Det är grått grått grått utanför fönstret, dimma skymmer sikten & jag önskar mig ett naket ökenlandskap, en öändlig vy över vackra dynor, taggiga buskar & gråsten. Eller också en bråddjup skog, en vilseledande evig grönska, någonting vackert, något annat än asfaltsvägar & sörggult åkerfält.

Tusen historier i huvudet. Tusen ansiktslösa människor i mina drömmar. Önskar mig till endlösa korridorer, vita rockar, leker med diagnoserna. Come & catch me. Trillar & skrapar knän som när jag var liten - asfaltsbarn och snubbelbarn, det finns inga enkla lekar.

Ganska intiativlöst.

I miss you more than words can say, I miss you more than words quick fade.

Får ångest när jag ser hur ofta vänner uppdaterar sina bloggar - inser att det är en galen värld då man får ångest över att inte skriva saker som folk själva väljer att läsa. Min dator har i alla fall varit uppkopplad på statsnätet i två dygn - jag är inte fascinerad. Fyra, fem gånger har den blivit disconnected, tydligen har de något problem har jag fått höra av vänner som brukar använda det. Kasst, säger jag. Men det är Halmstad och nästanvår & jag räddade en fjäril från uteplatsen igår (skulle också vilja flyga rakt ut i himlen) - tänker att ja, jag hade nog kunnat bo här. Hade nog kunnat leva här - även fast det är mer lekplatser och asfalt än skog. Idag ska jag lämna lägenheten & den grå katten som varit min vän i två dagar, ska inom bibblan och hämta två reserverade böcker & förhoppningsvis har Stridsbergs bok, Darling River, landat i min brevlåda när jag kommer hem. Ska bara kunna ta mig hem med den stora ryggsäcken & datorväskan. Man ska packa mycket, för man vet aldrig när man kommer hem igen har jag lärt. Det finns många vägar att gå vilse på.

Han pratar elva språk i stort sett flytande. Jag kan inte fylla mitt huvud med två. Önsketänkande. Mycket tankar, lite tid. Glömmer gång på gång bort den 15:e april. Får inte. Bör inte. Borde redan vara halvvägs men har inte ens packat väskorna.

Jag kan se det nu - varför alla trodde att jag var en sådan talang - varför alla sade skriv skriv skriv! Läser gamla mail & vill bara gråta, vill bara backa tiden, gå tillbaka, dra. Jag har gjort som Lasse - gått från att fatta ingenting till att fatta allting. Vill bara klippa, klistra, få allting helt - jag är för gammal för att bryta ihop, för ung för att bryta upp. Mitt samvete skriker; ta dig samman, ta dig upp GÖR NÅGONTING FÖR I HELVETE. Jag kan inte, jag kan inte lämna allt, kan inte lämna mitt hjärta kvar i hamnen. Jag har ett löfte att hålla, fyra löften faktiskt, jag kan inte svika dem, kan inte lämna allt som öppna sår rakt in i benmärg.

"Jag kan minnas alla sessioner nu - brutna strängar & trasiga nagelband. Din frustration som utdragna gitarrsolon, skorrande bas som studsar mellan väggarna - min skrivna frustration på papper. Jag gav aldrig upp - gav dig text efter text som du klassade som omöjlig. "För mycket ord, för lite känsla" "Det finns ingen takt, ingen rytm som kan hålla genom låten" "Texten ska fördjupa musiken - tänk kyssar & inte pussar". Tusen pappersbollar bredvid papperskorgen. Mina fingrar mjukt över keyboardens tangenter - spelar utan att tänka. Då jag fortfarande kunde, ville förnimma tonerna och styckena."

Just took a break. Skrivit cirka tio sidor på manuset idag, och klockan är inte ens ett! Snackade med Em tidigare och hon listade sina highlights under 2010, alltså releaser/festivaler/andra viktiga saker som inte GÅR att missa. Tänkte sno hennes idé och sätta samman en lista nu om vad jag inte ska missa:

Sara Stridsberg släpper en ny bok, Darling River, nästa vecka (2010-03-26). Förhandsbokning!
Janet Evanovich kommer ut med nr sexton i sin serie om Stephanie Plum, Sizzling Sixteen, i juni (2010-06-22, prel). Jag har inte tröttnat ;)
Lars Winnerbäck sommarturné 2010 - ska försöka att inte missa detta.. Men eftersom närmast stället är GBG, biljetter kostar ~400 och jag är fattig så lär det gå åt helvete att komma dit ;)
The Chronicles of Narnia: The Voyage of the Dawn Treader, den tredje filmen om Narnia släpps i december. Bio, någon? :) Antagligen den sista filmen om Narnia - då de bara valt att fokusera på böckerna då syskonen är med - rykten säger att de ev. ska filma The Silver Chair, beroende på hur bra med pengar den tredje filmen genererar. I The Silver Chair återkommer endast Kung Caspian. Älskade Narnia <3

Allt för nu; måste sticka till stallet ;) Återkommer ev. om fler boksläpp..

Mina händer är torra, jag borde dra på mig en till kofta eftersom det av någon outgrundlig anledning alltid är svinkallt i mitt sovrum. Borde sätta mig med manuset - skriva & se om det kan bli något vettigt eller om man ska lämna det orört. Mysig fika innan med Danne & Andy i min soffa, innan dess jobbig deadline. Lite skönt att den snart är över iaf - ska börja foka på nästa så jag kanske börjar i tid.

Såg en film igår - behövde släppa allt & bara ligga i soffan en stund (kan fortfarande inte sitta länge pga ryggen..). Lost and Delirious hette den, lesbiskt drama, bra film - strukturerad dramaturgi, hög identifikationsfaktor - väldigt trygg i sina karaktärer. Paulie - rebellen och utanförbarn, Tori - strukturerad med ett rykte att upprätthålla, Mary - blyg, tillbakadragen tjej. Dock minus för att den var ganska förutsägbar. Tror jag missade lite då den inte ens hade engelsk textning ;) Helt klart sevärd anyhow..

Nu: skriva, sedan: sova...

Istället för att duscha & plugga & städa har jag suttit i en litteraturdebatt som egentligen inte gav så jävla mycket. De som fanns där var på samma plan som mig - hade varit roligare med andra synvinklar och äldre personer. Det bästa är att varenda litt.vet som har uttalat sig om tiotalets litteratur (ja, jag har försökt hitta artiklarna jag läst, DN & HP, men de finns inte...) har sagt att det surrealistiska och osammanhängande, det innovativa och nya skrivsättet (á la Sara Stridsberg) kommer försvinna och istället kommer vi se mer realistisk litteratur. Jag har själv bara märkt av motsatsen på internet - men jag vet inte riktigt vad förlagen har för utgivningar detta året - den enda jag har koll på är just Stridsbergs Darling River som jag vill ha.

Novellskrivandet har försökt nå en liten revolution - i alla fall nätbaserad de senaste tio åren. Poesieliten var en grupp innovativa och brinnande personer som genom debatter och forums försökte få folk uppmärksammade på hur novellens stilgrepp varit dött i ganska många år. Nästan alla som skrivit/läst noveller på internet vet att de gamla stilmallarna är historia. Många som blivit hyllade på internet har fått problem med novellskrivandet i svenskan i skolan - helt enkelt på grund stilen och mallarna - på internet existerar inte det stiltypiska på samma sätt som tidigare. Det är lite som sonetter - vilka har skrivit det sedan Shakespeare? Jag har själv i vissa situationer haft problem med just det antika i novellskrivandet - vändningarna och sånt. En novell har blivit som fri vers - det kan se ut hur som helst. Och jag är definitivt inte en extrem användare utav det brytande, det nya - utan blandar mer. Det obegripliga, innovativa lockar och jag finner mig absolut inspirerad av det. Bob Dylans bok Tarantula är nästan helt obegriplig om man inte dekonstruerar orden och tolkar varenda millimeter bokstav. Jag vill se mer av denna stilen. Jag har fått nog av alla innehållslösa och typiska deckare. Ge mig en revolution - ge mig fritt novellskrivande. Den moderna novellen.

Här finns en av de noveller jag fick problem med, Barndomsstad & minnen. Läraren misstyckte mina radbyten och semikolon - vilket tillhör den 'moderna novellen'.

[före]
& jag väntar varje kväll på att Beatrice Potters illustrationer som täcker väggarna ska få liv & springa ut ur tavlorna, ut ur ramarna. Jag är frusen & har aldrig varit det innan - undrar om det beror på vanor eller ovanor eller bara för lite kärlek.

Du kommer sällan till ettan längre - kyssarna & möterna minskar i intensitet & jag undrar om det ska vara såhär. Du ser så skuldfull ut när du står i min hall med för stora drömmar & för små löften. En vän sade en gång att "när du förstår vad kärlek är, då kommer du också förstå varför vissa går under".

[under]
Vi har varit här innan - duggregn; regnpärlor i mitt hår, gräl på dina läppar. Om du bara sitter stilla löser sig allt, om du bara håller om mig så går det nog över. Trygghet är en känsla - trygghet är en flykt. Bryt, det finns inget vi, bryt - det finns inget manus. Bryt - det är över nu.

[efter]
Jag har fått höra av dina vänner att du aldrig stannar, aldrig packar upp. Att du alltid är på språng, alltid på flykt. Jag undrar varför du stannade hos mig, varför du packade upp. De säger att du aldrig är hemma i mer än tre månader och att du aldrig berättar, talar om det förflutna - var du varit eller vart du ska. Du kommer som en skugga och går som en skugga. Men jag vet att de inte vet allt. Du stannade hos mig. Du berättade om människorna, visade krigets ärr - inombords och omvärldens konflikter - berättade om skyttegravarna i Irak - de raserade husen i Sudan. Att aldrig veta, att tystnaden inte alltid är bra. Drömmarnas tortyr - kvävda skrik och oroliga tårar i ett sovrum som aldrig talat om annat än smeklust & kyssar. Du pratade om att alltid trycka av, aldrig stanna upp - att använda kameran som ett skydd mot omvärlden. Vi pratade bilder, minnen, ärr, du visar dina bästa bilder & vi tänkte bildtexter och såg pengar. Du hade fortfarande liv i din blick, jag försökte, jag försökte.

Jag grät när jag såg dina bilder i tidningen idag & din tomma, döda blick i byline-bilden.

Blackmores' Night - Now and Then

Tappar bort orden mig själv och alla texter manus låtar dikter, vet var jag har varit men aldrig vart jag ska. Har för mycket tid som jag fyller med alldeles för mycket saker - slutänden: dubbel; trippelbokningar. Bara för att aldrig hinna tänka, reflektera. Vi förlovar oss aldrig för att jag alltid säger nej - vi flyttar inte ihop för att du aldrig kan behålla ett jobb. History is repeating itselves. Iam repeating myself.


Ani DiFranco - You Had Time

Intensiv helg. Är just nu social med min pojkvän.. Eller social och social; han har snott min laptop i vardagsrummet och jag har snott pappas dator i källaren. Moster Mia kommer vid tre och har lovat att ta med min vattenpipa :) Ikväll blir det bio, har lovat att se Alice i underlandet med Andy.. Hoppas den är bra :o inte varit på bio sedan... Twilight? Väldigt osammanhängande inlägg, men mitt liv är generellt ganska osammanhängade så det smittar av sig.

Borde göra något vettigt. Fattar inte hur pappa kan sitta flera timmar här nere - svinkallt! Golvet är typ som is. Tror dessutom att jag börjar bli förkyld - ont i halsen & hosta. Får se hur allt går :o

jävla skitdag. Hoppas inte att huvudvärken & illamåendet är början till migrän - är redan ganska förkyld. Skulle dock inte förvåna mig om det blir illa så som mina vanor sett ut på senare dagar. Mat? Vatten? Sömn?! Överskattat. Har dock bara brutit ihop två gånger idag, förvånande eftersom nästan allt verkligen gått åt helvete. Så lite migrän i natt skulle inte förvåna. Lämnade in min jävla uppsats, är ett big fucking mirakel om den blir godkänd, jag har själv inte den blekaste jävla aning om vad jag skrev.

Måste dessutom ut med hunden (som hatar mig & jag hyser inga större känslor för honom heller) i morgon innan stallet - så blir knappt någon sömn idag heller. Är dessutom utbjuden både fredag och lördag, kan ju bli jävligt spännande om man kommer iväg.

Dagens ljuspunkt var iaf fikan med poetsyster Julie <3 Tack.

Så min plan är fortfarande att råna en bank & flytta till Norrland (om flyktplanen misslyckas har jag en reservplan kallad suicide by cop).                                                              Jag hoppas ni inser ironin.

& jag skriker till mig själv fast jag är tio år för sen & jag önskar att jag kände mig själv innan rådjursögon & panikångest & jag önskar att det fanns någon jag verkligen lyssnar på förutom viskningarna i natten

hittar orden när jag egentligen vill att de ska gå vilse; snubblar över genialiska cliffhangers & vändningar & formuleringar när jag har miljoner andra saker som borde prioriteras. Kan inte låta bli att bära runt anteckningsblocket & skriva varenda infall. Bearbetar fortfarande drömmen som slog mig som en åskknall. Oförberedd & skakande. Fascinerande hur mycket en dröm kan riva upp, rasera. En dag ska jag skriva mig ifrån dig. En dag ska jag skriva vårt slut verkligt.

Kill your darlings, he said

jag avundas personer som hittar orden när inte jag gör det när jag egentligen borde avguda allt de skriver. Älska allt. Formuleringsproblem, skrivkramp, prestationsångest - jag har alla symptom men inte en enda diagnos. Kalla det va fan du vill. Det finns inga darlings att döda när alla ord är borta.

Jag lyssnar på Ani DiFranco och allt är precis som hon sjunger.
En dag ska jag skriva dig verklig. En dag ska jag skriva klart alla noveller som haft sin början i mitt anteckningblock.

Älskade Krig utspelar sig i Irak, i krigets miljöer. Vi får genom huvudpersonen Sara följa de olika människorna hon träffar i krigets spillror. Det är Magnus - som alltid flytt och Yasmine - tolken som jobbar för 'fel' sida. Det är en stark och slagkraftig roman som än idag, cirka ett och ett halvt år efter utgivning fortfarande är relevant och engagerande. Handlingen och språket är fänglande intressant och spännade. Tempot varierar - dynamiken finns där - långsamma scener växlas med snabba. Det märks att Johanne kan en del om kriget - ibland kan det bli lite väl mycket fakta som inte direkt är relevant för läsaren.

Just att Sara och Magnus har ett förflutet triggar handlingen och för framåt. Åh vad jag ville att de skulle få ett lyckligt slut. Karaktärerna känns och berör. Johanne lyckas skapa det där speciella bandet mellan karaktärer och läsare som får i alla fall mig på fall.

En ny favorit. Rekommenderas väldigt mycket. En bok som man bär med sig & tänker igenom efteråt. Den fristående fortsättningen heter Förbannade fred och jag ska försöka att läsa den snart.

Drömmen. Trots att jag sovit fler timmar än jag brukar är jag inte ett dugg utvilad. Drömmen. Du & jag & ett sjaskigt hotell/motellrum, antagligen Paris. Hade kunnat vara vilken stad som helst - men bakom dörrarna pratar rösterna ett väldigt poetiskt, flytande språk. & jag känner mig hemma. Du pratar poesi & beat & musik. Jag nickar och undrar om detta är känslan av äkta altruism. Även i drömmar vandrar mina tankar ifrån dig. Iakttar dina händer & läppar - minns varenda natt. När du talar förstärker ditt kroppspråk varje betoning, som om varenda nerv i din kropp bar på toner av r'n'b. Du är fascinerande.

& jag konstaterar att du kysser jävligt bra även i mina drömmar.

När jag vaknar med ett leende är det enda jag tänker på hur mycket jag saknar dig. Saknar oss.


Soundtrack: Tori Amos, Velvet Revolution

Om jag försöker så kan jag skjuta undan smärtan. Jag kan skratta, le & vara glad. En stund i alla fall. Sedan kommer tröttheten. Spelar ingen roll, värken kommer alltid tillbaka, helst när jag tror att den faktiskt är borta.

Läste ut Älskade Krig igår. Fyfan. Tårarna rann, vet inte om det var för att jag var så jävla trött vid två eller om jag blivit blödig. Men fyfan. Ändå var jag förberedd, visste att en av dem antagligen skulle dö. Men ändå. Vilka känslor - kunde det inte ha blivit ett lyckligare slut? Rec. kommer senare.

Dags att ta sig samman & börja författa. Vissa är riktigt lata ;)

Ska försöka sova, känns ju trots allt bara som om någon med en slö såg misshandlar min fot. Förtjänar nog all denna jävla värk trots allt.

Vettigt (?) tänkande & sunt (?) förnuft återkommer eventuellt i framtiden.

Det gamla skjulet är inte fullt av liv längre. Ockuperat av sönderslagna forna människor, missbrukare som lät livet rinna ut i sanden.

FREEDOM DOESNT EXIST

SEX IS A BATTLE LOVE IS A WAR

för fyra år sedan kunde jag själv ha sprayat orden. Nu finns det tydligen andra ungdomar som är lika uppgivna som jag var. Lekplatserna har förfallit, ingen orkar bry sig. Alla är vi barn av våran tid, generation förfall. En kille korsar vägen, svartklädd med grova kängor - uppfattar inte ansiktet på grund av luvan.

En suck & ett konstanterande - jag återvänder aldrig mer.

FAN FAN FAN

Någon har snott den ultimata & perfekta boktiteln - just den som var MIN. Du är rötterna som sover vid mina fötter och håller jorden på plats. Just varifrån frasen kommer ifrån har jag ingen aning, jag fick den ialla fall från Bright Eyes, låten "Oh, You Are The Roots That Sleep Beneath My Feet And Hold The Earth In Place" <3 älskade låt. Jävla helvetes skit!! Måste läsa boken - är den kass så tror jag att jag dör lite. Med den titeln måste det ju vara i stort sett nobelpris-litteraur & klassikervarning. Jävla skit!

Bright Eyes med en av de mest briljanta låtar någonsin:

Tvåtusenfem. Femton år. Nyförälskad (?). Året då jag blev hemlös, rotlös. Året mormor & morfar sålde huset, gården i skogen. Jag flydde alltid dit, tog mig dit under loven, rehabliterade min trasiga fot där många gånger. Den stora gräsmattan, altanen innan stugan - regniga dagar inne i stugan eller under husvagnsskjulet som senare förvandlades till uteplats. Alltid svala lakan, alltid den mysiga doften inne i stugan som talade om att man var hemma. "Finrummet" - rummet utan dörrar som på senare tid var det enda stället jag ville sova på. Den älskade grå soffgruppen - en av fåtöljena tiggde jag till mig senare. Sommarmorgonar; frukost med camomillté, mormorbröd och kalvkorv. Ibland ett morgondopp i sjön innan frukosten, friheten. Att bryta den där spegelblanka ytan, skrämma iväg fiskarna, utsikten - ängar & skog & sjö. Promenader till hemliga utsiktplatser som bara få kände till, alltid leta nya stigar i skogens viskande vrår. Drömmande kunde man höra träden viska - hovavtryck kunde tillhöra enhörningar, de små små fotavtrycken var älvornas - allt är möjligt i en tät trollskog. Alltid nära till kaniner, till hästar, åar, skogar, äventyr.

Saknar saknar saknar. Just nu önskar jag att jag hade kvar mitt älskade flyktställe. Min oas.


Lenka - Trouble is a Friend

"Med Illiaden i bakfickan och med en svenska legosoldat som livvakt åkte Johanna Hildebrandt till Kroatien för att bli krigskorrespondent. Det gick åt skogen direkt. Hon träffades av granatsplitter, blev arresterad för spioneri och hotades med deportering. Det tog nästan ett år innan hon lärde sig arbeta i krig, men då lyckades hon med att göra det omöjliga. Längs vägen mötte hon kärleken i en dansk fotograf och djup vänskap hos en ung bosnisk kvinna. Blackout är den sanna berättelsen om Johanne Hildebrandts tio år som reporter på Balkan."

Ung och vilsen åker Johanne till Kroatien för att ändra världen med sina reportage, det är de ambitioner hon har. Tio år senare sitter hon och konstaterar att världen inte fungerar så. Det är en fascinerande inblick som Johanne ger oss - kriget bakom kulisserna, bakom tidningsrubriker och löpsedlar. Vi sick-sackar med henne över gårdplaner för att slippa krypskyttarna, vi kryper i leriga skyttegravar under förklädnad och är med när hon bryter ihop på hotellrum. Frustrationen är det som löper genom hela boken - omvärldens nonchalans för när män, kvinnor och barn slaktas är påtaglig.

"Jag önskar att den kvinna som jag då var hade vetat de saker jag vet i dag. Förmodligen säger jag samma sak om tio år och om tjugo. Det är väl det som kallas att bli vuxen." sidan 137.

Vi får möta krigets verkliga offer, barnen och kvinnorna som fördrivits, vi får höra saker som aldrig nådde pressen på grund av tvivelaktiga faktan. Vi får möta soldaterna som inte fattar någonting, som skjuter mot föredetta grannar och vänner - folk som blev fiender över en natt. Men i boken finns även glädjen när familjer återvänder till sina hem och när Johanne återvänder till ett lugnare Kroatien för att leta efter människorna hon intervjuade och följde under krigets gång. I den resan finns också Johannes försök att försonas med det förflutna och känslan av sin hjälplöshet och skuld över att inte göra tillräckligt under oroligheterna.

Det är en väldigt stark, fruktansvärd och sann bok.

"Det är vinter ett av de första åren av 2000-talet. På en ö i yttersta havsbandet lever Harry i en stor tystnad, omgiven av sin hund och katt, med en myrstack i sitt vardagsrum. En mörk hemlighet, ett ödesdigert misstag har gjort honom till en skygg ensling.

En morgon upptäcker han att det står en kvinna med en rullator ute på isen. Det är Agnes, den kvinna han svek för över 30 år sedan, som han lämnade utan att säga ett ord. Nu, när hon snart ska dö, kräver hon att han ska infria det löfte han en gång gav henne: Att ta med henne till en avlägsen skogstjärn, där de skulle simma tillsammans när de hade gift sig.

Detta är början på en märklig och omskakande resa, som på många sätt kommer att överraska Harry. Inte minst konfronteras han med den dotter som han aldrig vetat om. Resan genom det vintriga Sverige blir lika mycket en resa i hans eget liv, som tvingar honom att se vem han egentligen är.
Den ger honom också möjlighet att en gång för alla ta ansvar för den katastrof som han orsakat och som förändrade både hans eget och andras liv."

Mankell har skrivit en väldigt varm och mänsklig bok som är svår att inte tycka om. Ångrar lite att jag inte köpte & fick boken signerad i Göteborg ~06 kanske? Året när den var ny och Mankell satt vid signeringsbordet, han är en väldigt varm och trevlig man. Italienska skor berör faktiskt och hamnar över mina favoriter. Språket är långt ifrån Mankells deckare - nästintill poetiskt, viskande för det läsaren igenom boken. Vackert och underbart.

"Ett öde fjällandskap i norra Sverige. Den unga arkeologen Helena Torvald gör ett sensationellt fynd: en kvinna som brutalt offrats och gömts i en mosse.

Men när kroppen förs till Stockholms universitet sätts okända krafter i rörelse, och hon tvingas inse att något har gått fruktansvärt fel. Vetenskapen kolliderar med det oförklarliga. Vad hände egentligen för elvahundra år sedan, då tre män sökte sig till fjället med en kropp de kallade Satan?

För sent förstår Helena att offret borde ha förblivit begravt och att hennes band till det förgångna är starkare än hon anat. Nu måste hon besegra det hon släppt lös."


Johanne Hildebrandt har skrivit en bok som påminner mycket om serien Freja, Idun och Saga-triologin. Även om Fördömd innehåller mer spänning och likheterna är snarare berättandet och knytningarna till forntiden. Fördömd var fängslande och spännande läsning. Handlingen spökar lite efteråt. Johannes sätt att berätta och lägga fram berättelsen är fascinerande - inte en enda gång ville jag lägga ifrån mig den. En bra bok som inte direkt rekommenderas till mörkrädda ;)

Sluta aldrig skriva. Du är en sån talang, ge aldrig upp. Rörd till tårar av dikten i tidningen, fortsätt skriva. Du får inte ge upp. Ditt språk är speciellt, härligt - sluta aldrig fascinera. Underbara texter, underbart språk. Det är sällan skribenter har både bra språk och bra historier - det har du. Dekadent språk, härligt att läsa.

Men om jag redan har slutat skriva? Om inspirationen är död, om det inte längre kliar av exhaltering i fingertopparna längre? Mitt liv har frusit & mitt skrivande har dött. Jag har ångest för att jag tror att jag glömt några saker och får därför panik när jag får mail eller folk ringer/smsar. Stabilt värre. Borde vårstäda mitt rum, mitt liv & min tillvaro. Borde borde borde borde borde. Livet är för kort för borde.

Henry Ward Beecher, sa på sin dödsbädd "Here comes the mystery". Vi må leva för att dö - men om det är så att vi dör för att leva? Filosofi på hög nivå. Nu ska jag städa mitt rum & läsa.

Fredag: upp 6.00, springa runt på skandinavium, hemma ~00.30.
Lördag: upp 7.30, jobba 8-20, rida Loke..
Söndag: vakna ~12, till stallet, rida Loke, vara med Andy..

Halvt död. Loke har iaf varit jävligt fin att rida de senaste dagarna, ska dessutom testa att rida på tredelat bett någon dag, känns som man mest drar ihop honom på stången.. Annars så ska jag mest plugga i veckan, trist trist.. Även försöka fika med lite folk & skriva, lär gå sådär ;o Mina böcker från bokrean ska dessutom ev. komma i morgon! Men nu låter sova som en bra idé, återkommer efter lite sömn & kaffe imorgon!

Dagen quote:
Vän: snackar på om allt & inget.
Jag: Håll tyst eller tala!

Make perfect sence huh?