I Dream Boy möter vi Nathan, vars familj flyttar runt och har precis flyttat till Poke's road. Nathan blir nyfiken på grannpojken Roy, som är två år äldre och som kör skolbussen. Steg för steg får vi följa hur Nathan och Roy blir vänner och till slut utvecklar en sexuell relation, utforskar känslorna och kärleken mellan dem. Samtidigt så får vi följa hur Nathans familj har det med en drickande och kontrollerande far och en mamma som blundar för saker som sker. Roy och Nathan flyr bort från husen, bort från människorna till skogen och en gammal kyrkogård där de kan vara för sig själva.

Dream Boy är poetisk och långsam, men handlingen går ändå framåt. Ibland blir det "luckor" i tiden - man vet aldrig riktigt hur mycket tid som förflutit. Samtidigt så står inte handlingen stilla utan hela tiden händer saker. Det är mycket miljö - mycket skildringar och språk

"The grass, heavy with morning dew, whispers to his feet as he crosses the yard."

Det är något med språket som jag inte kan sätta fingret på, kanske för att det inte är mitt språk, kanske är det något annat. Jag gillade verkligen Dream Boy, boken bara flyter på; det finns inga naturliga pauser, inga direkta onödiga stycken. Allt känns verklighetstroget, all tvekan, kärleken, dialogerna. En väldigt välskriven och väl disponerad text med mycket känslor. Det var, trots en del händelser, en ganska mysig bok att läsa trots att det inträffar en del hemska saker så är just relationen mellan Roy och Nathan välskriven och lätt att tycka om. Jim Grimsley är en författare jag kommer att läsa igen - om hans andra böcker är i samma språkliga stil som just "Dream Boy".

Saknar jag något då? Jag saknar nog ett bättre skrivet slut - Jim tappade mig lite på slutet med "drömlika" händelser och man vet ibland inte om det är fiktion eller verklighet. Hade kanske behövt beskriva slutet med mer konkreta ord för att läsaren ska veta var man befinner sig.

Psst! Boken har även filmatiserats med samma namn.