För mycket kaffe, för lite sömn på sistone. Tyckte jag läst för lite på sistone så jag läste hela Janis den magnifika i natt. Johanna lyckas som alltid, även om jag hade uppskattat den mer för ett par år sedan; även om jag fastnade och språket är fantastiskt. Språket är, om jag får säga det, bland det bästa - bara SOS från mänskligheten kan slå det här. Jag vill också kunna skriva, kunna leka med orden, trolla. Ordmagiker. Om jag hinner, jag hoppas jag hinner, ska jag sammanfatta mina tankar om boken lite - det var ju trots allt meningen med denna bloggen <pikar sig själv>. Är sjukt seg idag och mår sämre igen, fan. Får inte, bör inte, ska inte stressa, första december idag - en vecka till första deadline. Det ska nog funka. Ge mig en paus från mig själv;

ge mig tillbaka pianots mjuka tangenter, tonernas njutning, dansande fingertoppar. Numerna stumma monotoma toner från datorns tangentbord; inga dansande fingertoppar, ingen svindlande längtan och inget fladdrande hjärta. De pratar om att sälja keyboarden, synthen. Jag vet, jag har inte tid inte plats inte talangen. Jag har inte taktkänslan, rytmen. Det kanska är lika bra. Jag har min dröm, min vision; jag ska ta mig dit, jag måste ta mig dit. Det finns inga genvägar, inga reservplaner.

Radion spelar Oasis Wonderwall och jag tänker på dig. Tänker på oss. Regnskogskärlek; två skogsrå skyggare än livet själv. Det var enklare förr.