Trött. Varit upp sedan 10 och pluggat som vanligt, eftersom jag bara kan plugga under stress. Suck. För mycket kaffe och dextrosol och borde inte blogga utan plugga. Allt snurrar och jag vill bara lägga mig och läsa Narnia. Lägga mig och sova. Hittar inte de citat jag behöver, hittar inte anledningar, slutsatser, paralleller. Hostar sönder lungorna igen, vet inte om jag borde ta mig till stallet, hinner ta mig till stallet och vara på lektionen. Skulle behöva komma ut. Londondimma över fälten utanför fönstret, önskar att den kunde ta mig bort.

Det är svårt att leva sina drömmar när man inte ens kan se dem för allt annat.

Jag vet att alla andra också har mycket att göra.. Men snälla, man kan väl hjälpas åt? Just nu känns det bara som om att alla stjälper. Det är december, alla har slutuppgifter - men om ni tror att det är något att ha panik över så vänta till sista månaderna i trean på gymnasiet ;) Det var panik. & vad jag håller på med nu liknar mest galenskap. Hur mycket jag än skriver verkar sidantalet stå stilla.

Måste hitta reservplaner, för jag tror aldrig att detta kommer funka.


”Jag är inte något helgon ännu. Jag är alkoholist, jag är narkoman, jag är homosexuell. Jag är ett geni.” - Truman Capote, arbetar med en analys av hans biografi, skriven av Gerald Clarke, samt Frank McCourts självbiografiska Ängeln på sjunde trappsteget. Och seriöst, jag fattar ingenting. Borde antagligen få pris för världen flummigaste problem/frågeställningsformulering.