I just called to say...


hittar orden när jag egentligen vill att de ska gå vilse; snubblar över genialiska cliffhangers & vändningar & formuleringar när jag har miljoner andra saker som borde prioriteras. Kan inte låta bli att bära runt anteckningsblocket & skriva varenda infall. Bearbetar fortfarande drömmen som slog mig som en åskknall. Oförberedd & skakande. Fascinerande hur mycket en dröm kan riva upp, rasera. En dag ska jag skriva mig ifrån dig. En dag ska jag skriva vårt slut verkligt.

Kill your darlings, he said

jag avundas personer som hittar orden när inte jag gör det när jag egentligen borde avguda allt de skriver. Älska allt. Formuleringsproblem, skrivkramp, prestationsångest - jag har alla symptom men inte en enda diagnos. Kalla det va fan du vill. Det finns inga darlings att döda när alla ord är borta.

Jag lyssnar på Ani DiFranco och allt är precis som hon sjunger.
En dag ska jag skriva dig verklig. En dag ska jag skriva klart alla noveller som haft sin början i mitt anteckningblock.



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback