Lunchen gav tid för bokshopping på Bokia!

Min vän Leonard av James Frey
Tidresenären hustru av Audrey Niffenegger
Jag minns att jag sprang av Ron McLarty

Betalade nästan ingenting på grund av presentkortet :)

Nu tillbaka till arbetet.. Utformar enkäter för tillfället, ganska enformigt, men helt okej.

Okej, efter att ha sprungit runt cirka 30 min bland olika bokhandlar.. (har ju sååå många i Halmstad.) (2, om ni inte visste det, inte medräknat antikvariaten) bestämde jag mig för att spendera bokrean på internet istället, billigare och för mig, ett bättre utbud. Shoppingen gick på ~ sexhundra kr idag, ytterligare ~ hundra kr förväntas spenderas i morgon. (+ att jag har ett presentkort på Bokia).

Böckerna blev: (vissa inte reaböcker, utan vill-väldigt-gärna-ha-böcker som jag suktat efter heeela vintern)

♥   Bob Dylan, Tarantula
♥   Sara Stridsberg, Happy Sally
♥   J.M Coetzee, Ett dåligt år
♥   Maja Lundgren, Myggor och tigrar
♥   J.M.G Le Clézio, Skattsökaren
♥   Jim Grimsley, Winter Birds
♥   Joyce Carol Oates, Våld

Dyrast är "Tarantula" och "Vinter Birds", men eftersom Grimsley's bok "Dream Boy" var himlans massa bra så chansar jag.. Även J.M.G Le Clézio är en chansning.. Gillade ju inte "Öken" överdrivet mycket.. Men kanske måste man ge honom en chans till? Reapris på "Skattsökaren" i alla fall :) I morgon funderar jag starkt på James Frey's bok "Min vän Leonard", likaså när jag hittade älskade Hemingways "Den gamle och havet" på bokhandeln. Får irra runt lite mer och se om det finns något annat. Har ju tvåhundra i presentkort :)

Men vad säger man.. Det är inte bokrea varje dag! Synd att de fysiska bokhandlarna i stan mest reade ut deckare..

"Om folk i allmänhet var regn, tänkte jag, så var jag själv ett duggregn och hon var en förödande orkan."

Green får mig att både skratta och sitta tårögd under bokens cirka tvåhundratjugo sidor. Känslorna är precis rätt, dialogerna sitter som spikade och personligheterna är fantastiska. Även om ämnet är lite uttjatat bland ungdomslitteraturen så är det just känslorna som Green får fram som får det att hålla. Att det mesta är knutet samman snyggt är också ett plus, saker som man läste om i början kommer tillbaka. Lite som Tjechov sa: finns det ett gevär i första akten så ska det avfyras innan pjäsen är slut. Det lämnas inga direkt lösa trådar kvar, utan allt knyts ihop. Ett absolut lästips till de flesta åldrar.

Att Var är Alaska? dessutom är en debut får mig att undra vad John Green kan prestera mer? Efter boken är jag nyfiken och kommer definitivt att läsa (förhoppningsvis) fler böcker av honom.

För att jag gillar bokenkäter :) (www.bokhora.se)

Senaste bokköp: Engelska chick-lit! Två stycken Janet Evanovich "Visions of Sugar Plums" samt "Plum Loving", plus Sophie Kinsella "Remember me?" och "Can you keep a secret?".

Senaste bibblolånen: James Frey "Tusen små bitar" och Miranda July "No one belongs here more than you"

Senaste utlästa boken: Selma Lagerlöfs "Herr Arnes penningar" (Sv B)

Favorittidning: Diverse korsordstidningar / Vi läser / 

Plats där jag helst läser: Min grå mysfåtölj! 

Så sorterar jag min bokhylla: Böcker av samma författare står tillsammans, pockets står tillsammans, resten är ganska kaos. Milt sagt. Det är nästan bara jag som hittar i mina hyllor.

Böcker som jag minns att jag läste när jag var liten: När jag var liten läste jag alla Wahlströms hästböcker, senare blev det böcker om krångliga och upproriska tonåringar för att sedan bli klassiker. Och nu läser jag i stort sett allt jag kommer över. Utveckling!

Vilken bok i min bokhylla har jag ägt längst: Bröderna Lejonhjärta! Är mammas från början, men har bott i min bokhylla ett tag nu.

Vad ser jag mest fram emot att läsa i vår: "Revolutionary Road" av Richard Yates (kö nr 7 på bibblan...), "Janis den magnifika" av Johanna Nilsson, 

Emma Corrigan är tjejen som inte riktigt lyckas med sin(a) karriär(er), hon jobbar på Panter Cola, ett företag som tillverkar cola och hon har övertygat sin chef om att han ska låta henne flyga till Skottland på ett möte med ett företag som de sammarbetar med. Med tanke på att dealen redan är nästintill klar så tycker chefen att det inte borde vara några problem. Mötet går inte brilljant och Emma går till en bar i väntan på flyget hem igen och tar några glas och beklagar sig för bartendern. Väl på flygplanet hamnar hon i buisness class och dricker ännu lite mer (en av Emmas hemligheter är att hon är lite rädd för att flyga). Hon har hamnat bredvid en ganska snygg, mörkhårig kille som sitter och stirrar på sin dator. När planet börjar skaka och hamnar i turbulens får Emma panik och i tron på att hon ska dö babblar hon på om allt möjligt till den mörkhåriga killen bredvid sig. När planet landat tryggt inser hon att hon har berättat i stort sett alla sina hemligheter, pinsamma personliga hemligheter, för mannen, det som får det att kännas lite bättre är att det var en främling, någon som hon aldrig kommer att träffa igen...

På måndagen går Emma till jobbet som vanligt och finner hela företaget i en nervös stämning; Jack --- kommer för att hälsa på, mannen som ligger bakom hela företaget. Och Emma får en chock när mannen från planet plötsligt står bredvid henne... Nu kan saker inte gå mer åt skogen, eller kan de?

Can you keep a secret? är en rolig, mysig och varm roman som fick mig att fnittra högt vid flera tillfällen. Det var en snabbläst bok, sträckläsning, som jag inte kunde lägga ifrån mig när jag väl kommit in i den. Emma är "nothing special-girl", det vill säga ungefär som de flesta. Hon gör upp träningsscheman som hon inte följer, lånar kläder av rumskompisen, köper begangnat och låtsas att det är nya plagg.. Läste på engelska, men hade inga problem med att förstå; engelskan var ganska basic och inget speciellt krångligt. En underhållande och väldigt flytande bok som gick snabbt att läsa för mig ialla fall.

Det är väldigt underhållande när Jack hela tiden lägger in pikar om Emmas hemligheter som gör att hon känner för att strypa honom. Emma lyckades även döda sina föräldrars fisk, Sammy the goldfish, när de var på semester, så hon köpte en ny och låtsades som om ingenting. Men när hon hälsar på sin mamma säger hon att Sammy inte har varit sig själv, var på Emma får lite panik då hon verkligen försökte hitta en likadan, är hennes tanke;
"He is orange, he got two fins, he swims around.. What's the difference?"

Lade igår in en beställning på denna boken + "Remember Me?", som också en roman av Sophie (+ tre Janet Evanovich böcker om Plum.. Blev totalt fem stycken engelska pockets, chicklit ;p) Plus att jag var inom bibblan och lånade "No one belongs here more then you", stories by Miranda July, "Dubliners" av James Joyce, samt "När jag var 5 dödade jag mej" av Howard Buten. Blev tipsad av Julie om den sistnämnda när vi åkte buss på morgonen och så stötte jag bara på den på bibblan och tänkte "varför inte?". Läsåret 2009 börjar bra, skrivaråret 2009 går ganska mycket åt helvete..

I "Öken" får vi möta den unga nomadpojken Nour, som är på vandring med en massa andra nomader till lovade marker där det finns mark, mat och vatten till alla. Genom ökens alla dagar vandrar de och möter städer såväl som krigare, människor dör och begravs i sanden, fötter och ben är trötta och fulla av levrat blod.

I samma väv möter vi också Lalla, en ung flicka som bor i Staden av tjärpapp och plåt. Hon kom till staden när hennes mamma dog och lever nu där med sin moster. Lalla älskar havet, öknen och tystnaden. Hon kan lyssna till naturen som en ung herde har lärt henne. När en man börjar komma till huset blir Lalla osäker, när hon sedan får veta att hennes moster tänker gifta bort henne flyr hon. Bort från Staden, ut i öknen med den unga herdern vid sin sida. Hennes flykt driver henne till Merseille, men längtan efter öknen och tystnaden tar över steg för steg.

Öken är en långsam, väldigt poetisk och mycket beskrivande skildring av två unga karaktärers vandring i livet. Nours berättelse utspelar sig ett bra tag innan Lallas, och dess enda likhet är i stort sett öknen. Det är mycket miljö, mycket beskrivningar och handlingen är långsam.

"Hit kommer inte vinden. Den viner rakt över dalen på sin väg inåt landet, mot de blå bergen där dimman dröjer sig kvar. Vinden väntar inte. Den gör vad den vill och Lalla är lycklig när den är där, även om den bränner hennes ögon och öron, även om den kastar nävar med sand i ansiktet på henne."

"När hon ser in i hand ögon är det som om hon såg havets färg, som om hon seglade över ett världshav och stod på andra sidan i de stora städerna med vita hus, trädgårdar och springbrunnar."

Boken kändes längre än vad den var och jag saknade dynamik, att det händer något, en dramaturgi. Mest för att jag är van vid att det händer något stort, för att sedan trappa av osv, inte för att handlingen direkt behövde det. Det var en vacker berättelse, jag gillar författarens poetiska språk och som jag har sagt tidigare önskar jag att jag kunde läsa på orginalspråket för att se vad jag missar. Detta är det enda jag läst av Le Clézio, och tillsvidare får det bli det enda. Kanske jag tar mig igenom någon annan bok under 2009, men just nu behöver jag bara en himla massa lätta, chicklit-böcker som kan få mig att tycka om orden igen, som får läsningen att verka enkel. Öken var en bra, läsvärd bok, men ingen jag tror jag kommer läsa igen och ingen ny favorit. Läs om du gillar långsamma, poetiska berättelser med vackra beskrivningar.

Böcker lästa: ~ 120 st

(alla listor är utan inbördes ordning)

Fem bra böcker:

• Neon - Jay McInerney
• Drömfakulteten - Sara Stridsberg
• SOS från mänskligheten - Johanna Nilsson
• Twlilight (serien) - Stephenie Meyer
• Guldkompassen - Philip Pullman

De fem som man skulle kunna ha skippat:

• Jag skulle vilja att någon väntade på mig någonstans - Anna Gavalda
• Ljuset faller - Jay McInerney
• Tärningsspelaren - Luke Rhinehart
• Therese Raquin - Émile Zola
• Gullivers resor - Jonathan Swift

Tre författare som förvånade:

• Stephenie Meyer
• Sara Stridsberg
• Philip Pullman

Tre författare som förfärade:

• Jay McInerney
• Camilla Läckberg
• Paulo Coelho

Sötaste boken:

• Guldkompassen

Bästa boken:

• Drömfakulteten

Bästa författaren:

• Sara Stridsberg

Jag orkar inte vara så ambitiös och lägga upp statistik på var författarna är ifrån, villket språk och sånt.. Detta är vad ni får och nu ska jag börja leva i 2009. :) 

JJ: "Det är obegripligt att det inte finns mer pizzarelaterat våld i vårt samhälle. Tänk dig själv: du är högsta hönset i Zimbabwe, hjärnkirurg eller något liknande, och sedan måste du ta dig till England för att den fascistiska regimen vill spika upp dig i ett träd, och sedan blir du åthutad klockan tre på natten av någon vrålhungrig tonårspundare... Då måste man väl ändå ha laglig rätt att krossa käken på honom?" (JJ om att han var den enda utan universitetsexamen på sitt jobb..)

JJ: "Hur gör folk för att låta bli att svära? Är det alls möjligt? Det finns ju en massa luckor som måste fyllas ut med ett jävla. Det mest beundransvärda människorna i världen måste ju vara nyhetsuppläsarna. Om jag var i deras ställe skulle jag säga: "Och så styrde de jävlarna hela jävla planet in i Twin Towers."

Nick Hornby har skrivit en rak, underhållande roman med allvarlig underton. Det är en härlig bok med bra personskildringar. Han hoppar mellan personerna utan att det blir rörigt och även om det kunde vara lite tydligare med bättre "personligt språk" för varje person så kan man efter ett tag veta vem man läser om utan att se namnet. Den är, trots temat, ganska hoppfull och man sympatiserar med människorna. Jag tyckte den var lite småmysig, att få se in i deras liv och sätta sig in  i deras sätt att tänka och se på saker, för även om alla hade kommit till taket med samma syfte, så hade de knappt någonting alls gemensamt. Det är en bra bok om att se ljuset i tunneln och att man inte är ensam. För det är inte så jävla lätt att ta livet av sig när man blir störd gång på gång.
 
Läs!
Och nu ska jag börja på J.M.G. Le Clézio "Öken"

Mellandagsläsningen går sådär lagom bra.. Just detta året blev det mer nyårsläsning än mellandagsläsning. Avslutade på nyårsafton "Brida" av Paulo Coelho och började på "Fallhöjd" av Nick Hornby. Hittills gillar jag JJ mest, den coola amerikanen som citerar Oscar Wilde och Bob Dylan (självklart). Började även läsa "Jane Austen bookclub" för ett tag sedan men funderar på att se filmen istället, boken verkar ganska intetsägande och språket är inte ordinärt och jag vet inte om den kan ge mig något annat än en snabbkurs i Jane Austen litteratur..

Brida, en ung och vacker irländsk kvinna, uppsöker en mästare för att lära sig magi. Mästaren tvekar, trots att han ser att hon har en gåva, men beslutar sig sedan för att ställa henne inför en rad hinder som ska hjälpa henne att övervinna sin rädsla. Sökandet efter magin leder henne också till häxan Wicca, som börjar undervisa henne i häxornas grundläggande mysterier. Med Wiccas hjälp ger sig Brida ut på en inre resa för att finna sin gåva; hon upptäcker andra liv och reinkarnationer och måste konfronteras med sin längtan, sina farhågor, sin oro.

"-Det är soldaterna, sa Talbo. De vet att de kan dö när som helst, och därför är deras liv alltid en fest."

"Till och med en klocka som står still lyckas visa rätt tid två gånger om dygnet."

"Detta har skogen lärt mig. Att du aldrig kommer vara min, och därför ska jag ha dig för evigt."

Liksom Paulo Coelhos andra böcker innehåller denna massor med visa ord och citat. Språket är inte speciellt, önskade dock att jag kunde läsa på "hans" språk för att se vad jag missar i översättningarna. Tycker dock att han börjar bli lite tjatig med konstant återkommande handling i sina böcker. Lite variation vore på sin plats, även för den bäst säljamde portugisiskspråkiga författaren någonsin... Brida är bra, en sträckläsningsbok, som jag, i alla fall, fick nya synsätt av att läsa. En mysig bok om att gå sin egen väg och lita på sina egna instinkter. Rekommenderas.

Anthea är lycklig, hon har funnit vad hon letat efter. Robin berättar en personifierad version av Ovidius berättelse om myten Iphis, flickan som uppfostrades som pojke för att överleva och sedan blev kär i en annan kvinna. Och det är i stort sett den röda tråden som löper från Ovidius in i Ali Smiths historia om de båda unga kvinnorna som börjar protestera tillsammans mot alla orättvisor och förtryck av kvinnor. På vägen så förvandlas karaktärerna, de ställs inför val och förändringar som kastar om hela tillvaron för dem. Omformulera levnadsvillkor. Kanske att börja leva? Att börja fatta egna beslut?

Flicka möter pojke är en lättläst, till språket sett, historia om att hitta sig själv och sin mening med livet. Handlingen är lätt och jag fastnade och ville läsa ut, läsa klart. Den är sann. Människorna ägs av företag som säljer olika proukter som kanske kommer att förbättra ditt liv. Vatten är ingen mänsklig rättighet, det är ett mänskligt behov - och ja, det är skillnad. Boken kändes aldrig tung, men ibland kändes den lite för mycket som en föreläsning. Karaktärerna utvecklas på vägen och vissa förändras helt. Jag gillade delen med Imogen. Hennes tankar inom paranteser, vuxnare än Anthea och mycket mer "tjej" och lägger mer vikt vid småsaker som vilket märke det är på skorna och träningsbyxorna. Hon är även väldigt osäker på vad folk tycker om henne och hur dem ser på henne, vilket speglas mycket i hennes tankar. Delen när hon är i Los Angeles och går runt på stan är en total vändpunkt för henne, en slags försoning med sig själv. Att komma till rätta.

Jag tycker Ali Smith har lyckats bra med karaktärerna, alla har en egen "röst" och det är olika ordval och tydligt i vem som säger vad. Boken får en att tänka efter lite och reflektera över vilket konsumtionssamhälle vi egentligen lever i och hur vi skulle vilja ha det i stället. Att våga skrika för förändring är en sak som tas upp i boken också. Allt kommer inte på silverfat, någon måste skrika. Som sagt är det en enkel men ganska välskriven och egen bok. Att könsrollerna går in i varandra och flyter är ett fascinerande sätt att skriva på. Det är en väldigt svår bok att skriva något om för jag tror att alla uppfattar den olika beroende på vilka fördomar och tankar man har, dels tror jag även att ålder spelar roll. Enligt mig var boken bra, ingen ny favorit utan bara en bok som fångat mig och fått mig att reflektera över något. Är sugen på att läsa Smiths andra bok "Jag är allt du drömt" som utom 2006.

Flicka möter pojke är en bok som jag kan rekommendera till de flesta som läsa och reflektera-bok. Den är intressant i sin idé och det skulle vara intressant att diskutera den tillsammans med någon annan för att se vad den personen tycker om den.

1. Vilken bok läste du senast?

Nicholas Shakespeare's "Havets Hemligheter"

2. Vilken bok ska du börja på härnäst?

George Macdonald's "Lilith"

3. Är det övervägande manliga eller kvinnliga författare i din bokhylla?

Tror det är en rätt bra blandning..

4. När du läser en bok, räknar du ner hur många sidor som är kvar, eller tänker "nu har jagkommit en fjärdedel", "en tredjedel", "hurra, hälften!" osv?

Inte om den är bra; är den långtråkig kan man sucka och kolla hur mycket som är kvar.

5. Hur väljer du vilka böcker du vill läsa? Ex omslag, tips från vänner, recensioner, topplistor, bloggar osv?

Tips från vänner, recensioner, bloggar osv. Ibland lockar titlar och omslag när man går förbi enbok på bibblan.

6. När blir en bok för lång?

Är boken bra kan den sällan bli för lång, lyckas den behålla intresset utan att bli tråkig så spelar sidantalet ingen roll.

7. Läser du lika gärna på engelska (om det är orginalspråket) som på svenska?

Ja. Jag fördrar originalspråk (som det är svenska eller engelska.)

8. Vilken bok kändedu senast att du var tvungen att försöka övertala ALLA dina vänner att läsa?

Twilight.

9. Kan du lämna en som du tycker är tråkig? Isåfall, när ger du upp?

Jag brukar läsa igenom den och analysera varför den var tråkig. Har gett upp vissa böcker för att man inte kommer in i dem, så då lägger jag ifrån mig dem i början.

10. Vilken genre är överrepresenterad i din bokhylla, och vilken finns inte alls?

Skönlitteratur :p Klassiker och rätt mycket böcker av unga författare. Det är ganska blandat.. Faktiskt. Deckare är utrotningshotade i mina hyllor..

Först böckerna. Och nu filmen. När ska vuxna sluta försöka lägga sig i ungdomslitteratur? När ska vuxna inse att de kanske inte alltid vet vad ungdomar vill läsa? Sen när behöver man en examen i litt.vet för att få säga sin åsikt?  Och varför i helvete låter man inte för- och emot-personer debattera sina åsikter? Nu är det bra eller dåligt, baserat på en persons omdöme. Var är logiken?

Jag är trött. Trött på alla som tror sig veta vad de snackar om som kastar skit på ungdomsböcker. "Jag hittar moralism, sexism och våldsam adjektivsjuka" skriver Lena Kjersén-Edman, litteraturpedagog i DN. Vi är olika, vi gillar olika saker. Twilight läste jag på en kväll, jag var totalt uppslukad av handlingen och av karaktärerna. Jag fick så klara bilder i huvudet och såg det mesta spelas framför mig. På biblioteket hade jag sett böckerna, läst baksidan och lagt de åt sidan, det var först när en klasskompis tyckte att jag skulle läsa dem som jag önskade mig böckerna i julklapp (Twilight och New Moon). Jag började och fastnade. Jag håller faktiskt med till viss del, språket är inte det bästa, handlingen är inte så varierad, men karaktärerna! De gör så mycket, man fastnar för de. Jag håller fullkomligt med Loveina Khans, litteraturvetare och boktoka som skrev " Jag trodde all läsning var bra läsning. Jag trodde särskilt att läsning av böcker som uppslukar en så totalt, som Stephenie Meyers böcker uppslukade mig och många andra, var bra läsning. För har man blivit uppslukad en gång, så vill man bli det igen, och söker vidare efter nästa bok att få drunkna i", i DN som svar till Lena Edman. I dagens samhälle, där läsningen minskar drastiskt bland unga borde väl all läsning vara bra läsning? Unga bloggare, unga boktokor har blivit rasande över hur Twilight har blivit klassad som skräp i pressen, borde de inte också få höras? Varför hörs inte båda sidor, varför får vi inte riktigt tänka eller tycka själva? Är det inte dags att reformera recensionssättet? Borde inte topp- och försäljningslistor tala för sig själva?

Loveina Khans artikel: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=825544

Lena Kjersén-Edmans artikel: http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1353&a=823324

1. Den värsta läsupplevelse du haft?

Edwidge Danticat "En skörd av tårar" är nog en av de värsta. De flesta titlar min mormor har gett mig utan mina råd har varit rätt hemska upplevelser (sorry mormor)

2. Vilken bok har påverkat dig mest hittills?

"Tisdagarna med Morrie" satte sina spår, precis som "Hjärtat jagar allena" också gjorde. Har väldigt lätt för att påverkas av böcker och hade säkert kunnat rabbla en lång lista...

3. Har du läst någon bok som du blivit riktigt skrämd av?

Ja, ett par stycken. Cirka alla Mankells deckare, Johan Ajvide Lindqvists "Låt den rätte komma in". Psykologiska deckare/thrillers sätter sig gärna riktigt långt inne i huvudet på mig och stannar där ett tag.

4. Vad använder du som bokmärke?

Post-it lappar för det mesta, eller andra papper som ligger runt omkring. Bussbiljetter brukar användas då och då. Post-it trillar inte ur, vilket brukar vara rätt lätt hänt om boken bor i min väska...

5. När brukar du läsa? Hemma, på jobbet, på morgonen, på förmiddagen, på kvällen, innan du lägger dig...?

Lite när som, på jobbet brukar det inte finnas så mycket tid, men i skolan brukar jag luta mig över en bok på rasterna. Läser på bussen och oftast innan jag går och lägger mig eller när jag inte har akuta saker att göra.

6. Vad var den första bok du läste?

Mio min Mio eller Bröderna Lejonhjärta tror jag. (Räknar inte med alla bilderböcker man började med...)

7. Vad är bättre, pocket eller inbundet?

Inbundet är snyggt och håller bättre, men pocket är resvänligt och smidigt. Bägge är bra på sina sätt.

8. Vilken bok läser du nu?

Émile Zolas "Therese Raquin"

9. Och vilken sida är du på?

147 av 196.

10. Brukar du lämna "kännetecken" i dina böcker? (klottrar i dom, spiller mat/dryck på dom & andra barbariska åtgärder?)

I mina egna böcker brukar jag sätta post-it lappar på mina favoritställen eller på ställen med bra saker. Mina Shakespeare-pockets innehåller massa noteringar i marginalerna och en del andra böcker har ett ord här eller där. Jag brukar ha med böcker när jag lagar mat eller äter, så vissa har säkert lite mat eller kaffe på sig... Gräs, sand eller regndroppar är inte heller så ovanligt. Kantstötta blir de lätt också då jag råkar lägga de på golvet lite då och då när bokhyllorna svämmar över eller när de råkat ligga i väskan tillsammans med all annan bråte...

11. Påverkar titeln/omslaget dig om du överväger att läsa en bok?

Ja, faktiskt lite. Vet man ingenting om boken så går jag ofta på hur mycket titel eller omslag lockar. Brukar faktiskt inte impulsläsa böcker lika ofta som förr, läser gärna recensioner först nuförtiden... Lathet :)

12. Sidantalet, då?

Betydelselöst.

13. Brukar du bläddra fram till sista sidorna för att få reda på slutet?

Absolut inte! Aldrig! No way! Det borde vara olagligt.

14. Finns det någon bok du läst flera gånger?

Ja, har nog läst hela Twilight-serien ca 10 gånger vid det här laget (något besatt, faktiskt), Johan Bergström går på repris tillsammans med Shakespeare. De flesta böcker som jag äger har jag läst fler än två gånger.

15. Har du råkat ut för någon olycka som böcker varit orsaken till?

Snubblat över diverse föremål när jag har gått och läst samtidigt, dock aldrig slagit mig eller trillat omkull.

16. Brukar du sälja/ge bort dina böcker eller klänger du dig maniskt fast vid dem, även om det är någon bok du inte gillar?

Böcker jag inte gillar försvinner fort ur hyllorna. Jag behåller bara böcker jag gillar och kan tänka mig att läsa igen. Klänger maniskt fast vid rätt många, faktiskt...

17. Tar du med dig boken du läser på toa?

Nej.

18. Just det, läser du i badrummet?

När jag badar brukar jag läsa samtidigt...

19. Har du något boksystem? Skriver du upp vad du läser/ska läsa/ska köpa/köpt för böcker? Skriver du kanske till och med läsdagbok?

Jag har en lista över vilka böcker jag har läst, vilka jag vill läsa (typ kom-ihåg-lista) samt över böcker jag äger. Är rätt bra med tanke på att tre fjärdedelar av mina böcker ligger nerpackade. Bra för folk som vill köpa böcker till mig att veta vilka böcker jag läst (eller vill läsa). Har knappt koll på vilka böcker jag har nerpackade, vet bara vilka jag har framme... Men så är jag ju lite manisk när det gäller samlandet av dem :)

.Har ett boksystem när det kommer till mina bokhyllor; att alla böcker som är skrivna av samma författare bor grannar och sedan är det mycket personliga preferenser. Det är nästan bara jag som hittar i mina hyllor...

Frågorna kommer ifrån http://www.bokhora.se/blog/salong/webbtips/2008/11/fler-bokenkater-at-folket/

Har läst boken Pojken som botade sömnen av Johanna Nilsson under kursen Litterär gestaltning. Vi skulle läsa en deckare, redovisa en recension och skriva en egen "kortroman" (hur mycket vi ville, men åtminstone första och sista kapitlet). Jag valde denna boken för att den matchade så bra med min mindmap över min egen bok som handlar om syskonen Ari och Syrsa. (Och för att Johanna Nilsson är en superbra författare....)

Tvillingarna Bella och Jonathan har ett speciellt band mellan sig; ibland drömmer de samma saker, ofta vet de hur den andre mår och de pratar med varandra utan att uttala ett endaste ord. En dag när Jonathan sitter och äter vid bordet hemma i villan känner han en smäll och hur det gör ont i huvudet. Bella har blivit påkörd av en bil. Föraren körde väldigt vingligt och smet ifrån platsen. Vi får följa Jonathan efter olyckan. Bella hamnar i koma och kan inte vakna - läkarna vet inte riktigt varför och kan inte heller säga när eller ens om hon kommer att vakna.

Om nätterna kan inte Jonathan sova, utan han klär på sig och cyklar ut i natten. Ibland till en gammal skrot, där han och Bella brukad hänga ibland efter skolan. Där möter han tjuven Måns som letar efter sin flickvän Mirijam som försvann efter ett bråk. Tillsammans letar de efter Mirijam och mannen med den rostiga bilen som körde på Bella.

Boken speglar Jonathan sinnesstämning förvånansvärt bra; enkelt språk och barnsligt hopp. "Om fem knoppar har växt upp, en för varje bokstav i BELLA, så kommer hon att vakna", sådana småsaker letar Jonathan efter, som han kan hoppas på ska väcka Bella. Sedan kommer han på att om han hittar mannen som körde på Bella så kommer allt bli bra, då kommer Bella att vakna. Allt detta hopp, det är fascinerande. Efter Bella somnade är Jonathan den som håller ihop familjen; en mamma som gråter och blir håglös, en pappa som äter choklad hela tiden och pillar med sina frimärken. Jonathan lagar mat och förlorar inte hoppet då hans föräldrar nästintill gör det.

"Pojken som botade sömnen" är Johannas tredje ungdomsbok och utkom 2005. Språket är enkelt och vi får oss en bra bild av karaktärerna. Polisen som kör fast i utredningen på grund av brist i bevisning och Jonathan som vill lösa, vill bli den som lägger alla pusselbitar på plats. Han börjar leta efter en blå bil med rost kring registreringsskylten och trots motgångar ger han inte upp. Han ger inte heller upp när Måns ligger i en soffa och säger att han ska ligga där tills han dör för att ingen kommer någonsin att hitta Mirijam. Jonathan ger inte upp, nyfiken letar han överallt efter saker som kan komma att betyda något. Trots bokens "mörka" sida så skildras Jonathans kamp med humor och värme. Om en tolvårings kamp mot saker som ingen vill ska hända men som ändå händer. Jag tror detta är en bok som alla kan läsa och få ut något av.

Sluta aldrig att hoppas.

av Ernest Hemingway (1952)

Santiago är en gammal man som fiskar ensam i sin båt utanför Kubas kust. I åttiofyra dagar har han varit ute till havs utan att få fisk. Men på den åttiofemte dagen får han napp. En svärdfisk som är lika stor som båten hugger på kroken. I mer än ett dygn, fram till det ödesdigra slutet, kämpar han ensam mot ett djur som är många gånger större och starkare än han själv.

Genre: Klassiker

Orginalspråk: Engelska

Den gamle och havet var Hemingways sista novell, (han tilldelades Pulitzerpriset för den). Det är en av de starkaste berättelser som jag någonsin läst. Historien har ofta tolkats som en allegori över den enskilde människans oövervinnerliga kraft att stå emot de makter som hotar henne. Jag väljer att inte tolka berättelsen alls utan bara se den som en berättelse om en fiskares kamp mot havet. Språket är fulländat, oerhört vackert och lättläst. Det är lätt att förstå varför Hemingway åtnjuter sådan respekt. I denna korta novell har han skapat stor litteratur. Tyvärr tror jag denna boken är missförstådd och grovt underskattad i dagens samhälle, Hemingways teknik att skriva innebär att man får tolka mycket själv. En bok som de flest borde läsa och reflektera över.

Hemingway fick nobelpriset 1954, för bland annat Den gamle och havet. Den andra juli 1961 valde han att avsluta sitt liv efter en tid av depression och alkoholmissbruk; han sköt sig i sin jaktstuga.

Andra böcker av Hemingway:

Isbergstekniken eller Teorin om utelämnandet beskrevs på följande vis:

Om en författare känner till tillräckligt om det han skriver, då kan han utelämna delar av detta och då vet han att läsaren, om författaren är ärlig och sann i sin historia, kommer att känna och uppleva det utelämnade som om författaren ändå hade skrivit om det. För trögheten av ett isbergs rörelse består endast till en åttondel av det som är synligt. Men om författaren inte känner till tillräckligt om det han skriver och utelämnar delar av detta då gör han bara tomma hål i sin berättelse.