Jag älskar karaktärerna i Jenny Valentines böcker, speciellt dessa två. Båda handlar egentligen ganska mycket om trasiga familjer och det är kanske inte det första man tänker på när man tänker på saker som gör en glad. Men ialla fall jag hade en varm känsla i bröstet när jag läste ut dessa två böcker - och handlingen varierar mellan att vara brutalt ärlig och söt. För det mesta skriver Jenny om unga människor som försöker lösa vardagen, som antagligen flyr eller stannar kvar och slåss, hon skriver om verkliga, mörka saker men det finns ett ljus i tunnels slut. Och jag tycker det är så viktigt med ungdomsböcker - det ska aldrig kännas som att falla ner i ett stort svart hål, man får gärna dras till kanten, men aldrig närmare än så. En fin balans tycker jag.