Det är en blistrande vit vinter utanför fönstret, det är julstjärnor och belysning och en isande kyla. Hon säger att jag smakar regnbågar och frågar om jag vill vara hennes; jag vet inte vad man svarar på sånt, om man svarar på sånt så jag bara skrattar & faller. Hela världen är stjärnfall och vi har glitterkrig utanför Moses, den annars mörka asfalten glittrar i guld när vi är klara, och det tar en vecka att få bort glittret ur håret. Men ändå anar jag rådjursögon bortom skogarna, anar paniken bakom hörnet. Hakar upp mig på ord såsom smeklust, allena, brandgul, eljest, solkatt & hjärtans fröjd. Behöver kartor - en atlas för att veta var jag har varit och var jag ska.

Det är 2009, radion spelar Pinks låt som låter skrämmande likt den jag skrev om Berlin för så många år sedan - nästan samma melodi i början. Lika många stavelser i början. Påminner mig om henne varje gång.

Hon ger mig sitt nya nummer och säger "vi kan väl ses någon gång & börja om igen" - det är vinter & jag är kär.