Återblick: Aristotle and Dante Discovers the Secrets of the Universe
Eftersom jag varit nästintill sämst på att blogga det senaste arton månaderna eller så, så tänkte jag efterhands-blogga lite om några av de böcker som jag läst. En av böckerna jag läste i december tjugohundratretton var Aristotle and Dante Discovers the Secrets of the Universe, en bok som är aktuell i Sverige nu då Gilla Böcker gav ut en svensk översättning under februari i år med titeln Livets outgrundliga mysterier.
Författare: Benjamin Alire Sáenz
Titel: Aristotle and Dante Discovers the Secrets of the Universe
Utgiven: 2012 (läst 2013)
Förlag: Simon & Schuster Books for Young Readers
Språk: Engelska (368s, inbunden)
Titel: Aristotle and Dante Discovers the Secrets of the Universe
Utgiven: 2012 (läst 2013)
Förlag: Simon & Schuster Books for Young Readers
Språk: Engelska (368s, inbunden)
Aristotle Mendoza är femton år och arg på världen, livet, allt och alla – inklusive sig själv. Hans bror sitter i fängelse, hans pappa är traumatiserad av kriget och han har inga vänner. En het sommardag träffar han Dante vid den lokala poolen. Dante som läser dikter, målar, gråter, har intellektuella föräldrar och älskar att gå barfota. Deras vänskap är osannolik men omedelbar och tillsammans utforskar de livets outgrundliga mysterier – hur man ska lära sig att acceptera sin familj som den är, vad det innebär att växa upp, varför man känner som man gör och, framför allt, hur man ska veta vem man egentligen älskar.
“I got to thinking that poems were like people. Some people you got right off the bat. Some people you just didn't get--and never would get.”
Jag gillade Aristotle och Dante väldigt mycket som karaktärer, de känns väldigt äkta och jag tyckte att de utmanar kill-stereotyperna som jag brukar möta i ungdomsböcker. En mysig sommarbok om livet, att hitta sig själv och vänskap. Jag gillade språket väldigt mycket och sättet som läsaren får ta del av Aristotles tankar och funderingar. Även om jag tyckte att karaktärerna kändes äkta så vet jag att det finns några som anser tvärtom; att de är lite för underliga och udda för att vara trovärdiga, så det kan vara en balansfråga där hur man är som läsare. Jag är ganska "lätt" när det kommer till karaktärer, kanske för att jag så gärna vill att det ska finnas riktiga personer som är som Aristotles & Dante där ute..
Jag ska inte spoila, men det jag inte var så förtjust i med boken var slutet. Jag tyckte det kändes lite obefogat och likt många andra ungdomsromaner (& antagligen vuxenromaner) så kändes slutet lite väl tillrättalagt, jag hade velat ha det lite annorlunda men det finns helt klart värre varianter. En trevlig bok som helt klart rekommenderas!
Kommentarer
Trackback