Smithson "Smithy" Ide cyklar på sin Raleigh. Det var säkert tjugo år sedan sist. Mycket har hänt sedan dess. Smithy är en riktig "loser";  medelålders, kedjerökande och halvt alkoholiserad. Han har inga riktiga vänner och arbetet vid leksaksfabrikens löpande band är minst sagt monotont. Så plötsligt omkommer Smithys föräldrar i en bilolycka. I samma veva får han också besked om att hans älskade, men psykiskt instabila storasyster Bethany ligger död på ett bårhus på andra sidan USA. Bethany som i sin ungdom gjorde sig känd på bygden genom sin förkärlek att klä av sig naken och sedan stå blickstilla i olika poser, ibland i flera dagar. Smithy är ensam kvar när han grenslar sin gamla pojkcykel i Rhode Island i Maine i nordöstra USA för att hämta hem sin systers kvarlevor. Det blir en resa över hela den amerikanska kontinenten men också en resa i Smithys inre. Han minns sin uppväxt och vågar, kanske för första gången i sitt liv, känna både glädje och sorg över allt han varit med om och allt han försakat. Han upptäcker sig själv, livet och kärleken. Han möter människor den ena galnare eller tokigare än den andra. Att färdas med Smithy Ide är en mycket annorlunda resa. Jag minns att jag sprang är en som en roadmovie när den är som bäst.

En annorlunda bok som fick ialla fall mig att tänka mycket på hur jag ser på människor, mina fördomar vid första ögonblicket, till exempel hamnar Smithy vid ett tillfälle nere i ett dike med sin cykel i närheten av där ett par barn spelar fotboll och nästan alla tar för givet att han är en hemlös luffare. Smityhs klumpighet sätter honom hela tiden lite i klistret, jag ser honom som en liten pojke i en mans kropp, men det reder sig hela tiden till det bästa. Jag gillar "Jag minns att jag sprang" även om det blir lite för mycket ibland. Jag kan se lite lite liite (döda mig inte) drag från Voltaire's "Candide" - just när det gäller huvudpersonen, att han är godtrogen och tappar inte modet trots allt som händer honom. Jag vet inte varför, men just den liknelsen kom till mig under läsandet och jag är kanske helt ute och cyklar. En mysig och lite annorlunda bok.