053;



kan höra mina egna hjärtslag,
känna hur det lilla hjärtat pulserar
(slå lilla hjärtat, slå)
stadigt, taktfast

det har alltid slagit långsamt;
långsammare än männens.
Ibland har jag tagit det som ett tecken,
(love me tender, love me softly)
men kanske är det bara i mitt eget huvud?

Kanske spelar det ingen roll.

052;



kör igenom ett höstföränderligt landskap,
från kust till inland;
från hav och stränder till sjöar och skog
all denna skog...

Rödbrunna höstlöv på träden
och jag tänker att det bara var några månader sen
skogarna brann på riktigt 
(minns du sommaren då ladan brann?)

Igår;
samlade snäckor och andades havsluft,
ett höstligt och blåsigt Tylösand
tänkte på en novell jag skrev:
om en sommar i en annan stad,
om att samla snäckor och om en man,
en man som inte samlar,
som vet var han har varit och vart han ska.

Så många historier,
så mycket minnen. 
Löven och mörkret faller,
men i år försöker jag att låta bli. 

051;


 
Tänker på västkusten,
saltvattensdrömmar;
alla gånger jag gått hem genom staden
med lätta steg
efter spelningar, efter kvällar på dansgolv, efter för många drinkar
 
tänker att jag sällan var rädd
rädslan kom efteråt, på tiotalet.
 
Tänker på första gången jag vaknade
med dig bredvid mig i min 90-säng. 
Tänker på alla gånger jag smög ut ur huset,
alla nätter jag mötte dig;
alla nätter jag lämnade dig där.
Tänker på att vår historia hade kunnat sluta annorlunda.
 
Tänker på alla sjömän vi dödade nere på B&B,
innan rökförbudet,
hur det alltid fanns någonstans att passa in.
Tänker på hur du alltid var där,
hur du alltid såg igenom mig,
hur du alltid visste vad jag behövde.
 
 
Det har funnits så många "du", 
men i slutändan är det alltid jag;
ensam kvar

050;


"Any place you don't leave is a prison."
 
I'm not sure I recognise myself;
I know I know, stare into a mirror long enough and all the features starts to blur -
but wasn't there more of me before? 
 
I think I used to be more;
so much wasted potential here -
I feel so stuck, I guess I built my own prison. 
 
Soon, soon, I'll be out of here,
soon, soon, I'll be somewhere else;
but it never happens. I'm still here:
somewhere I said I'd leave three years ago.
 
I smile and laugh cause I don't know what else to do,
improvising life as I go along
and heck, I'm not even a good improvisor. 
But if you smile and laugh enough - no one asks you if you're fine
- no one asks about happiness. 
 
So many dreams,
so many plans;
I'm not sure there's enough of me left to fulfill them. 
 

049;


jag minns konturerna 
av honom
när han häver sig över mig
(in i mig)
hans armmuskler mot gryningsljuset

jag minns hans andetag om nätterna
hans värme
hans rörelser bredvid mig
mjukheten

jag minns glittret i hans ögon 
självsäkerheten i hans steg 
den där blicken som alltid,
alltid fick mig att vackla till 
intensiteten

han visste vad han ville och han ville mig 
& jag minns så mycket;
minnesfragment som klipp under ögonlocken
 
men jag minns inte varför jag älskade honom

048;


gick genom Halmstad häromnatten
och den här djävulska värmen
påminde mig om något;

typ sommaren 2011 eller 2012
jag är inte så bra på årtal
men i alla fall,

du var också ute,
lät dig jaga mig lite;
smsade från ställe efter ställe.
Asbest spelade på Route 666
och du hann ikapp mig
jag lät dig komma ikapp mig 
du hade sagt att du inte skulle dit
& tanken på att du kommit för min skull
gjorde mig sjukt nervös. 

Det var kvavt. 
Dansgolvet så otroligt varmt;
men Asbest spelade & det var omöjligt att stå still. 
Ingen svalka utomhus, bara ännu klibbigare i luften. 
Jag skulle jobba morgonen efter, eller iväg på något så jag lämnade dig där,
på Storgatan
efter spelningen.

Fan jag skulle ju ha låtit dig gå hem med mig. 


047;


 
efter att du 
försvann
skrev jag listor i ett år
 
jag var livrädd för att glömma dig
så jag skrev ner
grej
efter
grej
efter
grej
om dig
 
 
att du brukade smsa små figurer, innan emojis fanns
att du alltid tappade bort dina skor 
att du alltid åt tacos med bearnaisesås
att du älskade humlor
att du accepterade pussbiljetter som valuta
att du trodde stenhårt på drömmar 
att du var så jävla vacker
 
jag hittar fortfarande listor:
på USB-minnen
i utkast på mail
en hårt ihopvikt lapp bland mina målarsaker
 
 
men jag har insett
att det är en del av livet att glömma
att jag kan inte minnas allt;
jag vill inte vara ett vandrande uppslagsverk med dig som tema
jag kommer alltid att minnas det viktigaste
 
& jag kommer alltid att älska dig så jävla villkorslöst
 

046;



så trött 
livet
det är liksom som det är

känns konstant som att jag är med i en pjäs
där alla har fått instruktioner 
ett manus
en karaktärsbeskrivning

och sen är det jag
som aldrig har en aning om vad som händer 
vilken pjäs det är
vem jag ska vara
hur jag ska vara

jag passar aldrig in
och det är så jävla tröttsamt 


045;


There are birds singing outside the windows;
it’s so close to dawn and I can’t sleep
sometimes when I’ve been drinking I have troubles falling asleep 

Its been a long day 
a good, nice day
it’s been a long time since I laughed like this
since I didn’t have to overthink every step
everything I said
everything I did 

Sometimes life is good
midsummer is usually one of those moments 

044;


dekonstruera de-konstruera de-konst-ruera de-konst-ru-era
& konsten att någonstans tappa sig själv

043;


 
jag städar
det är nationaldagen och jag är ledig
 
häromdagen hittade jag en av hans skjortor
i min byrålåda
en flannelskjorta
lite för stor för mig
 
jag har på mig den
det känns tryggt på något sätt
även om han aldrig utstålade någon sorts
trygghet
 
jag städar;
clean house clean mind,
wishful thinking

042;


 
it's all broken dreams from here on

041;


My heart is a fluttering butterfly;

I wake up

heart pounding hard hard hard
my breaths jagged


I count to 400 before falling asleep
there’s a knot in my stomach
I cannot untangle


my life is like driftwood
just pieces drifting

but here’s the difference;

he makes me so damn happy


nothing makes sense
it was quite a while since anything did

040;


I think that when you moved out,
loneliness settled in my bones
deep inside the bone marrow
 
and I myself retreated,
backed off and settled 
together with the loneliness
 
 
 
and some people say that love is like an open door
but;
for me it’s more like a castle
guarded by a drawbridge,
an army,
magic shields,
a dragon
and a three headed hellhound.
 
Good luck. 

039;


 
I dream about tentacles taking over cities;
it's an absurd dream
surrealistic
trying to escape but the giant creature is always watching,
tentacles spreading like roots all over the world
 
I dream about driving and losing control;
the car going fast forward
I can't stop
no break pedal under my foot
 
and I'm not a dream interpreter;
but I can guess that the speeding car is really a metaphor
for a life that I can't control,
the squid is a bit more difficult, or so I would like to think
but really? 
 
Tentacles that are like the snare that I feel around my heart
every day
every beat
getting tighter
and tighter
tighter
 
it's a sad fact but for a long time
anxiety has been my best friend;
and it's such a worthless best friend. 

038;


 
I'm not sure if the body remembers pain -
but it surely remembers you
 
and that's pretty much the same thing
 

037;


Vi ville alltid bort, vi var alltid drömmare; planerade och höll fast vid alla dessa planer - livsplaner, flyktplaner.

Vi planerade våra liv så att vi aldrig skulle behöva vara borta från varandra. Vi hade storslagna drömmar: kanske lite lite för alkoholpåverkade, kanske smidda lite för sent på natten; ni vet sådär när man inte riktigt kan se skillnad på verklighet och illusion.


Vi pratade om roadtrips; om att köra utan mål, "I went out for a ride and I never went back / Like a river that don't know where it's flowing / I took a wrong turn and I just kept going". Kommer du ihåg det Berlin? Minns du nätterna, minns du glittret i dina ögon, intensiteten i din röst? Jag kan se det framför mig varje gång jag blundar - hur du skrattar och sträcker dig efter något på bordet, ditt sätt att se på mig, dina händer som aldrig var stilla. 


Det var aldrig prat om att jag skulle ta körkort, men vi planerade alltid vad vi skulle göra när du fixade din uppkörning. Hur vi skulle fixa en bil, skulle dra härifrån; det spelade egentligen inte någon roll vart utan bara den där känslan av frihet, att vara på väg någonstans. Vi pratade om att sova över i bilen precis så som vi brukade göra med bror när vi hälsade på JJ på behandlingshemmen. Hur vi skulle klara precis allting så länge vi var tillsammans. Jag minns inte exakt vad vi planerade längre, jag minns bara att det fanns så många versioner och planer att det var svårt att hålla isär dem. Jag minns att ingen av dem slutade såhär.


Såhär:
jag är tjugosju år och jag tog precis mitt körkort. När jag hämtade ut det tänkte jag på att du aldrig fick uppleva det här. Du fick aldrig något körkort, det blev aldrig någon roadtrip. Det var så oändligt många planer som vi aldrig fick gjort.


Men:
jag har körkort.
Bland det första jag gjorde var att sätta mig i bilen och köra till Falkenberg.
Jag lämnade blommor på din grav.
Det kändes som det enda rätta. 

 

 

036;


 
"I said I wanna try it all without regret
I wanna meet the kind of folks I never met
Skipping school and smoking cigarettes
We hadn't even really gotten started yet
 
Cuckoo
Let's go driving
Cuckoo
Cause there's nowhere to go
Cuckoo
We're in hiding
There telling our story on the radio
 
I fell in love with being defiant
In a pick up truck that roared like a lion
When you're with us
You don't have to be quiet no more"
 
 
- Lissie, Cuckoo
 

035;


jag känner mig så färdig med 2017 nu
så jäkla färdig

hela året har varit ett konstant vägskäl i stort sett:
vad ska jag göra? var ska jag bo? var ska jag jobba? ska jag plugga mer?

Berättade häromdagen för en kollega att jag gillar valmöjlighet;
tror jag vill ta tillbaka det uttalandet
jag brukade vara bra på att välja, men den förmågan verkar vara long gone.. 

Är så jäkla fast med mina två svärd och en ögonbindel..
2018 - snälla behandla mig lite mindre brutalt än dina föregångare har gjort.. 

034;


är tillbaka i staden där jag växte upp,
det blir ett annat lugn här, lättare att andas
jag tänker att det är för att det finns minnen,
sånt som jag kan förankra mig i:
jag har varit här liksom, jag har levt
 
känner mig allt annat än levande 
allt står och väger, 
så mycket som är lagt i andras händer
 
kanske valde jag fel på vägen? 
 
jag vet hur rätt något fel kan kännas
(hans andetag i nacken
en hand runt min midja)
det borde väl gå att applicera på andra saker? 
 
det sitter en post-it på min badrumsspegel
jag önskar jag var mer orginell än så,
men darling,
du lärde mig mer än bara dina ovanor
glöm aldrig bort att du är värdelös
 
jag höll faktiskt på att glömma
bara för ett kort tag,
det kändes rätt och bra - 
men sedan är det alltid något som påminner 
det sa bara krasch, och så låg jag där igen
 
 
 
men det är lov och jag är i hamnstaden,
tänker på hamnar, båtar och ankare
hemma bortom trygghet,
jag blir någon annan här
kan slappna av, andas
 
framtiden är som alltid oviss
inte ens korten kan visa mig vägen längre;
men jag försöker ändå
kanske finns det ett hem någon annanstans?