Isolerar mig; stänger av mobilen, msn -> bara vänner vet var de kan nå mig. Försöker verkligen förstå uppsatsen, uppgiften; drar paralleller, citerar, kan ana mig till vad personen tänkt som skrev påståendet. Men ändå så långt borta. Kommer jag någonsin bli klok på alla ord, alla filosofer, författare - människor så mycket klokare än mig? Ta mig bort härifrån, vill till en stuga någonstans långt långt långt bort. Minns CBY - minns de fem dagarna utan radio, TV, datorer eller tidningar. Minns friheten - minns vattnet vid benen & eldkloten svingandes vid sidorna. Svindlande nära, evigheter bort. Borde gå utanför dörren. Läser hur C.S Lewis aldrig lärde sig hantera en skrivmaskin - önskar mig bort till andra tider, andra förhållanden. Så trött på mediasamhället - allt som dödar säljer eller hur var det nu?

I drömmarna;
passerar sovande vakter, allt är grått, betong, blir upptäckt & utskälld - hur ska man veta var man får vara när allt är sovande vakter, sovande passager? Jag blir inte klok på detta. I går; Aslans mjuka päls, stenbordet och Narnias oändliga fascinerande miljö - sedan kuddar fleecepläd och grå verklighet. Ge mig Narnia, the Wall eller Guldkompassen som verklighet, jag tror jag kan leva då. Ge mig lite mystik och magi.