; hemma igen
åter i Växjö. Vet inte varför, men varje gång jag bestämmer mig för att ta mig till Halmstad blir det alltid fullt schema; gäster, vänner, hästar mm. Snubblade in klockan fyra inatt hos mina föräldrar efter en filmkväll med lite kompisar och gick upp inte allt för många timmar senare. Men det har varit mysigt. Vecka sjutton är det dags igen för lite Halmstad-häng, då blir det dock längre - nästan en och en halv vecka. Ska göra VFU på mitt gamla gymnasiebibliotek vilket jag ser jättemkt fram emot, ska bli väldigt roligt att få komma tillbaka dit. Hängde ganska mycket i biblioteket under mina gymnasieår.
Morgondagen ägnas åt att läsa igenom saker inför nya kursen på tisdag, läsa ikapp de 200+ blogginläggen som väntar i readern, städning & tvättning. Yay.
Men nu, gott folk, tänker jag gå och lägga mig.
; dagens äventyr
Har varit ute med mamma och gått vid Lynga och Haverdals naturreservat, vädret här är helt perfekt. Började dagen med att skritta runt utomhus på min fina ponny i solen, han verkade helt nöjd med livet. Fick komma ut i hagen och rulla sig sen också. Saknar hästlivet faktiskt, insåg hur mycket det betytt först när jag stod och borstade på honom.
Tar bussen mot Växjö halv sju, kommer hem vid halv elva först, bussarna klickar inte riktigt. Men är ledig imorgon också, ska bli skönt.
; weekend plans
Spenderar påsken i Halmstad, kom hit igår fm och stannar till söndag kväll; har haft ganska fullt upp hittills och just nu väntar jag på att lite gäster ska komma (pappas syskon, deras bilagor och barn). Har myst mycket med min ponny och umgåtts med familjen. Imorgon blir det fika med stallgänget på fm och familjemys på em.
Examinationen i onsdags gick bra, vår grupp behövde inte komplettera någonting utan fick godkänt på det vi lämnat in. Ska bli skönt att äntligen har klarat hela pedagogik-kursen och att kunna bocka av ytterligare 15p.
Lite läsning har ändå det bjudits på hittills; just nu läser jag James Frey The Final Testament of the Holy Bible; lite blandade känslor, den började bra men nu mot mitten börjar den dala. Får se om den blir bättre i sista delen av boken. Har även lite Roald Dahl, Jenny Downham och John Boye med mig men får se om det blir så mycket tid för läsning. Nästa vecka kommer nog bli ganska intensiv; ny kurs börjar.
Ska försöka blogga lite under helgen så att det inte blir helt tyst här. Glad påsk :)
; hate list
Författare: Jennifer Brown
Titel: Hate List
Utgiven: 2009
Förlag: Little, Brown
Språk: Engelska (432s, pocket)
Fem månader har passerat sedan Valeries pojkvän tog fram ett vapen och började skjuta i skolan. Fem månader sedan han sållade ut och sköt folk från deras lista. Deras hate list. Valeries lista, den som började som "en kul grej" men som Nick uppenbart trodde var på allvar. Det började som en lista där Valerie skrev ner allt hon hatade, inte bara personer - oftast hamnade personer som hånade henne och Nick i den. Valerie väljer att gå tillbaka till skolan efter sommarlovet - för att inse att mycket har ändrats; många klasskompisar har olika uppfattning om Valerie som skiftar från skyldig till hjälte.
Jag gillar det blandade formatet som romanen är skriven i, dels att vi får följa tragedin genom mediarapporteringen där vi lär känna offren och dels via Valeries tankar och känslor. Persongalleriet är starkt och intressant. Det är en roman som inte bara handlar om en skolmassaker utan också om hur personer i närheten av offren påverkas, men också Nicks, gärningsmannen, familj. Valeries förvirring kring hela händelsen - hon älskar Nick samtidigt som hon inte riktigt förstår hur det kunde gå så långt. När hon läser mailen de skickat till varandra så ser hon själv tydligt att det faktiskt har spårat ur utan att hon märkt det.
Det är en bok som inbjuder till mycket tankegångar och diskussionsmöjligheter - kan vi någonsin veta vad någon annan tänker? Hur vet jag att någon inte tar mitt skämt på allvar? Det finns även i slutet av boken nio stycken förslag på diskussionsfrågor - något som verkar etablera sig allt mer i YA-böcker och jag tycker det är ett intressant inslag. Jennifer har fått en del kritik för att inte knyta ihop alla trådar - men samtidigt är det en del som gör att jag gillar den, just att jag får tänka själv under läsningen och pussla ihop vissa delar. Jag sträckläste boken och den berörde mig verkligen - gick in och lade en av hennes andra böcker i kundvagnen samt bevakade två andra titlar på adlibris. Ska bli spännande och läsa något annat av henne.
En bok som jag gillade väldigt mycket - formatet, handlingen och Valerie. Vissa delar är jag lite skeptisk till, jag förstår inte riktigt vad pappan ska tillföra på alla plan - men det är en intressant och tänkvärd historia som jag gärna ser att fler läser. Jag fastnar mycket för Valerie och hur relationen mellan henne och Nick skildrar - att faktiskt alla "terrorister" och gärningsmän har en bakgrund - han var ju inte bara ond, menar Valerie och minns romantiska saker de gjorde ihop - kan det verkligen vara samma person? Hatet, som haft en ganska central roll i media på sistone, är också en del i boken och jag tror det kommer vara ständigt aktuellt i dagens samhälle där fler och fler människor agerar utåt pga ilska och frustration.
; hål i huvudet
Författare: Jenny Jägerfeld
Titel: Hål i Huvudet
Utgiven: 2011
Förlag: Gilla böcker
Språk: Svenska (302s, häftad)
Titel: Hål i Huvudet
Utgiven: 2011
Förlag: Gilla böcker
Språk: Svenska (302s, häftad)
Minou har blivit dumpad av sin kille - via ett kassettband. Utan att direkt tänka sig för hoppar hon av litteraturkursen på universitetet och bokar en resa Spanien. Det blir drinkar, sol, stränder och en hel del ångest.
Kort sagt så är det mycket en bok om att fly, dels för att få distans och dels för att Minou inte vet vad hon skulle göra annars. Sverige känns för litet och allt påminner om Isak. Jag har ganska lätt för att hitta likheter mellan mig och Minou - det svarta hålet som uppstår när någon trygghet i vardagen försvinner. Däremot finner jag hennes beteende ganska irriterande, att hon sviker sina vänner som är kvar i Sverige och att hon aldrig riktigt stannar upp och tänker efter ordentligt.
Jag skulle säga att det är en ganska typisk ungdomsbok - men handlingen är ingenting som jag direkt stannar upp och reflekterar kring under läsningen och det är inget som direkt suger tag i mig. Minou är en ganska "vanlig" karaktär i YA-genren likaså ångesten som lite också är en huvudkaraktär. Ibland blir jag frustrerad över att Minou verkar identifiera sig så mycket med Isak, att hans uppbrott från henne får henne att tappa fotfästet så mycket - att hon inte riktigt vet vem hon är utan honom, det känns väldigt tonårigt. Samtidigt tror jag att det är en bok som är lätt att känna igen sig i om man blivit dumpad - eller också en tankeställare om hur man faktiskt gör slut och hur det kan påverka inte bara personen man gör slut med utan också människorna kring hen. Även om Minou tar det lite till det extrema och inte riktigt klarar av att planera eller ens se en framtid - och mer eller mindre "gömmer" sig i Spanien.
En helt ok bok enligt mig, men blir lätt lite långdragen och hade kunnats kortas ner lite mot slutet. Det är ingen bok som stannar kvar efter jag läst sista sidan, tyvärr.
; top ten tuesday
Dålig blogginspiration idag.. Så hänger på Top Ten Tuesday hos The Brook and the Bookish, haft den bloggen i readern ett tag men inte testat på deras tisdags-utmaningar innan. Denna veckan gäller det boktips:
Top ten books i recommend the most:
1. The Fault in Our Stars (Förr eller senare exploderar jag på svenska) av John Green. Har ni förstått att jag är lite smått besatt och fullkomligt förälskad i den här boken ännu? Så jävla fantastisk är den att det faktiskt inte känns som att all blogg-hysteri som varit kring den har varit tillräcklig.
2. Tell The Wolves Im Home av Carol Rifka Brunt. Sjukt bra bok!
3. To Kill a Mockingbird av Haper Lee. Tipsade senast om den häromdagen till min syster. Nej, de flesta klassiker är inte tegelstenstjocka och svåra även om det gärna är fördomarna kring dem (just det, de är tråkiga också). Det som jag tycker är häftigast med To Kill a Mockingbird är att man kan sätta sig in i alla karaktärerna och se historien ur allas perspektiv även om den berättas ur Scouts.
4. Johanna Nilssons är en återkommande författare som jag rekommenderar, däremot skiftar böckerna jag tipsar om. Föredrar hennes tidigare böcker, Konsten att vara Ela, SOS från Mänskligheten. Ett väldigt intressant författarskap.
5. The Lover's Dictionary av David Levithan. Borde stå i allas bokhyllor, faktiskt. Ett förhållande berättas i lexikon-format, väldigt annorlunda och häftigt format. Ett nytt ex av boken är på väg till mig från adlibris, lånade ut mitt senaste till flickvännen och hon ville inte lämna tillbaka den.. så det fick bli hennes julklapp.
6. If I stay/Where she went av Gayle Forman. Har tipsat om den här på bloggen tidigare och till kompisar, väldigt fina ungdomsböcker om Mia och Adam. Blev väldigt förtjust i andra boken.
7. Drömfakulteten av Sara Stridsberg. Dock har väldigt få uppskattat den så som jag gjort, tyvärr..
8. Hjärtans Fröjd av Per Nilsson har det tipsats om väldigt många gånger.. Faktiskt.
9. Looking for Alaska av John Green. Det märks inte alls att jag tycker John Green är en ganska fantastisk författare? Läste Looking for Alaska för ett par år sedan men jag bläddrar ganska ofta i mitt ex, läser understrykningar.
10. Sarah Dessens böcker tipsar jag en del om, dock är de ganska lika för mig just nu (ja, jag ska läsa om en del), eftersom jag plöjde igenom dem ganska snabbt & tätt inpå varandra. Lite lättsam ungdomslitteratur.
; hoppas
Författare: Åsa Anderberg Strollo
Titel: Hoppas
Utgiven: 2011
Förlag: Gilla böcker
Språk: Svenska (272s, häftad)
Titel: Hoppas
Utgiven: 2011
Förlag: Gilla böcker
Språk: Svenska (272s, häftad)
I Hoppas hamnar vi i Stockholms julrush tillsammans med Jonna som är snart sjutton och har fått nog och rymt hemifrån. Stuckit. Hon har en plan: hitta jobb och sedan hitta ett rum att hyra. Hur svårt kan det vara liksom? Folk hittar ju jobb hela tiden och med julhandeln i full gång borde det ju inte vara några problem - eller? Första natten sover hon på en buss. Sedan träffar hon Alex i vimlet, Alex som lever som hemlös, sover bland olika män och hänger i tomma, bortglömda betongrum i tunnelbanorna.
Det är en mörk roman om hur det är att växa upp i ett hem som inte riktigt känns som ett hem, vuxna som inte förstår eller lyssnar. Hopplösheten som man i tonåren tror att ingen kan förstå. Det är ganska fascinerade att se skillnaderna mellan Alex och Jonna, det blir en krock mellan deras världar. Just synen på vad som egentligen är ett hem är ganska påtaglig; Jonna har ju ett hem - men är det verkligen bara att ha ett tak över huvudet? Är det inte mer än så?
Jag tror det är väldigt lätt att känna igen sig i Jonnas frustration och i Alexs hopplöshet, mitt sextonåriga jag hade säkert hittat mycket gemensamt med båda karaktärerna. Tankar på att rymma hemifrån, testa sina egna vingar just för att vuxenvärlden inte lyssnar och förstår tror jag de flesta tonåringar har haft - men det är också en roman om att det kanske inte alltid blir bättre av att fly?
Det är en tänkvärd roman som tar upp många olika olika historier och öden med många ingångar till diskussioner. Är den trovärdig då? Finns det hemlösa sjuttonåringar i Sverige 2013? Ja, jag är beredd att tro på det mesta i boken - det känns som det har gjorts gedigen research på området & jag gillar att Åsa håller slutet väldigt öppet istället för att försöka knyta ihop det: att låta läsaren själv avgöra. Jag hade velat ha lite mer djup, lite mer bakgrund - men det är svårt att sätta fingret på vad jag saknar, varför jag inte tycker att den når ända fram.
; tema-trio - påskdeckare
Man vet att det är måndag när det återigen är dags för tema-trio! Denna veckan är det ju påsk och då är det tydligen halvt tradition att läsa deckare. Lyran ber oss därför berätta om tre favoritdeckare!
Oj, jag som mest brukar prata skit om "rena" deckare.. Vågar man säga så som bloggare? Det är inte min favoritgenre eftersom många är så tråkigt stereotypa och oftast blir litteratur som man mest konsumerar.
1. Det finns två "renodlade" deckarförfattare som jag faktiskt läser ibland; Henning Mankell och Michael Connelly. Mankell är ju dock en författare jag tycker mycket om och hans deckare läste jag i kanske femtonårs-åldern. De har ofta ett lite annat djup än många andra deckare och tar upp och belyser aktuella problem i samhället. Längesen jag läste något av Connelly nu, men hans bakgrund som kriminal-journalist har han som fördel när han skriver böcker.
2. Johanna Nilsson Pojken som botade sömnen är det kanske bara jag som anser vara åt deckar-hållet. Jonatans tvillingsyster Bella ligger i koma sedan hon blev påkörd av en rostig bil. Föraren smet därifrån, vingligt - troligen berusad. Jonatan inser att han måste göra något för att Bella ska kunna vakna igen - på nätterna ger han sig ut för att försöka hitta den skyldige.
3. Kate Carlisle skriver deckare om Brooklyn Wainwright som jobbar med att resoarera böcker - titlarna borde locka bokälskare, eller vad säger ni om följande: Homicide in Hardcover, If Books could Kill, The Lies that Bind, Peril in Paperback..? Jag köpte If Books could Kill för ett tag sedan men den står fortfarande oläst i bokhyllan - kanske borde bli en av böckerna jag läser under påskhelgen?
; goodnight mr Tom
Författare: Michelle Magorian
Titel: Goodnight Mr Tom
Utgiven: 1983
Förlag: Puffin
Språk: Engelska (304s, häftad)
Titel: Goodnight Mr Tom
Utgiven: 1983
Förlag: Puffin
Språk: Engelska (304s, häftad)
Andra världskriget, London bombas frekvent och barn evakueras - Willie är ett av dem barn som hamnar i den lilla staden Wierwold. Willie hamnar hos den gamle mannen Tomas Oakley, byn känner Tomas som en tillbakadragen, bitter man med ett sorgligt förflutet. Willie (eller Will) har trots sin unga ålder också ett ganska trasig förflutet med en mamma som inte är helt frisk och som anser att han är ett bråkigt och jobbigt barn. Långsamt börjar Will anpassa sig till livet på landet och får lära sig hur man är ett barn,
Åh vilken bok! Jag var säker på att jag någon gång under min skoltid, pre-högstadietid, har läst eller fått den uppläst för mig, men nu är jag inte lika säker på min sak. Goodnight Mr Tom tar upp många hemska saker men samtidigt finns det många ljuspunkter också. Relationen som växer fram mellan Mr Tom & Will är väldigt fint skildrad och jag kände verkligen för karaktärerna. Det var många scener som jag gick tillbaka och läste om efter att jag läst ut boken, bland annat just i början när Mr Tom och Will först möts. Det var en sådan bok som hoppade rakt in i hjärtat på mig.
Jag gillar hur läsaren får lära känna karaktärerna dels utifrån karaktärernas tankar och dels utifrån hur andra ser på dem - jag tycker också om att det inte är en typisk ungdomsbok på det sättet att allt måste vara lyckligt och perfekt - att vändningen kommer när Wills mamma kallar hem honom igen. Det förstärker också viljan att fortsätta läsa, Will har förändrats och jag som läsare hoppas ju också att mamman har genomgått en förändring. Det är en fin och välskriven bok som engagerar och berör.
Passade på att låna hem A spoonful of Jam av Michelle sist jag var på biblioteket då jag blev nyfiken på hennes författarskap - kom även på att hennes bok Just Henry står i bokhyllan. Så blir nog att läsa mer av henne framöver.
; bokbloggare har förstört så mycket
Skulle ju läsa en bok under kvällens gång! Men fastnade i readern - under helgen har Boktjuven bloggat om Margareta Rönnberg som under barnkultursymposium på Stockholms universitet uttalade sig om hur "bokbloggare har förstört så mycket". Idag fick Boktjuven svar på ett mail som hon skickade med lite frågor om just det uttalandet till Margareta. Enligt O och Bläddra! Bläddra! är två av bloggarna som har tagit upp diskussionen på sina bloggar.
& visst, lite sanning anser jag att det ligger i det som Margareta säger i svaren på mailet. Oftast är recensionerna på vissa bloggar väldigt positiva - och en del bloggare säger själva att de inte bloggar om böcker som de inte tyckt om. Jag tror att den riktiga diskussionen borde vara vem som bokbloggarna egentligen bloggar för? När jag läser bokbloggar är det för att jag vill veta hur de har uppfattat en viss bok och vad de har tyckt om den, på något plan måste det ju nästan vara införstått att vi gillar olika typer av litteratur och att alla inte kommer tycka om samma? The Magicians är ett sånt exempel på många plan: jag har läst många positiva recensioner på bloggar, samtidigt vågar jag skriva ett inlägg där jag talar om att jag verkligen inte tyckte om den - med motivationer om varför.
Bokbloggar är i min mening även till för att bjuda in till diskussion - vi läser alla samma bok på ganska olika sätt beroende på vad vi har med oss i ryggsäcken. Jag förstår varför min kompis inte gillade Looking for Alaska (som är en av mina favoritböcker) för att hon kunde motivera det, hade hon bara sagt rakt av att hon inte tyckte om den hade jag antagligen bråkat lite om det. När jag läser recensioner eller tankar om böcker på bloggar vill jag inte ha detaljerade beskrivningar för de är väldigt lätta att hitta på andra ställen - jag vill istället veta vad läsaren tyckte och tänkte om boken och det är också så jag försöker blogga. Jag bloggar för att reflektera över vad jag har läst och sätta ord på mina tankar för att jag på så sätt misstänker att jag kommer ha lättare för att komma ihåg och bearbeta vad jag har läst. Det blir inte lika mycket att man "konsumerar" böcker och litteratur - vill jag tro ialla fall, även om min blogg är väldigt liten i jämförelse med många andra.
Samtidigt blir det ju lätt att bloggar hamnar i olika teman, jag läser ju främst YA-litteratur på engelska och är ganska bra på att hitta böcker som jag antagligen kommer att tycka om. Däremot tycker jag det är viktigt att hela tiden kunna motivera varför man tycker si eller så - varför är det bra/dåligt? Lite konstruktivt tänkande är aldrig fel, att lyfta både positiva och negativa delar - för det är sällan en bok bara är bra eller dålig rakt igenom. & jag vet inte om jag är naiv - men jag läser recensioner med inställningen att bloggaren är ärlig och står för det hen skriver.
; olästa böcker
.. har en hel (okay då, snarare tre) hög/ar med olästa böcker på skrivbordet - och ändå fortsätter jag låna hem böcker från biblioteket.
Exempel?
Murakami x3 (Sputnikälskling, 1Q84 del 1 & 2)
Alice Munro x2 (Too much happiness, The Progress of Love)
Jane Austen x2 (Emma, Mansfield Park)
James Frey x2 (Bright Shiny Morning, The final testement of the holy Bible)
Yann Martel Life of Pi
Jonas Gardell Torka aldrig tårar utan handskar 1. Kärleken
Jennifer Brown Hate List
Jenny Jägerfeld Hål i huvudet
Christin Ljungqvist Kaninhjärta
och ganska många fler egna böcker, blandad med en drös biblioböcker. Plus att jag beställde hem böcker från Adlibris häromdagen.. Kanske ska börja läsa nu?
Många av böckerna som jag köpt är sådana som biblioteket inte har och där jag känt att det nog är sådana jag vill ha själv, en del är bokrea-böcker som inte hunnits med än då det varit ganska mycket fokus på skola och grupparbete den senaste veckan. Sedan tycker jag alltid att det är svårt också att veta vad man vill läsa, jag kan stå på biblioteket och tänka ja, denna låter ju jätteintressant! för att sedan lämna tillbaka den oläst ett par omlån senare för att jag aldrig hittat lusten att läsa den. Som Khemiri har sagt: att det är taskigt mot boken att läsa den när man inte är på humör för den. Jag tror också att det är därför jag ibland inte alls tycker om vissa böcker - för att jag läst dem i fel situation, för visst påverkas min upplevelse av boken av vilket humör jag är på. Därför tvingar jag mig aldrig att läsa vilka böcker, skriver inte numrerade listor på vilka böcker jag ska läsa - för det fungerar inte. Jag tar helt enkelt den bok jag känner för just när jag ska börja läsa.
Har sett vissa som numrerar, vissa som helt enkelt lägger böcker i en hög ordnat efter hur man vill läsa dem - jag tror att alla måste hitta sitt sätt. Men som grundregel: läs inte böcker du inte är på humör eller känner för att läsa. Det finns så mycket andra böcker. Just läsning anser jag ska vara fri från just "måsten".
; the magicians
Författare: Lev Grossman
Titel: The Magicians
Utgiven: 2009
Förlag: Arrow
Språk: Engelska (488s, häftad)
Titel: The Magicians
Utgiven: 2009
Förlag: Arrow
Språk: Engelska (488s, häftad)
Det är lite som Hogwarts fast collage (och utan tavlor och trappor som rör sig) ; Quentin Coldwater blir antagen till en ytterst hemlig skola (Brakebills) för magiker i New York där han får lära sig det mesta om att behärska och använda magi. Quentin är en ganska missnöjd ung man som är lite smått besatt av en fantasivärld, Fillory, som finns i en serie böcker han läste som liten. Trots att han hittar vänner, magin och kärleken på Brakebills så blir han aldrig så lycklig som han trodde.
Jag kan inte komma på direkt mer att säga om handlingen - det händer ärligt talat inte så mycket, först i slutet av boken får vi lite action och det är svårt att säga mer utan att spoila lite. Andra människor har kallat den för en blandning av Harry Potter, Narnia och Sagan om Ringen - nu är jag ingen fantasyfantast mer än att jag är väldigt förtjust i Narnia. Det är också det som är en av anledningarna till att jag inte gillar The Magicians; det är för mycket som anspelar till andra böcker; hela Fillory känns taget ur Narnia och det är inte ens speciellt snyggt gjort eller direkt originellt. Jag gillar nyskapande och det hade varit trevligt att läsa något inom fantasyn som kändes nytt. Det stör mig i läsningen då jag har väldigt klara bilder av Narnia i huvudet och det blir svårt att bygga bilder av Fillory.
Varför läste jag ut den? Jag var på väg att ge upp många gånger, mycket på grund av att det är en långsam bok och jag la väldigt mycket hopp på att det skulle komma en vändning. Någonting. Istället slutade det med att jag slog igen boken och kände mig väldigt förvirrad. Quentin är dessutom en ganska jobbig karaktär, jag kan inte relatera eller förstå hans handlingar och beteende det minsta - många gånger önskar jag att Alice fick mer plats i storyn. Ingen bok för mig och ingen bok jag skulle rekommendera heller tyvärr. Lite spännande hur olika åsikter människor har haft om den på ex. boktipset och goodreads.
; sunday feelings
.. det är söndag & jag önskar att jag var någon annanstans.
; final good bye
I slutet av augusti nittonhundranittionio så föddes en kull med fluffiga, små extremsöta goldenvalpar. Alla fick namn på L och efter några veckor började människor dyka upp och ta valparna med sig. En av dem skulle få flytta till Halmstad, bo i ett litet hus som bytt färg många gånger under åren och få namnet Vilgot.
& igår, mer än tretton år gammal, så slog hans lilla goldenhjärta sitt sista slag. ♥
; life - never as you expect
... vissa dagar är helt enkelt sådana som man bara måste ta sig igenom. Idag har varit en sådan dag. Det är bara väldigt mycket oro nu, känslan av maktlöshet, händelser känns som sand i öppna handflator - allt rinner ifrån mig. Alla anledningar till att jag inte ville lämna Halmstad kommer springandes och knackar på dörren - och samtidigt tanken jag hade kunnat ha läst klart nu; ha en examen. Men samtidigt vet jag att det aldrig hade varit samma sak då, jag hade inte varit samma människa. Det finns en mening med allt. Ibland är den bara väldigt svår att se.
"Jag önskar att den kvinna som jag då var hade vetat de saker jag vet i dag. Förmodligen säger jag samma sak om tio år och om tjugo. Det är väl det som kallas att bli vuxen."
- Johanne Hildebrandt, Blackout, sidan 137.
; the fault in our stars
Har tidigare bloggat om boken bland annat här & här. John Green vbloggar en hel del om en mängd olika ämnen (han brukar prata sjukt fort dock), men om man vill kan man även lyssna på kapitel ett i The Fault in Our Stars, tror det finns ett klipp där han läser kapitel två också. Älskar hur han småfnittrar åt sina egna skämt. Underbara, fina bok! Läs eller lyssna!
; karin boye
Var väl tretton, fjorton eller så när jag snubblade över Karin Boyes verk för första gången. Dikten nedanför har betytt mycket för mig under åren och det var också med den jag inledde mitt tal i Sv B på gymnasiet. Det bästa tal jag någonsin skrivit och framför; skrev det på en halvtimme sittandes i en sluttning under ett äppelträd i trädgården hos mamma & pappa. Än idag kan jag den i stort sett utantill - och med den avslutas även dagens poesi-tema.
Osårbar
Osårbar, osårbar är den som fattar ursprungsordet: Det finns inte lycka och olycka. Det finns bara liv och död. Och när du har lärt det och slutat jaga vinden och när du har lärt det och slutat skrämmas av blåsten så kom tillbaka och lär mig ännu en gång: Det finns inte lycka och olycka. Det finns bara liv och död. Jag började stava, när min vilja föddes, och slutar stava, när min vilja har upphört. Ursprungsordens hemlighet förvärvar vi intill döden.
Dikten är hittad här.
; e.e cummings
I carry your heart av E.E Cummings är en av de absoluta bästa dikterna jag känner till. Den återkommer i en del andra sammanhang också: filmer, böcker mm. Helt fantastisk.
i carry your heart with me(i carry it in
my heart)i am never without it(anywhere
i go you go,my dear;and whatever is done
by only me is your doing,my darling)
i fear
no fate(for you are my fate,my sweet)i want
no world(for beautiful you are my world,my true)
and it’s you are whatever a moon has always meant
and whatever a sun will always sing is you
here is the deepest secret nobody knows
(here is the root of the root and the bud of the bud
and the sky of the sky of a tree called life;which grows
higher than soul can hope or mind can hide)
and this is the wonder that's keeping the stars apart
i carry your heart(i carry it in my heart)
; mina favoriter
Ett urval, utan någon som helst ordning & för att göra det enkelt för mig själv så kommer ni till en Wikipedia-artikel om poeten när ni klickar på någon av bilderna.
; kylskåpspoesi
Jag älskar kylskåpspoesi - har tre olika varianter som satt på kylskåpet i min gamla lägenhet,
uppmuntrade folk som var hemma hos mig att skriva något, ibland gjorde de sånt i smyg.
Använt det flera gånger för att hitta inspiration till skrivandet, börja montera dikter med färdiga ord
och inte behöva tänka på att det ska vara "ordentligt" - ibland har orden fel tempus osv.
Under de senaste åren har det funnits lite överallt och finns att köpa både online och i olika butiker
- är en rolig och lite annorlunda väg in till poesin.
; shakespeare sonnets
En av mina favoritpoeter är kanske inte helt oväntat (för er som läst bloggen ett tag) Shakespeare. Sonett nr arton är en av de mest omtyckta av de totalt hundrafemtiotvå (eller fyra) sonetterna som han publicerade.
XVIII
Shall I compare thee to a summer's day?
Thou art more lovely and more temperate:
Rough winds do shake the darling buds of May,
And summer's lease hath all too short a date:
Sometime too hot the eye of heaven shines,
And often is his gold complexion dimm'd;
And every fair from fair sometime declines,
By chance or nature's changing course untrimm'd;
But thy eternal summer shall not fade
Nor lose possession of that fair thou owest;
Nor shall Death brag thou wander'st in his shade,
When in eternal lines to time thou growest:
So long as men can breathe or eyes can see,
So long lives this and this gives life to thee.
; haiku
Som de flesta känner till finns det en hel vetenskap om hur man skriver dikter, versmått mm. En av de formerna jag gillar bäst är det japanska formatet Haiku, just den här är lite försvenskad, för i Japan räknar man inte stavelser på samma sätt. Men - det går i vilket fall ut på att ha mönstret 5-7-5 när det kommer till stavelser (oftast vokaler).
Oändlig tystnad -
sköra rosa körsbärsblad
dalar mot frihet
Har skrivit haikus med barn några gånger och då funkar det oftast att de säger ordet och klappar händer vid stavelserna, är lite olika hur man gör. Än idag sitter jag och klappar på stavelser för att få det rätt. Traditionellt sätt innehåller Haikus gärna årstidsord, som i dikten ovan blir det ju "körsbärsblad" som visar på vilken årstid det är.
Ett väldigt sött och smidigt diktformat!
; poetry slam x2
Tänkte återkoppla till förra inlägget och dela med mig av ett av mina favoritklipp:
.. & ett på min fd. engelsklärare
; poetry slam
"Man kan inte tävla i poesi - därför gör vi det" är en ständigt återkommande mening när det kommer till poetry slam, eller estradpoesi som den svenska översättningen ibland lyder. Poetry slam kom till Sverige på nittiotalet och sedan nittiosju annordnas SM i PS en gång om året, numera förlagd till Kristi himmelfärdshelg i maj. SM innehåller en rad olika grenar, bland annat lagtävling där orter oftast genom kval tar ut ett lag som skickas för att representera orten, man kan också tävla individuellt eller i improesi (improviserad poesi). Grenarna brukar ändras och skiftar lite från år till år. SM hålls detta året i Malmö och hemsidan finns här.
Poetry slam har sina rötter i krogmiljön och jurygrupper väljs ut ur publiken, man kan ha tre eller fem stycken grupper (vid fem så stryks den högsta samt den lägsta poängen). Varje jurygrupp sätter poäng (0,0 - 10,0) på framträdandet, ofta brukar man säga att halva poängen ska täcka innehållet i texten & andra halvan själva uppträdandet. Tanken är att publiken hela tiden ska försöka påverka jurygrupperna genom att jubla eller bua efter framträdandet, det gäller även när poängen visas - tycker man att poängen var för låg får man bua, tyckte man den var bra får man jubla.
När det gäller de som tävlar så måste dikten vara skriven av personen själv och man får inte använda rekvisita (man får ha med dikten på papper el. liknande; har sett vissa läsa från sina iphones utan att någon protesterat). Jag tycker det brukar vara väldigt roligt att se och lyssna på, brukar oftast vara väldigt blandat bland deltagarna. Sedan brukar det ju även finnas öppen scen-arrangemang där man har chansen att läsa på scen (eller spela, sjunga, vad man vill i stort sett) utan att få poäng - om man nu är nyfiken på att testa på det.
Ett väldigt roligt och trevligt koncept men som tyvärr inte fått så stort genomslag i Sverige.. än? (Kan ju iofs bara prata för de orter där jag bott) - har ni någon estradpoesi-aktivitet där ni bor?
; communities
Poesi på internet, i början av tvåtusen-talet växte skrivarcommunities fram som små svampar - plötstlig var de nästan överallt. Idag är tyvärr många av dem bara skuggor av vad de brukade vara, många forum ekar nästan ödsligt tomt och i några fall har de som är ansvariga för siten gett upp.
Sockerdricka är alltid den första sidan jag kommer att tänka på när vi talar internet-poesi. Åldersgräns på femton, aktiviteten om man jämför med ett par år sedan går på sparlåga just nu - men finns fortfarande ett brett utbud med väldigt skiftande nivåer på poesin. Sockerdricka erbjuder även publicering av noveller, artiklar, foton och dagboksinlägg.
Poeter.se är en site som ändå lyckats med att hålla sig aktiv ett tag, min uppfattning och erfarenhet är att de flesta som håller till där är lite äldre - även om sidan vänder sig till alla åldrar. Använder man gratisversionen är man något begränsad i antalet texter man kan publicera.
Båda sidor tillåter att man läser texter utan att vara inloggad eller registrerad medlem, på sockerdricka kan dock den som publicera välja att bara visa verket för inloggade eller vänner. Letar man efter något annat så finns det lite mindre sidor som också erbjuder medlemspublicerad poesi: Haket & Diktkonst är två exempel. Vill man läsa en del äldre dikter av mer erkända poeter kan man vända sig till sidan Poetry Foundation där det är möjligt att söka efter dikter.
Som sagt finns det väldigt många skrivarcommunities i väldigt varierande skepnader och med ett, i många fall, otroligt stort utbud när det kommer till poesi.
; varför poesi?
Mitt intresse för poesi började när jag var sisådär tretton år, året var tvåtusentre och jag traskade runt i högstadiekorridorer. En av lärarna jag hade i engelska var en engelsman som alla kallade Andy och som är en man med flertalet SM-placeringar i Poetry Slam. Rytmen tog han med sig in i klassrummet - lekte med språket på lektionerna och där någonstans fastnade jag för poesin. Det var rätt tid, internet erbjöd ett oändligt antal communities där man hade möjlighet att ta del av andras texter och publicera egna. Jag bytte ut mina noveller mot dikter och under ca fem år skulle jag komma att skriva strax över tusen dikter - väldigt varierande kvalitétsmässigt dock.
Året var tvåtusentre: hängde man inte på Lunarstorm så hängde man på hogwarts.nu - ett Harry Potter-inspirerat communties med olika forum och det var lite där allt började. Jag började hänga i diktforumet och hittade ganska snabbt likasinnade, det var poesikvällar, tävlingar och alltid ett nytt flöde dikter som ville bli lästa. Tillsammans med ett gäng andra tjejer (ganska säker på att vi bara var tjejer) bildade vi gruppen som kom att kallas poesieliten, vi hade diverse aktiviteter och hade helt enkelt fantastiskt roligt ihop. All konstruktiv kritik tog jag till mig och utvecklades hela tiden i den lilla skyddade bubblan som forumet erbjöd. Vid en undersökning tvåtusenfyra visade sig hogwarts.nu vara det tredje största communityt om man såg till antal användarkonton; bara två år senare stängdes siten ner på grund av bråk om rättigheter och ekonomiska problem. Även om man publicerat verk på andra sidor under tiden så var ändå Hogwarts.nu den centrala platsen, gemenskapen gjorde det till mycket mer än bara ännu ett community.
Jag har läst otaliga dikter under åren, de flesta skrivna av poeter som aldrig kommer att publiceras på andra ställen än communities eller av andra än sig själva, vilket samtidigt är väldigt utvecklande - att förstå att poesi inte måste vara högtravande och helst ha hängt med i ett par hundra år. Att se ungdomar (egentligen människor i alla åldrar) skapa något, inse frustrationen bakom orden, känslorna i texten.
För det är just det som är grejen med poesi, det är så mycket mer än bara ord på papper: det är ett uttryckssätt.
; you and me we were the pretenders
Du var ung, jag yngre
Bruce Springsteen i högtalaren
dina fingrar kammade mitt trassliga hår,
smekte min kind då och då.
Vi var de som aldrig slutade kämpa
vi var de som aldrig gav upp
vi var de som dödsförklarades
innan vi tagit våra första andetag.
You and me we were the pretenders.
En natt i september
hittades en ung kille i Nissan
det var långt efter oss
det var långt innan henne
det sägs att dina fötter lämnade räcket
frivilligt
jag vill inte tro på det.
Bruce Springsteen i högtalaren
dina fingrar kammade mitt trassliga hår,
smekte min kind då och då.
Vi var de som aldrig slutade kämpa
vi var de som aldrig gav upp
vi var de som dödsförklarades
innan vi tagit våra första andetag.
You and me we were the pretenders.
En natt i september
hittades en ung kille i Nissan
det var långt efter oss
det var långt innan henne
det sägs att dina fötter lämnade räcket
frivilligt
jag vill inte tro på det.
©Reiyu 2007
; världspoesidagen!
Eftersom världspoesidagen infaller idag är det poesi som gäller hela dagen på bloggen!
Tips på poeter som jag tycker om, gamla dikter som jag skrivit (hade lagt upp nya om det funnits några) och eventuellt andras dikter (ska försöka att inte inskränka på upphovsrätter). Häng gärna i arkivet, under kategorin jag kommer aldrig bli din typ av poesi har jag tidigare bloggat en del poesi (egenkomponerad för det mesta).
Hoppas att ni blir inspirerade och förhoppningsvis hittar något som intresserar er under dagen!
; still thinking
Okay, jag vet att jag skrev för typ ett par dagar sen att jag skulle återkomma med ett inlägg om The Magicians, men ni vet, ibland behöver man smälta en bok lite. För att kunna skriva något konstruktivt. Oklart i nuläget om det funkar för just den här boken - ju mer jag tänker på den ju mer kopplingar hittar jag till Narnia - vilket inte alls är till fördel i denna situationen.
Har ganska mycket studier just nu, håller på med ett hyfsat stort grupparbete om handlingsplaner för skolbibliotek. Ett tag var jag strukturerad och fixade med tidsinställda inlägg om jag visste att det skulle bli mycket plugg, men har haft dålig inspiration på sistone. Skyller på den ständiga vintern. Men ja, ska försöka bli bättre på att planera inlägg så att det inte blir allt för tomt här igen.
Har idag börjat läsa Goodnight Mr Tom som jag är ganska säker att jag på något vis läst i skolan (antagligen läste läraren högt, jag har aldrig varit bra på att lyssna på folk under längre perioder..) men som jag inte har några direkta minnen av. Vet dock att den kommer vara sorglig. Hittills gillar jag den mer än jag trodde.
; söka efter något på bloggen?
För ett bra tag sedan så tappade Google tålamodet med allt som hade med blogg.se att göra och tog helt enkelt bort blogg.se ur sina system. Problemet var alla spam- & skräpbloggar. Jag har övervägt väldigt många gånger att flytta bloggen och wordpress är det jag funderat på mest; men jag gillar blogg.se, speciellt möjligheterna man har utseendemässigt. Så i nuläget ligger bloggen kvar, dock utan sökfunktionen då den var helt oanvändbar. Jag försökte bygga en egen som gick via google, men kunde inte få det som jag ville.
Det finns en enkel lösning på detta: letar du efter något specifikt på min blogg - eller någon annan hemsida så klicka in dig på google > skriv site: följt av hemsideadressen du vill söka på och ett sökord. Exempelvis: site:reiyu.blogg.se narnia (då borde man få upp alla inlägg där Narnia nämns). Funkar på de flesta hemsidor.
; tematrio - irland
Veckans tematrio från Lyran har Saint Patrick's tema: berätta nu om tre böcker skrivna av irländska författare.
1. Oscar Wilde är den andra jag kommer att tänka på (den första är lite fusk, kommer senare). Längesedan jag läste om Dorian Gray nu, skrev en analys av boken utifrån olika perspektiv under kursen litteraturvetenskap på gymnaiset. En väldigt bra bok & Wilde var en man som sa väldigt många kloka (& i många fall komiska) saker. Wilde skrev också andra verk som också är väldigt läsvärda.
2. Colum McCann - inte läst något av denne man än, men Let the Great World Spin har länge funnits med på listan över böcker jag vill läsa, Världens väldighet heter den på svenska.
3. Nu till "fusket" - C.S Lewis, född i Belfast, (Nordirland som ju tillhör Storbritannien, förvirrande nog) men halva namnet är ju rätt i alla fall. Jag är ju Narnia-nörd, men även Jacks andra verk är absolut värda att läsas. The Screwtape Letters ligger just nu på hyllan ovanför sängen för omläsning - många år sedan jag läste den sist! Men ja, Narnia.. Hade kunnat ägna hur mycket tid åt att prata om det, för jag älskar verkligen böckerna och tycker alla ska läsa dem (även om jag misstänker att Lewis minimalistiska stil passar yngre läsare bättre).
; pretty exhausted
Har spenderat större delen av dagen på diverse kollektivtrafiksalternativ, typ såhär såg det ut: buss, tåg, buss, buss, buss, buss, buss, buss, tåg, buss. En del av resande tog mig till Karlskrona, där jag, C & A gjorde intervjuer på ett skolbibliotek på en F-9skola. Var åter i Växjö vid fyra och sedan hemma igen vid fem, då hade jag redan varit vaken i sisådär tolv timmar och var ganska utmattad. Så dagen har mest ägnats åt studier & renskriva anteckningar från intervjuerna och imorgon blir det att spendera större delen av dagen på universitetet.
Dags att leta upp sängen, misstänker att det blir en ganska lång dag imorgon..
; ge mig arsenik
Författare: Klara Krantz
Titel: Ge mig Arsenik
Utgiven: 2013
Förlag: Alfabeta
Språk: Svenska (200s, inbunden)
Utgiven: 2013
Förlag: Alfabeta
Språk: Svenska (200s, inbunden)
Elsa: författare-geni-superhjälte. Det är Elisabeths nya mantra för att klara av vardagen i skolan och hemma.. I skolan går Elisabeth på de lektioner som hon känner för - annars sitter hon hemma och skriver och lyssnar på Håkan Hellström. Hon tänker mycket tillbaka på tiden förr; förr när mamman och pappan fortfarande var gifta och när de bodde på Öland, på tiden när allt var bra. Innan rötterna drogs upp.
Jag hade antagligen gillat den här boken betydligt mer för åtta år sedan eller så, men jag tycker det är svårt med böcker som inte direkt säger något. Som bara blir och sedan tar slut, det är lite så jag känner när jag läser Ge mig Arsenik - såklart jag kan känna igen mig i den, det tror jag de flesta tonåringar som studsade runt med Håkans röst i öronen kan. Men: på vissa plan tycker jag att den är för barnslig, Elsas tankar matchar inte riktigt hennes språk och handlingar, de passager som hon skriver i sin bok känns lite barnsliga. Den hade behövt sticka ut lite mer, våga lite mer; nu känns den ganska ljummen.
Det är en helt okay debut, men den fastnar bland de andra ungdomsböckerna som behandlar samma ämne då det fattas det där lilla extra som gör den unik: det känns tyvärr som jag läst ungefär samma bok förut.
; ending
Har efter tre dagar slagit igen Lev Grossmans bok The Magicians; 488s lästa och jag har den där känslan av att jag inte riktigt vet vad jag har läst. Så många gånger var jag på väg att ge upp den, för jag kan inte ens påstå att jag tyckte den var bra. Den är välskriven, sure, men jag gillade den inte. Bloggar mer om den senare, nu ska jag städa lite och fixa med saker.
; poetry slam!
.. hemkommen från poetry slam. Medelåldern bland poeterna var väl 25 eller så, i Halmstad brukar medelåldern vara nästan det dubbla, spännande att se yngre deltagare. Såklart Halmstad har tonåringar och yngre som läser också, men de syns mest på öppen scen-arrangemang och brukar inte synas till vid kvalen. Faktumet att det var mitt i ett ljust bibliotek kändes också lite off, poetry slam har ju sina rötter i krogmiljön och det känns sådär att jubla eller bua högt inne på ett bibliotek (nykterheten kanske också spelar in på den punkten). Elva poeter deltog, tre gick till final, två kvalade till de kvarstående SM-platserna - två var redan kvalade sen det första kvalet i december. Det var dock en trevlig eftermiddag, mycket folk även om många tyvärr försvann i första pausen. Det som är så härligt med just ps/öppen scen-event är att det är så mycket olika människor; man kan aldrig riktigt förvänta sig något. Eller jo, jag antar alltid att det kommer finnas minst en som är grym performer och minst en som läser typisk tonårspoesi, gärna med ord som "kärlek, död, röd & svek". Jag brukar oftast ha rätt; men det är intressant med all variation, alla olika nivåer. En av tjejerna som knep SM-plats var riktigt duktig och det var kul att det var i stort sett lika många killar som tjejer.
& ja, jag blev sjukt sugen på att läsa själv. Får hoppas att det kommer något öppen scen-event här eller i Halmstad under sommaren. Behöver lite scen-terapi först (läsa korta dikter) dock.
; poetry slam?
dagens fråga lyder: hänga på poetry slam på stadsbiblioteket eller inte? SM-kval vid kl 14 idag, hade varit kul att se hur poesiscenen ser ut här.. Är lite skeptisk till att skippa krogmiljön och ha det på bibliotek - det är ju lite av känslan, att sitta och dricka öl (okay, cider eller cola för min del) och lyssna. Den där lite stökiga känslan av folk som kommer och går.
Har en liten stund kvar innan jag måste bestämma mig, men jag är helt klart nyfiken.
; days plan
spenderar dagen i sängen, varvar att äta smärtstillande och sova med läsning av The Magicians.
Det kan bli lite tyst här.
; john green & fantastiska böcker
har precis läst ut en av mina absolut favoritböcker, igen. Ett tag efter jag hade läst ut fantastiska böcker fanns det bara ett stort svart hål; tankarna snurrade hur ska jag någonsin hitta någon lika bra bok? Hur ska jag någonsin våga öppna en till? Efter John Greens The Fault in Our Stars så kändes det mest som ett svart hål, jag gillade mina nya kompisar Hazel Grace & Augustus, ville fortsätta umgås med dem ju! Jag ser tillbaka i min läslogg och inser att det är nästan precis ett år sedan jag läste den för första gången; 6:e mars 2012. Numera blir det sällan svarta hål efter fantastiska böcker; eller ialla fall inte lika svarta och stora.
Läste ca femtio sidor i morse på bussen, resten nu under kvällen i sängen. Min hand är just nu förbannat på mig eftersom den inte alls tycker det är en bra idé att statiskt hålla en bok flera timmar i sträck; svullen & blåaktig är den - men ja, det var värt det. För även ett år, flera snabb-läsning & hysteriskt många hyllningar senare så är den lika fantastiskt jävla bra.
Förr eller senare exploderar jag är den svenska översättningen, som vi absolut kan diskutera. Jag ogillar den skarpt. Vill man läsa den på engelska så misstänker jag att språket inte är helt ungdomsvänligt, men med lite vilja går ju det mesta & John Green är en underbar författare som man inte bör missa.
; babel
Igår tog jag modet till mig och gick in på svt play, sökte på Babel och tryckte på den lilla triangeln. Det har tagit lite tid, men när jag såg att nya säsongen hade startat i söndags så tänkte jag att nu så, nu kanske jag har kommit över Daniel och kan börja acceptera Jessika som programledare? Jag tycker fortfarande inte om bytet, men det är dags att gå vidare.
Och första avsnittet då? Tja, vad kan vara roligare än att se Khemiri ta sig ut från sin skrivbubbla och besöka verkligheten? Han beskrivs som Babels nya "praktikant" och första uppdraget blev att försöka sig på livet som journalist på lokaltidningen - i jakt på en båtvissla. Lite Jane Austen & Pride and Prejudice är ju aldrig heller fel (den som följt bloggen ett tag vet att det är en av mina favoritböcker) - det var ett helt okay avsnitt. Men ja, jag saknar fortfarande Daniel. Minns att det bloggprojektet jag hade just då diskuterade detta mycket, om hur någon kunde tro att det gick att ta över Babel efter Daniel. Men ja, nu kan vi ju konstatera att det gick.
Kommer jag att se resten av avsnitten då? Antagligen ja, om de inte innehåller vissa personer som jag inte riktigt står ut med. Det är fortfarande ett bra program, Jessika har kommit in i rollen & känns bekvämare i intervjuerna, inte lika manusstyrd som jag upplevde till en början. Kulturprogram med fokus på just litteraturen känns ju lite utrotningshotade tyvärr, nu vet jag inte om det kommit något mer på senare eftersom jag inte direkt kollar på tv-program.
Men ja, Babel är ett bra program som förhoppningsvis ska vara en veckovis återkommande punkt i min vardag igen.
; podcast!
igår efter att jag läst ut Klara Krantzs bok Ge mig Arsenik så hittade jag som på beställning ett blogginlägg i readern från Lisa Bjärbos blogg onekligen, där hon skrev om den senaste podcasten hon gjort med Per Bengtsson - där de tog upp bland annat Klaras bok. Projektet går under namnet Allt vi säger är sant och hittills finns tre podcasts att lyssna på, samtalen rör sig kring ungdomslitteratur och har olika teman. Jag tycker det har varit intressanta samtal och ämnen - de befinner sig på ett ganska vardagligt plan och blir inte så "högtravande" som många andra boksamtal tenderar till att bli.
Gillar ni ungdomslitteratur - eller tja, egentligen all litteratur, så tycker jag ni borde testa att lyssna på denna podcasten.
; to kill a mockingbird
Författare: Harper Lee
Titel: To Kill a Mockingbird
Utgiven: 1989
Förlag: Arrow
Språk: Engelska (309s, pocket)
Titel: To Kill a Mockingbird
Utgiven: 1989
Förlag: Arrow
Språk: Engelska (309s, pocket)
Harpers Lee enda och hyllade bok To Kill a Mockingbird är ständigt aktuell, trots att det är mer än femtio år sedan den kom ut. Vi får följa Scout Finch, en ung flicka som växer upp i södern någon gång under 30/40-talet med en bror som är ett par år äldre och pappan Atticus som arbetar advokat. Atticus arbete har en central roll i romanen: familjens tillvaro ställs på sin ända när Atticus ska försvara en svart man som påståtts ha våldtagit en vit flicka - det värsta tänkbara brottet på den tiden.
Eventuell varning för spoilers, kan avslöja en del om handlingen nedan.
Vi ser historien genom Scouts ögon, hon förstår inte alltid sin faders motiv och blir förvirrad när det kommer fram att han utsågs som försvarare av domstolen - han var alltså mer eller mindre tvungen att försvara Tom Robinson, som mannen heter. Ett stycke ur boken tar upp det på ett väldigt bra och talande sätt, Scout försöker förstå varför invånarna är så hatiska mot Atticus som "bara gör sitt jobb":
"The court appointed Atticus to defend him. Atticus aimed to defend him. That's what they didn't like about it. It was confusing." (page 180)
Här kan vi som läsare förstå vad Scout inte riktigt förstår, att det förväntades att Atticus inte skulle försvara honom, att han inte skulle ha gjort sitt jobb, att han skulle ansett att Tom förtjänade en dödsdom innan juryn hade fått säga sitt. Det är också väldigt återkommande att Atticus försöker uppfostra sina barn till att tycka och tänka att alla människor är människor, oavsett hudfärg, i en tid där samhället var väldigt segregerat. Scout som är mycket av en pojkflicka vill inte uppfostras till en "lady" - men trots att hon bara är nio år sitter klasskillnaderna långt inne; faktumet att det finns olika typer av människor i samhället har hon helt klart för sig. Det märks också mycket i vad Atticus inte säger, att han försöker få sina barn att tänka själva och lösa situationer.
Jag fastnar totalt efter de tiotal sidor som det tar för mig att hitta språket och handligen, jag läser första tredjedelen på en skumpig, mörk buss där jag inte alls brukar kunna koncentrera mig på läsning på detta sättet. Även fast det är så långt ifrån mina "vanliga" läsvanor och min vardag så kan och vill jag inte sluta läsa, jag vill lära känna Scout. Jag vill veta hur det går. Det är väldigt svårt att sätta ord på vad det är som får mig att stanna kvar i boken, att läsa vidare - men kanske är det en del av varför To Kill a Mockingbird räknas till klassikerna, att det är en roman som blivit så stor? Den går även att läsa på många olika plan, går att hitta väldigt många nivåer i historien och det är väldigt intressant när man går in och försöker se handlingen ur någon annan av karaktärernas perspektiv. Om man letar kan man hitta en del "mellan raderna".
Flera gånger har jag suttit i olika sammanhang och pratat om varför det bara blev en bok? Varför gav hon inte ut fler efter succén? Mitt återkommande resonemang är att hur skulle Lee kunna skriva något bättre? Allt skulle ju ha jämförts med debuten som är helt fantastisk. Vågar man ge ut något efter en sådan lyckad debut? En vän sade också att hon trodde på att vissa författare bara har en historia som de känner att de vill och kan berätta. Kanske var detta Lees enda historia? Att hon dessutom är en väldigt privat person som det anses vara omöjligt att ens försöka skriva en biografi om (två journalister har förgäves försökt) gör det ännu mer "mysteriskt". Romanen är i alla fall tveklöst en av världens bästa debutromaner - och en bok som kommer vara aktuell så länge som segregeringar finns i samhället.
; this day
dagen har hittills bestått av studier; jag har tvingat fram en mind map (jag avskyr mind maps..) i ett word-dokument till morgondagens seminarium. Vet inte riktigt vad tanken är med att alla ska skapa en digital mind map, för mig är formatet väldigt förvirrande och jag har andra sätt att få struktur på mina tankar.. Det återstår väl att se imorgon vad tanken är bakom.
Har även fått veta att vi ska ut på VFU (verksamhetsförlagd utbildning) under v17, så har kollat upp lite olika bibliotek - hade gärna varit på ett skolbibliotek så har försökt leta reda på kontaktsätt till gymnasiebiblioteken i Halmstad. Vi får se vad det blir av det, hade varit kul att komma tillbaka till Sture, biblioteket och bibliotekarierna var fantastiska där (ialla fall under min tid på gymnasiet).
; inköpsförslag
.. kan ha bloggat om ämnet tidigare, men ändå. Inköpsförslag! Måste vara en av bibliotekets bästa funktioner - det är i alla fall en av mina favoriter (det här med reservationer är också en bra grej). De allra flesta bibliotek har någon form av formulär på sin hemsida där man kan lämna förslag på böcker/övriga medier som man skulle vilja att de köper in. Hur stor inverkan förslaget har ser olika ut på olika bibliotek beroende på budgetar osv; de tre jag har erfarenhet av (stadsbibliotek i Halmstad & Växjö, Linnéuniversitetets bibliotek) har hittills köpt in allt jag skickat förfrågningar om. När jag var med en av bibliotekarierna som köpte in böcker under min VFU på Halmstads stadsbibliotek sade han att de köpte in ca 90% av alla förslag, de som inte köptes in ansågs vara för smala eller var äldre upplagor (i fall som de senare letar man istället efter nyare & förhoppningsvis bättre titlar att köpa in). Oftast får man välja om man vill reservera boken ifall den köps in eller inte - helt suveränt ju.
Så ni som säger att "biblioteket bara har tråkiga böcker" - ta chansen, ni kan påverka!
; thoughts
har precis läst ut Harper Lees To Kill a Mockingbird, tankar kommer antagligen imorgon - lär behöva tänka lite, reflektera över vad jag egentligen har läst och varför fantastiska böcker alltid tar slut. Blandar mycket ålder och typ av böcker för tillfället - vill läsa de lite äldre "klassikerna" men samtidigt kommer det hela tiden så mycket nytt som också verkar bra - Ge mig Arsenik, en debut av Klara Krantz som hamnar på YA/ungdoms/Hc, u-hyllan är nästa bok på tur. Har en hel hög med olästa böcker här hemma, det är bara att sträcka ut handen, blunda & välja.
Men just nu? Dags att leta upp sängen; hemmastudier imorgon vilket ska bli skönt.
; läsförståelse
Johanna L skrev ett bra inlägg tidigare på Bokhora om läsförståelse och hur den delen genomsyrar mer än bara undervisningen i svenska i skolan. Ligger matematik-problematiken verkligen i att elever inte kan räkna - eller är det så att de inte förstår texten i talet för att de har dålig läsförståelse? Det kan kopplas till de flesta ämnen - även de praktiska ämnen (ex läsa och förstå beskrivningar). Ganska tänkvärt faktiskt; mattesatsningar känns i många fall som att man försöka döva symptomen av något istället för att hitta & motverka orsaken.
; tematrio - skolan
Denna veckan vill Lyran att vi ska berätta om tre bra "skolböcker":
1. How to say Good Bye in Robot av Natalie Standiford utspelar sig en dell i skolan (Robothjärta i svensk översättning). Gillade den lite "udda" stilen, formatet på romanen & karaktärerna. En ungdomsbok som jag tyckte om.
2. Looking for Alaska av John Green - utspelar sig på internatskola & tja, den är helt fantastisk. Läsläsläs! (Var är Alaska? på svenska)
3. The Wives of Bath av Susan Swan - även här befinner vi oss på en internatskola, dock endast för flickor. Filmen Lost and Delirious baserar sig på just denna boken. Vänskap, "förbjuden kärlek" och försök att hitta sin identitet är huvudteman.
; ett öga rött
Författare: Jonas Hassen Khemiri
Titel: Ett öga rött
Utgiven: 2008
Förlag: Nordstedts
Språk: Svenska (252s, pocket)
Vi möter Halim, en högstadiekille med invandrarbakgrund - vi får följa honom i en dagboksliknande skildring, där han skriver sina tankegångar och där det tidvis är svårt att följa med. Halim protesterar mycket; han hamnar lätt i konflikter och klottrar flitigt på skolans toaletter och hamnar ofta i klassrum ensam med resurslärare. Någonstans försöker han hitta sin identitet, vem han är, var han kommer ifrån - kan man vara svensk men ändå minnas sitt ursprung?
Ett öga rött är en ganska klassisk högstadieskildring och jag tror många kan känna igen sig i Halims berättande, just förvirringen och att man tror att man är så mycket mer vuxen än man egentligen är. Det som sticker ut mest i Khemiris roman är språket; han lyckas verkligen ge Halim ett språk som passar både hans bakgrund och hans ålder. Språket blir också ett sätt att hitta sin identitet, pappan som säger att han inte vet vad som hänt, Halim kunde ju prata flytande och bra svenska för ett par år sedan. & nu är det mest slang? Språket fungerar i sammanhanget & det blir nästan introducerat stegvis, ibland används "slanguttryck" & ibland inte - vissa ord används i olika sammanhang vilket antagligen gör det enklare för personer som inte är bekanta med den typen av ord att förstå dem.
En härlig skildring av en ung kille som jag tror att många kan känna igen sig i, för det är en typ av roman som ialla fall inte jag har sett särskilt ofta.
; om böcker & filmer..
& ikväll tänker jag kolla på filmatiseringen av The Perks of being a Wallflower, hoppas att den linjerar någolunda med boken (som jag tyckte ganska mycket om). Alltid lite ambivalent till att titta på filmatiseringar av böcker jag tycker om, för det kan ju bli så himla fel.
Exempel?
* Jag spenderade hela Twilight med att sitta och vänta på scenerna från ängen, som var största anledningen till att jag ville se filmen alls; men nej, det var inte en enda scen från min favoritdel i boken...
* Bläckmagi - alltså, hur kan man ens försöka trycka in handlingen från tre! tjocka böcker i en film som knappt är två timmar lång? Så himla bra böcker, mindre bra film.
* Narnia, the Voyage of the Dawn Threader - det finns en anledning när jag säger att jag anser att det finns två filmer om Narnia. Andrew som regisserade de två första gjorde ett fantastiskt arbete. Tyvärr regiserade inte Andrew trean vilket jag som nörd märker väldigt tydligt. För mycket cg/gs/bs (computer graphics, green screens, blue screens), linjerar väldigt knappt med boken och den magiska känslan som finns i de andra filmerna är helt borta.
Sen visst, det kan vara tvärtom också:
* Stardust - boken tyckte jag mest var förvirrande och omständig, tyckte den passade bättre som film.
* A love song for Bobby Long - baserad på boken Off Magazine Street, verkligen baserad på - för karaktärerna är de enda som egentligen finns från boken, händelserna i stora drag återfinns också men de mesta är ändrat i filmen, till fördel tyckte ialla fall jag. Filmen känns djupare och jag får mer förståelse för kararktärerna och förstår dem bättre.
* Nick & Norahs infinite playlist - jag gillade verkligen boken, men jag vet inte - på något sätt kändes ändå fllmen lite bättre. Skulle egentligen läsa om boken innan jag utalar mig, men nja, filmen var bäst sista jag tyckte något.
Sen finns det såklart de som är bra som både filmer & böcker:
* Narnia, the Lion, the Witch & the Wardrobe & Narnia - prince Caspian - samma magiska känsla som jag mindes från böckerna i barndomen, känns som de linjerar fint med böckerna.
* Pride & Prejudice - en av mina favoritböcker och en av mina favoritfilmer, jag tycker de har lyckats fånga Mr Darcy & Elizabeth bra i filmversionen från 2005.
* Romeo + Juliet, Baz Luhrmann som regissör, tror filmen är från -96, gillar hur de behöll språket, versformatet, lyriken som finns kvar i texten istället för att modernisera den. Baz är ju ganska känd för sina udda vinklar & brytningar, men det ger hela filmen en charm.
Obs, notera att detta är några av mina egna åsikter som jag absolut inte har några vetenskapliga belägg för ;)
Har ni några egna exempel på något av ovanstående fenomen?
; äventyr i hstad
dagen har hittills bjudit på en tur i stan med mor, god fika, hämtat lite kläder på Furulund och gått på promenad med vovven. Hittade lite kläder till (byxor + tröja) och köpte ytterligare fem böcker på rean.. I den lokala bokhandeln hittade jag Mobergs Utvandrarna, Invandrarna, Nybyggarna & Sista brevet till Sverige med fina brodyr-omslag hyfsat billig. Sedan låg även Mankells Italienska skor på ett annat bord som jag inte riktigt kunde motstå. Blev glad när jag kom in och såg att de hade engelska paperbacks för 25kr styck, men sedan insåg jag att det var deckare eller populärromaner som gällde - hittade två som hade varit aktuella om jag inte redan ägt dem.
Ska bli spännande och se hur tusan jag ska få med mig alla saker till Växjö bara.. Lite får nog stanna kvar här så länge.
Hälsade på sötaste ponnyn på promenaden..
; ooops
det råkade visst bli lite tyst här: spenderar som sagt helgen i Halmstad och gårdagen bjöd mest på film och somna i soffan.. Idag har dagen spenderats på Gekås och senare även hos mormor och morfar där jag fick mysa lite med min finaste kisen. Hittade tangentbord + fodral till ipaden så nu lär det bli enklare att skriva på den.. Har ju letat efter det innan men alltid tyckt att det har varit för dyrt, dock kan man ju ifrågasätta kvalitén, men vi får se hur länge det håller.. Har ju valt att ta med datorn till uni när jag har vetat att vi ska skriva mycket eftersom det är ganska drygt att skriva på touch - hela tanken med att köpa ipad var ju dels att det är enklare att läsa pdf-filer på den men också att jag inte skulle behöva bära runt på en tung dator. Jag är ganska nöjd med dagen och shoppingen: blev ca två timmar inne på Gekås, hade gärna kollat mer men jag orkade inte, blev ganska slut av alla människor och allt liv.
Finaste kisen Ellen!
; ru
Författare: Kim Thúy
Översättare: Marianne Tufvesson
Originalspråk: Franska
Titel: Ru
Titel: Ru
Utgiven: 2010
Förlag: Sekwa
Språk: Svenska (153s, pocket)
Ru är en roman som inte riktigt påminner om någon annan roman jag någonsin läst; genom minnesfragment byggs historien vidare, vi hoppar från minne till minne: allt ifrån Vietnam till Kanada. Det är en stillsam självbiografisk skildring av flykt, krig och att försöka hitta en plats i en annan tillvaro.
Jag har svårt att säga något om den - det är lite en bok som behöver läsas för att förstås. Jag tyckte mycket om språket och precis som inledningen berättar så påminner boken på många sätt om en vaggvisa, som läsare vaggas man in i boken; in i handlingen. Kim har en unik berättarröst som tar mig med till okänd mark: till Vietnamn, hur de kom över havet i fartyg, hur de gömde diamanter i skjortkragar och armband. Att alla inte kom i land, hur många än idag vaggas till ro på botten, som dog anonyma. Det är små berättelse som ändå hänger ihop med varandra och som täcker stora områden, det finns ingen kronologi i berättandet utan Kim tar oss dit hennes minne tar henne under skrivandet. Det är en fascinerande uppbyggnad som jag inte tror att jag har sett innan. En enkel, men fin bok som jag absolut kan rekommendera om man vill ha något stillsamt eller om man söker annorlunda böcker. Sekwa är ju lite känt för att ge ut litteratur som ofta sticker ut på ett eller annat sätt, jag tyckte Ru gav mig mer kunskap om kriget i Vietnam och just kulturen, det är ett land jag inte vet så mycket om och det var intressant att läsa om.
Psst, har någon annan märkt hur konstigt det blir ibland med numreringen på e-böcker? E-boksversionen av Ru har 68s, alltså ca häften av pocket-versionen.. Inte undra på att jag tyckte jag läste långsamt då..
; tiresome
dagen i koncentrerad form:
* seminarium
* plugga med A
* äta lunch
* scanna kurslitt.
* plugga mer
* åka hem
* sova i två timmar på grund av huvudvärken från helvetet
har fortfarande huvudvärk, testat allt för att bli av med den men nej, den stannar kvar.. Usch.
; var kommer läsningen ifrån?
Just nu heter momentet vi har på universitetet "Lärande och språkutveckling i mötet med litteratur" och ingår i pedagogik-kursen vi läser. Denna veckan har vi diskuterat läsningen i skolan och skolbiblioteket (& inte minst bibliotekariens) roll, vi har stött på olika teorier om läsutveckling osv. Jag tycker inte det är så konstigt att barn inte vill läsa idag egentligen, oftast får de litteratur som inte alls passar dem, man matchar inte böckerna ut efter elevernas läsförmåga eller intressen, vilket är otroligt synd. Hade jag fått mer guidning under skoltiden hade jag kunnat undvika litteratur som jag inte gillade och därmet minimerat mina lässvackor som oftast berodde på brist på motivation efter någon hemsk läsupplevelse - & då ska man ändå ha i åtanke att jag alltid tyckt om läsning och litteratur...
Min syster var ganska länge motsatsen till mig - hon gillade inte alls läsning och förstod inte meningen med det. Vi har ändå samma läsförebilder - mamma, mormor och moster läste mycket för oss när vi var mindre, plus att syster hade mig som läste otroligt mycket böcker i perioder. Det har alltid funnits böcker hemma. Mamma läser en del, pappa läser mest tidningar - allt ifrån vetenskapliga artiklar till serier. Trots väldigt lik bakgrund så utvecklade vi helt olika läsvanor, det är först på senare år som jag fått min lillasyster att gilla böcker. Att läsa böcker. Jag började att ge henne kortare ungdomsromaner, sådana som kändes långt in i hjärttrakten när man läste, böcker som engagerar. Sedan kom det mer automatiskt, hon började själv leta efter böcker, började läsa andra genrer. Dessa två dagarna har jag tänkt mycket på det, de ungdomar som jag försökt fösa in i böckernas värld, försökt ge dem stöttning. Jag tycker det är roligt, att prata med någon som jag gett boktips och få positiv respons tillbaka. Finns inget bättre än när syster ringer & säger att hon älskade boken jag tipsade om. Det är en ganska häftig känsla, faktiskt.
Men samtidigt undrar jag lite, var kommer läsningen ifrån om man inte har några läsförebilder och skolan är dålig på att engeagera eleverna i böckerna? Jag har alltid haft stöd hemifrån, men för mig har läsningen mycket handlat om igenkännande och flykten från verkligheten. Att kunna sitta med en bok och glömma bort världen för en stund.
; tematrio - bokrean
Idag vill Lyran att vi ska berätta om tre böcker ni fyndade på årets bokrea!
Som jag skrivit innan så blev det sju stycken böcker denna rean (hittills), inte särskilt imponerad tyvärr..
1. Kaninhjärta av Christin Ljungqvist, läst mycket om den på bloggar så kunde inte låta bli att klicka hem den när jag såg den på rean.
2. Hoppas av Åsa Anderberg Strollo - en ungdomsbok som jag läst ytterst lite om. Verkade intressant så den hamnade i kundvagnen. Ska bli intressant att läsa, brukar ju inte köpa böcker utan att ha läst en del om den sen innan.
3. Man in the dark av Paul Auster, länge tänkt att jag läsa något av Auster så när jag såg denna på rean så tänkte jag varför inte? Var en av ganska få titlar på engelska, i alla fall i min mening.
; dagens action
har spenderat större dagen på universitetet, hade föreläsning på förmiddagen sedan satt jag & pluggade på biblioteket, gick sådär, är ganska orolig miljö. Har alltså mer eller mindre pluggat konstant sedan halv ett, nu är boken strax utläst, ska märka post-it lapparna och ta anteckningar.. Har så kass framförhållning, bortskämd med att lärare lägger ut läshänvisningar & "guides" till sina moment så blir stressigt när de inte gör det - speciellt när man är hopplös på att planera.
Ska försöka läsa lite noveller & sedan sova, eller lösa korsord. Är ganska matt & har föreläsning vid nio imorgon igen.
; winter birds
Författare: Jim Grimsley
Titel: Winter birds
Utgiven: 1997
Förlag: Scribner
Språk: Engelska (209s, pocket)
Wild birds är ett familjeporträtt om hur våldet kan se ut bakom stängda dörrar, hur en syskonskara och en mamma försöker hantera en våldsam far och att behöva flytta från hus till hus. Språket är lätt poetiskt, abstrak som det även var i Dream boy, svårt att sätta fingret på vad det är exakt. Grimsley berättar storyn i du-format (you) vilket lyfter berättelsen en del i mina ögon, blir lättare att sätta sig in i, mer kännbart.
Jag vet inte riktigt varför jag inte fastnar, språket passar inte riktigt berättelsen och vissa delar är väldigt diffusa och förvirrande. Jag gillar relationen som syskonen har med varandra, men Grimsley tar aldrig det steget fullt ut, det skrapar mest på ytan tyvärr och handlingen står och stampar ganska mycket på samma ställe. Vissa passager är välskrivna och tillför något, men det är lite för många delar som inte tillför handlingen särskilt mycket. Hade ganska höga förväntningar eftersom jag tyckte väldigt mycket om Dream boy när jag läste den för ett par år sedan, blir svårt att inte jämföra böcker när de har samma författare.
Ska man läsa något av Grimsley så skulle jag hellre rekommendera Dream boy än Winter birds.
; next week
på torsdag morgon sätter jag mig på en buss till Halmstad & återvänder till Växjö söndag kväll. Tänkte passa på när vi inte hade något schemalagt på torsdag & fredag, känns mer meningsfullt än att åka buss i mer än fem timmar under tre dagar som det brukar bli. Ska hälsa på mormor, morfar, Ellen (katt), pussa på Loke (ponny) & träffa lite stallmänniskor, halmstadmänniskor. Har en deadline på söndagen så lär bli en del jobb ändå under veckan, har föreläsningar & seminarium måndag, tisdag & onsdag.
Har en känsla av att det lär bli en ganska intensiv vecka... Tur att jag haft en väldigt lugn & skön helg. Dags att leta upp sängen: alarmet piper klockan sju imorgon; ska till biblioteken och fixa lite innan föreläsningen klockan tio.
; hyllvärmare
det här med hyllvärmare är ett ständigt återkommande fenomen inom bokbloggsvärlden. Man köper/släpar hem böcker som man är väldigt entusiastisk över, men sedan blir det stående och samlar damm i hyllan utan att man kommer sig för att läsa dem. Känner ni igen er? När jag flyttade och inte hade möjlighet att plocka med alla böcker försökte jag ta med så många olästa som möjligt (& några favoriter), men ändå har det inte blivit av att jag läst särskilt många.. Jag köper nya, lånar på bibliotek - prioriterar annorlunda helt enkelt. Jag har aldrig riktigt haft mål (som många andra bloggare) att jag ska läsa x antal hyllvärmare per månad eller år - för jag väljer bok efter stunden, jag kan inte göra någon rangordnad att läsa-lista. Läsning ska vara kul, något lustfyllt - inte något påtvingat (här blir det ju lite skillnad på studielitteratur & skönlitteratur, men ja, jag tror ni förstår). Därför väljer jag alltid bok efter humör, vad jag är ute efter just då.
Jag är också väldigt bra på att låna hem biblioteksböcker som jag sedan lämnar tillbaka olästa.. Inte lika mycket på senare år dock, men ändå. Tidspress funkar inte riktigt alltid för att få läst något. Men ja, jag får väl räkna mig till de bokbloggare som (tidvis förgäves) försöker läsa fler hyllvärmare och släpa hem mindre böcker.
Läser just nu en hyllvärmare; Winter birds av Jim Grimsley. Tankar kring den kommer antagligen imorgon.
; girlfriend in a coma
Författare: Douglas Coupland
Titel: Girlfriend in a Coma
Utgiven: 1998
Förlag: Harper Collins
Språk: Engelska (288s, pocket)
Första gången jag läste Girlfriend in a Coma var jag femton, sexton; en kompis hade tipsat om boken och då läste jag den på svenska. Älskade den även om jag inte riktigt förstod den - det är en bok som kräver en del av sin läsare. Köpte den ett tag senare på engelska, vet inte om det var med mening eller om det bara råkade bli så (samma titel på bägge språken) och läste den igen. & nu var det dags igen, boken var en av de (ganska få) som jag plockade med mig till Växjö.
Girlfriend in a Coma handlar om framtiden, eller bristen av den snarare. Richards flickvän Karen hamnar i koma efter att ha sett för många glimtar av framtiden, det är 1979 och de är sjutton år. Dagen innan har hon gett Richard ett brev där hon berättar om visioner om framtiden. Vad såg hon som var så skrämmande, avskräckande att hon flydde in i en koma?
Det är en bok som kan läsas på många olika nivåer & som är svår att skriva om,för jag vill inte avslöja för mycket. Det är en intressant och aktuell bok (trots sina nästan femton år) med många existentiella frågor och inte minst miljöfrågor, vad händer med vår planet, våra liv?. Det är ju alltid lite osäkert att läsa böcker som man älskade som yngre, men Girlfriend in a Coma är en bok som inte förändrades för mig, den är fascinerande och skrämmande, en riktig tankeställare kring hur vi lever våra liv. Hade väldigt gärna bokcirklat om boken då jag tror det kan vara väldigt olika tankar kring den, men ja, det är en bok som jag anser att fler borde läsa. Engelska titlar är lätta att hitta - tyvärr är det svårt att hitta svenska översättningar (om man nu vill låsa sådana), man får kolla biblioteken och eventuella antikvariat/loppisar.
Douglas Coupland är ett intressant författarskap, såg att Växjö sb hade en del av hans engelska titlar så blir antagligen mer av honom framöver. Läste ett par böcker av honom för ett par år sedan, men har inte läst allt, ska bli spännande.
; saturday links
Med morgonkaffet i termosmugg bläddrar jag igenom nättidningarna & min reader.. & hittar bland annat:
Intressant text i SvD om svenska översättningar, att det översätts många böcker från svenskan i förhållande till hur litet språket faktiskt är, vilket såklart är trevligt.
Fabulerat skrev ett intressant blogginlägg igår (som jag tappade bort i readern utan att veta vem som skrev det & var lite nervös över att jag inte skulle hitta igen, note to self: stjärnmärk...) om ett ämne jag varit inne lite på när jag pratat självbiografier - just vad som händer med minnen över årets lopp. Att det är svårt att skriva om sin barndom eftersom man inte riktigt kan lita på sina minnen. Har inte läst artikeln själv än, ska se om den går att trolla fram på ub på måndag när jag ändå ska på föreläsning.
Helgen är ganska tom, ska sätta mig i sängen & läsa ut Girlfriend in a Coma hade jag tänkt, sedan ta en promenad i det fina vädret.
; yarden
Författare: Kristian Lundberg
Titel: Yarden (#1)
Utgiven: 2010
Förlag: Symposion
Språk: Svenska (144s, pocket)
Yarden är en bok om klasshat, om att äta och alltid vara hungrig, om att alltid arbeta men aldrig ha pengar. Utsatthet. Kristian söker jobb på alla möjliga platser, jagad av skulder får han jobb på Yarden i Malmö via ett bemanningsföretag. Han flyttar bilar i alla vänder under usla arbetsvillkor, under tiden tar tankarna honom tillbaka till uppväxten, kringflackandet och en sjuk mor.
För mig började det lovande; språket är poetiskt, abstrakt - precis så som jag gillar det, meningarna är korta, rappa. Men någonstans tappar Kristian både språket och handlingen, trots att det är en tunn bok blir den nästintill tjatig. Någon som kommenterade boken på Boktipset skrev: "Boken framstod för mig som en bra start på något jag mycket gärna vill läsa" - och så känner jag också, det är utan tvekan en aktuell och viktig bok, men någonstans i mitten tappas för mycket. Jag väntar på saker som inte kommer - uppgörelse med barndomen, utveckling, men istället blir det för mycket av ett svart hål, för mycket rantande som inte leder någonstans. Det är synd, för det hade kunnat bli så mycket bättre i min mening. Det är fortfarande en läsvärd bok om en tämligen omskakande verklighet som många inte vill se, inte vill tro finns i Sverige.
; bokbloggsjerka - genres
I veckans jerka vill Annika veta: vilken genre önskar du att du kunde läsa men som du bara inte kan stå ut med?
Det finns en del genres jag undviker, men de flesta har jag inget intresse av att läsa (ex: deckare, självhjälps-böcker). Ibland hade jag velat vara en sån ambitiös person som läser facklitteratur som jag inte måste läsa och att jag hade haft lättare för att läsa biografier. Skrev i en tematrio om just min uppfattning kring självbiografier & biografier, självbios har jag nästan inget intresse av att läsa - men vissa biografier hade jag velat läsa. Problemet är oftast att de jag vill läsa om antagligen har tjugo böcker skrivna om sig (var börjar jag ens att välja?) samt att jag endast läser biografier med bra källförteckningar. Kräsen? Lite kanske, men jag gillar inte tanken på att folk kan skriva vad de vill utan att basera det på någon form av fakta. Biografier ska vara trovärdiga & bra källor är en viktig del. Så ja, svaret denna veckan får väl bli frivillig facklitteratur & biografier.
; läsning (februari)
* Antal böcker lästa: 14
* Format: 1 e-bok, 13 pappersböcker
* Språk: 8 engelska, 6 svenska (varav en översättning)
* Favorit: Tell the Wolves I'm Home av Carol Rifka Brunt
* Inte favorit: Thirteen reasons why av Jay Asher
* Antal sidor lästa: 3.533
* Genomsnittsbetyg: 3,7 (4,1 under januari)
Lika många böcker som i januari; det trodde jag faktiskt inte. Fler sidor läst dock (3.415s blev det under januari), även om jag tyckt att böckerna varit ovanligt tunna denna månaden. Nu återstår att se vad mars har att erbjuda - inte minst med tanke på reaböckerna som är beställda. Kanske ska påpeka att jag endast räknat skönlitterära böcker och ingen kurslitteratur till "statistiken".