Lugnet efter stormen. Har varit klantig de två senaste dagarna; igår så drog jag till foten igen på den ojämna snön & idag kan jag knappt komma upp ur sängen på grund av ryggen :s. Borde försöka plugga lite idag, är dock fortfarande sliten sedan fredags, men deadlines kommer bara närmare.. Blir nog mest ligga i sängen idag på grund av ryggen :| Ska nog faktiskt lägga mig & kolla på någon film, nu när jag tänker på det..

Tung dag i dag; vaknade av mobilen kl 9, syrran ringde och sa att farmor hade somnat in på morgonen, att "alla" skulle dit nu på morgonen. Fick släpa mig upp & gå ut med hunden, grät nog hela promenaden. Annie & mamma hade handlat frukost och plockade upp mig, körde till lägenheten. Hon låg kvar i sängen, precis som om hon bara sov.

Så mycket tårar. Så tungt hjärta. Grät som ett barn i fasters famn. Stannade till halv fem, det planerades, pratades minnen, åts lunch och lite allt möjligt, blandat tårar & skratt. Nu efteråt känns det, under omständigheterna, bra. Jag är helt slut & matt. Som en urvriden trasa. Komponerade en dikt till annonsen i tidningen, någonting jag haft i huvudet en längre tid kom ner på papper, första dikten för året.

& jag önskar tusen miljader gånger att hon & farfar ser ner på mig. Att de är tillsammans.

Tänkte bara predika lite om en bok som jag tycker himlans mycket om. Boken, Tillsammans är man mindre ensam är skriven av Anna Gavalda och tar sin plats i Frankrike där huvudpersonen, Camille, lever i ett litet vindsrum i ett hus. I det huset bor även Philibert, i en våning som han tillfälligt får utnyttja på grund av arvstvist; han vet att det kan komma brev från advokater när som helst som säger att han måste flytta inom en vecka. I den stora våningen bor även Philiberts inneboende Franck. Franck är kock; nätternas och kvällarnas folk, han drar ofta hem tjejer och hälsar då & då på hans gamla mormor Paulette på ålderdomshemmet. Camille & Philibert möts i porten några gånger, och en kall vinterkväll när hon ligger sjuk kommer han och tar ner henne till sin varma våning, det slutar med att hon flyttar in. Franck blir lite störd av hennes närvaro och deras småfighter hör till vardagen. Camille jobbar som städerska, men är väldigt duktig på att teckna - vilket hon försöker göra så mycket som möjligt.

Gavalda har skrivit en oerhört varm bok, om vänskap och vägen till vänskap. Om kärlek. Mänsklighet. Man förundras, rycks med. Jag läste den under en dag förra sommaren, kunde inte lägga den ifrån mig - känslor, språk, allt var perfekt.  Låg ute i trädgården under äppelträden & bara läste, underbart :)

Boken har även filmatiserats med samma namn, som Camille ser vi Audrey Tautou och Guillaume Canet spelar Franck. Både bok & film rekommenderas! Filmen blev faktiskt bra & de flesta scener som jag ville ha med från boken fanns med :) Övriga böcker från Gavalda är faktisk också helt okej, även om denna enligt mig är klart överlägsen..

Mina händer är torra, hittar silvertrådar i hela min tillvaro efter den sagogråsilveriga tröjan. Läser Valerie Solanas SCUM Manifest (Society for Cutting Up Men), fascinerande. Ägnar för mycket vettig tid åt att tänka; ligger på den röda, gräsmatteliknande mattan och ser upp mot taket; ser sprickorna, oändligheten, stjärnorna. Kan citera Cummings, Shakespeare, Hemingway & Dylan - men var är mina egna ord?

Jag äter frukost & katten slår kullerbyttor i soffan - jagar solstrålarna som skjuts in genom fönstret - önskar mig bort. Utanför fönstret är det gnistrande kristllklar solvinterdag.

Skissat på en ny design, men orkar inte riktigt.. <lat>.


Har även handlat en ny telefon som ser ut som den ovan, jag ska försöka få den att överleva ett tag i alla fall :p just nu ligger den & sover i en babysocka.. Ska se om pappa kan hjälpa mig att ansluta den till datorn - det gick mindre bra när jag försökte. Suck.

Ingen aptit, äter nästan ingenting & hungern når mig aldrig. Övriga familjen åker till farmor, men jag vill inte minnas henne som hon är nu - sjuk och mager. Jag har minnen från julen, redan då så liten, mager, skör. Igår kväll, syster yster med tårar i ögonen; "vill inte att farmor ska dö". Vad svarar man på sånt? Tårar i ögonen, jag svarar att farfar får sällskap bland stjärnorna, att hon har kämpat länge nog. Kan inte riktigt hantera döende människor, hantera sorgen. Barndomsminnen; klister och filt och tusenfotingen Göran och alla teckningar, all kärlek och allt skrik. Var för liten för att förstå något när farfar dog; men minns honom. Tror det är därför jag hatar sjukhus - för att jag kopplar det med honom. De brukade tydligen ta ut de slangar som gick när jag skulle besöka honom, jag var rädd för slangarna, trodde de skadade honom. Han dog när jag var två - jag brukade få sitta och pilla på alla knappar i sterion - även om det tog veckor för dem att återställa det. Minns saker om honom som inte ens mamma eller pappa gör, vet inte om jag i ren saknad har hittat på dem eller om det verkligen har hänt. Om jag verkligen minns honom, älskade farfar. 

"Lou Bertignac är 13 år, minst, yngst och bäst i klassen. Trots ett IQ på 160 kan hon inte knyta skorna ordentligt. Hon har huvudet fullt av frågor. Med vidöppna ögon studerar hon människor, samlar på ord och ägnar sig åt alla möjliga experiment i hemmet (t.ex. mäta längden på toapappret i toalettrullarna) och slukar uppslagsverk.

Hon är enda barnet i en familj, med en deprimerad mamma och en vanmäktig pappa med glad fasad. I en mörk våning med fördragna gardiner tänker hon ut olika teorier för att tämja världen. Hon är hemligt kär i Lucas, som är längst, äldst, sämst men coolast i klassen.

När hon förbereder ett föredrag som hon tvingas hålla inför klassen, väljer hon på måfå att prata om uteliggare. På Gare d’Austerlitz träffar hon No, en artonårig, hemlös tjej. No med sitt trötta ansikte, sina smutsiga kläder, sin tystnad. Hon lever ett kärlekslöst liv, upprorisk och skygg. No låter sig intervjuas inför föredraget, men det går längre än så: de blir vänner och vänskapen vänder upp och ner på Lous tillvaro."

No och jag är en väldigt varm bok, som tar upp en annorlunda vänskap. Den är skriven på ett bra sätt som får fram känslorna och även om den pyttelite påminner om Send it forward (Skicka vidare), så är den ganska egen i handlingen. Just temat unga uteliggare har ialla fall inte jag stött på särskilt ofta. Beskrivningarna är toppen och språket är enkelt men ändå lite speciellt - det är ganska mycket detaljer och förklaringar. Kärleken, de blyga känslorna mellan Lou och Lucas är söta och bra skildrade. Även om jag ibland ifrågasätter om "det verkligen skulle kunna hända" så är det en otroligt bra bok som tar upp ett "glömt" ämne.

"Om man lägger ner lite tid på det upptäcker man att grammatiken avslöjar sådant som döljs i historien, skyler över oordning och förfall, skapar förbindelser och för motsatser närmare varandra - grammatiken är en fantastisk möjlighet att organisera världen så att den blir som man vill ha den."  sidan 135 - 136.

En bok som varmt rekommenderas :)

Tappat fotfästet, tappat gnistan, engagemanget. Lyssnar på musik jag förkastat, gjord för människospillror jag föraktat. Snälla, säg att det finns en paus-knapp. Snälla säg att livet är mer än jakten på något obestämt. Var är alla filosofer & poeter när jag behöver dem - vart försvann alla människor?

Glömmer alla ord; alla noveller - allting.

Ta dig i akt för önskningar.
Önskningar kan vara farliga...

 "Jenna är sexton år och ensam som fan. Hon står vid randen av en vild fors på Island och önskar hett ett annat liv. Med på resan finns fantasyförfattare från hela världen. Och Jari, föremål för Jennas längtan. Sen är det Hilmar, rockmusiker och asapräst med serieaffären i Reykjavik. Hilmar vill skicka Jenna till Amsterdam. Varför? Till Hilmars serieaffär kommer också Belinda, svensk serietecknare som är precis som Jenna skulle vilja vara. Hon letar efter ett hemligt nummer av Book of Magic.

När Jenna återvänder till Stockholm börjar saker hända. Det är som en annan vilja än hennes egen styr när hon köper en Interrailbiljett och rymmer. På tåget dyker Belinda upp. Färden går till Amsterdam, och vidare genom Europa på jakt efter Book of Magic och en hemlighet. Men kan Jenna lita på Belinda? Och är det inte någon som förföljer dem?

Historien får sin upplösning i den moriske emirens trädgård i södra Spanien. Och kanske är det sant att önskningar är farliga. Men de kan också förändra ens liv."

En rafflande ungdomsbok som behåller läsaren igenom, jag gillade all aktivitet, alla händelser och kopplingar - även om realismen inte alltid höll. Bra ungdomsbok, önskade dock kanske lite mer detaljer - även om språket var bra och miljöerna färgsprakande. Även om boken är orealistisk på många ställen så känns den ändå trovärdig. Språket - smått poetiskt och ibland lite barnsligt, även om kombinationen är magisk - men för det mesta vardagligt men med bra formuleringar.

"Molly MacDuff fäller upp sin paraply. Ur det regnar drömmar, och löv, gula, röda, gröna. Historien drar ihop sig, vänder. Nu vänder den." sidan 169

Rekommenderas, för högstadieåldern :) Trevlig bok & lässtund.

Läste precis magic.circle.com - kanske gick lite snabbt, vet inte om jag missade samband. Missade något. Tuggar i mig ungdomsböcker - svacka igen. Det är sent & katten vet inte var han ska lägga sig - borde sova. Värk värk värk. Försöker låta bli värktabletterna, försöker ignorera det värsta.. En ny dag i morgon, slänger även ut mina tankar om boken här då.. På återseende..

Tydligen är det nere på timmar alt. dagar för farmor nu. Stefan var där igår och då var hon knappt kontaktbar. Pappa är hos henne nu, får se vad han säger om läget när han kommer hem. Det verkar som älskade farfar snart får sällskap bland stjärnorna. 

Somna in, lilla farmor, du har kämpat länge nog nu.

The summer when the fires never stoped burning, the summer when thousands of hearts were burning. I remember everything - do you? I live without any regrets - can you say the same thing? And I used to say "to live, to love & to let go" when we were clinking bottles, you laughed and said that time was the only one that could solve our mess. Time didnt. You did.

"When you touch my face
When you call my name
I'm burned with desire
But you left me in the rain

For every sleepless night
Forever in your arms
For every hour spent
Lost in the revery

You broke your promises
No shame and no regrets
You burned the bridges too
An endless mystery"

Två månader innan studenter så sker något oväntat på Lisens skola, en tragedi; en kille tar livet av sig. Hoppar från parkeringshuset. Trots att Lisen inte direkt känner honom, så börjar hon skriva "brev" till honom. För att han är den enda som kan förstå.  I breven skriver hon om sånt som hon inte kan prata med någon annan om, rädslan, blygheten och känslor. Om Ivan med de varma, bruna ögonen & sms-svaren som hon aldrig skickar. Att ibland livet kan vara läskigare än döden.


Jag känner igen ganska mycket i Ingrid Olssons bok - rädslan för vad som kommer efter studenten osv. Även om det är en ganska mörk bok så stannar den inte kvar i mina tankar särskilt länge efteråt. Språket är enkelt med korta, enkla meningar och mycket känslor.

"Det blir inget eko i snö. Ljuden fastnar och följer med flingorna till marken." sid. 42
"Varför är det aldrig nån som frågar varför man inte gör det? Varför man väljer att inte ta sitt liv?" sid 85
"Tårar är meningslösa. De kan inte ta tillbaka nån man saknar. Kan inte tömma en på allt det konstiga." sid. 104
"En antilop kan aldrig vinna över ett lejon." sid. 76

Det största dilemmat för mig är att boken utpselar sig på gymnasiet, men det känns mer högstadie-likt. Osäkerheten, killarna, handlingen - den är lite för barnslig enligt mig för vad som är typiskt för gymnasiet. Boken är alltså brev som Lisen skriver till denna killen & är datummärkta. Dag för dag får vi följa Lisens kamp med att förhålla sig till livet. Det är en smärtsam, bra skildring som dock har sina brister. Jag hade velat komma närmare huvudpersonen och kanske haft en mer utvecklad handling, även om det var en bra bok. Rekommenderas till högstadie-barn.

Läst ut en bok, Känslan av att hoppa av Ingrid Olsson. Plågsam identifikationsfaktor - skriver mer om det senare. Pappa & Jens ska ev. i väg och simma senare. Borde följa med, saknar känslan av att glida fram i vattnet. Bra träning för knät dessutom. Men vi får se, knut i magen som vanligt. Funderar på att påbörja läsningen av No och jag - men borde göra en massa andra saker.

Trött, trycker i mig vitaminer mineraler tillskott. Skaffar självbehärskning; undviker att sova - trött på surrealismen i drömmarna, så rädd att tappa greppet om verkligheten. Går till stan, kommer hem med tre ungdomsböcker utan ren fiktion. Verklighetsförankrade. Bär ett ankare runt halsen för att försöka hålla fast mig själv i verkligheten, begraver mig i böcker fast jag inte har tid att läsa - mycket starka kvinnor men dock väldigt mycket psykisk sjukdom - försöker dra paralleller - se likheter, skillnader. Tar med mig mobilen & armbandsklockan som jag fick i studentpresent överallt - tiden är det enda som jag har ett fast grepp om, som har ett fast grepp om mig. Det enda jag kan kontrollera är hur mycket klockan är. Hur mycket tid som går. Nio minuter och femtiosex sekunders bussfärd. Borde borde borde.

Betalar räkningar, inser hur lätt det är att förlora fotfästet, hur lätt det är att falla åt fel håll. Utfärdar köpstopp tills jag får min lön, om jag får min lön. Undantag: studielitteraturen som kostar en smärre förmögenhet & som självfallet inte finns på biblioteket.

När jag ändå var lite insnöad på musik.. Fick höra historien om Marvin Gaye, mannen som sjöng bland annat Sexual Healing.. Har inte alls kollat faktan, men ganska tragisk story om den är sann; så läs med reservation & rätta mig gärna, detta är bara vad en vän berättade för mig och jag vill gärna tro att han har koll på musik ;o

Marvin Gaye blev under sin uppväxt utnyttjad av sin far, han missbrukade under en tid droger & porr & gifte sig tre gånger. Han kämpade under större delen av sitt liv med att komma över sin uppväxt och musiken var till stor hjälp för honom. Dock så gick karriären i kras under ett tag, och hans dåvarande fru, Anna, begärde skilsmässa. Domaren bestämde under förhandlingarna att en del av royalties från hans kommande skiva skulle gå till henne. Han gjorde då albumet Here, My Dear (1978), som var en hyllning till deras förhållande, med bland annat låtar som Anna's song och When Did You Stop Loving Me, When Did I Stop Loving You. Enligt ryktena hatade Anna skivan och tyckte att det var för intimt för att hela världen skulle höra om deras relation. Hon stämde honom nästan.

 Efter albumet gick Marvin ner sig djupare i missbruket & kände sig inte inspirerad till att göra musik. Under en intervju  så fick han dock med hjälp av journalisten idéen till låten Sexual Healing, som senare skulle toppa listorna. Han lyckades vända katastrof till succé. Låten släpptes 1982 och efter en turne -83 drog sig Marvin tillbaka, flyttade till sina föräldrars hus och gick in i en djup depression.

Han dog dagen före hans födelsedag, endast 44 år gammal (1984). Efter ett bråk hemma hos sina föräldrar sköt hans pappa honom.

Hans kanske mest kända låt; Sexual Healing.

Jag & mamma var mest förvånade över hur få namn vi kände igen under galan.. Timo var programledare & jag minns när alla poppare lyssnade på honom, Håkan & Kent. De flesta försök till skämt misslyckades dock & jag ifrågasatte hur skum musik svenska artister sysslar med. Kent vann något pris - kan det ha varit bästa grupp? Jag halvsov genom programmet - tyckte att de kunde haft bättre artister, musiken var ganska enformig på många ställen.

Lasse fick däremot ta emot två priser; årets artist & guldmicken. Även om jag nästan totalsågade hans nya cd (sorry, men jag råkar älska hans mer mellow album. Kanske en liten grov jämförelse, men jag sa till mamma att det är lite som när Dylan gick över till elgitarr, but you get the picture, right? ;o) Även om hans texter fortfarande är fenomenala så hamnar de inte i fokus eftersom allt bakgrundsljud stjäl uppmärksamheten. Lasse + akustisk gitarr = kärlek.

Låten Gå på vatten ur albumet Daugava:



En helt annan artist, som jag totalt glömt bort & inte kom på förrän vi pratade Lasse var Christian Kjellvander, såg honom som förband till Lasse två gånger sommaren.. 2007? (Halmstad & Varberg) (året då Håkan var med & sjöng en sista låt med Lasse, i Varberg - & blev presenterad som "liftaren i sjömanskostym", de hade varit i Göteborg dagen innan).. Gud vad jag skrek & sjöng den konserten... Sjukt duktig kille i alla fall! Favoriten Drag the dirt in:

Tidpanik. Brukar blogga under ett par timmar, skriva på ett inlägg lång tid innan.. Det är fjorton minuter till P3 Guldgala eller något börjar. Skriva vettiga saker på en kvart, aj fan.

Som jag skrev tidigare ägnade jag morgonen åt att sura i soffan framför filmen The timetravelers' wife, som baseras på boken med samma titel, skriven av Audrey Niffenegger. Boken är sjukt bra & fängslande & de hade faktiskt lyckats över förväntningarna med filmen, är ju som ni kanske vet lite kräsen när det gäller böcker som blir film.. Skrev om filmen här för ett tag sedan. Ron Livingston från bland annat serien StandOff spelar Gomez, & jag saknar den serien! Om gisslanförhandlare och deras relation. Ron & Rosemarie DeWitt spelar huvudrollerna - och gifte sig till och med efter serien, om man ska lita på IMDb ;) Skulle vilja ha den serien på DVD (blink, tips, blink). Tycker att det går lite med bra serier på TVn för tillfället, mycket skumma, deckar-serier..

Nu; kolla på svt1... Återkommer om Lasse eller någon annan vinner något bra ;)

Sitter & gör research för hur jag gör när jag ska byta namn 'på riktigt'. Undrar hur jobbigt det kommer bli med telefonabonnemanget, betygen osv.. Antar att det kanske inte spelar någon roll. Att jag har bestämt mig. Jag har bestämt mig för något.. Skatteverkets hemsida är jobbig att förstå eller också är det bara jag som är allmänt korkad. Har inte orkat bry mig om att ändra det innan, men jag tror jag bestämt mig nu, en del av min veliga personlighet har bestämt sig & kan ta konsekvenserna av ett beslut. Med en gnutta beslutsångest.

Kan ju dra historian om ni inte hört den innan; jag gillar inte korta namn. Jag har aldrig gillat mitt namn eller tyckt att det har passat mig. Alltid gnällt på pappa för att han ville ha korta namn, alltid avundats personer med långa eller bara rent innovativa namn. Nästan alltid velat byta, nästan alltid velat om att byta. Tänkte byta innan gymnasiet, tänkte byta efter studenten.. Innan betygen har 'fel' namn på sig. Men jag gör alltid saker för sent.

Alltid let go let flow.

Återkommer i em med ett vettigt inlägg, bland annat om hur jag nästan började gråta i morse när jag kollade på filmen The timetravelers' wife. & hur mkt jag saknar serien StandOff & Ron Livingston.

Leker med tanken på att komma härifrån, blundar samtidigt som jag låter fingertopparna fortsätta sin dans över de mörka tangenterna; trevandes efter de rätta orden. Radiopop i rummet, blues i själen. Runt matbordet talas de om semester. Stugor mitt ute i ingenting; rådjursögon vid tjärnen, ett djup som inte går att beskriva, går att nå. Att packa väskorna. Dra.

Mamma pratar om att jag bör ha jobb till sommaren; orkar inte visa orkar inte säga något - att jag har sökt jobb sedan jag stod i ösregn och studentmössa. Att jag aldrig tror att jag räcker till. Att jag aldrig räcker till. Fortsätter att önska mig annorstädes. I taket ett virrvarr av spindelväv - spindelväv i mitt språk, trasslar. Lögner & sanningar om vartannat - tar på mig en ny kostym, en ny mask. Låtsas. Ler. Ljuger.

Vill springa barfota ut över kalhyggen;
natthimlarna om somrarna - stjärnor utan svindel - avund. Gå ner sig till knäna i stjärnstoft - ligga på gräsmattan & önska sig matt av maskrosornas vita dun. Nattfilosofi.

Är du man eller kvinna? Vildängel
Beskriv din tonårsperiod? Drömfakulteten
Hur mår du? Skanjaga
Beskriv stället du bor på? Vi, de drunknade
Vart skulle du vilja resa? Sen tar vi Berlin
Beskriv din bästa vän? Flickan som uppfann livet
Vilken är din favoritfärg? Vitt blod (alt. Röda rummet)
Hurdant väder är det just nu? Ljuset faller
Vilken är din favoritårstid? Winter birds
Om ditt liv vore ett tv-program, vad skulle det heta? SOS från mänskligheten
Vad betyder livet för dig? Klockan klämtar för dig
Hurdant är ditt parförhållande? Jag sökte dig och fann mitt hjärta
Vad är du rädd för? Låt tistlarna brinna
Vad drömmer du om? Stjärnor utan svindel
Dagens aforism? Barfota
Vilket råd skulle du vilja ge? Tillsammans är man mindre ensam
Hur skulle du vilja dö? Romeo and Juliet
Ditt motto? Hjärtat jagar allena
Vad gör dig riktigt ledsen? The woman who walked into doors
Vad gör dig riktigt glad? Skuggan av R

Jag vet inte, han är bara något jag noterar, något jag förhåller mig till. Från.

Försöker skriva, nya försök, nya noveller - hoppar mellan stilar försöker hitta mig försöker hitta ett flyt, någonting mittimellan som jag trivs med, kan utvecklas med. Lyckas inte skriva något på boken - den känns inte mig, gammalt språk och jag lyckas inte hitta de orden jag vill. Sjukt osäker på handlingen. Sjukt osäker på allt just nu. Den nya novellen kanske liknar Gavalda för mycket - eller?

Jobbig dag i morgon, men det får gå.. Nu ska jag faktiskt sova! Känner fortfarande av den där satans förkylningen :(

Ringer F, frågar vem jag är, vad jag är, var jag är. Får inga bra svar, mest frågor om jag kanske hör hemma på något institut. Psyket. Jag lider bara av konstant förvirring. Undrar om jag ska ge upp drömmarna, ge upp orden. Fem timmars stirrande på ett stycke. Jag är ingen speciell.



Barbossa: The world used to be a bigger place.
Jack Sparrow: World's still the same. There's just less in it.

Allt går så snabbt, redan tisdag.. Är fortfarande sjuk, men dock bättre. Funderar på om jag orkar dra mig in till stan en snabbis idag, skulle dels behöva handla en ny kalender, missar alldeles för mycket saker utan en, samt sätta in julklappspengarna på kontot.. Ny mobil får vänta tills jag har fått min lön & varit i Göteborg, tror jag.. Mycket som händer i veckan, i morgon är det lugnt, på torsdag är jag bjuden till Emma som fyller år och det är styrelsemöte på kvällen, på fredag jobbar jag kväll, samt jobbar hela lördagen. Förhoppningsvis är jag tillräckligt frisk på torsdag, hade varit kul att träffa lite människor igen ;) känns lite sådär om jag åker ner till stan idag, ser ut som ett vrak och kommer ihåg när jag "kanske" hade lugninflammation och så fort jag hostade så såg alla omkring en skräckslagna ut.. Får dra på mig en tröja med texten "förkyld, inte svininfluensa.."

Åh, kom på att jag glömt blogga om vad jag fick i julklapp! Eller, en sak jag fick i julklapp, nämligen en superfin skrivbok! Märket är av paperblanks, vilket jag även har en kalender i, som ser ut såhär. Boken fick jag av moster & ser ut såhär:

Synd att de är så dyra.. Hade de varit billigare skulle jag haft ett par stycken! Himla vackra designs på dem, är helt kär i den med noterna på, så vackra :) Bokhandeln i stan säljer, det är en jättebra present till mig ;) Nu ska jag bara komma på vad som ska ha äran att stå skrivet i den..

Fick lite pärlor och berlocker för ett tag sedan och tänkte att idag var en bra dag att vara lite kreativ på.. Eftersom jag inte orkade göra så mycket. Blev lite kär i det keltiska korset :) armbandet blev inte så dumt det heller.. Man kan aldrig få för mycket smycken! Resten av dagen ska spenderas i sängen med musik & böcker, eftersom mitt paket från CDON kom idag, lycka! I morgon ska jag försöka orka ta itu med vad som är kvar på kurserna, alternativt plocka lite på mitt rum, får se om jag får sova i natt eller om jag ska ha ännu en febernatt...

Feberdrömmar -
allt är möjligt. Vi är möjligt. Han håller min hand, det är en midvinternatt, jag har en kort kjol & ett linne & jag fryser inte trots att jag borde. Vi går utan mål, stannar för att prata, kyssas, retas - han trollar med orden, nynnar sånger som jag aldrig hört, aldrig kommer kunna höra.

Senare; inne på puben, vi sitter i ett hörn "nobody puts Baby in the corner" jag är inte baby. Är ingen speciell. Han stämmer gitarren, smeker fram de rätta tonerna - den enda kvinnan som existerar för honom. Ljusen flyter samman, strålkastare från bilarna genom glaset, ljuset inne på puben, de levande ljusen på bordet - likt ett norrsken inomhus, norrsken bakom ögonlocken.

Vaknar, febersvettig och yr och intrasslad i lakan täcken och kuddar. Ett nytt sms på mobilen -

; jag drömde om dig, oss, det var vackert - nästan som en saga.

Hade ett skitbra utkast till en novell i huvudet innan - tänkte att nej, det kommer jag ihåg utan att skriva ner, haha, yeah right. Nu ligger jag i sängen, irriterad som fan att jag inte kommer ihåg ett ord. Är sugen på té, men vet att det inte är bra med tanke på att jag knappt kan svälja..

Annars har dagen varit helt ok, var i stallet och red Loke & Sandor - Loke var söt & pigg, Sandor var mest pigg :p Han fick galoppera av sig lite vilket han gjorde mer än gärna - kan lätt säga att han bestämde tempot lite själv. Kommer kännas konstigt att inte ha någon häst att rida nu, men samtidigt lite skönt.. Ska ta det lugnt i morgon, städa klart på rummet, göra det sista på mina kurser och kanske läsa lite. Mina böcker från CDON bör komma i morgon, så det lär bli en vecka i läskoma ;) Får bara inte glömma bort att klappa & skämma bort "min" älskade ponny..


Sentimentalt soundtrack, men stämmer in så jävla bra:

Läser Johanna Nilssons blogg, läser Bodil Malmstens blogg.. Läser Ali Smiths bok Jag är allt du drömt, klockan är alldeles för mycket, en katt sover vid mina ben. Jag vet inte hur jag ska kunna förklara för folk, Johanna skriver det så bra på sin blogg, om att skrivandet var hennes enda väg - och det är där jag är idag. Jag ser ingen annan väg än skrivandet - men frågan är om jag är tuff nog. Om jag har alla ord. Vill kunna skriva som de ovannämnda, kunna exprimentera likt Sara Stridsberg - längtar efter hennes nya bok Darling river längtar efter en bok som bryter gränserna - kanske borde läsa om Drömfakulteten? Inspiration. Borde sova men är motivationslös och klarvaken. Kristallvaken. Borde skriva på boken, borde lära känna Sheena, ge henne ett språk, uttryck. Jobba med dialogerna mellan henne & Ari. Det finns så många borden. Två hyllor med olästa böcker & mängder med oöppnade tepåsar, oskrivna ord & odrömda drömmar.

Saknar högstadiets uttrop; skriv skriv skriv.

Vem skulle jag annars vara kär i? ;) Emma filmade när jag & Loke visar vårt lilla "trick" - det som inte riktigt hörs i filmen är när jag säger "kom". Älskade, söta lilla ponny..

I told you so.. Finanskrisen & lågkonjunkturen sätter sina spår även i bokvärlden. Antalet debutanter minskar kraftigt.


Slänger även med en länk till mitt favoritprojekt i DN under 2009; adoptera ett ord. Adoptera du också och rädda utrotningshotade ord!

På en fråga så var jag nästan säker igår - "vilken internet-fråga kommer dominera under 10-talet?". Vissa kanske minns när det var en himla massans snack om aborträtt på internet, andra minns hur en del uppgivna skribenter försökte revolutionera novellskrivandet (vilket faktiskt successivt har hänt) och det fanns en hel del andra saker som diskuterades flitigt under 00-talet på internet. Mitt svar var censuren. Ska vi censurera internet? Vad ska censureras? Kom själv att tänka på hur mycket jag censurerar här & på olika sidor, mycket beroende på ålder. Minns älskade hogwarts.nu, där jag för första gången (personligen) mötte censur på internet. Mycket på grund av att mina dikter föll utanför ramarna för deras regler - då "nollades" ett inlägg - det vill säga du fick upp en varning och sedan kunde du välja att läsa eller inte, om det var för grovt togs det bort. Varningar delades ut mm.

Jag är skeptisk till censur, eftersom du aldrig kan ta bort enbart det dåliga. Visst så finns det människor vars åsikter inte borde få existera, men vi kan aldrig censurera tanke/åsikt utan bara det publicerade ordet. Men jag tror att det kommer diskuteras en del censur under 10-talet.

På tal om censur så saknar jag att inte veta vilka som läser mina ord här, att inte veta vilka jag skriver "för". Ibland lockar tanken att göra som vissa vänner gjort - nya "hemliga" bloggar där man struntar i vem man skriver för. Jag bloggade hos blogspot innan, gillade varningssystemet, hade gärna velat ha åldersgräns här. Men antar att man aldrig kan skydda barn helt. Enough said, nu ska jag sova.

Fyfan, ta tag i ditt jävla liv & gör något. Jag är så jävla trött på dig. Skriv bara den jävla boken, du är så jävla ineffektiv så att det inte finns. Gnäll inte mer & gör lite saker. Sov när du ska, lite rutiner, någonsin hört talas om det?!

- ditt samvete

Nej fan, jag vet inte. Varit på möte nu på morgonen, ska snart plugga & dricka kaffe och sedan vid fyra hade jag tänkt åka till stallet - bestämt att bara rida Loke & Sandor idag, kanske även Echo. Känns lite bättre att veta att jag knappt jobbar något nu, blir lite lättare, lite roligare att rida hästarna. Men nu, coffee time!

Radion spelar gammal sentimental musik, halvt fascinerad över mig själv - brukar inte lyssna på radio. Trött och borde egentligen sova - ett möte jag glömt bort var tydligen i morgon. Vet inte hur, men jag fick en jävla massa att göra. Alla är på mig nu känns det som, ett nytt år, nya tag & löftet att ta det lugnt & ta hand om mig själv är redan förgäves. Kan knappt röra axeln, är stel & allmänt slutkörd i vissa muskler. Min lässtatistik under förra året är bedrövlig, hoppas detta året har tid för läsning, för avkoppling - kanske även skrivandet? Det är nästan en självklarhet att mitt skrivande skulle komma i första hand - jag skrattar åt tanken. Jag är en naiv amatör som leker.

Är fascinerad över att folk verkar tro att jag kan & vet saker, att jag är kompetent - ett ord jag jämt förfäras över. Tror att jag kan stå & tala inför människor, att jag kan vara ett bra föredöme, att jag kan saker om litteratur och dra paralleller mellan allt & ingenting. Tänker på Sara Stridsberg, hennes nya Darling river som kommer ut under mars detta året. Längtar, önskar jag hade hennes stil, hennes ord, hennes språk -  önskar önskar önskar. Debatten gick sådär - en besvikelse & tusen bakslag senare så hittade jag orden - formuleringarna som jag alltid bär men aldrig kan leverera & det är ganska patetiskt hur jävla lycklig man kan bli när man hittar den rätta meningen.  Vägskäl & en regnskog av tvivel.


Står man stilla på samma ställe för länge, kommer livet som ett tåg och kör rakt över dig. Kan jag skriva de manus de vill ha av mig - det människorna som läser utan att känna, ser utan att veta & kan utan att veta? Går min bok ihop? Jag är livrädd - folk har sällan vågat följa sina drömmar, sina talanger i min släkt -

mormor, tusen sköna dikter, hundra vackra målningar - varför vågade du aldrig?

morbror - konstnär med din egna stil,  du borde jobba med ditt målande - ditt skapande. Alla dina galna idéer - minnen från min barndomen, alltid penslar & färger framme, alltid roliga och nya motiv.  Jag saknar dig. Saknar dina målningar.

moster med din vackra röst, du hade säkert lika många ord & dikter som mig en gång i tiden, minns bandet i min barndom med dina vaggvisor till mig. Din röst som tusen vaggande vågor, miljoner dansande prästkragar.

- så varför skulle då jag skilja mig från er?

Fan, måste sluta få nyheter från CDON. ~250kr fattigare. Men väldigt resoneliga böcker, med tanke på att jag skulle köpt Philip Pullmans serie för 250kr + frakt, men fick istället tre böcker till för samma pris. Smart ;) Dock är det pockets, men det blir smidigare & billigare så.

• Miranda July - Ingen hör hemma här mer än du
• Sara Walters - Kyssa sammet
• Cora Sandel - Alberte-serien
• Philip Pullman - Guldkompassen
• Philip Pullman - Bärnstenskikaren
• Philip Pullman - Den skarpa eggen

Julys bok har jag velat ha länge, lånade den men hann inte läsa alla noveller, Walters är en rek. från en vän som jag inte har en aning om vad jag kommer tycka, Sandel har jag letat efter länge till ett bra pris & blev lite lycklig. Pullman har jag spanat efter sedan jag läste böckerna lite mer än ett år sedan, men har inte lyckats komma över ett pris jag tyckt varit rimligt. Många överraskningar bland de dryga sexhundra titlarna som CDON reade. Vågar inte köpa fler böcker förräns jag vet hur mycket lön jag får :p Några Jamie Cullum cds skulle inte sitta fel heller, även om jag har Spotify..

Bra köp & jag är nöjd :) Nu ska jag sova då Icka hämtar mig vid åtta i morgon, sista jobbdagen på ett tag förhoppningsvis - mina muskler börjar strejka.

Radion spelar Pinks låt & hon ringer mig. Ringer mig. Hon. Jag har en whiteboard full av ofullständiga ord, fullt av okompletta meningar. Ett virrvarv av blått & rött & mitt liv. Hennes mörkbruna lockar rymmer ut över halsduken och hon är vackrare än jag minns, vill minnas. Hon berättar om Honom, frågar om jag minns. Rochés ord i mitt huvud - "verklig kärlek kan endast existera om tvåsamhetens fängelse bryts". Jag minns, åh jag minns. Förlorar mig i böcker & citat tills hon lägger sin hand över min och säger "jag gick". Det slutar snöa.

Det är som en saga, hon & han - en midnattvinterssaga. En prinsessa och en prins. En stjärnklar natt hade hon gått, hon var vaken & han sov, han var vacker - kakaohud & nougatögon. Det hade varit i januari - ett nytt år nytt beslut. Jag lämnade en lapp, sa hon. Vi skrattade & det var som om tiden stått stilla, som om hon aldrig varit borta, aldrig lämnat mig.

Hennes liv är en ständig resa - varje utekväll ett kapitel - varje förhållande en bok. Hon läser mig som om hon aldrig gjort annat & hon frågar om jag kan lita. Lita -
på henne.

& varje gång jag hör Pinks låt väntar jag på den rätta låttexten, men den kommer aldrig. Min låt existerar inte.

"it doesnt matter to me, it doesnt matter to me,
- the drugs come closer
and I dont want to feel"

Mitt golv syns inte, datorn får inte plats på skrivbordet, min stol är borta & fåtöljen syns inte.. Det är nog dags att städa.. Uppdatering kommer senare ;p

"How can I love without grace?"


Soundtrack: (My Ghost by Glass Pear)


Soundtrack till Bones. Underbar låt.

Tänkte ta sovmorgon och ev. en stallfri dag.. Eller, hade i alla fall tänkt klappa lite på Loke, men inte göra något mer än så. Klockan 10 - ett par minuter efter jag halvvaknat, får jag ett sms av Sofia. Jag går upp, lägger mig på soffan och kollar Bones, halv ett ringer Sofia igen, frågar om jag kan rida + kvällsfodra lite i veckan. Har ändå inget direkt bättre för mig så varför inte? Ringer Emma och frågar om hon är med på det, no problemo. Så jag kommer nog bo i stallet denna veckan också. Amanda ringde två gånger, ena gången för att fråga vad veterinären hade hittat på Flash, sedan för att säga att han tydligen var halt på fyra ben? (inte bekräftat) :< Vi får se hur det går.

Ska masa mig upp till stallet nu, alla bloggar ligger lite lågt för tillfället - får se om jag orkar blogga efter jag matat djuren ikväll.. 

Drar på mig tre lager kläder, sjukt kallt. Angeliqa hämtar mig kl 8 och jag är bara sjukt trött.. Snark.

Minns du?
Saknar dig, saknar oss, saknar allt. Saknar livet. Glädjen. Lyckan.

Detta är mina nyår under 2000-talet, kollat tillbaka på vad jag bloggat/skrivit/noterat kring nyår 2000-2010, noteringar från 31 dec & 1 jan. Var även något år mamma jobbade & pappa åkte iväg för att hämta pizza & kom hem ca 3 timmar efteråt.. Han hade fått åka iväg på larm mitt i allt :p Jag var ensam hemma med en livrädd vovve.. Har bara väldigt vaga minnen från 00-05. :)

2009/10: Firar lugnt hemma med mamma, pappa, pojkvän & livrädd (nerdrogad) vovve. Kollar film, käkar ostbågar & dricker cola & vodka. Trött på hysterin, välkomnar ett nytt år - nytt decennium. Tänker att jag ska försöka skriva klart boken, debutera och försöka komma in på en skrivarutbildning. Tänka över mina val och försöka komma iväg någonstans för mig själv, kanske flytta?

2008/09: Bloggar ingenting om nyår, sa i en intervju på Fefo att jag skulle försöka skriva en bok (vilket jag ägnade hela vinterlovet åt) och debutera som författare/poet. Boken är fortfarande inte klar & debuten väntar än. Minns faktiskt inte hur jag firade nyår..  

2007/08: bloggar ett kort inlägg på nyår på min gamla blogg: armendy.blogg.se. Jag är sjutton och världen snurrade fortare än jag kunde hänga med.

"The words of a New Year
(du får gärna försöka sätta rekord
i att krossa mitt hjärta)
och år 2007 passerade utan
att riktigt sätta några spår;
mer än ett krossat hjärta
och tillrufsade lakan." (080101, kl 00:25)

Löften: försöka frilansa som journalist/poet, ev debutera. Den 23:e februari får jag ett mail från studentlitteratur som vill använda en av mina dikter i en svenska bok för gymnasiet. Ja, jag sprang runt & skuttade & skrek ett tag. Dikten var "Kort kjol" & hittas här. Mitt första jobb som frilansare.

2006/07: Året snön aldrig kom, tog ett uppehåll i bloggandet, mådde ganska kasst faktiskt. Tillbaka i början av januari, citerar Ulf Lundell (jag minns det inlägget - stod & bloggade i bibblan på Sture, faktiskt).

2005/06: Var nere i parken med Andy & kollade fyrverkeriet, vi var nyförälskade & livet lekte. Jag jobbade nyårsdagen, tror jag lyckades välta två fulla hökärror den dagen, samt köra in i tvättstugedörren... Begåvat.

2004/05: Fjorton år & arg på världen - verkar som jag inte existerade dec/jan 04/05.. Inga inlägg gjorda.

2003/04: Arg på världen, lite deppig och jag tror detta var under tiden jag gick svartklädd och i svarta converse.

2002/03: Jag citerat Eminem, tre minuter innan 00 gick pappas sökare - automatlarm. Tror faktiskt inte han hade jouren, han har vanan att ha på den ialla fall - nyfikna människa ;o

2001/02: Ingen aning, faktiskt.

1999/00: Sitter i det enda hus jag någonsin kallat hem, Allarängen, Kungsbacka. Vi firar med nya champangeglas och världen går inte under, trots allt. Moster Mia & morbror Sven var med, livet var ett sprakande äventyr & jag var glad & lycklig