There ones was a girl and you named her lover - you danced with her in kitchen through the greenest summer.

Gitarristen jag bodde med hade inget eget namn, han kallades D - efter tonläget dur. Antagligen hade han fler smeknamn än dygnet har timmar, men för mig var han Varg. Jag kallade honom Varg - efter hans bruna, ostyrliga hår - hans vilda beteende och framför allt att han kom från de vida skogarna - vandrande ifrån bergen, med gitarren i ett fodral slängt över axeln. Ingen visste hans ursprung och ingen ifrågasatte det, ifrågasatte honom. Han spelade varje natt, hans gitarrsträngsmärkta fingrar smekt gitarren som det vore de enda sanna kärleken - enda kvinnan på jorden. Hans röst var formad av de vilda bäckarna, de röda bären och de lögnaktiga molnen - hans musik var en blandning av viskningar från de underjordiska och de vilda björnarna. Han visste var han varit men aldrig vart han skulle.


Nittio vakna nätter har lärt mig att röra mig ljudlöst i de dunka rum som bildar mitt hus. Jag har lärt mig att lägga vikten bakåt, framåt, beroende på vilken del av parkettgolvet jag står på, lärt mig vilka trappsteg som knarrar var - jag rör mig som en skuggvarelse i mitt egna hus.  en sönderslagen gitarr - en vit klänning och ett par högklackade skor - ett samvete som skriker (du var Lover)!

& tretusen krossade hjärtslag senare vet jag fortfarande hur han andas om nätterna