Jag var inte ensam
Jag är inte ensam nu
Vi känner varandra genom
tusen fenomen

Du var redan där
Min dröm var redan du

Du stal kyssar som om de vore allmän egendom
och jag viskade "kiss me like you mean it"
;
du tog mig ordagrant och i den sekunden

rämnade

min

värld

When you try your best, but you don't succeed
When you get what you want, but not what you need
When you feel so tired, but you can't sleep
Stuck in reverse

Jag har aldrig trott på kärlek vid första ögonkastet.
Attraktion, ja. Kärlek, nej.
(hennes ord förföljer mig; hur hon ser mig i ögonen, ler det där leendet & säger:
han var ren jävla attraktion & kyla)

Jag vill något enkelt. Lite kravlöst. Någon som förstår & inte gör mitt liv till en stor röra igen. (Ibland försöker man anpassa sig så mycket för att passa in i någon annans ramar att man tappar bort sig själv.)
Jag vill aldrig tillbaka dit.

Mår sådär halvbra.. Ont i halsen & lite sådär frusen och matt som man gärna blir före feber.. Ska bädda ner mig i soffan med té och kolla på Narnia och kanske sticka lite på sjalen. Inte velat sticka pga handen, men testade igår och det gick bra så ska se om jag överlever idag också.

Köpte lite böcker innan idag också - hittade ett presentkort på trehundra kronor som jag inte visste att jag hade så fyra pockets fick följa med mig hem från stan. Mer om det sen, nu värme & té och film.

jag har varit ganska värdelöst kass på att blogga böcker på sistone, har läst en del men inte riktigt hittat orden för att skriva om dem.. Under januari så sa jag och en kompis att vi skulle läsa fantasy (dvs varulvar & vampyrer för min del) vilket jag gjorde. Bland de böcker jag inte bloggat om ingick Vampire Academy. Då serien är sex böcker lång och  berättar om vampyrer vi inte direkt har mött tidigare så tänker jag inte ens försöka förklara handlingen (ni vet hur svårt jag har för korta & enkla saker...). Den har massa av de typsika sakerna som stark vänskap, nästintill omöjlig kärlek, den där kontrasten mellan den snälla oskuldfulla vännen & den kaxiga och äventyrliga huvudpersonen. Jag läste första boken på svenska, men då språket var för tråkigt och lätt gick jag över till engelska, vilket var ett bra byte (ingen direkt komplicerad engelska heller, men det är ju ungdomsböcker). Sträckläste de flesta av böckerna, intrigerna är bra och tempot är hyfsat högt genom serien. Valde att köpa näst sista och sista delen då de är relativt nyutkomna och jag var för otålig för bibliotekets kösystem. Jag gillade serien, Richelle har bra sätt för att knyta samman trådar och hålla spänningen uppe under seriens gång vilket gör att böckerna är ganska jämna.

Sedan så har vi Vad är det för fel på dig? av Alicia Thompson som jag tyckte om. I boken får vi träffa Leigh Nolan som läser sitt första år på college med psykologi som huvudämne, vilket gör att hon gärna ställer diagnoser på alla i sin närhet. Leigh har alltid varit den som löser hennes vänners problem men är hopplös när det kommer till hennes egna som tex varför hennes pojkvän sen ett år tillbaka inte ber henne sova över, eller varför hans rumskompis avskyr henne.. Det är en komisk, snabb bok som var mer än jag förväntade mig. Sträckläste den under en kväll och sedan läste jag om några passager som jag tyckte speciellt mycket om. En bra ungdomsbok helt enkelt!

Del två kommer senare under dagen ;)

Välkomna till vår-designen! 

     
(klicka för att förstora)

Kan ju inte påstå att jag gjort mycket mer än ändrat bakgrundbild, lite typsnitt & färger ;)
Vad tycker ni?

På första gången på väldigt länge har jag på mig halsbandet med guldberlockerna; tro hopp & kärlek, kikade efter i smyckeslådor och hittade en del saker som jag nästan glömt bort. Aldrig i livet att jag ens i närheten hade glömt bort detta halsbandet, jag har bara inte velat bära det på grund av... omständigheterna. Minns när jag fick det - vissa presenter bara... klickar. Det var jul, dåvarande killen hade lånat en bok av mig och gillat den så jag hade köpt ett eget ex till honom (Korpens sång av Per Nilsson). Jag fick en liten röd Guldfynds-ask med ett halsband med tre berlocker i guld; kors, ankare & hjärta.

Storyn bakom?
Ett likadant halsband förekommer i boken. Det  behövdes inga förklaringar - jag & han kopplade direkt och skrattade mest åt det (eftersom jag & han inte hade en aning om vad den andre hade köpt) men jag tror inte att han & jag ens försökte förklara vad det var som var så roligt med hela alltet heller.

brev från andra sidan landet

du undrar om jag har kvar det röda håret - vackert som rödbrunna lönnlöv om hösten;
minns du körsbärsblommorna kring höftbenen, blommorna i håret, värmen under revbenen, hjärtslagen likt fladdrande tygstycken ut i natten - ladan brann & vi tumlade runt i det brinnande höet, hörde hur taket knakade, föll ner med en suck - den slutliga kapitulationen.

"du säger väl till om jag ska gå" klockan halv fyra på morgnarna,
precis när solen gläntade på persiennen hittade mina ord dina nyckelben.

de säger att saker blir lättare med tiden,
att ärr bleknar
att minnen tappas & går i skärvor          försvinner

Sommarbrand, radhusbarn; jag blev aldrig mer än en läppstiftskyss på en vit krage. Fyra somrar senare & lika många brustna hjärtan smeker du nyckelben & jag viskar ut i natten;

du säger väl till om jag ska gå

& för första gången ser du mig i ögonen & säger:

 stanna hos mig

Lagträff med Div III senare ikväll, fick dra mig in till stan för att handla lite till bakandet/fikandet. Nu står muffins på kylning och jag försöker skriva ett personligt brev till ett jobb - går mindre bra.. Insåg även i morse att jag bör köpa byxor, så blev två jeans inne i stan, ett par ljusa och ett par något mörkare. Hittade ett par skitsnygga baggyjeans men som var lite väl dyra, kanske en annan dag..

Nu blir det snart att dra upp mot stallet, tänkte jogga en runda innan mötet och sedan rida Pices efteråt.. Härligt väder ute!

Sommaren då lägereldarna aldrig slocknade, där människor alltid var trevliga & log, där man snubblade i säng utmattad när solen gick upp.. Så fina minnen. Barnens ö utanför Stockholm - så vackert när solen snuddade vattnet, kvällarna runt lägereldarna.. Vackra vackra sommarnätter. Underbara eldnätter.

Det ligger en katt bakom min rygg i soffan och sover ♥

överlevde gårdagens magnetröntgen, fyfan vad obehagligt.. Trångt och lät konstant (trots att jag hade musik i lurar), trodde att bilderna togs snabbt, men vissa tog upp till fem (!) minuter och man måste ligga blickstilla. Jag fick andas, svälja och blinka (valde dock att blunda hela tiden). Jag som är sjukt dålig på att slappna av var stel som en pensionär efteråt och hade kramp i vaden efter att ha spänt mig som fan..

Idag har det blivit jobbsökande, hittade det  p e r f e k t a  jobbet för mig, villvillvill ha! Strax ska jag till Pices och innan eller efter det blir det lite försiktiga intervaller på Galgberget, mitt knä måste fixa det. Smäller det igen vet jag inte vad jag gör, så därför är det väldigt lugnt, väldigt försiktigt, väldigt plant underlag som gäller för tillfället.

Senare? Städning, diskning, handling. Typ. Någon frivillig? ;)

Life, it seems, will fade away
Drifting further every day
Getting lost within myself
Nothing matters, no one else

Fullbokad dag, pretty much. Strax till movement för magnetröntgen, sen till hästen plus ev. jogga en sväng om jag hinner & sen ska jag & Ems planera saker och smida planer hemma hos mig ikväll..

Saknar dig. Saknar mig.

Tänker att "jag aldrig mer ska vara rädd för någon jag älskar. Aldrig mer älska någon jag är rädd för. Aldrig mer. Det finns ett annat liv."

Vet inte hur det fungerar i praktiken dock. Det finns ganska många anledningar till att vara rädd i ett förhållande, ganska många anledningar till att aldrig lita på någon. Varit och vänt på punkten pålitlig lite för många gånger, tjugo år och vilsen som tolv. How did we get here? Katten ligger på en pläd i soffan, jag sitter under två i fåtöljen och fryser som.. jag vet inte vad - valde helt fel tidspunkt för att vara singel... Behöver ett intensivt & oseriöst förhållande. Någon som (kravlöst...) håller sängen varm & lagar mat.. Någon som kanske har en framtid. Nåågon som bortser ifrån alla dåliga sidor och fokuserar på det som är bra.

Sängen. Kallt som fan. Men blir hämtad om sju timmar så lite sömn är på sin plats.. Ute är det halvstorm, har ännu inte vant mig vid detta husets stormnätter, vet inte hur det knakar, jämrar sig. Jag hade aldrig kunnat bo i ett hus som inte pratar, älskar knarrande golv, osymmetriska väggar & det lite slitna.. Kanske för att jag också är sliten. Trött. Frusen.

Hittills har jag idag lyckats att ha ett en timme långt telefonsamtal, bita sönder min underläpp, stirrat på den gråa himlen och det snöblandade regnet som envist föll innan. Påbörjat en rec. av en serie böcker jag läste förra månaden och jag tror inte jag kommer ta mig i kragen och göra något vettigt idag heller. Lyssnar på gammal musik. Läser min morbror trollkarlens blogg, lyssnar på hans musik - blundar och går vilse bland en röst som det var allt för längesen jag hörde. Det hugger till under revbenen av saknad. Minns hans händer mot gitarrens strängar, hur han alltid plockade upp den med ett leende. Så mycket vemod. Så mycket saknad. Hur tar man kontakten med någon som man inte hört av på så många år? Som kanske inte ens vill ha kontakt? Hur förhåller man sig till det förflutna som man inte vill lämna?

Såg bror på Ica för några dagar sedan. Han såg inte mig. Jag ville inte störa, inte rubba hans värld (inte få min rubbad), han hade ögonen på sonen till hans tjej. Han har ett annat liv nu. Jag tror inte att jag ingår.

Vetskapen om att det är bättre att leva i sagor;

det var en gång en (is)prins och en (snö)prinsessa, de var unga och levde precis som unga människor bör göra innan ordet måste kommer ikapp dem. De var ute på helgerna, myste och pluggade på vardagarna, diskuterade film och böcker och livet och allt mellan. De skrattade och sa "för alltid din" till varandra vecka efter vecka.

Det är lättare att göra om livet till en saga. För i sagor så händer det mirakel. I sagor så dör aldrig prinsen. Det var lite för mycket snö, ni vet, sådär lagom för att dölja alla isfläckar på vägarna. Prinsen var på väg till prinsessan, han var sen. Det var någon speciell dag, rosor på passagerarsätet, planer och drömmar i huvudet. Kurva. Blixthalka. Inga tjutande däck. I sagor så finns det ting som healar: enhörningshorn och älvstoft, magiska drycker och händer. I sagor överlever prinsar att krocka med lastbilar och slungas mot en klippvägg. 

I verkligheten finns det människor i vita rockar som bara kan göra sitt bästa och hoppas på mirakel som allt för sällan händer.

Early morning
The city breaks
I've been callin'
For years and years and years and years
And you never left me no messages
Ya never send me no letters
You got some kinda nerve
Taking all my world

Smeker diktsamlingen på hyllan vid sängen; sprickorna i pärmen, letar upp dina post-it markeringar & försöker hitta dig bland tecken jag aldrig förstår, går igenom pärm till pärm & någonstans, någonstans känner jag igen mig;

و من به شما در پیدا کردن ستاره من هرگز درک کنی

minns du? Det var en av alla tusentals stjärnklara nätter & jag hade snubblat och skrattandes trillat på en gräsplätt någonstans mellan hemma & dansgolven. Du flinade med ciggen i mungipan & istället för att resa mig upp med hjälp av din hand drog jag ner dig bredvid mig, so  close   so close   soclose. Jag såg som vanligt drömskt upp bland stjärnorna & citerade Shake. Blundade & kände din hand i min. Din kind mot mitt hår. Din andra hand mot min svank drog mig närmare. Med whiskeyhes röst viskade du långsamt en mening på ditt språk. Jag brydde mig inte om att fråga vad det betydde ; du brukade aldrig översätta åt mig ändå.

[Jag vill se dem...
Se vaddå?
Tecknen.
Vilka tecken?
Dina tecken, ditt språk, de som bildar det du nyss sa.]

Skeptisk blick. Jag gav dig en penna & sträckte fram min arm. Långsamt, försiktigt började du skriva & under tiden du skrev blev ditt leende bredare och bredare - som om du skrev dikten verklig. Som om du skrev mig verklig. 

    
ibland kommer lycka bestående av fyra tassar

Det är ingen ordning på mina tankar. På mitt liv. Tänker på hur det hade kunnat vara, vilka val jag hade kunnat göra. Borde inte men tanken svindlar, lockar. Fanfanfan. Motivationen når mig inte längre. Fattar inte varför, det var bara mycket enklare förr.

Ska ta bussen hem till m&p om en timme, ta med hunden upp till stallet för ett möte - de är iväg hela dagen och syrran är hos sin kille.. Sen blir det att lämna hunden hemma, sno en cykel, ta sig tillbaka till stallet och rida lite på Pices. När m&p väl kommit hem ska vi hämta katt :) så jag har en fullbokad dag & borde ta ett snabb röj i lägenheten & äta frukost nu typ..

Lyssnar på Svenska Akademien, minns hur jag första gången hörde dem i en nedgången sal på Barnens Ö i Stockholm. Sommaren tvåtusensex; så långt borta men ändå så nära.

Svenska Akademien på Spotify.

Annars? Skickar sms. Skriver. Andas. Försöker att tänka framåt & inte bakåt.