[före]
& jag väntar varje kväll på att Beatrice Potters illustrationer som täcker väggarna ska få liv & springa ut ur tavlorna, ut ur ramarna. Jag är frusen & har aldrig varit det innan - undrar om det beror på vanor eller ovanor eller bara för lite kärlek.

Du kommer sällan till ettan längre - kyssarna & möterna minskar i intensitet & jag undrar om det ska vara såhär. Du ser så skuldfull ut när du står i min hall med för stora drömmar & för små löften. En vän sade en gång att "när du förstår vad kärlek är, då kommer du också förstå varför vissa går under".

[under]
Vi har varit här innan - duggregn; regnpärlor i mitt hår, gräl på dina läppar. Om du bara sitter stilla löser sig allt, om du bara håller om mig så går det nog över. Trygghet är en känsla - trygghet är en flykt. Bryt, det finns inget vi, bryt - det finns inget manus. Bryt - det är över nu.

[efter]
Jag har fått höra av dina vänner att du aldrig stannar, aldrig packar upp. Att du alltid är på språng, alltid på flykt. Jag undrar varför du stannade hos mig, varför du packade upp. De säger att du aldrig är hemma i mer än tre månader och att du aldrig berättar, talar om det förflutna - var du varit eller vart du ska. Du kommer som en skugga och går som en skugga. Men jag vet att de inte vet allt. Du stannade hos mig. Du berättade om människorna, visade krigets ärr - inombords och omvärldens konflikter - berättade om skyttegravarna i Irak - de raserade husen i Sudan. Att aldrig veta, att tystnaden inte alltid är bra. Drömmarnas tortyr - kvävda skrik och oroliga tårar i ett sovrum som aldrig talat om annat än smeklust & kyssar. Du pratade om att alltid trycka av, aldrig stanna upp - att använda kameran som ett skydd mot omvärlden. Vi pratade bilder, minnen, ärr, du visar dina bästa bilder & vi tänkte bildtexter och såg pengar. Du hade fortfarande liv i din blick, jag försökte, jag försökte.

Jag grät när jag såg dina bilder i tidningen idag & din tomma, döda blick i byline-bilden.

Blackmores' Night - Now and Then