Utgiven: 2009

Förlag: Little, Brown

Språk: Engelska (432s, pocket)

 

Fem månader har passerat sedan Valeries pojkvän tog fram ett vapen och började skjuta i skolan. Fem månader sedan han sållade ut och sköt folk från deras lista. Deras hate list. Valeries lista, den som började som "en kul grej" men som Nick uppenbart trodde var på allvar. Det började som en lista där Valerie skrev ner allt hon hatade, inte bara personer - oftast hamnade personer som hånade henne och Nick i den. Valerie väljer att gå tillbaka till skolan efter sommarlovet - för att inse att mycket har ändrats; många klasskompisar har olika uppfattning om Valerie som skiftar från skyldig till hjälte. 

 

Jag gillar det blandade formatet som romanen är skriven i, dels att vi får följa tragedin genom mediarapporteringen där vi lär känna offren och dels via Valeries tankar och känslor. Persongalleriet är starkt och intressant. Det är en roman som inte bara handlar om en skolmassaker utan också om hur personer i närheten av offren påverkas, men också Nicks, gärningsmannen, familj. Valeries förvirring kring hela händelsen - hon älskar Nick samtidigt som hon inte riktigt förstår hur det kunde gå så långt. När hon läser mailen de skickat till varandra så ser hon själv tydligt att det faktiskt har spårat ur utan att hon märkt det. 

 

Det är en bok som inbjuder till mycket tankegångar och diskussionsmöjligheter - kan vi någonsin veta vad någon annan tänker? Hur vet jag att någon inte tar mitt skämt på allvar? Det finns även i slutet av boken nio stycken förslag på diskussionsfrågor - något som verkar etablera sig allt mer i YA-böcker och jag tycker det är ett intressant inslag. Jennifer har fått en del kritik för att inte knyta ihop alla trådar - men samtidigt är det en del som gör att jag gillar den, just att jag får tänka själv under läsningen och pussla ihop vissa delar. Jag sträckläste boken och den berörde mig verkligen - gick in och lade en av hennes andra böcker i kundvagnen samt bevakade två andra titlar på adlibris. Ska bli spännande och läsa något annat av henne. 

 

En bok som jag gillade väldigt mycket - formatet, handlingen och Valerie. Vissa delar är jag lite skeptisk till, jag förstår inte riktigt vad pappan ska tillföra på alla plan - men det är en intressant och tänkvärd historia som jag gärna ser att fler läser. Jag fastnar mycket för Valerie och hur relationen mellan henne och Nick skildrar - att faktiskt alla "terrorister" och gärningsmän har en bakgrund - han var ju inte bara ond, menar Valerie och minns romantiska saker de gjorde ihop - kan det verkligen vara samma person? Hatet, som haft en ganska central roll i media på sistone, är också en del i boken och jag tror det kommer vara ständigt aktuellt i dagens samhälle där fler och fler människor agerar utåt pga ilska och frustration.