23-årige James har precis kommit ut från fängelset. Han är äntligen drogfri, men förvirrad, pank och olycklig. När flickvännen Lily begår självmord är han på väg att gå under. Leonard, en vän från tiden på behandlingshemmet, tar honom under sina vingars beskydd. Han blir James räddning. Leonard lever varje dag som om den vore den sista. Han är en ytterligheternas man; såväl generös och karismatisk som oerhört farlig, med kontakter i den undre världen. Leonard uppmuntrar James till att skriva, han förser honom med pengar och ett mycket okonventionellt arbete.

"Min vän Leonard" är en ömsint skildring av en far- och son-relation, skriven i samma avskalade stil som föregångaren, storsäljande "Tusen små bitar". Det är också ett trovärdigt porträtt av en ung mans hårda väg tillbaka till ett liv utan missbruk.



James Frey har även skrivit "Bright Shiny Morning" och som det står ovan; "Tusen små bitar". "Min vän Leonard" är den andra boken om James liv, om den ska ses som självbiografisk eller inte kan diskuteras, Frey har varit i blåsväder tidigare med "Tusen små bitar".. The smoking gun publicerade en artikel på sex sidor med bevis för hur Frey överdrivet och hittat på flera saker i sin bok. Artikeln finns här. Skit samma säger jag, "Min vän Leonard" kan läsas som fiktion eller biografi - välj själv. Det är en tragisk, smärtsam, ömsint och kärleksfull roman med en del oväntade vändningar och händelser. Stilistiskt skriver Frey underbart; rappa, korta meningar med mycket verb och adjektiv. Upprepningar för att få fram känslorna och ordvalen är vardagliga. Tidvis är det väldigt tung läsning, medan det vissa sekvenser blir nästintill komiskt, det är lite av en berg- och dalbana av känslor och stämningar. Jag som brukar vara petig med språk & stilistik & hatar när det inte går ihop grammatiskt säger bara: läs den förbannade boken. Läs den som fiktion, läs den som biografi, läs den som den berg- och dalbana den är. För den är förbaskat bra.