A kind of good bye


 
flyr;
 
lämnar kvar tonårens ångestmusik;
Fade to Black och Nothing Else Matters, sönderspelade toner i trasiga hörlurar
 
lämnar kvar så mycket som möjligt; ömsar skinn, ersätter det gamla med nytt - Omnia mea mecum porto.
suddar ut hans fotavtryck efter mina; det finns inga sagor
ingen prinsessa och ingen prins 
 
bara ett sönderslaget krigsfält, begravda yxor och uppgrävda ord
 
 
jag kanske ser mig om
jag kanske återvänder
 
till dess? arkivet som en kyrkogård över mina ord
det som brukade vara mina drömmar;
en karta över misslyckanden
 
du gav mig hundra anledningar till att stanna,
därför måste jag gå nu