Bokomslag. Jag är en ganska stor sucker för bokomslag, vissa bokköp avgörs om omslaget är snyggt, jag vet att det inte är logiskt men jag tänker oftast att snygg förpackning = bra innehåll. Det stämmer inte alltid, men jag har i alla fall en snygg bok i hyllan, right? Börjar man söka på hur viktigt ett omslag är för en bok inser man snart att det finns en hel del skriver på området och många är överrens om att omslaget är en viktig del av bokens säljbarhet eftersom det oftast är vad köparen först ser. Fler anledningar till att det kan vara värt att lägga extra jobb på omslaget kan hittas här, här & här. 

 

Att omslaget ska spegla innehållet är alltid en tanke som kommer upp, eller att det ska vara unikt, det vill säga att man hela tiden försöker skapa omslag som inte liknar något annat. Hur skapas ett omslag egentligen? Jag är ingen expert på området, men jag vet att vissa förlag anlitar bildbyråer som lämnar förslag på omslag, vissa omslag skapas av illustratörer mm. Ibland har författaren stor insyn i valet av omslag, ibland knappt något alls - det beror på förlaget och deras arbetssätt mm. 

 

Såhär kan det bli när man använder bildbyråer, samma bild fast beskuren till olika böcker:

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag är kanske lite fördomsfull, men svenska omslag är oftast väldigt tråkiga i min mening. Såklart det finns fantastiska omslag bland svensk utgivning också, men jämför man med utlänska (framför allt engelska och amerikanska omslag som jag har erfarenhet av) så är det väldigt platta. Dra boken över ett svenskt omslag och det är oftast helt platt, medan US/UK editions oftast är blanka eller har prägling (dvs text/mönster som är upphöjd eller nedsänkt ur pappret). Många av omslagen jag har hemma varvas med matta och blanka inslag samt oftast någon form av prägling av mönster eller text. 

 

Till exempel "Mouthful of Forevers" av Clementine von Radics där man varvat blanka och matta inslag för att få fram denna effekten: 

 

    

 

Att omslagen ändras är också ganska vanligt, ibland när de trycks en andra gång, ibland när de översätts. Att de ändras i översättningar misstänker jag har att göra med att titeln i många fall också ändras och att förlagen då väljer att även ändra omslaget. Hade varit intressant att veta om det är lika vanligt utomlands att ändra omslag som det verkar vara i Sverige. Man kan kika på vissa "cover comparisons" på olika bloggar, exempelvis som här. Några exempel mellan US/UK editions & svenska: 

 

               

 

Jag föredrar oftast de utlänska omslagen, dels för effekterna som de ibland har och för att jag gillar när man kan känna på omslaget och inte bara se. Många svenska bokomslag har snygga bilder och typsnitt, men jag saknar ändå att kunna dra handen över och känna text/mönster mm eller se hur omslagen förändras i ljuset om det är blankt mm. Sedan ligger det lite på förlagen också, jag brukar oftast tycka att Gilla Böcker har snygga omslag. Även om jag tycker att det hänt en hel del med de svenska omslagen (i alla fall på YA-böcker) de senaste åren så skulle jag önska lite fler effektfulla omslag - som alla säkert hört finns ju uttrycket att man inte ska döma en bok efter omslaget - men då det är det första av boken som vi ser är det ju egentligen självklart att omslaget behöver ha det där lilla extra, eller? 

 

I förrgår möttes jag av nyheten att Haper Lee har gått bort, en författare som haft en stor betydelse för väldigt många med sin debutroman To Kill a Mockingbird. Även om det är över femtio år sedan som boken publicerades så läses den fortfarande på många skolor och utbildningar för att den fortfarande är lika aktuell som när den kom ut. Det går fortfarande att överföra handlingen till en modern kontext, tyvärr, och hitta många likheter. Länge, länge såg det ut som att det bara skulle bli en bok, Harper var ingen offentlig person utan höll sig för sig själv och gav inga intervjuer. 

 

“You never really understand a person until you consider things from his point of view... Until you climb inside of his skin and walk around in it.” 
― Harper Lee, To Kill a Mockingbird

 

Taget ur blogginlägg publicerat i mars 2013:
Flera gånger har jag suttit i olika sammanhang och pratat om varför det bara blev en bok? Varför gav hon inte ut fler efter succén? Mitt återkommande resonemang är att hur skulle Lee kunna skriva något bättre? Allt skulle ju ha jämförts med debuten som är helt fantastisk. Vågar man ge ut något efter en sådan lyckad debut? En vän sade också att hon trodde på att vissa författare bara har en historia som de känner att de vill och kan berätta. Kanske var detta Lees enda historia? Att hon dessutom är en väldigt privat person som det anses vara omöjligt att ens försöka skriva en biografi om (två journalister har förgäves försökt) gör det ännu mer "mysteriskt". Romanen är i alla fall tveklöst en av världens bästa debutromaner - och en bok som kommer vara aktuell så länge som segregeringar finns i samhället.

 

Nu blev det ju faktiskt en till bok, Go Set a Watchman som publicerades under sommaren 2015. Eftersom Harper svurit på att aldrig publicera en till bok så var många skeptiska, det ryktades om att Harper inte var fullt medveten om vad som pågick utan att det var förlaget och hennes advokat som tryckte på för att få boken publicerad. Jag har inte läst Go Set a Watchman men reaktionerna som den möttes av var ganska olika, men många var dock negativa och man kan bland annat fråga sig, som i det här inlägget på The Guardian, om den andra boken "förstörde" hennes litterära arv (länk här). Många har påpekat att skillnaderna mellan böckerna är stora och ifrågasatt om det verkligen är förlagan till To Kill a Mockingbird eller ett liknande manus och jag vet att jag ställde frågan under debatten att, om det nu är ett gammalt refuserat manus, var ligger då intresset att ge ut det? Hade det getts ut om det var en okänd debutant som hade skickat in det? Jag tror, baserat på vad jag läst för recensioner, att en stor del av anledningen till varför Go Set a Watchman såg dagens ljus är för att det var ju Harper Lee. Troligtvis hade inte det litterära innehållet spelat någon roll, den skulle ändå sälja på grund av namnet. Hade förlaget råd att inte ge ut den? Många frågor som ännu idag inte riktigt fått något svar, och troligvis aldrig kommer att bli besvarade. Det blev två böcker i alla fall innan hon dog vid 89 år ålder. 

 

To Kill a Mockingbird är fortfarande en av mina absoluta favoritböcker, sättet och vinkeln den är skriven på är genial och det är skrämmande att den fortfarande, ett halvt sekel senare, är så aktuell. Man skulle ju kunna ha hoppas att rasismen skulle ha varit mindre utbredd, att vi skulle ha kommit lite längre som människor 2016, men istället tycker jag att det snarare verkar vara tvärtom. Jag kommer aldrig att vara tyst när folk i min närhet kommer med rasistiska uttalanden, jag kommer alltid att ta diskussionen - vi är alla människor. Vi har alla lika stor rätt till att vara här.  Även om författaren är död, så kommer romanen alltid att leva vidare - så blir det också med To Kill a Mockingbird. Om du tillhör skaran som ännu inte har läst den, gör det. Du måste inte älska den, du behöver inte ens tycka om den - men läs och se vilka funderingar som väcks, vilka åsikter. 

 

“I never loved reading until I feared I would lose it. One does not love breathing.” 
― Harper Lee, To Kill a Mockingbird

 

 

 

 

Astrid och hennes mamma åker till Spanien, men väl framme i huset så får mamman ett samtal från jobbet och hon måste åka till Kanarieöarna för att lösa en stor kris på resebolaget som hon jobbar för. Astrid som är van vid att mamman jobbar hela tiden vägrar att följa med utan säger att hon klarar av att vara själv i huset, till en början är det bara en natt som mamman ska vara borta. Men en natt blir till flera och det börjar hända mystiska saker i huset, Astrid upptäcker blöta fotavtryck på terassen och när hon är nere i byn så verkar byborna nästan rädda för henne och kvinnan i affären säger gång på gång att detta inte är något ställe för barn.

 

När mannen som bor nära deras hus och som även får uppdraget att hålla ett öga på Astrid varnar henne för att bada i sjön så blir såklart Astrid nyfiken, hon har simmat och badat där flera gånger utan att något har hänt. Men hemma i huset igen hittar hon en tidningsartikel som hennes mamma har tagit med sig; under sjön ligger en by. En by som tömdes på folk för att bli en vattenresovear, men samma dag som byn fylldes med vatten så hade fem barn smygit ner för att leka kurragömma bland husen... Astrid tycker sig se barn i byn och undrar om de är samma barn som lämnar blöta fotavtryck uppe vid huset - de verkar vilja leka kurrgömma med henne...

Jag har läst några andra av Dahlins böcker, bland annat en av böckerna i Skogens Systrar trilogin, vilket gjorde att jag trodde att Kurragömma skulle vara läskigare än den var. Plus att några av barnen som lämnat tillbaka den sagt att den var "sjukt läskig", så jag hade lite förväntningar på boken. Men nja, måste säga att den var ganska ljummen. Handlingen kommer inte igång, man vet ju lite av vad som ska hända på baksidan av boken men det är först ungefär i mitten som handlingen börjar komma någonvart och det blir lite läskigt, men sådär nagelbitande blir det aldrig. När handligen väl kommer igång och Astrid börjar förstå att barnen inte är vanliga barn så tycker jag att det går lite för snabbt, men jag får ändå inte den där spännande känslan som jag tycker borde infinna sig utan det blir mest ganska platt och känns lite hafsigt. Storyn har helt klart rätt förutsättningar för att bli läskig, men det känns som att författaren håller tillbaka.

 

Jag har Hjärtlös som Dahlin gav ut för ett par år sedan på min läsplatta, den verkade ha fått bra recensioner när den kom ut och jag är nyfiken på om den är mer spännande/läskig än Kurragömma, som mest (tyvärr) blev en stor besvikelse. Det krävs inte speciellt mycket för att skrämma mig, men Kurragömma kommer inte ens i närheten av läskigt, även på min skala. 

 

 

hela världen är vit, gnistrande

Tyst

som om snön absorberar alla ljud,

lägger sig som isolering mellan mig & världen

inga ekande steg mellan lägenhetshusen,

bara väldigt tysta, knarrande ljud

Jag kan nog klara denna dag också. 

Det är alla hjärtans dag idag.

Alla hjärtans dag. 

Så oavsett

hur många delar ditt hjärta är i

oavsett takten, rytmen det slår i;

är det också din dag idag. 

 

Även om du vaknar upp ensam

denna kalla februarimorgon

dricker kaffe ensam

äter frukost ensam

så är det också din dag idag.

 

Det är okay att sakna

att tänka på någon, något som fattas

saknas

längtas efter

men tänk också på vad som finns

vad du har. 

 

Och framför allt

tänk på att hjärtat slår.

 

vi faller inte längre som islandsisar

klimatförändringar

tunnar ozonlager

påverkar inte oss

 

ingenting kan få dig att smälta

krackelera

du säger att falla är något som tonåringar gör

vi är vuxna nu

(men jag vill ju mest att du ska falla för mig)

 

 

jag känner mig mest vilsen

drar fortfarande ner ärmarna över mina händer;

mest när du inte ser

tappar fortfarande bort varenda tumvante jag äger

letar fortfarande stjärnfall

blåser fortfarande på maskroser & viskar önskningar

 

;

men vi är vuxna nu

vuxna faller inte

de överlever eller går under

- inga andra alternativ godtas

                                    

 

klickade hem lite böcker idag, blir inte så mycket läst på engelska som jag vill eftersom det mest är jobb-läsning, men jag har haft ögonen på dessa ett tag och biblioteket köper inte in så då får man beställa själv. 

 

Fjärilar på min hud av Rebecka Kvist

A Song for Ella Grey av David Almond

The Love that Split the World av Emily Henry

Ink and Bone (The Great Library #1) av Rachel Caine

How to be a Heroine; or what I've learned from reading too much av Samantha Ellis

 

 

Är lite osäker på Caine, var inte superimponerad av Glass Houses, första delen i hennes vampyrserie. Men Ink and Bone handlar om hur biblioteket i Alexandria används för centrum av de som styr världen, böcker är förbjudna men det förekommer boksmugglare... Det verkar kunna bli bra, första delen i en serie så jag chansar. The Love that Split the World funderade jag också på, tror inte det kommer bli någon bok som köps in så jag chansade lite på den också, jag vet att man inte ska lita på promotion lines, men den beskrivs som en blandning mellan The Time Traveler's Wife  & Friday Night Lights, så jag hoppas att det stämmer lite i alla fall... Hoppas att motivationen dyker upp tillsammans med böckerna - har känts lite motigt att plocka upp tjockare böcker men mer handling än barnböcker då jag brukar vara ganska trött i huvudet efter jobbet.