jag rättar till mitt leende som om det var en skrynklig kjol jag stryker till, tänker mig min lugg som ridå & ansiktet som en scen; han är publiken

jag väntar på honom, solbleker hela min värld på soldäcket - smsar & säger att jag ligger på baksidan, att han ska gå runt

& jag tror aldrig att han ska komma, men efter en stund är han där, viskar att jag har en hel koloni fjärilar i mitt skratt & hans fingertoppar är lena som lammöron mot min solvarma hud

han målar konstverk kring min navel, räknar mina andetag & multiplicerar med mina hjärtslag för att få fram hur många gånger om han älskar mig. han tar min hand & öppnar alltid bildörren för mig, kör till stränder & vi badar under stjärnorna - jag sträckersträckersträcker mig efter de glittrande uddarna, han skrattar & fäller mig i hans armar, ner under vattenytan & jag vill aldrig upp igen.



Fem månader & åtta dagar senare går jag förbi caféet där han brukar spela, han sitter med gitarren i knäet & precis när han får syn på mig sjunger han i takt med mina hjärtslag;

"I don't wanna do things independently,
But I can't make you stay.
That's what all the friends I do not like as much as you say.

But if you wanna come back it's alright, it's alright!
It's alright if you wanna come back!"