013;


 
 
Författare: Petrus Dahlin
Titel: Kurragömma
Utgiven: 2015
Förlag: Rabén & Sjögren 
Språk: Svenska (170s, inbunden)
Tänkt för: 9-12 år (Hcg)
 

Astrid och hennes mamma åker till Spanien, men väl framme i huset så får mamman ett samtal från jobbet och hon måste åka till Kanarieöarna för att lösa en stor kris på resebolaget som hon jobbar för. Astrid som är van vid att mamman jobbar hela tiden vägrar att följa med utan säger att hon klarar av att vara själv i huset, till en början är det bara en natt som mamman ska vara borta. Men en natt blir till flera och det börjar hända mystiska saker i huset, Astrid upptäcker blöta fotavtryck på terassen och när hon är nere i byn så verkar byborna nästan rädda för henne och kvinnan i affären säger gång på gång att detta inte är något ställe för barn.

 

När mannen som bor nära deras hus och som även får uppdraget att hålla ett öga på Astrid varnar henne för att bada i sjön så blir såklart Astrid nyfiken, hon har simmat och badat där flera gånger utan att något har hänt. Men hemma i huset igen hittar hon en tidningsartikel som hennes mamma har tagit med sig; under sjön ligger en by. En by som tömdes på folk för att bli en vattenresovear, men samma dag som byn fylldes med vatten så hade fem barn smygit ner för att leka kurragömma bland husen... Astrid tycker sig se barn i byn och undrar om de är samma barn som lämnar blöta fotavtryck uppe vid huset - de verkar vilja leka kurrgömma med henne...


Jag har läst några andra av Dahlins böcker, bland annat en av böckerna i Skogens Systrar trilogin, vilket gjorde att jag trodde att Kurragömma skulle vara läskigare än den var. Plus att några av barnen som lämnat tillbaka den sagt att den var "sjukt läskig", så jag hade lite förväntningar på boken. Men nja, måste säga att den var ganska ljummen. Handlingen kommer inte igång, man vet ju lite av vad som ska hända på baksidan av boken men det är först ungefär i mitten som handlingen börjar komma någonvart och det blir lite läskigt, men sådär nagelbitande blir det aldrig. När handligen väl kommer igång och Astrid börjar förstå att barnen inte är vanliga barn så tycker jag att det går lite för snabbt, men jag får ändå inte den där spännande känslan som jag tycker borde infinna sig utan det blir mest ganska platt och känns lite hafsigt. Storyn har helt klart rätt förutsättningar för att bli läskig, men det känns som att författaren håller tillbaka.

 

Jag har Hjärtlös som Dahlin gav ut för ett par år sedan på min läsplatta, den verkade ha fått bra recensioner när den kom ut och jag är nyfiken på om den är mer spännande/läskig än Kurragömma, som mest (tyvärr) blev en stor besvikelse. Det krävs inte speciellt mycket för att skrämma mig, men Kurragömma kommer inte ens i närheten av läskigt, även på min skala. 

 

 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback