I förrgår möttes jag av nyheten att Haper Lee har gått bort, en författare som haft en stor betydelse för väldigt många med sin debutroman To Kill a Mockingbird. Även om det är över femtio år sedan som boken publicerades så läses den fortfarande på många skolor och utbildningar för att den fortfarande är lika aktuell som när den kom ut. Det går fortfarande att överföra handlingen till en modern kontext, tyvärr, och hitta många likheter. Länge, länge såg det ut som att det bara skulle bli en bok, Harper var ingen offentlig person utan höll sig för sig själv och gav inga intervjuer. 

 

“You never really understand a person until you consider things from his point of view... Until you climb inside of his skin and walk around in it.” 
― Harper Lee, To Kill a Mockingbird

 

Taget ur blogginlägg publicerat i mars 2013:
Flera gånger har jag suttit i olika sammanhang och pratat om varför det bara blev en bok? Varför gav hon inte ut fler efter succén? Mitt återkommande resonemang är att hur skulle Lee kunna skriva något bättre? Allt skulle ju ha jämförts med debuten som är helt fantastisk. Vågar man ge ut något efter en sådan lyckad debut? En vän sade också att hon trodde på att vissa författare bara har en historia som de känner att de vill och kan berätta. Kanske var detta Lees enda historia? Att hon dessutom är en väldigt privat person som det anses vara omöjligt att ens försöka skriva en biografi om (två journalister har förgäves försökt) gör det ännu mer "mysteriskt". Romanen är i alla fall tveklöst en av världens bästa debutromaner - och en bok som kommer vara aktuell så länge som segregeringar finns i samhället.

 

Nu blev det ju faktiskt en till bok, Go Set a Watchman som publicerades under sommaren 2015. Eftersom Harper svurit på att aldrig publicera en till bok så var många skeptiska, det ryktades om att Harper inte var fullt medveten om vad som pågick utan att det var förlaget och hennes advokat som tryckte på för att få boken publicerad. Jag har inte läst Go Set a Watchman men reaktionerna som den möttes av var ganska olika, men många var dock negativa och man kan bland annat fråga sig, som i det här inlägget på The Guardian, om den andra boken "förstörde" hennes litterära arv (länk här). Många har påpekat att skillnaderna mellan böckerna är stora och ifrågasatt om det verkligen är förlagan till To Kill a Mockingbird eller ett liknande manus och jag vet att jag ställde frågan under debatten att, om det nu är ett gammalt refuserat manus, var ligger då intresset att ge ut det? Hade det getts ut om det var en okänd debutant som hade skickat in det? Jag tror, baserat på vad jag läst för recensioner, att en stor del av anledningen till varför Go Set a Watchman såg dagens ljus är för att det var ju Harper Lee. Troligtvis hade inte det litterära innehållet spelat någon roll, den skulle ändå sälja på grund av namnet. Hade förlaget råd att inte ge ut den? Många frågor som ännu idag inte riktigt fått något svar, och troligvis aldrig kommer att bli besvarade. Det blev två böcker i alla fall innan hon dog vid 89 år ålder. 

 

To Kill a Mockingbird är fortfarande en av mina absoluta favoritböcker, sättet och vinkeln den är skriven på är genial och det är skrämmande att den fortfarande, ett halvt sekel senare, är så aktuell. Man skulle ju kunna ha hoppas att rasismen skulle ha varit mindre utbredd, att vi skulle ha kommit lite längre som människor 2016, men istället tycker jag att det snarare verkar vara tvärtom. Jag kommer aldrig att vara tyst när folk i min närhet kommer med rasistiska uttalanden, jag kommer alltid att ta diskussionen - vi är alla människor. Vi har alla lika stor rätt till att vara här.  Även om författaren är död, så kommer romanen alltid att leva vidare - så blir det också med To Kill a Mockingbird. Om du tillhör skaran som ännu inte har läst den, gör det. Du måste inte älska den, du behöver inte ens tycka om den - men läs och se vilka funderingar som väcks, vilka åsikter. 

 

“I never loved reading until I feared I would lose it. One does not love breathing.” 
― Harper Lee, To Kill a Mockingbird