Narnia av C.S Lewis
Narnia serien omfattar sju stycken böcker:
Min morbror trollkarlen
Häxan och lejonet
Hästen och hans pojke
Caspian, prins av Narnia
Kung Caspian och skeppet Gryningen
Silvertronen
Den sista striden
Ordningen ovan är i vilken böckerna bör läsas, men inte i den ordningen som de skrevs. C.S Lewis, eller Jack, som vännerna kallade honom skrev först Häxan och lejonet och sedan Caspian, prins av Narnia (resten av ordningen är jag osäker på). 'Första' boken, Min morbror trollkarlen handlar om hur Narnia skapades, dess ursprung och presenterar oss för personer, myter och Aslan. <OBS: ska försöka att inte spoila (avslöja) för mycket saker som händer här, men kan inte riktigt lova något - har du tänkt läsa böckerna kanske du ska låta bli detta inlägget>
Häxan och lejonet handlar om fyra barn; Susan, Lucy, Peter & Edmund som hittar Narnia via en garderob. I Narnia råder ständig vinter - Jadis "Vita häxan" - har förtrollat landet och alla som går emot henne blir förvandlade till stenstatyer. Barnen får av landets invånare, för det mesta talande djur och mytiska varelser såsom satyrer, dryader och fauner, höra talas om sägner som talar om att två döttrar av Eva och två söner av Adam ska besegra Vita häxan och sedan styra över Narnia som kungar och drottningar.
Hästen och hans pojke handlar om Shasta och hästen Bri. Bri blev tillfångatagen som föl och fördes från Narnia till Calormen för att användas som stridshingst åt en tarkan. Detta är under tiden som kallas guldåldern - tiden då kungarna och drottningarna från Häxan och lejonet fortfarande styrde landet. Shasta och Bri bestämmer sig för att fly till Narnia - en lång och äventyrlig resa. De möter bland annat Aravis med sin häst Vin, som är ute på samma äventyr som dem. Även Aslan vakar över dem på resan.
Caspian, prins av Narnia börjar med att de fyra barnen är i England och ska tillbaka till skolan, när de plötsligt inser att något händer - och rätt som de är befinner de sig i Narnia. Men detta är inte de Narnia som de en gång styrde, inbördeskrig har härjat och träden är tysta, stumma; dansar inte längre. Telmariner har tagit över landet och i stort sett utrotat Narnias urbefolkning. "När människorna kom in i landet och började fälla träd och dämma upp floder, sjönk dryaderna och najaderna i en djup sömn. Vem vet om de någonsin ska vakna till liv igen?" förklarar Tryffelsnok för Caspian (sid. 68). Slottet Paravel ligger i ruiner efter en attack så narnierna tar sin flykt till 'templet' på Aslans kulle där stenbordet står. Det är även här som kriget utspelas - och narnierna har Aslan på sin sida.
I Kung Caspian och skeppet Gryningen kommer Lucy, Edmund och deras jobbiga kusin Eustace återigen till Narnia - denna gången via en tavla på ett skepp som seglar. När de räddas ombord på skeppet inser barnen att det inte tillhör någon annan än Kung Caspian som de satte på tronen i föregående bok. Han är ute och seglar för att hitta de sju män tyrannen Miraz sände iväg över havet för att bli av med - ett uppdrag han fick av Aslan den dag han kröntes till kung. De besöker många besynnerliga öar och är med om många äventyr - och Eustace får lära sig en läxa och slutar med att vara fullt lika odräglig som förut. Deras slutliga uppdrag; att segla till världens ände.
Silvertronen handlar om Eustace, som kommer till Narnia med en klasskompis, Jill. De får i uppdrag av Aslan att leta reda på landets tronföljare - prins Rilian, som varit försvunnen länge. Rilian är son till Caspian, som nu har hunnit bli ganska gammal. Med hjälp av en slingerbult; Surpöl (och såklart Aslan) försöker barnen få reda på vad som hänt Rilian.
I den sista boken; Den sista striden kommer åter Jill och Eustace till Narnia, de sitter på tåget och hör en smäll, sedan landar de i Narnia. Tirian, en ung kung som kämpar mot lisitiga fienden och försöker hålla ihop ett land av förvirring och där ingen vet vem de kan lita på. Invånarna luras av en åsna iklädd ett lejonskinn som beordrar narnierna att arbeta, hugga ner träd osv. Bakom detta illdåd är den smarta gorillan Skift och åsnan Pussel - som Skift har i sin makt. Tillsammans med allierade narnier, slåss barnen och kungen mot fienderna. Aslans återkomst. De gamla kungarnas och drottningarnas återkomst. Narnias undergång. "Men det du nu ser är England i England, det riktiga England precis som det här är det riktiga Narnia." säger faunen till barnen (sid 158).
Jag läste alla sju böckerna på lite mindre än en vecka - hade inte läst dem på ett par år men jag kan inte låta bli att läsa om böcker jag älskade när jag var liten, (plus att en biografi om C.S Lewis fick mig ännu mer nyfiken) dels för att se vad jag ev. missade när jag var liten - eller inte förstod. Inser i efterhand att det var en del. Men även att äventyren var mycket längre när man var liten, intensivare. Dock är det samma älskade samling böcker som jag alltid bär med mig; men vissa tolkningar har varit riktigt intressanta. Det som jag direkt kan känna nu är likheterna med Bibeln - Aslan dör på stenbordet på grund av en förrädare (Edmund) - för att sedan återuppstå. Tekniskt sett dör han på grund av någon annans synder - precis som Jesus gjorde. (Ni får gärna komma med upplysningar, kristendomen är inte min religion och jag kan ha fel i vissa påståenden) Aslan har även healande egenskapen - han andas på stenstatyerna som då åter börjar leva, och i första boken nynnar han fram Narnia. Det är även han som står i dörren i Den sista striden, på domedagen och tvingar narnier och andra varelser att se på honom - de som fylls med kärlek får passera dörren in till det 'nya Narnia' - medan de andra faller ner i ett 'svart hål' - dagen då folk ska dömas och världen går under nämns också vad jag vet i Bibeln? Att alla de som fick passera dörren kommer till ett nytt, 'bättre' Narnia - där alla som vi mött i böckerna och som vi trott var döda återigen lever. Aslan berättar, när barnen nämner sin rädsla att bli ivägskickade till 'sin' värld igen - att den där smällen på tåget var en järnvägsolycka. Och här slutar Narnia, och här börjar "den stora historien" där varje kapitel är bättre än det föregående.
Personligen tycker jag böckerna är bäst till och med fyran, sedan börjar de tappa lite enligt mig - kanske för att jag gillar de fyra barnen och deras berättelser. Hade kunnat utveckla analys, berättarteknik mm, men detta blev ett sjukt långt inlägg kände jag ;) Någon annan gång kanske :p
Häxan och lejonet och Caspian, prins av Narnia har även filmatiserats (med ungefär samma namn) och faktiskt så har de gjort väldigt bra filmer utav böckerna - vilket är ganska ovanligt. Filmerna är trogna böckerna och ger väldigt vackra perspektiv på Narnia. Rollerna spelas utmärkt och Ben Barnes (Caspian) är sjukt snygg! Kung Caspian och skeppet Gryningen är under inspelning och utkommer preliminärt vintern 2010. Längtar redan :D
Mannen som skapade Narnia - Michael Coren
Boken handlar, som det framgår av titeln om C.S Lewis, författaren bakom bland annat Narnia-böckerna. Det är en enkel biografi som mest skrapar på ytan och inte går så långt in i författarens tankar och idéer utan stannar vid hans liv. Men det var intressant läsning och jag som inte läst mer än Narnia blev intresserad av vissa utav hans andra böcker, även om de mest verkar handla om religion? Lånade faktiskt en bok av honom idag på biblioteket; Anteckningar under dagar av sorg, som han skrev när hans hustru Joy hade gått bort. Men biografin är faktiskt bra läsning och språket är bra och citat, bilder och fakta varvas med kartor över Narnia och religion. Lättläst, översiktlig och enkel.
Fick reda på en hel del om Jack - som Lewis föredrog att kallas, och funderar på att släpa hem någon mer biografi av honom som går lite mer på djupet - eller ännu bättre; en litteraturanalys av Narnia. Får leta; ni som känner mig vet ju att när jag bestämt mig för att hitta en bok så hittar jag den oavsett om den 'finns' eller inte ;) Men som sagt om Mannen som skapade Narnia; den förtjänas att läsas!
Kan även säga att jag beställt julklappar idag! Till syster yster, mamma, moster Mia & mig själv ;) Boken ovan hamnade i kundvagnen på cdon tillsammans med The boy in the striped pyjamas av John Boyne, som jag velat ha länge. Lånade även Ali Smith Jag är allt du drömt på bibblan; eftersom jag gillade hennes bok Flicka möter pojke ganska mycket. Tror jag har de mesta av julklapparna klara nu.. Får fixa lite här hemma med det också. Liten suck. Började på uppsatsen idag, faktiskt.
Janis den magnifika - Johanna Nilsson
Janis är sjutton år och ensam ska hon hitta det där ultimata som hon och Emelie alltid pratade om att de skulle hitta, den resan de skulle på. Men Janis är ensam nu; Emelie är död. Så Janis stjäl sin brorsas bil och bestämmer sig för att försöka göra det hon och Emelie aldrig fick gjort. Relationen mellan Emelie och Janis är stark; de har varit vänner sedan de var små, pratar om vilka universitet, vilka utbildningar de ska gå, hur deras lägenhet ska se ut - de är bästisar helt enkelt. Även om de är ganska olika, eller i alla fall framställs som ganska olika; Janis är tuff, simmar och har medelbra betyg i allt, ganska otyglad unge - medan Emelie har toppbetyg i allting och framställs som mer "försiktigt" - ändra fram till katastrofen helt enkelt. Och efter Emelies död, för att tänka, för att komma bort och för att detta är en resa som måste göras så sticker Janis. Lämnar en lapp till sin brorsa.
Och här speedas tempot upp; det är hela tiden olika platser, olika personer, olika händelser och man har inget grepp om tiden om hur lång tid som det egentligen går mellan händelserna. Vissa har klagat över tempot - över bruset som det kan tänkas bli när allt är snabbt och hetsigt. Men jag gillar det; det går snabbt, men Janis vet vad hon vill och resten är bara hållplatser och inget man egentligen ska lägga någon större vikt vid. Sedan möter hon Jim. Jim som ingen direkt vet något om, som inte berättar vem han är för någon.
Temat är ganska vanligt för Johannas böcker, människor i utanförskap och som inte riktigt hör hemma någonstans. Språket är enkelt men väldigt poetiskt och man sugs in direkt och fastnar - man speedar lite igenom boken eftersom det är ett sånt tempo och hela tiden händelser. Anspelningar på Bröderna Lejonhjärta som bara är suveräna. Helt enkelt en underbar ungdomsbok - även om det finns vissa småsaker att anmärka på. Men nu ska man inte vara perfektionist.
Läs hennes böcker! De är helt fantastiska.
Johanna har även en blogg som ni hittar här.
Snabb bok-lista
Vilka titlar som eventuellt kommer finnas på min önskelista:
• By-lined Hemingway - Ernest Hemingway
• Stardust - Neil Gaiman
• Mannen som skapade Narnia - Michael Coren
• Den mörka materian - Philip Pullman
"Bara" en klassiker, älskade Hemingway. Resten är i stort sett fantasy för ungdomar - fattar inte vad som hände? ;) Plus en biografi om C.S Lewis; mannen som skapade Narnia, som skapade Aslan. Ska låna den på bibblan, se om det är något bra; jag hoppas den är bra.
Nu ska jag dricka té & läsa en bok. God natt :)
Böcker som borde vara obligatoriska i skolan
När jag gick på högstadiet läste man knappt böcker, någon enstaka "nästan-klassiker-variant" fanns väl och tråkade ut 95% av alla elever som ens försökte. På gymnasiet var det Den gamle och havet av älskade Hemingway, Therese Raquin, lite Charles Dickens, lite allmänna klassiker.. Men varför läsa klassiker - & speciellt - varför läsa klassiker i översättning? Vad säger det egentligen om den eran? Vi kan påpeka, utpeka speciella drag i genren - men vad ger det mer än allmännbildning? Jag säger ingenting, eftersom jag älskade denna litteraturen, all litteratur i stort sett (förutom vissa hemska undantag). Men i ett land där läsning ökar avsevärt bland unga - är det inte viktigt att redan på låg/mellanstadiet öka intresset? Sedan är det upp till högstadiet & gymnasiet att bibehålla intresset - och den bästa metoden är kanske inte att ge dem CJL Almqvist Det går an..
Enligt mig borde metoden vara:
• Dream Boy skriven av Jim Grimsley, handlar om homosexualitet & fäder som förtrycker mm. En väldigt bra och "trogen" bok. Finns även filmatiserad med samma namn.
• Looking for Alaska (var är Alaska) en totalt underbar bok av John Green - om livet på internat, om vilka vägar som finns, hur olika människor är & vilka liv som livet tar.
• SOS från mänskligheten en fantastik bok av Johanna Nilsson som tar upp saker i Sverige som många inte tror existerar. Lyxeskorten Benjamin är huvudpersonen i denna roman som är en berg- och dalbana att läsa i känsloväg.
• Korpens sång av Per Nilsson - egentligen vad som helst av Per Nilsson, som jag anser vara en av Sveriges bästa författare av ungdomsböcker.
I alla fall en början - diskutera böckerna; vilka ståndpunkter finns det, vad berör, vad saknas? Skillnaden vad en nutida roman kan ge gentemot en 1600-tals roman kan väl diskuteras, men jag anser det vara onödigt att döda läslusten med hjälp av exempel Dostojevskij & Strindberg. Låt det komma senare i så fall, jag själv som är extremt litteraturnörd kan ju säga att jag dog när vi skulle analysera Strindberg. Det är ju så kul att sitta i grupper med fem totalt omotiverade unga & försöka diskutera genus i Fröken Julie..
Bara lite tankar.. fortsättning kanske följer..
The Chronicles of Narnia
Åh, sitter & slökollar på IMDb och Narnia och då kommer jag fram till att The Chronicles of Narnia: The Voyage of the Dawn Treader kommer att komma ut på film 2010! Funderar på om detta är filmen till boken Narnia; prins Caspian och skeppet gryningen? Inser att det är dags för en omläsning av alla böckerna och lite filmtittande.. Tyvärr är alla våra filmer i grym oordning, det står nog på någons att-göra-lista; sortera filmer.. Kunde inte hitta någon Narnia när jag letade, vet inte om vi har den för jag minns bara att jag sett bägge på bio. Men åh, vill se - NU! Man måste ju älska Narnia.. Såg även att det fanns en biografi om C.S Lewis (författaren) och den måste ju läsas snarast. Så mycket man vill på så lite tid.. Mer Narnia åt folket ;)
En liten del av min "att-läsa-lista"
Narnia - serien
Harry Potter - alla (helst på engelska)
Dan Brown - böckerna
cirka ~15 biografier över olika författare
Fågeln som vrider upp världen (vars författare jag inte kan stava till)
Winter birds - Jim Grimsley
Sedan har jag ju cirka två hyllor med böcker jag inte läst än, från till exempel förra årets bokrea.. Det ser inte bra ut för min lässtatisik i år..
Min vän Leonard av James Frey
23-årige James har precis kommit ut från fängelset. Han är äntligen drogfri, men förvirrad, pank och olycklig. När flickvännen Lily begår självmord är han på väg att gå under. Leonard, en vän från tiden på behandlingshemmet, tar honom under sina vingars beskydd. Han blir James räddning. Leonard lever varje dag som om den vore den sista. Han är en ytterligheternas man; såväl generös och karismatisk som oerhört farlig, med kontakter i den undre världen. Leonard uppmuntrar James till att skriva, han förser honom med pengar och ett mycket okonventionellt arbete.
"Min vän Leonard" är en ömsint skildring av en far- och son-relation, skriven i samma avskalade stil som föregångaren, storsäljande "Tusen små bitar". Det är också ett trovärdigt porträtt av en ung mans hårda väg tillbaka till ett liv utan missbruk.
James Frey har även skrivit "Bright Shiny Morning" och som det står ovan; "Tusen små bitar". "Min vän Leonard" är den andra boken om James liv, om den ska ses som självbiografisk eller inte kan diskuteras, Frey har varit i blåsväder tidigare med "Tusen små bitar".. The smoking gun publicerade en artikel på sex sidor med bevis för hur Frey överdrivet och hittat på flera saker i sin bok. Artikeln finns här. Skit samma säger jag, "Min vän Leonard" kan läsas som fiktion eller biografi - välj själv. Det är en tragisk, smärtsam, ömsint och kärleksfull roman med en del oväntade vändningar och händelser. Stilistiskt skriver Frey underbart; rappa, korta meningar med mycket verb och adjektiv. Upprepningar för att få fram känslorna och ordvalen är vardagliga. Tidvis är det väldigt tung läsning, medan det vissa sekvenser blir nästintill komiskt, det är lite av en berg- och dalbana av känslor och stämningar. Jag som brukar vara petig med språk & stilistik & hatar när det inte går ihop grammatiskt säger bara: läs den förbannade boken. Läs den som fiktion, läs den som biografi, läs den som den berg- och dalbana den är. För den är förbaskat bra.
En predikan om Joyce Carol Oates
Som ni kanske hört, eller om ni har undgått att höra så gick nobelpriset i litteratur till Herta Müller. Som vanligt kör svenska akademin med att ge det till den person de är helt säkra på att ingen hört talats om. Jag hade iaf, tillsammans med många, inte en jävla susning om vem människan är eller vad hon har skrivit. Jaja, take it or leave it. Jag skulle ha levt under tiden Hemingway & Camus fick det.. Det borde varit tider det...
Jag har väntat på att Joyce Carol Oates ska få nobelpriset i typ två-tre år nu. När listorna över oddsen på de förhandstippade vinnarna kom ut höll jag tummarna för Joyce. Jag har inte läst allt av Joyce & ska jag lita på människor med samma boksmak som mig så är det en bra sak. Det började på högstadiet; när jag gick i sjuan eller åttan & man kunde välja läsning som aktivitet under projekttiden. Jag valde läsning och som första bok valde jag boken "Foxfire". Foxfire handlar om ett tjejgäng som bestämmer sig för att de fått nog av män som dominerar i samhället & tänker ut hur de ska göra för att "ge igen". Det är en bok om revoltsugna ungdomar, vänskap, kärlek & rebellism. Mitt ~13-åriga jag älskade boken & jag hade med den på listan över böcker som jag alltid kommer bära med mig. "Foxfire" har även filmatiserats (1996) med Angelina Jolie i en av huvudrollerna (Legs).
Därefter läste jag "Vilda gröna ögon ", "Stor i käften" & "Efter kraschen tog jag mig samman, bredde ut mina vingar och flög iväg"; de av hennes böcker som riktar sig mer till ungdomar (vilket även Foxfire gör).. Av hennes "vuxenböcker" har jag bara läst två, "Våld - en historia om kärlek" (http://reiyu.blogg.se/2009/july/utkast-eftersom-tanken.html - mina tankar om boken) & "Jag ska ta dig dit". Hennes böcker är aktuella i många anseenden, hon är känd över nästan hela värden & fortsätter att ge ut bok efter bok som berör & fascinerar.
En toppenförfattare, vars böcker borde läsas & diskuteras. Varmast rekommenderas "Foxfire", även fem år efter jag läst den, så finns den fortfarande kvar.
Tidresenärens hustru blir film
Fick lägga in en till order från cdon, någon hade reserverat en av böckerna jag behövde från bibblan ("Att skriva människan") & då passade jag även på att beställa Carsten Jensens bok "Vi, de drunknade" eftersom jag velat ha den ett tag nu. Så dit gick lite av mitt studiestöd för förra månaden... Dessutom insåg jag att en av årets favoritförfattare kommit ut med en ny bok "Her Fearful Symmetry" plus att hennes första bok "Tidresenärens hustru" är på gång att bli film, med Ron Livingstone som Gomez. Ron spelade i en av mina favoriter till TV-serier, "StandOff". Spännande! Vad jag tyckte om "Tidresenärens hustru" finns att läsa här.
För övrigt är det tomt på Jim Grimsleys & John Green-fronten.. Saknar nya böcker av dem! Tycker mina favoriter i allmänhet levererat dåligt med nya böcker i år. Vet att Johanna Nilsson håller på att avsluta sin bok (www.johannanilssonforfattare.blogg.se), men i övrigt är det tomt.. Annars så ska jag läsa "Bröderna Lejonhjärta" & "Mio, min Mio" & jämföra med varandra, i min kurs. Ska bli kul :) Har även tre biografier att läsa i den andra kursen, så det blir mysig höstläsning med té & kaffe framöver.
Ett litet mysterium & lite lycka
Jag är snart klar med en av mina kursuppgifter. Jag är så jävla glad.
Allt jobbande med biografier; historierna bakom med mera har fått mig att tänka på mitt hopplösa författarporträtt-projekt. Än idag svär jag över det. Vad tänkte jag med? Hej, jag skriver ett författarporträtt på en man som: 1. försöker gömma sitt författarskap (han byter förlag, skriver under taget namn, skriver ihop med andra) 2. inte finns på nätet. 3. knappt går att tolka ur böckerna. 4. har levt ett så kringflackande liv med så många jobb att man får krupp av att försöka sammanfatta hans karriär i ett stycke.
Städer/land: Norge, Berlin, Oslo, Afrikas kust, Sverige, Utsira, Hiddense, Göteborg,
Jobb: varvsarbetare, sjöman, nattportier, dramatiker, filmare, dokumentärfilmare, författare, ställningsbyggare, radioproducent. (Har skrivit radiopjäser, scenpjäser, TV-serie, dokumentärer mm)
Jag skrev ett författarporträtt i litterär gestaltning. I början skrev jag allt, allt allt; det blev tolv sidor. Inga författarporträtt är så långa. Kortade ner till fyra sidor, berättar omständigheterna, den omöjliga mannen bakom orden, får G i betyg. Lämnar in samma porträtt, samma version och allt, till journalistiken, får MVG. Men jag jobbar fortfarande med det, eftersom jag vill att det ska göra författaren rättvisa, och mitt porträtt saknar mycket. Skulle behöva en intervju, skulle behöva trovärdig fakta, som jag vet stämmer. Så mycket man skulle kunna tolka från böckerna om man kom ett par steg närmare; om allt inte var så avlägset.
GP publicerade 1996 (ja, en halv evighet sedan) ett reportage skrivet av Bergström om filmskolan i Lodz, dit vi även kommer i hans bok "Skuggan av R" - var detta reportage ett resultat av research? Varför valde GP att publicerad det? Ett reportage om en tuff filmskola i Lodz, vars enda svenska anknytning är en svensk, intervjuad elev. Allmänhetens intresse? Skulle inte tro det... Allt är gåtor, dead end streets & förvirrande.
Vad jag ialla fall vill få fram är; läs Johan Bergströms böcker, de är fantastiska ur vissa synpunkter, men lägg inte för stor vikt av människan bakom orden, för det är ännu ett litet mysterium. Suck.
Bokenkät (för det var längesedan nu!)
Johan Bergström
En överskattad författare:
Jan Guillou
En lyckad filmatisering av en bok:
Candy
En lyckad tv-serie baserad på en bok:
Cityakuten (fast ett antal säsonger för mycket)
En bok jag lärt mig något av:
Therese, Therese
En må bra-bok:
Allt av Janet Evanovich
En bok jag gärna ger bort till ett barn:
Bröderna Lejonhjärta
15 minnesvärda:
Rules: Don't take too long to think about it. Fifteen books you've read that will always stick with you. First fifteen you can recall in no more than 15 minutes.
Therese, Therese (Bisse Falk)
A girlfriend in a Coma (Douglas Coupland)
Looking for Alaska (John Green)
Dreamboy (Jim Grimsley)
Korpens sång (Per Nilsson)
Skuggan av R (Johan Bergström)
Barfota (Johan Bergström)
SOS från mänskligheten (Johanna Nilsson)
Hjärtat jagar allena (Carson McCullers)
Bröderna Lejonhjärta (Astrid Lindgren)
Foxfire (Joyce Carol Oates)
Tillsammans är man mindre ensam (Anna Gavalda)
In cold blood (Capote)
Drömfakulteten (Sara Stridsberg)
Guldkompassen (Philip Pullman)
The Plum serie av Janet Evanovich
Böckerna handlar om Stephanie Plum som i första boken förlorar sitt jobb och övertalar (hotar) Vinnie som driver en borgensbyrå att låta henne jobba som prisjägare. Stephanie bor i en lägenhet med sin hamster, hon har ett till-och frånförhållande med den snygge polisen Joe Morelli och en flirt med den heta prisjägaren Ranger, som hjälper henne när hon hamnar i trubbel (vilket är ganska ofta). Stephanie jobbar med att hämta in halvgalna / kriminella människor som uteblivit från rättegångar och för det mesta stöter hon på någon som vill döda henne. Till sin hjälp att fånga skurkar har hon även Lula, en föredetta prostituerad som egentligen jobbar med arkiveringen, men som följer med ändå. Under böckernas gång blir hon skjuten på, får lägenheten brandbomdad, förstör bilar, osv osv.
Om jag får gissa så är böckerna ganska vedervärdiga ur rent litteraturvetenskapligt perspektiv, men någonting med storyn får mig att stanna kvar, även efter femton (+3 between the numbers) böcker. Och jag tror inte jag har läst någon av dem utan att skratta. Jag kan gå tillbaka ibland, läsa små snuttar som jag gillar extra mycket. I år hade jag faktiskt totalt missat att bok nr femton hade släppts, det var först två månader senare som jag kom att tänka på Evanovich och boken. "Finger Lickin' Fifteen" var kanske inte den bästa, men det märks att Janet är inne på sin femtonde bok då handlingen står och hoppar på samma ställe, det mesta som händer Stephanie har hänt innan och snart måste det hända ngt stort om serien ska leva vidare.
Böckerna heter på engelska: One for the Money, Two for the Dough, Three to get Deadly, Four to Score, High Five, Hot Six, Seven up, Hard Eight, To the Nines, Ten Big Ones, Eleven on Top, Twelve Sharp, Leen Mean Thirteen, Fearless Fourteen, Finger Lickin' Fifteen.
Det finns även fyra between-the-numbers: Visions of Sugar Plums, Plum Lovin', Plum Lucky, Plum Spooky .
På svenska heter alla böcker någonting med Byte, till exempel: Jagat byte, Explosivt byte osv. Ska ni läsa böckerna så snälla, läs på engelska om ni kan! Efter att ha hoppat mellan svenska och engelska så inser jag hur kassa de svenska översättningarna är. De förstör ibland lite av karaktärens personliga språk och fraser. Eller också så håll er enbart till svenska ;) Jag läste ettan, trean - tian på svenska, sedan läste jag elvan - femton på engelska, mycket bättre.
Ett par böcker som förtjänar en chans :)
Shakespeares hemlighet av Jennifer Lee Carrell
En mördare som iscensätter dramernas grymma mord - med äkta blod
En jakt på litteraturens dyraste guld och en flykt för livet...
"Vad ont en människa gör, det överlever, det goda blir begravet när hon dör" William Shakespeare
Strax innan premiären av London Globe Theaters uppsättning av Hamlet får Kate Stanley, regissör och Shakespeareforskare, oväntat besök. Det är hennes excentriska gamla lärare, Rosalind Howard, som har sökt upp henne för att ge henne en liten ask och för att berätta om en sensationell upptäckt hon gjort. Men innan Kate får veta vad det är brinner The Globe ner till grunden och i askan hittas Roz död - mördad på exakt samma besynnerliga vis som Hamlets far mördas på i dramat. I asken hittar Kate den första biten i ett Shakespearsk pussel, en ledtråd som leder henne ut på en livsfarlig skattjakt. Från London till Harvard till den amerikanska västern - i rasande tempo för att undfly en mördare - deschiffrerar hon en allt mer lockande räcka av ledtrådar, gömda i Shakespeares egna ord, som kan avslöja en av världslitteraturens största hemligheter.
Jag är nyfiken på om "Shakespeares hemligheter" har några likheter med "Da Vinci koden" (ja, jag ska läsa den senare). Det är faktiskt en deckare, vilket jag i vanliga fall inte läser, tur att man kan göra undantag. De ständiga Shakespeare anspelningarna gjorde att jag stannade kvar. Det är en bra, välskriven bok som ibland tenderar till att bli lite väl full av fakta, jag blev lite väl trött i huvudet av alla årtal, personer och allmän fakta; dock är mina Shakespeare kunskaper uppdaterade. Det är en spännande storyline som har oväntade vändningar och jag gillar personerna i den. Man blir lite nyfiken på vem Shakespeare var, boken tar upp lite av alla spekulationer som finns, och de förlorade pjäserna. Pjäser som man vet sattes upp, men aldrig har setts till. Jag gillar att boken befinner sig så mycket mellan fiktion och verklighet, att författaren har gjort all nödvändig research, även om en del hade kunnat strykas för att underlätta för läsaren. Jag är lite osäker över helhetsintrycket då det ibland blir lite för enkelt, lite för... orealistiskt. Lite av en sträckläsningsbok, som borde läsas.
Övrigt:
Jag skriver igen, lägger till småsaker i romanen, lyssnar på radio-pop på Spotify, chattar med vänner på msn.
Läser för tillfället "Myggor och tigrar" av Maja Lundgren, har ev. en pålle att ta hand om lite då och då, jag & Icka vill fortfarande döda varandra lite då och då, och gnäller som ett gift par efter ~5 minuter ihop. Jag saknar min ponny, min klippa, jag saknar så mycket människor & Icka tycker att jag ska skriva ljusa inlägg som hon förstår. Typ Puh hittar sin honung-saker. Jag har en satans huvudvärk eftersom det jämt verkar åska i den här staden. Och jag längtar bort.
Längtar bort.
Bokfynd på Amnesty
22 böcker för endast 170kr. 3 till Andreas, 19 till mig, bland annat:
Tony Parsons, "Mannen och pojken"
Hemingway, "En fest för livet", "Den gamle och havet", "Klockan klämtar för dig"
Toni Morrison, "Solomons sång"
Peter Pohl & Kinna Gieth, "Jag saknar dig, jag saknar dig"
J.M Coetzee, "Pojkår", "Ungdomsår"
Vibeke Olsson, "Molnfri bombnatt"
Jay McInerney, "Neon", "De vilda åren", "Ljuset faller"
Hittade fler böcker än jag trodde, speciellt de av Jay, hade bara hoppats på "Neon" men blev glatt överraskad :) Min samling av Hemingway är nästan komplett, försöker fortfarande få tag på "By-lined Ernest Hemingway" (eller, "Hemingway var där", som den heter på svenska) vilken innehåller utvalda reportage och artiklar under hans fyra generationer som journalist. Kikat i den på biblioteket - mycket bra i den! Nu ska man bara få tag på den också... Nobelpristagarna var ganska utplockade, Beckett och T.S Eliot kändes hopplöst, och vilka poeter jag ville få tag på böcker av hade jag inte i huvudet. Men det var en bra dag och nu finns det mycket att läsa! Men först lite bokrea-böcker från i våras och julklappen från pojken min som jag fortfarande inte läst.... ;) Galen? Tja, lite..
Namedropper av Emma Forrest
Meet Viva Cohen: her bedroom walls are plastered with posters of silver-screen legends, and underneath her school uniform she wears vintage thigh-high stockings. Her best friends are a drugged-out beauty queen and an aging rock star. She lives in London with her gay uncle Manny.
Viva spends her days gatecrashing gigs, skiving her exams and trying to live life as glamorously as her number one icon, Elizabeth Taylor. But then she sets out on a pilgrimage: in search of real love, experience and Jack Nicholson. Wicked-tongued and restless, Viva is like no other girl - and this is no ordinary summer.....
Mitt 14-åriga jag hade älskat den, totalt dyrkat den kaxiga tonen, den attityden och tonen. Mitt 19-åriga jag är inte lika dyrkande. Det är en kaxig och verklighetstrogen debut av en stark författare. Det är en ganska typisk ungdomsbok, om droger, kärek och vänskap - både ljusa och mörka sidan. Trots det typiska så håller den hela vägen ut, det blir aldrig riktigt så kliché som jag trodde från början - och vilka vändningar... Jag hade dock velat veta mer om Treena "drugged-out beauty queen" och deras relation innan bokens början, kanske var jag seg med att komma in och missade information men jag tyckte det saknades djup i deras relation. Annars en välskriven bok med en bra disposition och storyline. Rekommenderas till ungdomar :)
Jag minns att jag sprang av Ron McLarty
Smithson "Smithy" Ide cyklar på sin Raleigh. Det var säkert tjugo år sedan sist. Mycket har hänt sedan dess. Smithy är en riktig "loser"; medelålders, kedjerökande och halvt alkoholiserad. Han har inga riktiga vänner och arbetet vid leksaksfabrikens löpande band är minst sagt monotont. Så plötsligt omkommer Smithys föräldrar i en bilolycka. I samma veva får han också besked om att hans älskade, men psykiskt instabila storasyster Bethany ligger död på ett bårhus på andra sidan USA. Bethany som i sin ungdom gjorde sig känd på bygden genom sin förkärlek att klä av sig naken och sedan stå blickstilla i olika poser, ibland i flera dagar. Smithy är ensam kvar när han grenslar sin gamla pojkcykel i Rhode Island i Maine i nordöstra USA för att hämta hem sin systers kvarlevor. Det blir en resa över hela den amerikanska kontinenten men också en resa i Smithys inre. Han minns sin uppväxt och vågar, kanske för första gången i sitt liv, känna både glädje och sorg över allt han varit med om och allt han försakat. Han upptäcker sig själv, livet och kärleken. Han möter människor den ena galnare eller tokigare än den andra. Att färdas med Smithy Ide är en mycket annorlunda resa. Jag minns att jag sprang är en som en roadmovie när den är som bäst.
En annorlunda bok som fick ialla fall mig att tänka mycket på hur jag ser på människor, mina fördomar vid första ögonblicket, till exempel hamnar Smithy vid ett tillfälle nere i ett dike med sin cykel i närheten av där ett par barn spelar fotboll och nästan alla tar för givet att han är en hemlös luffare. Smityhs klumpighet sätter honom hela tiden lite i klistret, jag ser honom som en liten pojke i en mans kropp, men det reder sig hela tiden till det bästa. Jag gillar "Jag minns att jag sprang" även om det blir lite för mycket ibland. Jag kan se lite lite liite (döda mig inte) drag från Voltaire's "Candide" - just när det gäller huvudpersonen, att han är godtrogen och tappar inte modet trots allt som händer honom. Jag vet inte varför, men just den liknelsen kom till mig under läsandet och jag är kanske helt ute och cyklar. En mysig och lite annorlunda bok.
Uppdatering ang böcker :p
Henry är en stilig, bohemisk bibliotekarie som älskar punkmusik. Clare är konstnär med en passion för storslagna pappersskulpturer och thaimat.
De möts för första gången när Clare är 6 år och Henry är 36 och gifter sig när Clare är 22 år och Henry 30. Det låter otroligt, men är sant. Henry lider nämligen av en genetisk åkomma som får honom att ofrivilligt resa i tiden. Plötsligt ställer hans genetiska klocka om sig och han kastas framåt eller bakåt i tiden. Och Clare kan inget annat än att vänta på hans återkomst.
Henrys tidsresor är en hemlighet som svetsar samman de älskande trots alla smärtsamma avsked. Kampen mot Henrys sjukdom blir en kamp för att hålla fast tiden, livet självt. Tidsresenärens hustru formar sig till en berättelse om ögonblickets skönhet såväl som dess skörhet. Det är en historia om separation och saknad, men också om en närvaro så stark att den spränger alla gränser.
Jag gillade verkligen tidresenärens hustru, den känns verklighetstrogen och man får verkligen en inblick i Clares och Henrys liv. Författaren skildrar bägge sidor på ett briljant sätt och boken behåller intresset uppe sida för sida. Dock får man vara uppmärksam på datumen och åldrarna, och ibland blir det lite smått förvirrande, speciellt i början. En favorit som rekommenderas varmt :)
Våld - en historia om kärlek av Joyce Carol Oates
Teena Maguire borde aldrig tagit den där genvägen hem efter 4 juli-festen. Inte efter midnatt. Inte genom parken. Inte så som hon var klädd: linne, avklippta jeans, högklackade sandaler - som om hon bad om det. Inte tillsammans med sin 12-åriga dotter Bethie. Inte medan pojkgängen i grannskapet var ute och härjade.
Hon blir offer för en brutal gruppvåldtäkt, och nu kan hon bara beklaga att hon överlevde. Bethie, som blir vittne till övergreppet, lever i ständig skräck. Hon har identifierat pojkarna, de har ställts inför rätta, men med hjälp av en driven advokat har de släppts mot borgen.
Det finns dock en man i närheten som brinner för rättvisa, en man som vet vad kärlek är.
Egentligen vet jag inte om jag tycker om den eller inte, det är en bok som är stark, som påverkar och berör, men den är ganska tunn, jag hade velat ha mer - veta mer om livet efter. Å andra sidan får det ju också effekt av att sluta lite mitt i, då man själv kan få ana sig till hur det slutar. Men jag tror jag ville haft det lite mer utvecklat, även om den var bra och välskriven. Men jag vet inte riktigt vad den lämnar, jag tänkte "fy fan" och förfärades över lagar och domar, men inget mer. Och jag gillar böcker som man bär med sig. En bra bok, men inte tillräckligt.
Just nu läses: "Namedropper" av Emma Forrest, "Myggor och tigrar" av Maja Lundgren, "Förbindelser" av Åsa Ericsdotter. Snart klar med "Namedropper". Och i morgon är det bokloppis!
Snowleg av Nicholas Shakespeare
Under ett kort besök i det kalla krigets DDR förälskar sig den unge engelsmannen Peter i en östtyska, som sakta vaknat till insikt om landets förtryckande system. Peter vill hjälpa henne, men i det avgörande ögonblicket sviker honom modet. I decennier gör han allt för att glömma henne, tills han en dag, efter murens fall, bestämmer sig för att söka upp henne. Men vem är hon egentligen? Allt han känner till om henne är det smeknamn han gav henne -Snowleg.
Snowleg är egentligen en livsskildring; vi får följa Peter genon hans liv, vilka val han gör och hur han 'plågas' av att han inte vet vad som hände med Snowleg efter han stack. Det som är lite både förvirrande och väldigt förutsägbart är att handlingen "återuppspelas" med tanke på att nästan allt som händer Peter hände hans mamma. Ibland undrar jag om man "får" skriva såhär uppenbart? Men samtidigt vet man inte hur allting ska sluta - det kan ju bli annorlunda..
Jag gillar Snowleg - mer än vad jag gillade Shakespeares "Havets hemligheter". Det är mer handling - mer story. Jag skulle vilja ha ett klarare slut, ett mer poetiskt språk (det är vardagligt, som alltid) men jag gillar handlingen. Jag skulle även vilja komma närmre personerna, det känns som man är så distanserad. Man för följa Peter, men man kommer inte riktigt nära; det är så abstrakt. Jag vill veta vad han tänker, varför han handlar som han gör (brist i research?). Hade jag skrivit en litterär analys så hade jag nog fokuserat på om miljön i boken är verklig; Tyskland är uppdelat, man får genom boken en insikt i vad som händer i de olika delarna, men hur trovärdig är boken?
Snowleg var mysig, men lämnade inga direkta spår.
Alla djävulska främlingar av Marcus Birro
Det är tisdag.
En dag som alla andra.
Nästan.
För det finns inga dagar som är som alla andra.
Just denna dag har Jasmine förblivitoverklig för Joakim lite för länge.
Han älskar henne med hela den arméav funderingar, passion, skräck och förvirring som varje besatt människa är tvungen att omge sig med för att kunna överleva i en värld där man skjuter dom som älskar och där passionen vilar hos de andra, hos alla djävulska främlingar.
Det är tid att ses igen.
Det förflutna, som är ständigt närvarande, stillar sig äntligen.
Alla djävulska främlingar är en passionerad, insiktsfull och självutlämnande kärleksroman. Långt från många sjuttiotalisters ytliga krogskildringar berättar Marcus Birro noggrant och varsamt sin historia. Genom ödmjukhet och språklig finess får vi lära känna Joakim och Jasmine.
Jag gillar språket och en del i handlingen. Det jag saknar är en bättre kontakt, bättre förståelse för människorna. Jag kommer aldrig så nära som jag vill genom Joakims tankar.
"Det rör sig ett vackert språk bakom de där rådjursögonen.
Hon läser oss i det vi tror att hon inte förstår eftersom vi talar ett annat språk men hade vi mötts i dröm eller kärlek, min eller hennes, hade vi kunnat förstå varandra.
Ömsesidigt och utan onödiga ord." (sidan 21)
Språket är lite det som i så fall får mig att falla; ibland är det väldigt poetiskt och nästintill drömlikt, men för det mesta blir det platt fall och han når inte fram fullt ut. Boken blir aldrig så bra som jag tror att den ska bli; hoppas att den ska bli.
Bleeding Heart Square av Andrew Taylor
Trettiotalets London, i det nedgånga huset Bleeding Heart Square, där det sägs att djävulen gick på bal, fick med sig en flicka och det enda som återfanns av henne var ett blodigt hjärta. Huset är fullt av myter och spökhistorier. En ung kvinna, Lydia Langstone flyr sin våldsamme make och flyttar in hos sin far på Bleeding Heart Square. Men vad hände egentligen med M.H Penhow som försvann spårlöst? Vem skickar blodiga hjärtan till hyresvärden Mr. Serridge och varför? Varför står det en civilklädd polis och övervakar huset? Lydia börjar, med hjälp av en annan hyresgäst, nysta i mysterierna.
Andrew Taylors roman är svår att sätta en genre på.. Det blir aldrig en deckare, inte heller "thriller", den innehåller spänning, varvat med samhäll och kärlek. Titeln och beskrivningen är lockande, men handlingen tar sig aldrig dit innehållsmässigt, visst flammar det upp och blir spännande, men mestadels flyter det bara på. Dispositionen med parallellhandlingen är spännande; vi får följa P.M Penhow's dagbok, skriven 1930, medan resten av handlingen utspelar sig fyra år senare. Jag hade svårt att hålla koll på alla namn och förbindelser, men engelskan är snäppet över den jag brukar läsa.
Jag hade önskat att läsaren hade fått tänka lite själv; det mesta har förklaringar som presenteras. Jag hade velat ha lite mer 'mellan raderna' och lite mindre information. Bleeding Heart Square höll mig ändå kvar, utan att jag riktigt kan förklara vaför *s* slutet var oväntat även om jag tänkt på möjligheten. Jag gillar boken, språket är bra, men inget som sticker ut; beskrivningarna är vackra och detaljfulla, men samtidigt ibland otäcka. Rekommenderas, även om den inte levde upp till mina förväntningar.
Blev nyfiken på författaren och funderar på att läsa "The American Boy" (titeln syftar på Edgar Allan Poe, och ja, jag älskar hans dikter och noveller).