Janis är sjutton år och ensam ska hon hitta det där ultimata som hon och Emelie alltid pratade om att de skulle hitta, den resan de skulle på. Men Janis är ensam nu; Emelie är död. Så Janis stjäl sin brorsas bil och bestämmer sig för att försöka göra det hon och Emelie aldrig fick gjort. Relationen mellan Emelie och Janis är stark; de har varit vänner sedan de var små, pratar om vilka universitet, vilka utbildningar de ska gå, hur deras lägenhet ska se ut - de är bästisar helt enkelt. Även om de är ganska olika, eller i alla fall framställs som ganska olika; Janis är tuff, simmar och har medelbra betyg i allt, ganska otyglad unge - medan Emelie har toppbetyg i allting och framställs som mer "försiktigt" - ändra fram till katastrofen helt enkelt. Och efter Emelies död, för att tänka, för att komma bort och för att detta är en resa som måste göras så sticker Janis. Lämnar en lapp till sin brorsa.

Och här speedas tempot upp; det är hela tiden olika platser, olika personer, olika händelser och man har inget grepp om tiden om hur lång tid som det egentligen går mellan händelserna. Vissa har klagat över tempot - över bruset som det kan tänkas bli när allt är snabbt och hetsigt. Men jag gillar det; det går snabbt, men Janis vet vad hon vill och resten är bara hållplatser och inget man egentligen ska lägga någon större vikt vid. Sedan möter hon Jim. Jim som ingen direkt vet något om, som inte berättar vem han är för någon.

Temat är ganska vanligt för Johannas böcker, människor i utanförskap och som inte riktigt hör hemma någonstans. Språket är enkelt men väldigt poetiskt och man sugs in direkt och fastnar - man speedar lite igenom boken eftersom det är ett sånt tempo och hela tiden händelser. Anspelningar på Bröderna Lejonhjärta som bara är suveräna. Helt enkelt en underbar ungdomsbok - även om det finns vissa småsaker att anmärka på. Men nu ska man inte vara perfektionist.

Läs hennes böcker! De är helt fantastiska.
Johanna har även en blogg som ni hittar här.