Författare: Harper Lee
Titel: To Kill a Mockingbird
Utgiven: 1989
Förlag: Arrow
Språk: Engelska (309s, pocket)

 

Harpers Lee enda och hyllade bok To Kill a Mockingbird är ständigt aktuell, trots att det är mer än femtio år sedan den kom ut. Vi får följa Scout Finch, en ung flicka som växer upp i södern någon gång under 30/40-talet med en bror som är ett par år äldre och pappan Atticus som arbetar advokat. Atticus arbete har en central roll i romanen: familjens tillvaro ställs på sin ända när Atticus ska försvara en svart man som påståtts ha våldtagit en vit flicka - det värsta tänkbara brottet på den tiden. 

 

Vi ser historien genom Scouts ögon, hon förstår inte alltid sin faders motiv och blir förvirrad när det kommer fram att han utsågs som försvarare av domstolen - han var alltså mer eller mindre tvungen att försvara Tom Robinson, som mannen heter. Ett stycke ur boken tar upp det på ett väldigt bra och talande sätt, Scout försöker förstå varför invånarna är så hatiska mot Atticus som "bara gör sitt jobb":

 

"The court appointed Atticus to defend him. Atticus aimed to defend him. That's what they didn't like about it. It was confusing." (page 180)

 

Här kan vi som läsare förstå vad Scout inte riktigt förstår, att det förväntades att Atticus inte skulle försvara honom, att han inte skulle ha gjort sitt jobb, att han skulle ansett att Tom förtjänade en dödsdom innan juryn hade fått säga sitt. Det är också väldigt återkommande att Atticus försöker uppfostra sina barn till att tycka och tänka att alla människor är människor, oavsett hudfärg, i en tid där samhället var väldigt segregerat. Scout som är mycket av en pojkflicka vill inte uppfostras till en "lady" - men trots att hon bara är nio år sitter klasskillnaderna långt inne; faktumet  att det finns olika typer av människor i samhället har hon helt klart för sig. Det märks också mycket i vad Atticus inte säger, att han försöker få sina barn att tänka själva och lösa situationer. 

 

Jag fastnar totalt efter de tiotal sidor som det tar för mig att hitta språket och handligen, jag läser första tredjedelen på en skumpig, mörk buss där jag inte alls brukar kunna koncentrera mig på läsning på detta sättet. Även fast det är så långt ifrån mina "vanliga" läsvanor och min vardag så kan och vill jag inte sluta läsa, jag vill lära känna Scout. Jag vill veta hur det går. Det är väldigt svårt att sätta ord på vad det är som får mig att stanna kvar i boken, att läsa vidare - men kanske är det en del av varför To Kill a Mockingbird räknas till klassikerna, att det är en roman som blivit så stor? Den går även att läsa på många olika plan, går att hitta väldigt många nivåer i historien och det är väldigt intressant när man går in och försöker se handlingen ur någon annan av karaktärernas perspektiv. Om man letar kan man hitta en del "mellan raderna". 

 

Flera gånger har jag suttit i olika sammanhang och pratat om varför det bara blev en bok? Varför gav hon inte ut fler efter succén? Mitt återkommande resonemang är att hur skulle Lee kunna skriva något bättre? Allt skulle ju ha jämförts med debuten som är helt fantastisk. Vågar man ge ut något efter en sådan lyckad debut? En vän sade också att hon trodde på att vissa författare bara har en historia som de känner att de vill och kan berätta. Kanske var detta Lees enda historia? Att hon dessutom är en väldigt privat person som det anses vara omöjligt att ens försöka skriva en biografi om (två journalister har förgäves försökt) gör det ännu mer "mysteriskt". Romanen är i alla fall tveklöst en av världens bästa debutromaner - och en bok som kommer vara aktuell så länge som segregeringar finns i samhället.