är tillbaka i staden där jag växte upp,

det blir ett annat lugn här, lättare att andas

jag tänker att det är för att det finns minnen,

sånt som jag kan förankra mig i:

jag har varit här liksom, jag har levt

 

känner mig allt annat än levande 

allt står och väger, 

så mycket som är lagt i andras händer

 

kanske valde jag fel på vägen? 

 

jag vet hur rätt något fel kan kännas

(hans andetag i nacken

en hand runt min midja)

det borde väl gå att applicera på andra saker? 

 

det sitter en post-it på min badrumsspegel

jag önskar jag var mer orginell än så,

men darling,

du lärde mig mer än bara dina ovanor

 

jag höll faktiskt på att glömma

bara för ett kort tag,

det kändes rätt och bra - 

men sedan är det alltid något som påminner 

det sa bara krasch, och så låg jag där igen

 

 

 

men det är lov och jag är i hamnstaden,

tänker på hamnar, båtar och ankare

hemma bortom trygghet,

jag blir någon annan här

kan slappna av, andas

 

framtiden är som alltid oviss

inte ens korten kan visa mig vägen längre;

men jag försöker ändå

kanske finns det ett hem någon annanstans? 

 

 

 

a couple of years ago I made this New Year's resolution 

that I would not

love someone that I'm afraid of;

never be afraid of someone I love.

 

The first one was easier than the second one

and someone I know recently wrote an article

about how it takes 21 days to get rid of a habit

but how that "rule" doesn't seem to apply to some things 

 

cause it's been so many years

and still -

my first impulse is to reach for you in my bed

my first impulse is still to call you whenever something happen

I am always looking for you in every crowd -

like you would be there

like you didn't disappear

like if you're not gone

 

and maybe

maybe it's a mistake to call you habit 

maybe you can quit a habit in 21 days

but you can't quit your life;

you can't let go of a piece of your life in 21 days

it takes so much longer

it is so much more painful 

 

I've had so many New Year's resolutions

it's hard to keep track of them all

but I do remember the one about love and fear

and maybe

maybe I was thinking too much of love and fear

and forgot the most important rule -

never to love someone who doesn't love to live

 

sometimes I'm not sure what I'm chasing is real

it's like I'm trying to find something that's not there any more

chasing a distant memory

a feeling that used to be

I'm not sure what I'm looking for

I'm not sure who I am anymore ;

I'm not sure I ever knew

 

my happiness is just a mere afterthought 

and I keep living in the past

trying to make up for everything that went wrong

trying to find the things we lost in the fire

trying to puzzle my life together

but I'm pretty sure it's not working out 

 

 

 

and it breaks my heart

thinking of all the time I wasted

when I could've been with you