Trettiotalets London, i det nedgånga huset Bleeding Heart Square, där det sägs att djävulen gick på bal, fick med sig en flicka och det enda som återfanns av henne var ett blodigt hjärta. Huset är fullt av myter och spökhistorier. En ung kvinna, Lydia Langstone flyr sin våldsamme make och flyttar in hos sin far på Bleeding Heart Square.  Men vad hände egentligen med M.H Penhow som försvann spårlöst? Vem skickar blodiga hjärtan till hyresvärden Mr. Serridge och varför? Varför står det en civilklädd polis och övervakar huset? Lydia börjar, med hjälp av en annan hyresgäst, nysta i mysterierna.

Andrew Taylors roman är svår att sätta en genre på.. Det blir aldrig en deckare, inte heller "thriller", den innehåller spänning, varvat med samhäll och kärlek. Titeln och beskrivningen är lockande, men handlingen tar sig aldrig dit innehållsmässigt, visst flammar det upp och blir spännande, men mestadels flyter det bara på. Dispositionen med parallellhandlingen är spännande; vi får följa P.M Penhow's dagbok, skriven 1930, medan resten av handlingen utspelar sig fyra år senare. Jag hade svårt att hålla koll på alla namn och förbindelser, men engelskan är snäppet över den jag brukar läsa.

Jag hade önskat att läsaren hade fått tänka lite själv; det mesta har förklaringar som presenteras. Jag hade velat ha lite mer 'mellan raderna' och lite mindre information. Bleeding Heart Square höll mig ändå kvar, utan att jag riktigt kan förklara vaför *s* slutet var oväntat även om jag tänkt på möjligheten. Jag gillar boken, språket är bra, men inget som sticker ut; beskrivningarna är vackra och detaljfulla, men samtidigt ibland otäcka. Rekommenderas, även om den inte levde upp till mina förväntningar.

Blev nyfiken på författaren och funderar på att läsa "The American Boy" (titeln syftar på Edgar Allan Poe, och ja, jag älskar hans dikter och noveller).