Trött, trycker i mig vitaminer mineraler tillskott. Skaffar självbehärskning; undviker att sova - trött på surrealismen i drömmarna, så rädd att tappa greppet om verkligheten. Går till stan, kommer hem med tre ungdomsböcker utan ren fiktion. Verklighetsförankrade. Bär ett ankare runt halsen för att försöka hålla fast mig själv i verkligheten, begraver mig i böcker fast jag inte har tid att läsa - mycket starka kvinnor men dock väldigt mycket psykisk sjukdom - försöker dra paralleller - se likheter, skillnader. Tar med mig mobilen & armbandsklockan som jag fick i studentpresent överallt - tiden är det enda som jag har ett fast grepp om, som har ett fast grepp om mig. Det enda jag kan kontrollera är hur mycket klockan är. Hur mycket tid som går. Nio minuter och femtiosex sekunders bussfärd. Borde borde borde.

Betalar räkningar, inser hur lätt det är att förlora fotfästet, hur lätt det är att falla åt fel håll. Utfärdar köpstopp tills jag får min lön, om jag får min lön. Undantag: studielitteraturen som kostar en smärre förmögenhet & som självfallet inte finns på biblioteket.