039;


 
I dream about tentacles taking over cities;
it's an absurd dream
surrealistic
trying to escape but the giant creature is always watching,
tentacles spreading like roots all over the world
 
I dream about driving and losing control;
the car going fast forward
I can't stop
no break pedal under my foot
 
and I'm not a dream interpreter;
but I can guess that the speeding car is really a metaphor
for a life that I can't control,
the squid is a bit more difficult, or so I would like to think
but really? 
 
Tentacles that are like the snare that I feel around my heart
every day
every beat
getting tighter
and tighter
tighter
 
it's a sad fact but for a long time
anxiety has been my best friend;
and it's such a worthless best friend. 

038;


 
I'm not sure if the body remembers pain -
but it surely remembers you
 
and that's pretty much the same thing
 

037;


Vi ville alltid bort, vi var alltid drömmare; planerade och höll fast vid alla dessa planer - livsplaner, flyktplaner.

Vi planerade våra liv så att vi aldrig skulle behöva vara borta från varandra. Vi hade storslagna drömmar: kanske lite lite för alkoholpåverkade, kanske smidda lite för sent på natten; ni vet sådär när man inte riktigt kan se skillnad på verklighet och illusion.


Vi pratade om roadtrips; om att köra utan mål, "I went out for a ride and I never went back / Like a river that don't know where it's flowing / I took a wrong turn and I just kept going". Kommer du ihåg det Berlin? Minns du nätterna, minns du glittret i dina ögon, intensiteten i din röst? Jag kan se det framför mig varje gång jag blundar - hur du skrattar och sträcker dig efter något på bordet, ditt sätt att se på mig, dina händer som aldrig var stilla. 


Det var aldrig prat om att jag skulle ta körkort, men vi planerade alltid vad vi skulle göra när du fixade din uppkörning. Hur vi skulle fixa en bil, skulle dra härifrån; det spelade egentligen inte någon roll vart utan bara den där känslan av frihet, att vara på väg någonstans. Vi pratade om att sova över i bilen precis så som vi brukade göra med bror när vi hälsade på JJ på behandlingshemmen. Hur vi skulle klara precis allting så länge vi var tillsammans. Jag minns inte exakt vad vi planerade längre, jag minns bara att det fanns så många versioner och planer att det var svårt att hålla isär dem. Jag minns att ingen av dem slutade såhär.


Såhär:
jag är tjugosju år och jag tog precis mitt körkort. När jag hämtade ut det tänkte jag på att du aldrig fick uppleva det här. Du fick aldrig något körkort, det blev aldrig någon roadtrip. Det var så oändligt många planer som vi aldrig fick gjort.


Men:
jag har körkort.
Bland det första jag gjorde var att sätta mig i bilen och köra till Falkenberg.
Jag lämnade blommor på din grav.
Det kändes som det enda rätta. 

 

 

036;


 
"I said I wanna try it all without regret
I wanna meet the kind of folks I never met
Skipping school and smoking cigarettes
We hadn't even really gotten started yet
 
Cuckoo
Let's go driving
Cuckoo
Cause there's nowhere to go
Cuckoo
We're in hiding
There telling our story on the radio
 
I fell in love with being defiant
In a pick up truck that roared like a lion
When you're with us
You don't have to be quiet no more"
 
 
- Lissie, Cuckoo
 

035;


jag känner mig så färdig med 2017 nu
så jäkla färdig

hela året har varit ett konstant vägskäl i stort sett:
vad ska jag göra? var ska jag bo? var ska jag jobba? ska jag plugga mer?

Berättade häromdagen för en kollega att jag gillar valmöjlighet;
tror jag vill ta tillbaka det uttalandet
jag brukade vara bra på att välja, men den förmågan verkar vara long gone.. 

Är så jäkla fast med mina två svärd och en ögonbindel..
2018 - snälla behandla mig lite mindre brutalt än dina föregångare har gjort.. 

034;


är tillbaka i staden där jag växte upp,
det blir ett annat lugn här, lättare att andas
jag tänker att det är för att det finns minnen,
sånt som jag kan förankra mig i:
jag har varit här liksom, jag har levt
 
känner mig allt annat än levande 
allt står och väger, 
så mycket som är lagt i andras händer
 
kanske valde jag fel på vägen? 
 
jag vet hur rätt något fel kan kännas
(hans andetag i nacken
en hand runt min midja)
det borde väl gå att applicera på andra saker? 
 
det sitter en post-it på min badrumsspegel
jag önskar jag var mer orginell än så,
men darling,
du lärde mig mer än bara dina ovanor
glöm aldrig bort att du är värdelös
 
jag höll faktiskt på att glömma
bara för ett kort tag,
det kändes rätt och bra - 
men sedan är det alltid något som påminner 
det sa bara krasch, och så låg jag där igen
 
 
 
men det är lov och jag är i hamnstaden,
tänker på hamnar, båtar och ankare
hemma bortom trygghet,
jag blir någon annan här
kan slappna av, andas
 
framtiden är som alltid oviss
inte ens korten kan visa mig vägen längre;
men jag försöker ändå
kanske finns det ett hem någon annanstans? 
 
 
 

033;


a couple of years ago I made this New Year's resolution 
that I would not
love someone that I'm afraid of;
never be afraid of someone I love.
 
The first one was easier than the second one
and someone I know recently wrote an article
about how it takes 21 days to get rid of a habit
but how that "rule" doesn't seem to apply to some things 
 
cause it's been so many years
and still -
my first impulse is to reach for you in my bed
my first impulse is still to call you whenever something happen
I am always looking for you in every crowd -
like you would be there
like you didn't disappear
like if you're not gone
 
and maybe
maybe it's a mistake to call you habit 
maybe you can quit a habit in 21 days
but you can't quit your life;
you can't let go of a piece of your life in 21 days
it takes so much longer
it is so much more painful 
 
I've had so many New Year's resolutions
it's hard to keep track of them all
but I do remember the one about love and fear
and maybe
maybe I was thinking too much of love and fear
and forgot the most important rule -
never to love someone who doesn't love to live
 

032;


sometimes I'm not sure what I'm chasing is real
it's like I'm trying to find something that's not there any more
chasing a distant memory
a feeling that used to be
I'm not sure what I'm looking for
I'm not sure who I am anymore ;
I'm not sure I ever knew
 
my happiness is just a mere afterthought 
and I keep living in the past
trying to make up for everything that went wrong
trying to find the things we lost in the fire
trying to puzzle my life together
but I'm pretty sure it's not working out 
 
 
 
and it breaks my heart
thinking of all the time I wasted
when I could've been with you

031;


jag drömmer om D
om förlorade drömmar
tomheten ekar när jag vaknar
och jag förstår ingenting
 
så långt borta att det hade kunnat vara ett annat liv
det är underligt vilka svängar livet tar
avvägar
genvägar? 
 
jag vet inte vad som kommer härnäst 
men jag hoppas att det blir bättre
kanske till och med en utväg?

030;


din födelsedag var i förra veckan
sånt som man tror att man ska glömma
men som på något sätt ändå biter sig fast
 
ibland blickar jag upp mot stjärnorna och undrar
om det är samma stjärnor som vi brukade se upp mot
om de kommer ihåg dina önskningar
dina drömmar
din röst
 
vi får aldrig lära känna varandra som vuxna
får aldrig veta vad livet hade kunnat vara
och det gör så satans ont
 

029;


 
 
it's weird how time is passing
moving
all by its own,
 
how people that meant the world to you
just years ago
doesn't even stop to say hi
how it can be close to seven years ago
that I last spoke to someone I used to call my brother
 
sometimes I think that this is the reason why animals get stranded
 
cause sometimes when life feels out of control
I'm almost sure that if I ram myself into something hard enough
time will stop
time will spare me
 
but on the other hand
I think that's what they call desperate measures 
 
I just wish time would be less brutal
to feel less like an enemy
; but maybe that time will come? 

028;


jag hostar igen
eller ja, den har väl aldrig riktigt gått över
mannen ber mig kolla upp det,
man ska tydligen inte låta såhär
men jag tänker att havsluft och sommarlov kan bota det mesta

jag är i sommarstaden
idag till och med på stranden

men det finns en längtan
trodde den kunde botas här
men tydligen vill jag något annat
något mer

men först
ska vi se hur långt vi kommer
med havsluft i lungorna
och sommarlov i kalendern

027;


I keep coming back to these thoughts
these - that should be obvious,
that should be what makes us humans

our grandparents and parents didn't tear down walls
just to have us build new ones,
our world is divided up by marks that only exists in our heads
there's no line in the sand
no physical barrier

we need to keep our hearts open
this world, our world,
we all deserve the most of what it can offer
we're all born with a beating heart
and curious minds

do not let them take that away from you
fight back
with an open heart and a bright mind

026;


I dream about canaries
about seeing things others cant
about things that got lost in the fire


I wake up and everything seems so real;
next to me in bed
is a light blue feather

 

I guess sometimes worlds collide
I guess sometimes dreams can come true

025;


10 things I should have learnt by now

there will always be heartbreaks
nothing you ever do will be enough
not making a decision is in fact a decision by itself
everyone has a past that is always present
you can't change people, you should stop trying to
life doesn't have fairy tale endings
some people are incapable of (true?) happiness
maps are useless if you don't know where you're going
the things people don't say always matters the most
there's no way to change the past even how hard you try

024;


& jag tänker på alla misstag jag har gjort
hur långt det går
innan man slutar vara människa
och blir till allt det man ångrar

post-it lappar på spegeln
citat och affirmationer
(det har aldrig varit min grej egentligen)
det finns många sätt att leva
men jag verkar aldrig kunna välja rätt

023;


when I sleep my bed is a
rocking ship
the dream comes in waves
tosses me like a ragged doll
between the wooden boards

no sense of direction
alone, lost at sea

 

Good bye and Hello?


Det har varit lite tyst här och det finns en anledning. 
 
Jag har skrivit det förr; den här bloggen har så otroligt många av mina minnen, tankar och funderingar. Det är nästan åtta år som jag har bloggat här. Mycket har hänt och jag har funderat många gånger på att byta blogg, för den här har nästan känts lite för privat. Den har inte längre samma syfte. Då var det ett sätt att få ur mig tankar och funderingar - lite som ett digitalt bollplank. 
 
Jag har varit lite trött på blogg.se ett tag och jag har också känt att jag vill gärna satsa lite mer på bokbloggandet och ge det en chans, men att göra det på den här bloggen kändes konstigt, lite för privat nästan. Så mycket förflutet finns här. 
 
Så jag kommer fortsätta att blogga, det kommer bli framförallt om barn- & ungdomslitteratur och den nya adressen är www.bylined.wordpress.com. Några inlägg är överförda som ni kanske känner igen, men jag behöver nog en nystart. Reiyu kommer att ligga kvar här, kanske kanske kommer jag att hitta tillbaka en dag. Jag hoppas att ni som kikar in här fortsätter att kika in på den nya bloggen istället! 
 
 

021;


 A Song for Ella Grey

 

A Song for Ella Grey

David Almond

9781444922134

Hodder Children's Books

Paperback (288p)

YA

 
 
A story of first love. A love that draws on ancient and mythic forces. A love that leads Ella, Orpheus and Claire to the gates of death and beyond.

"I'm the one who's left behind. I'm the one to tell the tale. I knew them both...knew how they lived and how they died."

Claire is Ella Grey's best friend. She's there when the whirlwind arrives on the scene: catapulted into a North East landscape of gutted shipyards; of high arched bridges and ancient collapsed mines. She witnesses a love so dramatic it is as if her best friend has been captured and taken from her. But the loss of her friend to the arms of Orpheus is nothing compared to the loss she feels when Ella is taken from the world. This is her story - as she bears witness to a love so complete; so sure, that not even death can prove final.
 

 
I am so conflicted about this book that I barely know where to begin... Usually I love when the language is a bit out of the ordinary, but when reading "A Song for Ella Grey" it just seemed like the language kept me distanced from the characters and the story. The way it's written just feels unnatural to me and the way descriptions were repeated it felt like the story didn't really move forward. The book is written in a very surreal, dreamlike style and I really want to like it; but I don't feel anything when reading, it's quite messy and I can't really relate or connect to any of the characters.
 
I had read quite a lot of positive reviews and the whole retelling of the myth of Orpheus made my expectations go up quite a bit, but after finishing it I am not sure what I've read or what the authors intentions were with the book. There were quite a few passages that could have been left out and some that could have been portrayed more in depth - like the friendship between Ella and Claire. Even if it left me completely confused it was an interesting read and I can see why it might appeal to some, specially with its peculiar writing.
 
 

020;


I Was Here

Titel: I was here
Författare: Gayle Forman
ISBN: 9781471124396
Förlag: Simon & Schuster UK (2015)
Format: Paperback (270s)
Ungdom/Young Adult

 

She was like the archive of my history. (s.6)

 

När Cody får reda på att hennes bäst kompis Meg har tagit livet av sig så vägrar hon att tro på det. Meg skulle inte bara ta livet av sig sådär, inte utan att Cody visste att något var fel. Men sedan Meg flyttade för att plugga så har de tappat kontakten mer och mer, tills ett email hamnar i Codys inbox. Ett tidsinställt email som skickas ut till ett par mottagare från Meg och som talar om att det var hennes beslut, bara hennes. När mailat skickas har hon redan varit död i flera timmar. 

 

När Cody går igenom Megs saker, däribland Megs dator, så hittar hon en krypterad fil. Tillsammans med en av killarna som Meg bodde ihop med så försöker hon knäcka filens kryptering. Det visar sig att Meg har varit inne på sidor för människor som funderar på att ta livet av sig, där de stöttar varandra till att våga ta steget samt hur man kan gå tillväga. Cody börjar fundera på hur väl hon egentligen kände sin bästa kompis - och om Meg verkligen var ensam i beslutet om att ta sitt eget liv, eller om någon övertalade henne..? 

 

"I was here" är inte lika stark som Gayles tidigare titlar som jag tyckte väldigt mycket om ("If I stay" och "Where she went") men det är en känslofylld bok om hur det kan vara att förlora sin bästa kompis. Cody hanterar förlusten av Meg genom att leta svar, något jag tror är ganska vanligt när någon i ens närhet begår självmord. Dels för att förstå, men dels för att se om det finns någon skyldig, någon som hade något med Megs beslut att göra. Trots att det finns väldigt många böcker på samma tema så lyckas Gayle ändå göra något eget av handlingen, men jag tycker att det blir lite för långdraget i perioder och jag får svårt att relatera till Cody som karaktär. Cody och Meg som bästa kompisar är också svårt att se i handlingen, de har vuxit upp tillsammans men för att vara bästa kompisar verkar de vara väldigt långt ifrån varandra. Jag hade gärna sett deras relation skildras lite djupare och bättre, för nu känns det mest som att de knappt kände varandra. Jag blev också väldigt frustrerad på den romantiska delen i boken mellan Cody och Ben, en kille som Meg kände (de var kompisar tills de låg med varandra). Det finns en hel del man kan problematisera i relationen mellan Cody och Ben - den känns väldigt naivt skriven där killen är en douche tills han möter den där "speciella" tjejen, vi har läst det ett antal gånger förut... 

 

Så nja, ska man läsa Gayle Forman så skulle jag snarare rekommendera "If I stay", det var ett par år sedan jag läste den men då tyckte jag om den. Vet även att den kom som film nu under förra året eller så. "If I stay" imponerade inte särskilt mycket tyvärr.