I denna tematrio är det i alla fall meningen att ni ska berätta om litteratur ni tycker är dålig. Ge exempel och motivera varför. Och låt andra tycka annorlunda! Inlägget som skapade diskussion på Bokhora och som jag skrev om förra veckan har fått spegla veckans tematrio hos Lyran.

 

1. Den oändliga historien hade jag väldigt svårt för att tycka om; dels för att jag tyckte den var rörig och hafsigt skriven på vissa ställen och på några ställen hade jag velat ha mer beskrivningar, att det skulle ha stannat upp lite. Ville ha mer djup i den. Kan väl säga att det är också boken som jag fått mest kritik för att jag inte tyckt om. 

 

2. Böcker som inte har en klar dramaturgi eller handling, jag tyckte Öken av Le Clézio var en sådan, inget emot långsamma och poetiska böcker: men jag vill ändå ha några händelser, några vändningar - utveckling helt enkelt. Jag gillar inte heller böcker med ett språk som inte passar innehållet eller karaktärer, ett misstag som är ganska lätt hänt. Eller böcker som försöker ta sig fram på samma våg som en uppmärksammad bok, exempelvis är de copycats som försökt härma Twilight mer eller mindre diskret. Två exempel är Fallen Ängel av Becca Fitzpatrick och Evermore av Alyson Noël som var lite väl lika för att det ska kännas som en olycklig slump. 

 

3. I allmänhet har jag svårt för biografier och speciellt självbiografier utan källförteckningar. Bara för att en författare skriver en självbiografi så betyder ju inte det att den ska vara mindre sann än en biografi - källor är en viktig del för mig som läsare att ta del av då jag själv får chansen att avgöra sanningshalten. Jag har läst 7,5 högskolepoäng i ryggsäcken om just biografi som genre (Örebros Uni) och reagerar på att det är så många biografier och självbiografier som läsaren ska tro på utan att få en chans att granska källorna och vad som finns till stöd för bokens och innehållets existens. Författare som skriver om sina föräldrars tankar utan att redovisa var de kommer ifrån - är det verkligen biografiskt? Jag förstår varför många författare valt att skriva semi-biografier (oftast utgivna som skönlitterära verk) Siri av Lena Einhorn och Steve Sem-Sandbergs bok Theres räknas dit: bägge har rötter i verkliga liv, men för att själva få spekulera och dra slutsatser har författarna valt att ta steget från biografierna och mot det skönlitterära.