens och Hannah pratar med varandra så är det en riktigt rolig bok att läsa (deras samtal kan kännas lite udda till en början). Handlingen är intressant och tar oväntade väntningar många gånger, gillade framför allt slutet som kändes helt rätt för den här typen av bok. 

 

En bok som verkligen rekommenderas! Kul med ungdomslitteratur för lite äldre "ungdomar". 

 

 

 

Något som diskuterats mycket de senaste åren är ungdomsböcker/YA/unga vxuna, Twilight och Cirkeln var de böckerna som startade diskussionen kring just varför vuxna söker sig till och börjar läsa ungdomsböcker. Ett av fredagens seminarier på bokmässan tog upp och diskuterade just crossover-begreppet, där man pratar om böcker som kan läsas av både unga och vuxna. En fråga som kom upp ganska snabbt var "varför har inte vuxna alltid läst ungdomsböcker?", där det dels kan förklaras med att ungdomsböckerna fått en förändrad status och oftast är bättre skrivna nu än för ett par år sedan. Förr så hade mycket ungdomsböcker en "fostrande" roll, man skulle lära sig ett ganska tydligt budskap via handlingen och oftast huvudpersonen, medan det idag är mer fritt innehåll. 

 

Många ungdomsförfattare säger själva att de inte haft en tanke kring vilken målgrupp de skrivit för under processen, utan att någon senare har konstaterat att jo, det är nog en ungdomsbok. Vad specificerar en ungdomsbok då? 1. Den handlar om unga människor. Är det allt? Ja, typ, säger jag. Det är ganska snedvridet - det finns ganska många barnböcker som handlar om allt annat än barn; det är gummor och gubbar och vem vet allt - medan en bok om ungdomar automastiskt blir "ungdomsbok". Borde vuxna läsa ungdomsböcker? Absolut, varför inte? Alla vuxna har ju själva varit unga och jag tror att det kan vara ganska lätt att skapa en igenkänningsfaktor där. Däremot upplever jag att det finns ett visst motstånd hos många att läsa just ungdomsböcker - och just det här med "unga vuxna" har inte riktigt slagit igenom i Sverige.

 

Ibland när jag rekommenderar böcker till vänner och släkt (oftast, men inte alltid) så är det lite äldre människor som ser skeptiskt på mig och fäller kommentaren "men det är ju en ungdomsbok..?" - som att det skulle göra den sämre? Många ungdomsböcker jag läser idag kan jag ifrågasätta klassifiseringen på, senast The Storyteller (skriven av Antonia Michaelis) som kom ut översatt till svenska (Sagoberättaren) på Opal nyligen, där målgruppen är 14år+. Kan 14åringar läsa den? Såklart. Kommer majoriteten av 14åringarna förstå vad de läser? Jag tvivlar på det. The Storyteller är en, i min mening, ganska komplex roman och översättningen till engelska är inte direkt "lätt". Varför är det en ungdomsbok? Den handlar ju om ungdomar. 

Detsamma egentligen med en annan av höstens utgivningar; Låt vargarna komma (org. titel Tell the wolves I'm home) av Carol Rifka- runt. Huvudpersonen är 14 år gammal, handlingen utspelar sig i slutet av 80-talet och mycket handlar om aids och hiv och hur samhället såg på sjukdomen då. Kan en 14åring läsa den? Absolut. Kommer majoriteten av 14åringarna förstå vad de läser? Jag tvivlar på det. Även om man kan förstå en del så saknar många kunskapen om hur samhället såg ut vid den tidpunkten och hur aids/hiv uppfattades då, vilket inte direkt förklaras i boken (man får märka det på hur folk beter sig). 

Den "lösning" som finns har kallats crossover, det vill säga ungdomsböcker som också "passar" vuxna. I Månpockets monter skyltade de "crossover"litteratur, men annars är det ett uttryck som ganska nyligen dykt upp och som jag inte tror att många som inte följt diskussionen är bekanta vid. Olika placeringar är en annan lösning, att i bokhandlar och på bibliotek ha ex på både barn/ung- och vuxenhyllan. Men annars? Jag tror mycket handlar om att sudda ut gamla fördomar och värderingar som en del verkar ha mot just ungdomsböcker och inse att det faktiskt finns en hel del bra på de hyllorna också - bara för att de är skrivna mot ungdomar gör inte innehållet sämre. 

 

Eller?