Det är så kallt på ovanvåningen; klipper sönder ett par lila tumvantar jag köpte i Stockholm för ~ två år sedan i väntan på att mamma ska sticka ett par 'inomhusvantar', fingrarna blir så stela och kalla efter alla timmar av komponerande vid tangentbordet. Dricker té med för mycket honung, läser Sannas blogg fast hon inte skrivit något på nästan ett år; undrar var hon är, vad hon gör och om hon ens lever.

Inser att om jag pluggar riktigt ordentligt kan jag hinna klart till på onsdag, och sedan är jag klar med denna terminens kurser. Då ska jag ta itu med alla röda X:n som finns i min bok, passager där jag för längesedan kört fast. Julveckorna är för mig lika med mycket läsning (tror jag läste ~15-tal böcker förra året) samt komponering av boken och andra texter. Så många bok/projektidéer.


Saknar tumvantesmekningar, människor som intalade mig att jag kunde, de som tog mig igenom gymnasiet - min framtid ligger framför mig sådär diamantglittrande lockande, men jag stänger dörren. Iakttar 'min' ponny från balkongen - igår snöade det och jag stod ute i de glittrande flingorna, glömde bort att andas glömde bort att frysa. Väntar på en skattkarta, väntar på att någon ska ruska tag i mig och säga att jag gått fel, gått för långt - att detta inte är den verkligheten som jag tillhör. Drömlösa nätter i en obäddad säng - alltid oroandes över väckning, alltid något som kommer mellan mig och drömmarna. Sover för lite - pluggar för mycket och ägnar på tok för mycket & lite tid åt projekten.

Helst av allt; en scen, en tom läktare och tiotusen dialoger.