av Ernest Hemingway (1952)

Santiago är en gammal man som fiskar ensam i sin båt utanför Kubas kust. I åttiofyra dagar har han varit ute till havs utan att få fisk. Men på den åttiofemte dagen får han napp. En svärdfisk som är lika stor som båten hugger på kroken. I mer än ett dygn, fram till det ödesdigra slutet, kämpar han ensam mot ett djur som är många gånger större och starkare än han själv.

Genre: Klassiker

Orginalspråk: Engelska

Den gamle och havet var Hemingways sista novell, (han tilldelades Pulitzerpriset för den). Det är en av de starkaste berättelser som jag någonsin läst. Historien har ofta tolkats som en allegori över den enskilde människans oövervinnerliga kraft att stå emot de makter som hotar henne. Jag väljer att inte tolka berättelsen alls utan bara se den som en berättelse om en fiskares kamp mot havet. Språket är fulländat, oerhört vackert och lättläst. Det är lätt att förstå varför Hemingway åtnjuter sådan respekt. I denna korta novell har han skapat stor litteratur. Tyvärr tror jag denna boken är missförstådd och grovt underskattad i dagens samhälle, Hemingways teknik att skriva innebär att man får tolka mycket själv. En bok som de flest borde läsa och reflektera över.

Hemingway fick nobelpriset 1954, för bland annat Den gamle och havet. Den andra juli 1961 valde han att avsluta sitt liv efter en tid av depression och alkoholmissbruk; han sköt sig i sin jaktstuga.

Andra böcker av Hemingway:

Isbergstekniken eller Teorin om utelämnandet beskrevs på följande vis:

Om en författare känner till tillräckligt om det han skriver, då kan han utelämna delar av detta och då vet han att läsaren, om författaren är ärlig och sann i sin historia, kommer att känna och uppleva det utelämnade som om författaren ändå hade skrivit om det. För trögheten av ett isbergs rörelse består endast till en åttondel av det som är synligt. Men om författaren inte känner till tillräckligt om det han skriver och utelämnar delar av detta då gör han bara tomma hål i sin berättelse.