Jag är den som skall komma är titeln på Johanna Nilsson nya roman och jag är kluven; Johanna är en författare som funnits i mitt liv sen jag var fjorton. Jag har hänförts, är van vid att hänföras av henne. Men även om Jag är den som skall komma har en mörk handling, ett kvinnoöde - det som Johanna byggt sin författarbana kring, så berör den inte så djupt som jag vill. Jag känner inte Bernices ångest, trasigheten, desperationen - eller var det jag som hade för höga förväntningar? 

 

"Jag är trettiotvå och ett halvt år och har burit tre barn under mitt hjärta. Ett av dem leker med änglarna, de andra två sitter i besöksrummet och försöker tänka ut hur de ska kunna befria mig."

 

Bernice är inlagd på psyket efter missfallet, psykos hävdar läkarna - själv hävdar hon att hennes namn är Messias. Att hon ska frälsa världen och återuppväcka sin förlorade dotter.  En av vårdarna blir hennes lärjunge, filmar hennes predikningar och lägger upp på youtube - men när de sedan rymmer tillsammans blir tillvaron allt mer destruktiv. 

 

Som sagt, jag är kluven, språket är fascinerande som vanligt med finurliga formuleringar och eftertanke. Men jag hade velat att boken skulle ha krupit in mer under skinnet på mig, fått mig att känna mig lite obekväm, känna det Bernice känner - och tyvärr så uteblir den känslan. Men ändå: en fascinerande, välskriven bok, som dock gärna hade kunnat ta ut svängarna lite till, våga lite mer. Lite mer åt SOS från mänskligheten-hållet, vi möttes tyvärr inte riktigt i den här boken, jag & Johanna. Har du inte läst något av Johanna så rekommenderar jag hennes lite äldre böcker - hennes stil är mer utpräglad i dem & hon är en författare som absolut bör läsas!