Syrran hade lagt beslag på min kamerasladd, så jag fick tillbaka den när hon kom hem innan. Här kommer lite vinterbilder, ni kan även hitta dem på facebook, albumet "Vinterland". Klicka på bilderna för att förstora :)

           
Vilgot tyckte det var härligt att rulla sig, och var allmänt söt :)

               
Tassavtryck från vov. Loke undrar mest vart hans mat tog vägen & var allmänt missnöjd...

              
Utsikt från altan, skogen vid hagen + skogsdungen vid paddoken.


Vacker vinterbuske..

Internet går segt som fan, pappa laddar ner - suck.. Idag har jag mest segat, var i stan med mamma vid halv elva, fick lämna tillbaka mina låneböcker, lånat om vissa eftersom deras hemsida inte funkar helt. Sedan på vägen tillbaka till Cassels (där mamma befann sig) kunde jag helt enkelt inte hålla koll på mig själv när jag såg att bokhandeln hade rea på engelska pockets... Jag måste verkligen skaffa lite självbehärskning. Som tur var så hade de inte så mycket som tilltalade mig - där fanns en Ali Smith samt ett par Aidan Chambers - mest "två i en" pockets och det blev Now I know och The Toll Bridge som fick följa med mig hem, alltså bara en bok! Måste fan vara rekord! Köpte även ett par nya kängor på Stadium, då jag redan dödat två på alldeles för få år.. Stackars skor. Kan säga att mina fötter dog av att gå till och från stallet med dem på. Mördarblåsor... Sedan lyckades jag även hitta två koftor på Cassels.. En kortärmad svart med knappar, samt en ärmlös lila med krage.. Nu har jag något att ha över mina enkla långärmade tröjor.

Har ett par snygga vinterbilder från när jag var ute med hunden i går, ska ladda upp dem så fort jag hittar min kamera kabel.. Fick även inspiration från en händelse på stan idag som kanske kan bli en novell. Kanske. Längesedan jag skrev något som inte var för bloggen. Ska försöka slita mig från datorn och läsa lite de närmsta dagarna..

Men nu, sova!

Hoppas det är denna versionen jag tycker om, eftersom jag inte kan kolla på den själv (den buffrar varannan sekund) så gissar jag... Underbar video till underbar låt :)

Känns som man predikar för ingen alls.

Är så trött, alla bara rusar på, springer rakt ut i tomma kalhyggen,

snåriga skogar. Jag går vilse på torg och fattar fan ingenting. Jag förlorade henne, förlorade henne, henne. Jag gick vilse i mitt egna liv. Jag är fan fortfarande vilse. Borde sova i en vecka, förbannat trött. I morgon: stan, sova och tänka ut reservplaner, packa resväskan och ställa i hallen. Tänka. Orkar jag med Gbg horseshow? Har VIP biljett till fredag förmiddag, men orkar jag, kan jag? Vet inte om jag klarar det, så mycket folk. Suck.

Annars; bara en simpel iakttagare av när mitt liv faller ihop, bryr mig inte ens om spillrorna. Tänker på en kille som dog som Romeo, om hur han gjorde alla farliga stunts till filmer bara för en kick - bara för att få känna något. Han hade sitt egna manus, han hade sin egna döda Julia, och han ville inte vara med mer - han levde för den lilla kicken och inget mer. Tänker att jag vill aldrig komma dit, tänker att det kanske inte finns någon annan väg, att äkta kärlek bara är möjlig för människor som faktiskt kan känna, som har känslor.

Fortsätter predika för ingen alls.

finding new ways.

Är trött, har jobbat nästan hela dagarna både lördag & söndag, har varit helt slut & bara glott på datorn eller TVn när jag kommit hem. Nästan lite imponerande, jag brukar fan inte kolla TV spontant.. Innan såg jag tre avsnitt av Bones, säsong 1 (julklapp från pojken min :*) Ska sova snart, borde försöka komma inom bibblan och onoff i morgon, ska lämna tillbaka böcker på bibblan & se om onoff har någon mobil kvar till mig.

Idag har jag först slappat lite, datorn och lite TV och allmänt göra-ingenting. Sedan gick jag till stallet vid 5, började med att gå lite med Pieces i ridhuset, sedan släppte jag Crissie för att sedan rida lite på den.. Efter det försökte jag longera Sandor - enligt Sofia skulle han helst trava i lugnt tempo på en volt. Ehm, så fort den kom mer än två meter ifrån mig så började den flyga i luften. Kul... Sedan skulle jag ju rida lite på den också, men det gick faktiskt hyfsat - behöll inspänningen lite. Och sedan fick även Loke lite uppmärksamhet - han blev lite borstad, ryktad; bortskämd helt enkelt ;o

Ska försöka läsa lite mer, skriva lite mer på boken de två kommande veckorna, vi får se hur det blir, hur insiprerad jag blir. Reserverar mig för eventuella stavfel i texten, orkar knappt hålla ögonen öppna ;o God natt världen.

ARG!
1. Jobbade "förmiddag", dvs 07.30 - ~15.00.. Var klara med mockingen kl 1...Fick leda ut sisådär 12 hästar.
2. Alla jävla mobiler jag vill ha är slutsålda ÖVERALLT.
3. Mitt knä gör ont.

Skjut mig. Gud vilket kreativt, fint inlägg :D... Btw, w595:an fanns i blått & rosa, de enda färgerna jag inte kunde tänka mig.. Nytt want-object: Samsung S5230. Jag vet att det är en touch, jag vet att den kommer dö efter tre dagar, men fan vad jag vill ha en.. Den är dessutom billigare än Sonyn & det sägs att den är mer hållbar. Dessutom finns det en "Lisa-försäkring", dvs tappförsäkring (vaddå, jag tappar aldrig min mobil?) vilken jag antagligen bör teckna.. Så nu ska jag vara sur, vilket kommer gå ut över min sega, envisa gamla mobil. Stackarn.

God afton folk, eller något.. Är helt jävla slut, trots att jag totaldäckade när jag kom hem och sov någon timme. Funderar på att käka lite smärtstillande och sedan gå och lägga mig; värken har varit ett helvete idag.. & folk gnäller för att jag är tjurig :( blir bara så trött på att gå runt och ha ont jämnt - orkar inte alltid med tjatiga barn och jobbiga hästar.. Ett av nyårslöfterna blir nog att bita ihop och nicka & le, sluta halta runt & försöka låta bli att gå till läkare som inte bryr sig. Resten kommer vid nyår..

Fick ett sms från bror innan; borde släppa det förflutna, gå vidare. Har inte direkt orkat skicka några jul-sms, inte orkat och min mobil är.. antik och vill inte sammarbeta med mig. Jobbar jag hela jul+nyår har jag antagligen råd att köpa en ny och leva lite. Har nästan bestämt mig för en vit/röd Sony Ericsson w595.. Men vi får se.

Nu, lite tabletter & sömn & antagligen en bättre dag i morgon. 

Ska sova nu, tekniskt sett är det julafton och jag är sjukt trött & när jag inser att jag ska vara i stallet om ungefär sju timmar gör inte det saken bättre.. & dessutom har jag inte handlat alla klappar än - illa! Det får gå som det går - undrar dessutom vilket djur jag ska sitta på i morgon - vore kanske kul med någon jag inte irriterar mig på :p Vi får se.. Nu jävlar ska jag sova & hoppas att jag vaknar med julkänsla - för hittills står den på minus.. Illa illa..

Eftersom det är snö ute - vilket Lakris först tyckte var väldigt kul, ungefär tills han kom på att det faktiskt var blött.. Sedan dess har han inte gått ut, pappa har testat att knuffa ut honom - vilket gjorde att han stod som en staty ute i snön ett par sekunder och sedan sprang in fort som fan.

Saker som Lakris gör när han är rastlös:
• Förföljer & glor på folk (psykar dem)
• Gnager på mammas julbockar
• Tuggar på plastgranen
• Biter folk i fötterna
• Välter ner saker från bänkar mm (gärna värdefulla saker som kan gå sönder)
• Ligger & gnäller på köksgolvet
• Gömmer sig under julgransmattan
• Leker med bollar & gnäller för att man inte orkar leka med honom dygnet runt...

Idag har han haft superkul & jagat runt en pärla på hela nedervåningen vilket lät som fan, för att sedan knuffa in den under en skänk (med mening antagligen) & sedan satt han där och gnällde för att han inte kunde få ut den. Jävla katt. Snart kastar jag ut honom så får han vara ute hela jävla dagen... Bortskämda katt.. Jag har bitmärken på min fötter :( Finns säkert ännu mera saker han gör för att ställa till jävulskap, men detta är vad han sysslat med de senaste dagarna.

Psycho-cat attack!!
.

Well... Eftersom den andra designen kändes mer som höst, så bestämde jag för att göra en ny design, eller mest byta färger. Kom på att jag glömt hur man fade:ar bilder i PS, ska lära mig det, någon annan dag - när klockan inte är halv 2 på natten & jag borde plugga. Annars hyfsat nöjd. Textraderna i headern kommer från låtarna nedan & vissa bilder är tagna av syrran. Ni som följt med ett tag känner antagligen igen vissa av låtarna, som är bland mina favoriter. Om ni hittar någon kod jag glömt att ändra så lämna gärna en kommentar.

Bright Eyes - Oh you are the roots that sleep beneath.....


Bright Eyes - I must belong somewhere


Oasis - Wonderwall


Regina Spektor - Samson

Vi fångar snöänglar på innegården, kastar snöbollar på hela etablisemanget & är så barnsligt lyckliga; snöstorm på ingång - det snöar konstant i fyra timmar och vi samlar snöflingor genom fönstret. Staden är full av folk och om man går in i en tillräckligt stor folkmassa kanske man aldrig hittar ut, kanske glömmer bort att andas. Kanske tappar bort sig själv. Hon har alltid blicken i det blå & håret fullt med snöflingor, det finns ett stänk av längtan i blicken &
jag förstår
jag förstår jag förstår

Hon lyssnar på Hallelujah - två glas, en flaska vodka & självlysande stjärnor i taket och livet känns ovanligt bekant, kärleken känns overkligt nära och verkligheten miljoner ljusår iväg. Jag förstår inte varför hon väljer mig, jag förstår nog egentligen ingenting. Men hon är vacker & jag är lycklig och jag tror det är vad som spelar roll.

Långsamt vänder hon sig mot mig, ler sitt sneda leende & sträcker sig efter stjärnorna i taket & livet & drömmarna glittrar ljuvligt bredvid oss medan snöflingorna sjunger oss till sömns.

Soundtrack:

Det är en blistrande vit vinter utanför fönstret, det är julstjärnor och belysning och en isande kyla. Hon säger att jag smakar regnbågar och frågar om jag vill vara hennes; jag vet inte vad man svarar på sånt, om man svarar på sånt så jag bara skrattar & faller. Hela världen är stjärnfall och vi har glitterkrig utanför Moses, den annars mörka asfalten glittrar i guld när vi är klara, och det tar en vecka att få bort glittret ur håret. Men ändå anar jag rådjursögon bortom skogarna, anar paniken bakom hörnet. Hakar upp mig på ord såsom smeklust, allena, brandgul, eljest, solkatt & hjärtans fröjd. Behöver kartor - en atlas för att veta var jag har varit och var jag ska.

Det är 2009, radion spelar Pinks låt som låter skrämmande likt den jag skrev om Berlin för så många år sedan - nästan samma melodi i början. Lika många stavelser i början. Påminner mig om henne varje gång.

Hon ger mig sitt nya nummer och säger "vi kan väl ses någon gång & börja om igen" - det är vinter & jag är kär.

Inget koffein idag så jag kör på socker & choklad. Helt jävla slut. Kom hem, åt en smörgås med en jävla massa ost och sedan har jag bara suttit här. Funderar på att släpa in datorn i sovrummet och starta en film. Sprang med Loke i stallgången innan, Maggan tittade på honom och han haltar inte längre, vilket betyder att han kan börja promeneras :) Annars har väl dagen varit sådär - känns som om jag varit överallt & julshowen gick sådär - det flöt på bra men bättre planering hade inte skadat.

Lilljul igår, nothing special, farmor orkade vara med lite - hade inte sett henne på länge och hon har blivit så skör. Lite skrämmande, men hon blev i alla fall glad över målningen (solros). Är nu även "endast" tolvhundra kronor ifrån en ny mobil.. Ska vi bara se vad det blir efter den tjugofjärde.

I morgon blir det plugg, stall och lite allt möjligt. Tydligen ska jag ut med hunden för min syster blev såååå upptagen; skulle inte förvåna mig om hon sover hela dagen igen... Nej fan, kanske ska göra något vettigt..

cause u were my sister

Nu börjar jag få lite koll.. Förutom att jag med säkerhet missar deadlinen om.. 2 minuter :) Men jag måste ta tag i mig så att jag skickar in arbetet innan jobbet idag.. Samtal med Sofia idag på facebook, ska antagligen sätta igång Sandor och Zeus - yay :) Det verkar bli sjukt mycket stall i vinter - men det gör mig inte så mycket, kan vara skönt att umgås med dessa underbara fyrbenta varelser. Pratade med S igår också, ska ta hand lite om Loke under lovet, han ska få promeneras och sånt. Det var iaf bättre med honom igår än i tisdags - han vilar inte konstant på höger.. Ett tag trodde jag vi skulle behöva stödlinda honom, är lite allergisk mot när de vilar på ett bakben konstant..

Nej, nu jävlar blir det nog plugg.. Annars lär jag aldrig hinna någonting idag ;)

Rapport från bokskrivandet:

Det finns dåliga dagar, då jag vill slänga ut datorn från balkongen & banka huvudet i väggen/bordet/vad som helst hårt. Sedan finns det bra dagar, då jag avgudar mig själv för att ha konstruerat den där perfekta meningen. Sedan finns det normala dagar, då jag inte ens orkar se på mappen på skrivbordet.

för jag lovade att alltid stå vid din sida

Mycket skit på lite tid... Först så måste jag tydligen komplettera lite på förra uppgiften, jag är inte tillräckligt begåvad för att analysera barnböcker. Sedan har jag fortfarande en slutuppgift kvar som jag inte fattar helt - sjukt irriterande. Great future. Andreas tycker jag är sjukt osocial, jag tycker jag har sjukt för mycket på gång nu och vet inte hur jag ska hantera allt. Huvudvärken är ganska permanent, värken i foten blev värre med kylan.. & dessutom har "min" ponny gått och blivit halt.. Fatta hur jävla dåligt samvete jag har? Han var halt idag och jag red honom sista passet igår, hoppade. När jag tänker logiskt hoppas jag att instruktören hade sagt till om han såg halt ut, men han kändes inte hundra.. Iofs har han inte känts fräsch på cirka tre veckor.. Så samtidigt är det lite skönt att han börjar visa något, men sjukt dåligt samvete ialla fall... Han fick mycket kel idag i alla fall.

Läser om alla människor som tar sig härifrån, tar sig någonstans, göra någonting. Lite smått avis, undrar vad jag ska göra med allt. Hur jag ska göra med allt. Fattar inte hur folk kan tro att jag kan saker som jag inte kan, fan, kan inte ens starta en DVD - ändå får jag sköta mickar och musik? Ska fan skaffa en T-shirt med texten "nej, jag är inte ett dugg teknisk". & om ni inte har märkt det så är jag sjukt extremt gnällig, men mitt liv faller lite just nu, allt jag trott & hoppats på faller ner över mig som snöflingor, krossat. & det är så mörkt och för första gången i mitt liv inser jag att ljussättningen hemma hos mig suger. Rejält. Kan inte ens få "normalt" ljus i mitt rum.

Flyttar ner till köket; drar med mig en trave böcker och försöker skriva klart uppgiften. Kanske är smart nog.. Sedan sova, ska försöka somna tidigt, blivit sent på sistone...

Det snöade när jag vaknade, men övergick ganska snabbt till regn. Nu smattrar det småmysigt på rutan & jag dricker kaffe och kollar lite allt möjligt på internet; har suttit lite med uppsatsen idag. Dock råkade jag sova en timme mer än planerat. Suck. Jaja, kunde ha vaknat vid tolv istället för tio..

Bara några fler textexempel och paralleller till kurslitteraturen, sedan tror jag faktiskt att jag kan kalla mig klar.. I alla fall med en uppgift.. Sedan ska jag bara förstå den andra ;)

Funderar på att bli VIP på sockerdricka igen.. Men sedan hittar jag ingen direkt anledning; har inte publicerat något där på så länge och tycker att alla poesi-communities håller på att rasa ihop mer och mer? Buggar förblir olösta och inaktiviteten ökar, speciellt för sockerdricka.. Publiceras mest dagboksinlägg för tillfället.. Nej, jag vet faktiskt inte. Var internet roligare förr, eller var det roligare för att jag var yngre? Jag minns att man kunde sitta på sockerdricka, poeter mm flera timmar i sträck - nu loggar jag in och undrar varför jag är där. Vad fan hände?

Bara en fundering, nu ska jag tillbaka till böckerna och leta textexempel. Lite till, sedan är första uppgiften klar. Bara den andra kvar... Kan nog gå, ska nog gå.

Det är så kallt på ovanvåningen; klipper sönder ett par lila tumvantar jag köpte i Stockholm för ~ två år sedan i väntan på att mamma ska sticka ett par 'inomhusvantar', fingrarna blir så stela och kalla efter alla timmar av komponerande vid tangentbordet. Dricker té med för mycket honung, läser Sannas blogg fast hon inte skrivit något på nästan ett år; undrar var hon är, vad hon gör och om hon ens lever.

Inser att om jag pluggar riktigt ordentligt kan jag hinna klart till på onsdag, och sedan är jag klar med denna terminens kurser. Då ska jag ta itu med alla röda X:n som finns i min bok, passager där jag för längesedan kört fast. Julveckorna är för mig lika med mycket läsning (tror jag läste ~15-tal böcker förra året) samt komponering av boken och andra texter. Så många bok/projektidéer.


Saknar tumvantesmekningar, människor som intalade mig att jag kunde, de som tog mig igenom gymnasiet - min framtid ligger framför mig sådär diamantglittrande lockande, men jag stänger dörren. Iakttar 'min' ponny från balkongen - igår snöade det och jag stod ute i de glittrande flingorna, glömde bort att andas glömde bort att frysa. Väntar på en skattkarta, väntar på att någon ska ruska tag i mig och säga att jag gått fel, gått för långt - att detta inte är den verkligheten som jag tillhör. Drömlösa nätter i en obäddad säng - alltid oroandes över väckning, alltid något som kommer mellan mig och drömmarna. Sover för lite - pluggar för mycket och ägnar på tok för mycket & lite tid åt projekten.

Helst av allt; en scen, en tom läktare och tiotusen dialoger.

How will I ever get out of this labyrinth? De sista orden av Simón Bolívar, generalen som bland annat befriade Peru & Venezuela.

Straight and fast. Straight and fast har Alaska (Looking for Alaska referens) skrivit som not i marginalen i boken The general in his labyrinth, som handlar om Bolívar. & jag är måttligt irriterad över alla böcker som är utlånade när jag behöver dem, vill citera, analysera. Looking for Alaska, antagligen en av de bästa ungdomsböcker som skrivits. Den enda ungdomsbok som fått mig tårögd.




Det snöar ute, bara lätta, duggande flingor. Asfalten är vit. Älskade vinter. Hatade jul. Lyssnar på Avril, minns henne, saknar henne, saknar vänskapen. Ett sms, ett samtal.. Vet inte om hon vill veta av mig. Du är svår att leva utan, jag är svår att leva med. Minns hur hon alltid gjorde många tomma rader mellan styckena - det irriterade mig aldrig utan jag smålog varje gång jag såg det i hennes noveller, hennes dikter.

Saknar journalistiken - något jag aldrig trodde jag skulle sakna. Något jag aldrig trodde var avsett för mig.

Bokhögen brevid datorn växer och växer. Suck. Är ganska intiativlös. Ganska trött. Först dog mobilen i natt, sedan dog tydligen batteriet i väckarklockan - så katten väckte mig vid 11 när han lade sig på mina ben. Borde plugga, men får ingen ro, allt är så stökigt. Kanske får mer gjort om jag snabbstädar lite först. Suck. Borde måla klart tavlan till farmor.

Får nog ta mig samman; inlämningar tors och fre. Kanske dags att skaffa sig en religion & tillbe högre makter?

Seg dag. Ska sova nu, klockan alldeles för mycket & mestadels plugga i morgon. Suck. Måste fan råplugga om jag ska hinna göra allt inför julshowen också. Shit. Är dessutom i akut behov av hårfärg. För mycket saker, för lite tid. Får springa runt med mössa helt enkelt.

Mer tjafs kommer i morgon, antagligen har jag lärt mig stava till dess :( & btw, vad lär sig barnen i skolan nuför tiden? Predikat, prefix, subjekt - så fort jag & poesieliten börjar skoja sitter alla som frågetecken. & kalla mig gammal och gnällig - men det var fan bättre förr ;)

Narnia serien omfattar sju stycken böcker:

Min morbror trollkarlen
Häxan och lejonet
Hästen och hans pojke
Caspian, prins av Narnia
Kung Caspian och skeppet Gryningen
Silvertronen
Den sista striden

Ordningen ovan är i vilken böckerna bör läsas, men inte i den ordningen som de skrevs. C.S Lewis, eller Jack, som vännerna kallade honom skrev först Häxan och lejonet och sedan Caspian, prins av Narnia (resten av ordningen är jag osäker på). 'Första' boken, Min morbror trollkarlen handlar om hur Narnia skapades, dess ursprung och presenterar oss för personer, myter och Aslan. <OBS: ska försöka att inte spoila (avslöja) för mycket saker som händer här, men kan inte riktigt lova något - har du tänkt läsa böckerna kanske du ska låta bli detta inlägget>

Häxan och lejonet handlar om fyra barn; Susan, Lucy, Peter & Edmund som hittar Narnia via en garderob. I Narnia råder ständig vinter - Jadis "Vita häxan" - har förtrollat landet och alla som går emot henne blir förvandlade till stenstatyer. Barnen får av landets invånare, för det mesta talande djur och mytiska varelser såsom satyrer, dryader och fauner, höra talas om sägner som talar om att två döttrar av Eva och två söner av Adam ska besegra Vita häxan och sedan styra över Narnia som kungar och drottningar.

Hästen och hans pojke handlar om Shasta och hästen Bri. Bri blev tillfångatagen som föl och fördes från Narnia till Calormen för att användas som stridshingst åt en tarkan. Detta är under tiden som kallas guldåldern - tiden då kungarna och drottningarna från Häxan och lejonet fortfarande styrde landet. Shasta och Bri bestämmer sig för att fly till Narnia - en lång och äventyrlig resa. De möter bland annat Aravis med sin häst Vin, som är ute på samma äventyr som dem. Även Aslan vakar över dem på resan.

Caspian, prins av Narnia börjar med att de fyra barnen är i England och ska tillbaka till skolan, när de plötsligt inser att något händer - och rätt som de är befinner de sig i Narnia. Men detta är inte de Narnia som de en gång styrde, inbördeskrig har härjat och träden är tysta, stumma; dansar inte längre. Telmariner har tagit över landet och i stort sett utrotat Narnias urbefolkning. "När människorna kom in i landet och började fälla träd och dämma upp floder, sjönk dryaderna och najaderna i en djup sömn. Vem vet om de någonsin ska vakna till liv igen?" förklarar Tryffelsnok för Caspian (sid. 68). Slottet Paravel ligger i ruiner efter en attack så narnierna tar sin flykt till 'templet' på Aslans kulle där stenbordet står. Det är även här som kriget utspelas - och narnierna har Aslan på sin sida.

I Kung Caspian och skeppet Gryningen kommer Lucy, Edmund och deras jobbiga kusin Eustace återigen till Narnia - denna gången via en tavla på ett skepp som seglar. När de räddas ombord på skeppet inser barnen att det inte tillhör någon annan än Kung Caspian som de satte på tronen i föregående bok. Han är ute och seglar för att hitta de sju män tyrannen Miraz sände iväg över havet för att bli av med - ett uppdrag han fick av Aslan den dag han kröntes till kung. De besöker många besynnerliga öar och är med om många äventyr - och Eustace får lära sig en läxa och slutar med att vara fullt lika odräglig som förut. Deras slutliga uppdrag; att segla till världens ände.

Silvertronen handlar om Eustace, som kommer till Narnia med en klasskompis, Jill. De får i uppdrag av Aslan att leta reda på landets tronföljare - prins Rilian, som varit försvunnen länge. Rilian är son till Caspian, som nu har hunnit bli ganska gammal. Med hjälp av en slingerbult; Surpöl (och såklart Aslan) försöker barnen få reda på vad som hänt Rilian.

I den sista boken; Den sista striden kommer åter Jill och Eustace till Narnia, de sitter på tåget och hör en smäll, sedan landar de i Narnia. Tirian, en ung kung som kämpar mot lisitiga fienden och försöker hålla ihop ett land av förvirring och där ingen vet vem de kan lita på. Invånarna luras av en åsna iklädd ett lejonskinn som beordrar narnierna att arbeta, hugga ner träd osv. Bakom detta illdåd är den smarta gorillan Skift och åsnan Pussel - som Skift har i sin makt. Tillsammans med allierade narnier, slåss barnen och kungen mot fienderna. Aslans återkomst. De gamla kungarnas och drottningarnas återkomst. Narnias undergång. "Men det du nu ser är England i England, det riktiga England precis som det här är det riktiga Narnia." säger faunen till barnen (sid 158).

Jag läste alla sju böckerna på lite mindre än en vecka - hade inte läst dem på ett par år men jag kan inte låta bli att läsa om böcker jag älskade när jag var liten, (plus att en biografi om C.S Lewis fick mig ännu mer nyfiken) dels för att se vad jag ev. missade när jag var liten - eller inte förstod. Inser i efterhand att det var en del. Men även att äventyren var mycket längre när man var liten, intensivare. Dock är det samma älskade samling böcker som jag alltid bär med mig; men vissa tolkningar har varit riktigt intressanta. Det som jag direkt kan känna nu är likheterna med Bibeln - Aslan dör på stenbordet på grund av en förrädare (Edmund) - för att sedan återuppstå. Tekniskt sett dör han på grund av någon annans synder - precis som Jesus gjorde. (Ni får gärna komma med upplysningar, kristendomen är inte min religion och jag kan ha fel i vissa påståenden) Aslan har även healande egenskapen - han andas på stenstatyerna som då åter börjar leva, och i första boken nynnar han fram Narnia. Det är även han som står i dörren i Den sista striden, på domedagen och tvingar narnier och andra varelser att se på honom - de som fylls med kärlek får passera dörren in till det 'nya Narnia' - medan de andra faller ner i ett 'svart hål' - dagen då folk ska dömas och världen går under nämns också vad jag vet i Bibeln? Att alla de som fick passera dörren kommer till ett nytt, 'bättre' Narnia - där alla som vi mött i böckerna och som vi trott var döda återigen lever. Aslan berättar, när barnen nämner sin rädsla att bli ivägskickade till 'sin' värld igen - att den där smällen på tåget var en järnvägsolycka. Och här slutar Narnia, och här börjar "den stora historien" där varje kapitel är bättre än det föregående. 

Personligen tycker jag böckerna är bäst till och med fyran, sedan börjar de tappa lite enligt mig - kanske för att jag gillar de fyra barnen och deras berättelser. Hade kunnat utveckla analys, berättarteknik mm, men detta blev ett sjukt långt inlägg kände jag ;) Någon annan gång kanske :p

Häxan och lejonet och Caspian, prins av Narnia har även filmatiserats (med ungefär samma namn) och faktiskt så har de gjort väldigt bra filmer utav böckerna - vilket är ganska ovanligt. Filmerna är trogna böckerna och ger väldigt vackra perspektiv på Narnia. Rollerna spelas utmärkt och Ben Barnes (Caspian) är sjukt snygg! Kung Caspian och skeppet Gryningen är under inspelning och utkommer preliminärt vintern 2010. Längtar redan :D

Till er som känner er träffade; jag säger att jag helst inte vill ha några 'julklappar', - iaf inte av mina vänner. det är inte min sak helt enkelt; jag anser att det ni hjälper mig med & att ni överhuvudtaget står ut med mig är så jävla enastående. & jag får så jävla dåligt samvete och lite svårt att leva med mig själv och de saker jag säger (eller inte säger) och gör (eller inte gör) när ni dessutom ska ge mig saker?

Detta är fan över min kunskap, över min förståelse. Ni får ursäkta. Nu kanske ni förstår lite bättre iaf.

Alltid rak rygg, blicken upp och bit ihop och gå fort även om du inte är på väg någonstans; hitta en punkt & ta dig dit - då försöker oftast ingen gå mellan. Stå medan andra faller, släpp alla som försöker dra dig med ner; älska aldrig drogerna för de kommer aldrig älska dig - så förföriska & falska. Lär dig att gråta när ingen ser, le & nicka när du ska och aldrig ge upp - känslor gör dig sårbar. Älska aldrig saker som inte är tidlösa och i din ägo. Lär dig att älska friheten men ta den aldrig för givet - lär att alla människor är ombytliga och kan byta sida vilken sekund som helst.

Men framför allt, lita aldrig aldrig aldrig på någon annan. Allt är lögner och allt är förbi och allt är okunskap. Lär dig att ta till dig all kritik men att aldrig gå under. Lär dig att skrika så att ingen hör, göm dig men spring aldrig - lär dig att gå ljudlöst men använd det sällan.

Men vi älskade varandra, hon & jag. & hon drog med mig ner & jag bytte sida. Varandras motsatser och ändå så lika - så olika förutsättningar men ändå liknande val. Vet inte var jag ska ta vägen med alla ord, vet inte vad de betyder, varför någon lagt de i mina händer. Ge mig en diagnos som förklarar allt, medicinera bort mänskligheten, tills allt är number och strategier. Tills våra minnen är minnen blott.





~   ~  ~  ~ ~

”När filmar vi?” frågar jag. ”Det är en vår/sommar film så i april, maj någon gång” svarar hon. ”Det är en evighet dit” suckar jag otåligt. Hennes blick vilar vant på mig. ”Definiera kärlek” säger hon lekfullt och de blåa ögonen glittrar. ”Fjärilar, gnagande tankar om personen som vägrar att försvinna, en rastlöshet varenda stund man är utan varandra” säger jag eftertänksamt. ”Vad älskar man? Ansikte, händer?” ”Ett ansikte kan man lära sig att älska, insidan, hur händer berör, hur läppar kysser, hur ögon talar; det är vad jag älskar.” ”Mjuka händer kan hårdna med tiden” ”Jag vet, då gör man valet; att gå eller att stanna kvar. Sedan tar man konsekvenserna.” Hon nickar fundersamt och ser sig omkring. Caféet är stilla, några äter en sen frukost, tre personer sitter för sig själva med muggar och morgontidningar. ”Jag tror inte på lyckliga slut” säger jag och nickar mot manuset. Hon lägger huvudet på sned och de isblåa ögonen ser på mig, igenom mig.

Spotify, Black Eyed Peas - Boom Boom Pow. Om jag blundar, så kan jag nästan se ljuskäglorna som söker sig fram över dansgolvet, känner nästan kylan av drinken i min hand, eftersmaken av vodka & hennes läppstift på mina läppar och känner värmen, den tryckande känslan som nästan alltid finns inne på dansgolven. Vet att Hon är i närheten, antagligen halvhänger över baren och försöker kommunicera med D som blandar drinkar i kväll. Vet att hon snart kommer dra mig ut på dansgolvet igen, vi kommer dansa tills klänningarna klistrar mot skulderbladen, tills inget annat än vi existerar. & om några timmar, efter vi käkat pommes & milkshake på McDonalds så kommer vi snubbla hem, fnittrandes, med skorna & varandra i händerna;

men det var längesedan nu & jag saknar dig

Jag blev inte hängd ialla fall. Lärarna verkade tycka texten var OK och jag hade i stort sett samma synpunkter på dem - hann inte trolla fram tillräckligt många textexempel, men nu är det slutspurten; skarp deadline den 18:e.

Har annars bara varit jävlig seg idag - inte gjort någon nytta mer än läst två böcker, Kung Caspian och skeppet Gryningen och Silvertronen.  Har bara Den sista striden kvar nu, läser den antagligen ikväll och i morgon.. Får se, i så fall betyder det att jag läst hela Narnia serien på mindre än en vecka.. Började i.. lördags? Bra start på vinter-läsningen ;)

Borde kanske testa att skriva lite? Det var längesedan jag skrev annat än blogginlägg.. Väntar på respons på boken från min kära moster. Men det finns en annan historia i huvudet - kärlek, Berlin, Frankrike, Henri-Pierre Roché - mannen som sa att "verklig kärlek endast är möjlig om tvåsamhetens fängelse bryts", mannen som frenetiskt skrev dagbok över hela sitt liv, sina kärleksmöten och sitt författande. Det finns mer än trehundra dagböcker bevarade - ingen har ännu vågat sig på en biografi om denne märklige man. Kanske känner ni igen personerna från tidigare noveller - men vem vet?

Klockan var 01:55 när jag klickade på sänd. Tekniskt sett åtta timmar kvar till deadline.

Nu ska jag sova, och oroa mig tills jag får svar. Antagligen är det inte fullt så illa som jag tror, även om jag måste säga att jag knappt är medveten om vad jag skrivit.

Soft musik.. Tror jag kanske kan skicka in första utkastet till slutuppgiften utan att bli hängd, skjuten, halshuggen & bränd på bål av lärare nu. Oroar mig dock för fotnoterna och källhänvisningar och flummighet och att jag inte har en jävla aning om vad jag skrivit fyra sidor om...

I morgon ska jag:
• Läsa minst en bok (Narnia; Kung Caspian och skeppet Gryningen, tror jag)
• Plocka på mitt rum
• Sortera mina projekt
• Sortera betalda/obetalda fakturor (ouch)
• Skriva ut vissa projekt
• Skissa på julklappar

& på onsdag är det Pay'n jump - dock ska jag & ponnyn nog inte vara med - det har inte känts bra på sistone. Innan den ska jag dock inom stan med mamma - hade tänkt köpa lite pärlor och ev. göra lite halsband/armband/mobilsmycken/något ;)

Trött. Varit upp sedan 10 och pluggat som vanligt, eftersom jag bara kan plugga under stress. Suck. För mycket kaffe och dextrosol och borde inte blogga utan plugga. Allt snurrar och jag vill bara lägga mig och läsa Narnia. Lägga mig och sova. Hittar inte de citat jag behöver, hittar inte anledningar, slutsatser, paralleller. Hostar sönder lungorna igen, vet inte om jag borde ta mig till stallet, hinner ta mig till stallet och vara på lektionen. Skulle behöva komma ut. Londondimma över fälten utanför fönstret, önskar att den kunde ta mig bort.

Det är svårt att leva sina drömmar när man inte ens kan se dem för allt annat.

Jag vet att alla andra också har mycket att göra.. Men snälla, man kan väl hjälpas åt? Just nu känns det bara som om att alla stjälper. Det är december, alla har slutuppgifter - men om ni tror att det är något att ha panik över så vänta till sista månaderna i trean på gymnasiet ;) Det var panik. & vad jag håller på med nu liknar mest galenskap. Hur mycket jag än skriver verkar sidantalet stå stilla.

Måste hitta reservplaner, för jag tror aldrig att detta kommer funka.


”Jag är inte något helgon ännu. Jag är alkoholist, jag är narkoman, jag är homosexuell. Jag är ett geni.” - Truman Capote, arbetar med en analys av hans biografi, skriven av Gerald Clarke, samt Frank McCourts självbiografiska Ängeln på sjunde trappsteget. Och seriöst, jag fattar ingenting. Borde antagligen få pris för världen flummigaste problem/frågeställningsformulering.

Det jag har kvar av målningarna jag målat. Det 'bästa' har jag gett bort. Enjoy. Klicka för att förstora bilderna.

                                  
Teddy målad med hjälp             Delfiner, ying & yang,                     Enkel blomma
av min mosters sambo,              eventuellt motiv för                       målad till syster.
för typ minst 4 år sedan.                       tatuering.                                                

Barn-motiv

                          
Delfin                                     Ekorre                              Fiskar

Människor/ansikten

                                         

             


Är inte jättenöjd med ansikten/människorna, men detta är ganska enkla målningar (haha, hade ju IG i bild, så förvänta er inga underverk ;p).. Gillar delfinerna mest. Ni borde testa att måla mer, det är ganska lugnande. Även om ni inte tror att ni kan.

(titta helst i HQ - mycket bättre)
Underbar låt till underbar film.
I filmen är detta låten som spelas i slutet när barnen återvänder till England.

Totalt underbar låt, kan inte låta bli att älska den.

Tack Mikke, utan dig skulle jag aldrig ha funnit den, tack gumman <3

Hon sa inget, ville inte säga nej, inte till honom. Han gick direkt efteråt, hon låg kvar, lät tankarna och känslorna komma och gå. Hennes liv är uppdelat i två delar, före och efter honom, och ibland vet hon inte i vilken som hon lever. Från vardagsrummet hördes radion spela, låten ”Here without you”. Ibland känns det bara som om radion på något klyschigt sätt träffar rätt. Hon hörde dörren slå igen och lämnade ett eko efter sig i trapphuset. Han var borta. Hon borde ha vant sig. Han har henne, men hon har aldrig honom. Han är bara ett eko. En dörr som går igen.

Hon reser sig, fixar till sig och går ner på stan. Bright Eyes och Travis i hörlurarna. Folk överallt, torget är full av försäljare, vid mittpunkten sitter en huslös man; hans ögon är oändliga brunnar, fulla av historier. Hon går in på Hemköp, köper ett paket cigaretter och slår sig själv på fingrarna. Borde inte. Giftet lugnar tankarna.

Hon går runt i olika affärer, alltid nya saker, kläder. Måste släta över det gamla, det ”fula”. Hon suckar. Köper en cola light och ett paket cigg. I fall det första paketet tar slut, det känns som en dag då ett paket kanske inte räcker. De kollar sällan leg, folk säger att hon ser ut som 23, fast hon bara är 18. Kanske är det en bra sak.

Hon går hem, fått nog av stadens skrämmande ljud och puls. Duschens varma strålar sköljer över henne, lugnar henne. Hon stryker handen över låret, låter fingrarna stryka över ärret. Hon är skadat gods. Han och hon har haft en del konflikter. Det är alltid hennes fel, hon vet det. Han skulle bara markera, visa vem som bestämde. Det slutade med sju stygn. Kniven gick inte så djupt. Hon är bra på att hantera smärta, och hon vet att han aldrig menar det, hon ser alltid paniken i hans ögon när han inser vad han gjort. Ibland tror hon att han älskar henne.

De är bara inte bra på att vara tillsammans, mycket bättre på avstånd. Lekande frestande på fester, brukar flirta, dansa, låtsas att allt är nytt, obefläckat. Inte alls som när kniven skar in i hennes hud.



~~
Gammal novell, skriven för kanske två, tre år sedan. Även om den inte är något att fascinera sig över språkmässigt så gillar jag den. Och jag vet att den kan utvecklar, göras om, förbättras. Men jag tittar inte över axeln, tittar inte tillbaka. Det var då. & den är en av mina bättre noveller från den tiden. Man måste ju utvecklas :)

Annars har jag i stort sett ägnat hela dagen åt plugg, gått en sväng med hunden och Andy är här. Suttit och kollat på först Madagaskar - pingvinerna är klockrena :) och sedan Narnia - prins Caspian. Jag älskar Aslan. Jag älskar Narnia. Håller på att läsa om böckerna - är på den fjärde. Försöker läsa åtminstone en om dagen - får se hur det går, speciellt med den läskiga deadlinen på tisdag. I morgon blir det mer plugg, ska försöka gå ut en sväng också - huvudvärken är en permanent påminnelse om för mycket dator och för lite frihet. Tror dessutom jag lyckats tappa bort orginalet till mitt projektarbete; starkt jobbat! Får leta efter det någon dag...

Tror jag ska försöka få lite sömn nu, en ny dag i morgon. God natt folk.

För hon var vild & vacker, och för att jag försöker leva mina drömmar. För att jag inte förstår någonting av detta.



Låt skriven & tonsatt för  vad som verkar tusen år sedan, när jag förlorade mitt Berlin;

it doesnt matter to me
it doesnt matter to me
-  the drugs come closer
and I dont want to feel

dont want to need

the darkness surrenders me
and I always thought you were like Berlin;
beautiful with a sad history

and now I dont feel you
and I never loved you as much

as I do this very minute.

Isolerar mig; stänger av mobilen, msn -> bara vänner vet var de kan nå mig. Försöker verkligen förstå uppsatsen, uppgiften; drar paralleller, citerar, kan ana mig till vad personen tänkt som skrev påståendet. Men ändå så långt borta. Kommer jag någonsin bli klok på alla ord, alla filosofer, författare - människor så mycket klokare än mig? Ta mig bort härifrån, vill till en stuga någonstans långt långt långt bort. Minns CBY - minns de fem dagarna utan radio, TV, datorer eller tidningar. Minns friheten - minns vattnet vid benen & eldkloten svingandes vid sidorna. Svindlande nära, evigheter bort. Borde gå utanför dörren. Läser hur C.S Lewis aldrig lärde sig hantera en skrivmaskin - önskar mig bort till andra tider, andra förhållanden. Så trött på mediasamhället - allt som dödar säljer eller hur var det nu?

I drömmarna;
passerar sovande vakter, allt är grått, betong, blir upptäckt & utskälld - hur ska man veta var man får vara när allt är sovande vakter, sovande passager? Jag blir inte klok på detta. I går; Aslans mjuka päls, stenbordet och Narnias oändliga fascinerande miljö - sedan kuddar fleecepläd och grå verklighet. Ge mig Narnia, the Wall eller Guldkompassen som verklighet, jag tror jag kan leva då. Ge mig lite mystik och magi.

                 

Woila, jag har inte glömt helt hur man håller i en pensel ;) Dock är jag bara 80% nöjd med den nästan färdiga bilden. Den håller på att torka just nu så får jag se om jag kan göra mer..
Klicka på bilderna för att förstora!

Boken handlar, som det framgår av titeln om C.S Lewis, författaren bakom bland annat Narnia-böckerna. Det är en enkel biografi som mest skrapar på ytan och inte går så långt in i författarens tankar och idéer utan stannar vid hans liv. Men det var intressant läsning och jag som inte läst mer än Narnia blev intresserad av vissa utav hans andra böcker, även om de mest verkar handla om religion? Lånade faktiskt en bok av honom idag på biblioteket; Anteckningar under dagar av sorg, som han skrev när hans hustru Joy hade gått bort. Men biografin är faktiskt bra läsning och språket är bra och citat, bilder och fakta varvas med kartor över Narnia och religion. Lättläst, översiktlig och enkel.

Fick reda på en hel del om Jack - som Lewis föredrog att kallas, och funderar på att släpa hem någon mer biografi av honom som går lite mer på djupet - eller ännu bättre; en litteraturanalys av Narnia. Får leta; ni som känner mig vet ju att när jag bestämt mig för att hitta en bok så hittar jag den oavsett om den 'finns' eller inte ;) Men som sagt om Mannen som skapade Narnia; den förtjänas att läsas!

Kan även säga att jag beställt julklappar idag! Till syster yster, mamma, moster Mia & mig själv ;) Boken ovan hamnade i kundvagnen på cdon tillsammans med The boy in the striped pyjamas av John Boyne, som jag velat ha länge. Lånade även Ali Smith Jag är allt du drömt på bibblan; eftersom jag gillade hennes bok Flicka möter pojke ganska mycket. Tror jag har de mesta av julklapparna klara nu.. Får fixa lite här hemma med det också. Liten suck. Började på uppsatsen idag, faktiskt.

Läst en till bok idag.. Om C.S Lewis. Boken har titeln Mannen som skapade Narnia och är skriven av journalisten Michael Coren. Fascinerande. Tankar kommer när jag har tid; borde sova nu. Ska handla lite med mamma i morgon, kanske inom bibblan också, vi får se. Måste fan plugga i morgon, en spark & en lusing utdelad till mig själv. Men är bara trött & omotiverad & ibland tror jag att jag kommer fatta allt om jag låter bli att tänka på det alls, typ få en uppenbarelse eller något. Sorry, not going to happen. Får gissa igen, brukar gå bra. Är bara så rädd att någon ska avslöja mig; få reda på att bakom smarta citat och sammanfattningar sitter bara en jävligt korkad tjej. Jag bara gissar; citerar det som låter vettigt, drar paralleller till någon som sa ungefär samma sak - eller motsatsen och sedan är det bara att gissa fram en slutsats. På högstadiet/gymnasiet; jag smög in småfel för att kolla att lärarna verkligen korrade, faktakollade. Vilket skämt (ursäkta). I stort sett hade jag på högstadiet kunnat påstå att Hemingway föddes 1920 (egentligen 1899) utan att någon egentligen hade reagerat. Skamligt.

Har även hittat sisådär tio stycken oklara skrivprojekt (någon som är förvånad?) funderar på om jag kan plocka upp något av dem - Sagor från ett glömt land känns kanske som det vore något. Nyinspirerad av Lindgren & C.S Lewis.. Så det kanske kan funka. Trettio bokidéer och ingen ork - det bannar illa.

Nu sömn & i morgon (eller senare idag) är det nya tag.

Janis är sjutton år och ensam ska hon hitta det där ultimata som hon och Emelie alltid pratade om att de skulle hitta, den resan de skulle på. Men Janis är ensam nu; Emelie är död. Så Janis stjäl sin brorsas bil och bestämmer sig för att försöka göra det hon och Emelie aldrig fick gjort. Relationen mellan Emelie och Janis är stark; de har varit vänner sedan de var små, pratar om vilka universitet, vilka utbildningar de ska gå, hur deras lägenhet ska se ut - de är bästisar helt enkelt. Även om de är ganska olika, eller i alla fall framställs som ganska olika; Janis är tuff, simmar och har medelbra betyg i allt, ganska otyglad unge - medan Emelie har toppbetyg i allting och framställs som mer "försiktigt" - ändra fram till katastrofen helt enkelt. Och efter Emelies död, för att tänka, för att komma bort och för att detta är en resa som måste göras så sticker Janis. Lämnar en lapp till sin brorsa.

Och här speedas tempot upp; det är hela tiden olika platser, olika personer, olika händelser och man har inget grepp om tiden om hur lång tid som det egentligen går mellan händelserna. Vissa har klagat över tempot - över bruset som det kan tänkas bli när allt är snabbt och hetsigt. Men jag gillar det; det går snabbt, men Janis vet vad hon vill och resten är bara hållplatser och inget man egentligen ska lägga någon större vikt vid. Sedan möter hon Jim. Jim som ingen direkt vet något om, som inte berättar vem han är för någon.

Temat är ganska vanligt för Johannas böcker, människor i utanförskap och som inte riktigt hör hemma någonstans. Språket är enkelt men väldigt poetiskt och man sugs in direkt och fastnar - man speedar lite igenom boken eftersom det är ett sånt tempo och hela tiden händelser. Anspelningar på Bröderna Lejonhjärta som bara är suveräna. Helt enkelt en underbar ungdomsbok - även om det finns vissa småsaker att anmärka på. Men nu ska man inte vara perfektionist.

Läs hennes böcker! De är helt fantastiska.
Johanna har även en blogg som ni hittar här.

För mycket kaffe, för lite sömn på sistone. Tyckte jag läst för lite på sistone så jag läste hela Janis den magnifika i natt. Johanna lyckas som alltid, även om jag hade uppskattat den mer för ett par år sedan; även om jag fastnade och språket är fantastiskt. Språket är, om jag får säga det, bland det bästa - bara SOS från mänskligheten kan slå det här. Jag vill också kunna skriva, kunna leka med orden, trolla. Ordmagiker. Om jag hinner, jag hoppas jag hinner, ska jag sammanfatta mina tankar om boken lite - det var ju trots allt meningen med denna bloggen <pikar sig själv>. Är sjukt seg idag och mår sämre igen, fan. Får inte, bör inte, ska inte stressa, första december idag - en vecka till första deadline. Det ska nog funka. Ge mig en paus från mig själv;

ge mig tillbaka pianots mjuka tangenter, tonernas njutning, dansande fingertoppar. Numerna stumma monotoma toner från datorns tangentbord; inga dansande fingertoppar, ingen svindlande längtan och inget fladdrande hjärta. De pratar om att sälja keyboarden, synthen. Jag vet, jag har inte tid inte plats inte talangen. Jag har inte taktkänslan, rytmen. Det kanska är lika bra. Jag har min dröm, min vision; jag ska ta mig dit, jag måste ta mig dit. Det finns inga genvägar, inga reservplaner.

Radion spelar Oasis Wonderwall och jag tänker på dig. Tänker på oss. Regnskogskärlek; två skogsrå skyggare än livet själv. Det var enklare förr.