Ikväll är det som det brukar; té, spotify & msn. Jag har tappat tålamodet så mycket på sistone, är trött men vet inte på vad. Vet inte varför. Hittar inte anledningarna, hittar inte trådarna. Så många borde, måste, ska osv osv osv. Illamåendet bär jag runt med fortfarande, efter en jävla massa år har jag kommit ingenstans. Panikångesten kommer ibland, lämnar mig som ett skakande vrak, huvudvärken förblindar och jag hittar inte hem,
hittar inte dit jag ska, hittar inte vägen.

Jag minns aldrig februari. Det är bara en svart dimma, en väldig, djup dimma. Har jag någonsin levt, någonsin älskat mig igenom den månaden? Eller var allt bara en kamp om liv eller död? Jag har gått vilse men hittat andra vägar, jag har förlorat dagar vänner månader hjärtslag minnen ord & gnistan.

Jag vet inte vad jag har kvar idag
vad jag vill ha kvar