Eftersom tanken någonstans var att jag skulle lämna uppdateringar ang. vilka böcker jag faktiskt läser känns det som om jag kanske ska göra ngt med det ;p Detta har jag läst på sistone:


Henry är en stilig, bohemisk bibliotekarie som älskar punkmusik. Clare är konstnär med en passion för storslagna pappersskulpturer och thaimat.

De möts för första gången när Clare är 6 år och Henry är 36 och gifter sig när Clare är 22 år och Henry 30. Det låter otroligt, men är sant. Henry lider nämligen av en genetisk åkomma som får honom att ofrivilligt resa i tiden. Plötsligt ställer hans genetiska klocka om sig och han kastas framåt eller bakåt i tiden. Och Clare kan inget annat än att vänta på hans återkomst.

Henrys tidsresor är en hemlighet som svetsar samman de älskande trots alla smärtsamma avsked. Kampen mot Henrys sjukdom blir en kamp för att hålla fast tiden, livet självt. Tidsresenärens hustru formar sig till en berättelse om ögonblickets skönhet såväl som dess skörhet. Det är en historia om separation och saknad, men också om en närvaro så stark att den spränger alla gränser.

Jag gillade verkligen tidresenärens hustru, den känns verklighetstrogen och man får verkligen en inblick i Clares och Henrys liv. Författaren skildrar bägge sidor på ett briljant sätt och boken behåller intresset uppe sida för sida. Dock får man vara uppmärksam på datumen och åldrarna, och ibland blir det lite smått förvirrande, speciellt i början. En favorit som rekommenderas varmt :)

Teena Maguire borde aldrig tagit den där genvägen hem efter 4 juli-festen. Inte efter midnatt. Inte genom parken. Inte så som hon var klädd: linne, avklippta jeans, högklackade sandaler - som om hon bad om det. Inte tillsammans med sin 12-åriga dotter Bethie. Inte medan pojkgängen i grannskapet var ute och härjade.

Hon blir offer för en brutal gruppvåldtäkt, och nu kan hon bara beklaga att hon överlevde. Bethie, som blir vittne till övergreppet, lever i ständig skräck. Hon har identifierat pojkarna, de har ställts inför rätta, men med hjälp av en driven advokat har de släppts mot borgen.

Det finns dock en man i närheten som brinner för rättvisa, en man som vet vad kärlek är.

Egentligen vet jag inte om jag tycker om den eller inte, det är en bok som är stark, som påverkar och berör, men den är ganska tunn, jag hade velat ha mer - veta mer om livet efter. Å andra sidan får det ju också effekt av att sluta lite mitt i, då man själv kan få ana sig till hur det slutar. Men jag tror jag ville haft det lite mer utvecklat, även om den var bra och välskriven. Men jag vet inte riktigt vad den lämnar, jag tänkte "fy fan" och förfärades över lagar och domar, men inget mer. Och jag gillar böcker som man bär med sig. En bra bok, men inte tillräckligt.


Just nu läses: "Namedropper" av Emma Forrest, "Myggor och tigrar" av Maja Lundgren, "Förbindelser" av Åsa Ericsdotter. Snart klar med "Namedropper".  Och i morgon är det bokloppis!