033;


a couple of years ago I made this New Year's resolution 
that I would not
love someone that I'm afraid of;
never be afraid of someone I love.
 
The first one was easier than the second one
and someone I know recently wrote an article
about how it takes 21 days to get rid of a habit
but how that "rule" doesn't seem to apply to some things 
 
cause it's been so many years
and still -
my first impulse is to reach for you in my bed
my first impulse is still to call you whenever something happen
I am always looking for you in every crowd -
like you would be there
like you didn't disappear
like if you're not gone
 
and maybe
maybe it's a mistake to call you habit 
maybe you can quit a habit in 21 days
but you can't quit your life;
you can't let go of a piece of your life in 21 days
it takes so much longer
it is so much more painful 
 
I've had so many New Year's resolutions
it's hard to keep track of them all
but I do remember the one about love and fear
and maybe
maybe I was thinking too much of love and fear
and forgot the most important rule -
never to love someone who doesn't love to live
 

032;


sometimes I'm not sure what I'm chasing is real
it's like I'm trying to find something that's not there any more
chasing a distant memory
a feeling that used to be
I'm not sure what I'm looking for
I'm not sure who I am anymore ;
I'm not sure I ever knew
 
my happiness is just a mere afterthought 
and I keep living in the past
trying to make up for everything that went wrong
trying to find the things we lost in the fire
trying to puzzle my life together
but I'm pretty sure it's not working out 
 
 
 
and it breaks my heart
thinking of all the time I wasted
when I could've been with you

031;


jag drömmer om D
om förlorade drömmar
tomheten ekar när jag vaknar
och jag förstår ingenting
 
så långt borta att det hade kunnat vara ett annat liv
det är underligt vilka svängar livet tar
avvägar
genvägar? 
 
jag vet inte vad som kommer härnäst 
men jag hoppas att det blir bättre
kanske till och med en utväg?

030;


din födelsedag var i förra veckan
sånt som man tror att man ska glömma
men som på något sätt ändå biter sig fast
 
ibland blickar jag upp mot stjärnorna och undrar
om det är samma stjärnor som vi brukade se upp mot
om de kommer ihåg dina önskningar
dina drömmar
din röst
 
vi får aldrig lära känna varandra som vuxna
får aldrig veta vad livet hade kunnat vara
och det gör så satans ont
 

029;


 
 
it's weird how time is passing
moving
all by its own,
 
how people that meant the world to you
just years ago
doesn't even stop to say hi
how it can be close to seven years ago
that I last spoke to someone I used to call my brother
 
sometimes I think that this is the reason why animals get stranded
 
cause sometimes when life feels out of control
I'm almost sure that if I ram myself into something hard enough
time will stop
time will spare me
 
but on the other hand
I think that's what they call desperate measures 
 
I just wish time would be less brutal
to feel less like an enemy
; but maybe that time will come? 

028;


jag hostar igen
eller ja, den har väl aldrig riktigt gått över
mannen ber mig kolla upp det,
man ska tydligen inte låta såhär
men jag tänker att havsluft och sommarlov kan bota det mesta

jag är i sommarstaden
idag till och med på stranden

men det finns en längtan
trodde den kunde botas här
men tydligen vill jag något annat
något mer

men först
ska vi se hur långt vi kommer
med havsluft i lungorna
och sommarlov i kalendern

027;


I keep coming back to these thoughts
these - that should be obvious,
that should be what makes us humans

our grandparents and parents didn't tear down walls
just to have us build new ones,
our world is divided up by marks that only exists in our heads
there's no line in the sand
no physical barrier

we need to keep our hearts open
this world, our world,
we all deserve the most of what it can offer
we're all born with a beating heart
and curious minds

do not let them take that away from you
fight back
with an open heart and a bright mind

026;


I dream about canaries
about seeing things others cant
about things that got lost in the fire


I wake up and everything seems so real;
next to me in bed
is a light blue feather

 

I guess sometimes worlds collide
I guess sometimes dreams can come true

025;


10 things I should have learnt by now

there will always be heartbreaks
nothing you ever do will be enough
not making a decision is in fact a decision by itself
everyone has a past that is always present
you can't change people, you should stop trying to
life doesn't have fairy tale endings
some people are incapable of (true?) happiness
maps are useless if you don't know where you're going
the things people don't say always matters the most
there's no way to change the past even how hard you try

024;


& jag tänker på alla misstag jag har gjort
hur långt det går
innan man slutar vara människa
och blir till allt det man ångrar

post-it lappar på spegeln
citat och affirmationer
(det har aldrig varit min grej egentligen)
det finns många sätt att leva
men jag verkar aldrig kunna välja rätt

023;


when I sleep my bed is a
rocking ship
the dream comes in waves
tosses me like a ragged doll
between the wooden boards

no sense of direction
alone, lost at sea

 

Good bye and Hello?


Det har varit lite tyst här och det finns en anledning. 
 
Jag har skrivit det förr; den här bloggen har så otroligt många av mina minnen, tankar och funderingar. Det är nästan åtta år som jag har bloggat här. Mycket har hänt och jag har funderat många gånger på att byta blogg, för den här har nästan känts lite för privat. Den har inte längre samma syfte. Då var det ett sätt att få ur mig tankar och funderingar - lite som ett digitalt bollplank. 
 
Jag har varit lite trött på blogg.se ett tag och jag har också känt att jag vill gärna satsa lite mer på bokbloggandet och ge det en chans, men att göra det på den här bloggen kändes konstigt, lite för privat nästan. Så mycket förflutet finns här. 
 
Så jag kommer fortsätta att blogga, det kommer bli framförallt om barn- & ungdomslitteratur och den nya adressen är www.bylined.wordpress.com. Några inlägg är överförda som ni kanske känner igen, men jag behöver nog en nystart. Reiyu kommer att ligga kvar här, kanske kanske kommer jag att hitta tillbaka en dag. Jag hoppas att ni som kikar in här fortsätter att kika in på den nya bloggen istället! 
 
 

021;


 A Song for Ella Grey

 

A Song for Ella Grey

David Almond

9781444922134

Hodder Children's Books

Paperback (288p)

YA

 
 
A story of first love. A love that draws on ancient and mythic forces. A love that leads Ella, Orpheus and Claire to the gates of death and beyond.

"I'm the one who's left behind. I'm the one to tell the tale. I knew them both...knew how they lived and how they died."

Claire is Ella Grey's best friend. She's there when the whirlwind arrives on the scene: catapulted into a North East landscape of gutted shipyards; of high arched bridges and ancient collapsed mines. She witnesses a love so dramatic it is as if her best friend has been captured and taken from her. But the loss of her friend to the arms of Orpheus is nothing compared to the loss she feels when Ella is taken from the world. This is her story - as she bears witness to a love so complete; so sure, that not even death can prove final.
 

 
I am so conflicted about this book that I barely know where to begin... Usually I love when the language is a bit out of the ordinary, but when reading "A Song for Ella Grey" it just seemed like the language kept me distanced from the characters and the story. The way it's written just feels unnatural to me and the way descriptions were repeated it felt like the story didn't really move forward. The book is written in a very surreal, dreamlike style and I really want to like it; but I don't feel anything when reading, it's quite messy and I can't really relate or connect to any of the characters.
 
I had read quite a lot of positive reviews and the whole retelling of the myth of Orpheus made my expectations go up quite a bit, but after finishing it I am not sure what I've read or what the authors intentions were with the book. There were quite a few passages that could have been left out and some that could have been portrayed more in depth - like the friendship between Ella and Claire. Even if it left me completely confused it was an interesting read and I can see why it might appeal to some, specially with its peculiar writing.
 
 

020;


I Was Here

Titel: I was here
Författare: Gayle Forman
ISBN: 9781471124396
Förlag: Simon & Schuster UK (2015)
Format: Paperback (270s)
Ungdom/Young Adult

 

She was like the archive of my history. (s.6)

 

När Cody får reda på att hennes bäst kompis Meg har tagit livet av sig så vägrar hon att tro på det. Meg skulle inte bara ta livet av sig sådär, inte utan att Cody visste att något var fel. Men sedan Meg flyttade för att plugga så har de tappat kontakten mer och mer, tills ett email hamnar i Codys inbox. Ett tidsinställt email som skickas ut till ett par mottagare från Meg och som talar om att det var hennes beslut, bara hennes. När mailat skickas har hon redan varit död i flera timmar. 

 

När Cody går igenom Megs saker, däribland Megs dator, så hittar hon en krypterad fil. Tillsammans med en av killarna som Meg bodde ihop med så försöker hon knäcka filens kryptering. Det visar sig att Meg har varit inne på sidor för människor som funderar på att ta livet av sig, där de stöttar varandra till att våga ta steget samt hur man kan gå tillväga. Cody börjar fundera på hur väl hon egentligen kände sin bästa kompis - och om Meg verkligen var ensam i beslutet om att ta sitt eget liv, eller om någon övertalade henne..? 

 

"I was here" är inte lika stark som Gayles tidigare titlar som jag tyckte väldigt mycket om ("If I stay" och "Where she went") men det är en känslofylld bok om hur det kan vara att förlora sin bästa kompis. Cody hanterar förlusten av Meg genom att leta svar, något jag tror är ganska vanligt när någon i ens närhet begår självmord. Dels för att förstå, men dels för att se om det finns någon skyldig, någon som hade något med Megs beslut att göra. Trots att det finns väldigt många böcker på samma tema så lyckas Gayle ändå göra något eget av handlingen, men jag tycker att det blir lite för långdraget i perioder och jag får svårt att relatera till Cody som karaktär. Cody och Meg som bästa kompisar är också svårt att se i handlingen, de har vuxit upp tillsammans men för att vara bästa kompisar verkar de vara väldigt långt ifrån varandra. Jag hade gärna sett deras relation skildras lite djupare och bättre, för nu känns det mest som att de knappt kände varandra. Jag blev också väldigt frustrerad på den romantiska delen i boken mellan Cody och Ben, en kille som Meg kände (de var kompisar tills de låg med varandra). Det finns en hel del man kan problematisera i relationen mellan Cody och Ben - den känns väldigt naivt skriven där killen är en douche tills han möter den där "speciella" tjejen, vi har läst det ett antal gånger förut... 

 

Så nja, ska man läsa Gayle Forman så skulle jag snarare rekommendera "If I stay", det var ett par år sedan jag läste den men då tyckte jag om den. Vet även att den kom som film nu under förra året eller så. "If I stay" imponerade inte särskilt mycket tyvärr. 

 

019;


my poetry is all broken


                     just
                                   bits

 

and
        

                pieces

 

018;


 
Lilla Sticka i landet Lycka
 
Titel: Lilla Sticka i landet Lycka

Författare: Martin Widmark 
Illustratör: Emilia Dziubak
ISBN: 9789163884535
Förlag: Bonnier Carlsen (2016)
Format: Inbunden (39s)
Bilderbok

 

En kväll när Daniel ska sova så berättar tant Julia en fantastisk berättelse: När hon var en liten och ledsen flicka som saknade sin bror, så råkade hon styra sin kälke in under en gran och for nedför en lång tunnel av is och landade med en duns i landet Lycka. Men allt är inte lycka i landet Lycka - varje år måste invånarna ge ett barn till den onda krabban annars knipsar han av benen på dem. Barnen som krabban får måste samla pärlor åt honom, men inte ska väl Sticka bli en av dem? 

 

Landet Lycka för tankarna tillbaka till Alice i underlandet, vi har skalbaggar i frack och andra talande insekter samt delen med att falla ner i underjorden som lite automatiskt drar tankarna dit. Det är en otroligt vacker bilderbok med omfattande och detaljerade bilder, en av de finaste bilderböckerna som jag har läst på länge. En jättefin saga som kan rekommenderas både till liten och stor. 


 
 
 
 
 
 
 
 

017;


Bokomslag. Jag är en ganska stor sucker för bokomslag, vissa bokköp avgörs om omslaget är snyggt, jag vet att det inte är logiskt men jag tänker oftast att snygg förpackning = bra innehåll. Det stämmer inte alltid, men jag har i alla fall en snygg bok i hyllan, right? Börjar man söka på hur viktigt ett omslag är för en bok inser man snart att det finns en hel del skriver på området och många är överrens om att omslaget är en viktig del av bokens säljbarhet eftersom det oftast är vad köparen först ser. Fler anledningar till att det kan vara värt att lägga extra jobb på omslaget kan hittas här, här & här
 
Att omslaget ska spegla innehållet är alltid en tanke som kommer upp, eller att det ska vara unikt, det vill säga att man hela tiden försöker skapa omslag som inte liknar något annat. Hur skapas ett omslag egentligen? Jag är ingen expert på området, men jag vet att vissa förlag anlitar bildbyråer som lämnar förslag på omslag, vissa omslag skapas av illustratörer mm. Ibland har författaren stor insyn i valet av omslag, ibland knappt något alls - det beror på förlaget och deras arbetssätt mm. 
 
Såhär kan det bli när man använder bildbyråer, samma bild fast beskuren till olika böcker:
 
Easy
En sång till Ella
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag är kanske lite fördomsfull, men svenska omslag är oftast väldigt tråkiga i min mening. Såklart det finns fantastiska omslag bland svensk utgivning också, men jämför man med utlänska (framför allt engelska och amerikanska omslag som jag har erfarenhet av) så är det väldigt platta. Dra boken över ett svenskt omslag och det är oftast helt platt, medan US/UK editions oftast är blanka eller har prägling (dvs text/mönster som är upphöjd eller nedsänkt ur pappret). Många av omslagen jag har hemma varvas med matta och blanka inslag samt oftast någon form av prägling av mönster eller text. 
 
Till exempel "Mouthful of Forevers" av Clementine von Radics där man varvat blanka och matta inslag för att få fram denna effekten: 
 
Mouthful of Forevers    
 
Att omslagen ändras är också ganska vanligt, ibland när de trycks en andra gång, ibland när de översätts. Att de ändras i översättningar misstänker jag har att göra med att titeln i många fall också ändras och att förlagen då väljer att även ändra omslaget. Hade varit intressant att veta om det är lika vanligt utomlands att ändra omslag som det verkar vara i Sverige. Man kan kika på vissa "cover comparisons" på olika bloggar, exempelvis som här. Några exempel mellan US/UK editions & svenska: 
 
Aristotle and Dante Discover the Secrets of the Universe Livets outgrundliga mysterier              We Were LiarsKanske är det allt du behöver veta
 
Jag föredrar oftast de utlänska omslagen, dels för effekterna som de ibland har och för att jag gillar när man kan känna på omslaget och inte bara se. Många svenska bokomslag har snygga bilder och typsnitt, men jag saknar ändå att kunna dra handen över och känna text/mönster mm eller se hur omslagen förändras i ljuset om det är blankt mm. Sedan ligger det lite på förlagen också, jag brukar oftast tycka att Gilla Böcker har snygga omslag. Även om jag tycker att det hänt en hel del med de svenska omslagen (i alla fall på YA-böcker) de senaste åren så skulle jag önska lite fler effektfulla omslag - som alla säkert hört finns ju uttrycket att man inte ska döma en bok efter omslaget - men då det är det första av boken som vi ser är det ju egentligen självklart att omslaget behöver ha det där lilla extra, eller? 

016;


Bokrean, del II

Gick en sväng med mamma och syster yster igår när de var och hälsade på och vi gick inom bokhandeln här i lilla byn, slutade med att jag kom ut med "Kriget har inget kvinnligt ansikte" & "De sista vittnena" av Svetlana Aleksijevitj (Nobelpristagaren i litteratur 2015). Tyckte inte att bokhandeln hade sådär jättemånga intressanta titlar, mamma hittade en hel del och syster köpte också någon bok. Tyvärr så är många av reatitlarna översatta och jag vill helst läsa på engelska ifall det är originalspråket.. Det är väldigt stor skillnad på utbudet när man ser till språken (ca 5200 svenska titlar till förhållande till ca 260 engelska titlar på Adlibris), jag vet att det troligen finns en förklaring men jag tycker att rean rent generellt borde innefatta mer böcker på flera olika språk. 

 

Reaböcker som blev beställda:

* Allt det där jag sa till dig var sant | Svensson, Amanda

* Nattsagor för sömnlösa | Wester, Johanna

* När hundarna kommer | Schiefauer, Jessica

* Det sista vi har är våra kroppar | Hansson, Bob

* Revolutionsskrivarna | El Saadawi, Nawal

 

La även dessa i kundvagnen: 

* Everything Leads to You | LaCour, Nina

* Humans of New York: Stories | Stanton, Brandon

* All the Light We Cannot See | Doerr, Anthony

* Made of Stars | York, Kelley

* My Sister Lives on the Mantelpiece | Pitcher, Annabel

 

Många av titlarna som jag tipsade om i förra inlägget är sådana som jag antingen köpte på bokmässan eller redan läst (+ vissa översättningar), jag är ganska nöjd ändå, även om jag kan känna att rean kändes väldigt spretig i år med otroligt många titlar. Brukar det vara såhär många? I alla fall, om du gillar ungdomsböcker (YA) och att läsa på svenska så finns det väldigt många bra reaböcker att beställa online. 

015;


Hur hyped jag var på årets bokrea? Inte alls, faktiskt. Jag vet inte men vissa bokhandlar är sjukt tråkiga och har haft förhandsbokning uppe i flera veckor så att man har kunnat kika på reatitlar mm. Bokrean ska enligt mig starta vid midnatt den 24:e, man ska inte kunna boka titlar flera veckor i förväg... Men men, vad har jag hittat? På Adlibris hittade jag följande titlar som jag tänkte tipsa om: 

 

* Kriget har inget kvinnligt ansikte av Svetlana Aleksijevitj

* Ljuset vi inte ser av Anthony Doerr
* Dödssynden av Harper Lee

* Jag heter inte Miriam av Majgull Axelsson

 

Ungdom/YA

* När hundarna kommer av Jessica Schiefauer

* Du vet var jag finns av Rachel Cohn

* Jag ger dig solen av Jandy Nelson

* Djupa Ro av Lisa Bjärbo

* Jag, En & Världens viktigaste kyss av David Levithan

* Trasig soppa av Jenny Valentine

* Pappersstäder av John Green

* Kaninhjärta & Rävsång av Christin Ljungqvist

* Kanske är det allt du behöver veta av E. Lockhart

* Vi är alla helt utom oss av Karen Joy Fowler

* Boken om Mademoiselle Oiseau av Andrea de La Barre de Nanteuil

 

Vilka böcker som faktiskt hamnar i min kundvagn återstår att se, har några sidor till att kika på innan jag beställer något alls. 

 

Har ni beställt något? Vilka blir era tips? 

014;


 
I förrgår möttes jag av nyheten att Haper Lee har gått bort, en författare som haft en stor betydelse för väldigt många med sin debutroman To Kill a Mockingbird. Även om det är över femtio år sedan som boken publicerades så läses den fortfarande på många skolor och utbildningar för att den fortfarande är lika aktuell som när den kom ut. Det går fortfarande att överföra handlingen till en modern kontext, tyvärr, och hitta många likheter. Länge, länge såg det ut som att det bara skulle bli en bok, Harper var ingen offentlig person utan höll sig för sig själv och gav inga intervjuer. 
 
“You never really understand a person until you consider things from his point of view... Until you climb inside of his skin and walk around in it.” 
― Harper LeeTo Kill a Mockingbird
 

Taget ur blogginlägg publicerat i mars 2013:
Flera gånger har jag suttit i olika sammanhang och pratat om varför det bara blev en bok? Varför gav hon inte ut fler efter succén? Mitt återkommande resonemang är att hur skulle Lee kunna skriva något bättre? Allt skulle ju ha jämförts med debuten som är helt fantastisk. Vågar man ge ut något efter en sådan lyckad debut? En vän sade också att hon trodde på att vissa författare bara har en historia som de känner att de vill och kan berätta. Kanske var detta Lees enda historia? Att hon dessutom är en väldigt privat person som det anses vara omöjligt att ens försöka skriva en biografi om (två journalister har förgäves försökt) gör det ännu mer "mysteriskt". Romanen är i alla fall tveklöst en av världens bästa debutromaner - och en bok som kommer vara aktuell så länge som segregeringar finns i samhället.

 

Nu blev det ju faktiskt en till bok, Go Set a Watchman som publicerades under sommaren 2015. Eftersom Harper svurit på att aldrig publicera en till bok så var många skeptiska, det ryktades om att Harper inte var fullt medveten om vad som pågick utan att det var förlaget och hennes advokat som tryckte på för att få boken publicerad. Jag har inte läst Go Set a Watchman men reaktionerna som den möttes av var ganska olika, men många var dock negativa och man kan bland annat fråga sig, som i det här inlägget på The Guardian, om den andra boken "förstörde" hennes litterära arv (länk här). Många har påpekat att skillnaderna mellan böckerna är stora och ifrågasatt om det verkligen är förlagan till To Kill a Mockingbird eller ett liknande manus och jag vet att jag ställde frågan under debatten att, om det nu är ett gammalt refuserat manus, var ligger då intresset att ge ut det? Hade det getts ut om det var en okänd debutant som hade skickat in det? Jag tror, baserat på vad jag läst för recensioner, att en stor del av anledningen till varför Go Set a Watchman såg dagens ljus är för att det var ju Harper Lee. Troligtvis hade inte det litterära innehållet spelat någon roll, den skulle ändå sälja på grund av namnet. Hade förlaget råd att inte ge ut den? Många frågor som ännu idag inte riktigt fått något svar, och troligvis aldrig kommer att bli besvarade. Det blev två böcker i alla fall innan hon dog vid 89 år ålder. 

 

To Kill a Mockingbird är fortfarande en av mina absoluta favoritböcker, sättet och vinkeln den är skriven på är genial och det är skrämmande att den fortfarande, ett halvt sekel senare, är så aktuell. Man skulle ju kunna ha hoppas att rasismen skulle ha varit mindre utbredd, att vi skulle ha kommit lite längre som människor 2016, men istället tycker jag att det snarare verkar vara tvärtom. Jag kommer aldrig att vara tyst när folk i min närhet kommer med rasistiska uttalanden, jag kommer alltid att ta diskussionen - vi är alla människor. Vi har alla lika stor rätt till att vara här.  Även om författaren är död, så kommer romanen alltid att leva vidare - så blir det också med To Kill a Mockingbird. Om du tillhör skaran som ännu inte har läst den, gör det. Du måste inte älska den, du behöver inte ens tycka om den - men läs och se vilka funderingar som väcks, vilka åsikter. 

 

“I never loved reading until I feared I would lose it. One does not love breathing.” 
― Harper LeeTo Kill a Mockingbird