En mördare som iscensätter dramernas grymma mord - med äkta blod

En jakt på litteraturens dyraste guld och en flykt för livet...

 "Vad ont en människa gör, det överlever, det goda blir begravet när hon dör"  William Shakespeare

Strax innan premiären av London Globe Theaters uppsättning av Hamlet får Kate Stanley, regissör och Shakespeareforskare, oväntat besök. Det är hennes excentriska gamla lärare, Rosalind Howard, som har sökt upp henne för att ge henne en liten ask och för att berätta om en sensationell upptäckt hon gjort. Men innan Kate får veta vad det är brinner The Globe ner till grunden och i askan hittas Roz död - mördad på exakt samma besynnerliga vis som Hamlets far mördas på i dramat. I asken hittar Kate den första biten i ett Shakespearsk pussel, en ledtråd som leder henne ut på en livsfarlig skattjakt. Från London till Harvard till den amerikanska västern - i rasande tempo för att undfly en mördare - deschiffrerar hon en allt mer lockande räcka av ledtrådar, gömda i Shakespeares egna ord, som kan avslöja en av världslitteraturens största hemligheter.


Jag är nyfiken på om "Shakespeares hemligheter" har några likheter med "Da Vinci koden" (ja, jag ska läsa den senare). Det är faktiskt en deckare, vilket jag i vanliga fall inte läser, tur att man kan göra undantag. De ständiga Shakespeare anspelningarna gjorde att jag stannade kvar. Det är en bra, välskriven bok som ibland tenderar till att bli lite väl full av fakta, jag blev lite väl trött i huvudet av alla årtal, personer och allmän fakta; dock är mina Shakespeare kunskaper uppdaterade. Det är en spännande storyline som har oväntade vändningar och jag gillar personerna i den. Man blir lite nyfiken på vem Shakespeare var, boken tar upp lite av alla spekulationer som finns, och de förlorade pjäserna. Pjäser som man vet sattes upp, men aldrig har setts till. Jag gillar att boken befinner sig så mycket mellan fiktion och verklighet, att författaren har gjort all nödvändig research, även om en del hade kunnat strykas för att underlätta för läsaren. Jag är lite osäker över helhetsintrycket då det ibland blir lite för enkelt, lite för... orealistiskt. Lite av en sträckläsningsbok, som borde läsas.



Övrigt:
Jag skriver igen, lägger till småsaker i romanen, lyssnar på radio-pop på Spotify, chattar med vänner på msn.
Läser för tillfället "Myggor och tigrar" av Maja Lundgren, har ev. en pålle att ta hand om lite då och då, jag & Icka vill fortfarande döda varandra lite då och då, och gnäller som ett gift par efter ~5 minuter ihop. Jag saknar min ponny, min klippa, jag saknar så mycket människor & Icka tycker att jag ska skriva ljusa inlägg som hon förstår. Typ Puh hittar sin honung-saker. Jag har en satans huvudvärk eftersom det jämt verkar åska i den här staden. Och jag längtar bort.
Längtar bort.