Jag beundrar hennes mod. Hon såg vad världen hade att erbjuda och hon sa: Nej, tack.

"Du vet var jag finns" av Rachel Cohn

Lista över böcker som jag äger (notera ordet äger), böcker som står i min bokhylla men som jag inte har läst trots att jag haft (nästan) all tid i världen. Alltså: Lisas litterära skämslista, dedicated to V, som tvingade mig.

1. Orhan Pamuk - Snö, hittad på bokrean -06 eller -07...
2. Steve Sem-Sandberg - De fattiga i Lodz, relativt ny bok som jag var snabb med att köpa, men som fått stå. Fy.
3. Melvin Burgess - Smack, importerad från England.. för typ tre år sedan..
4. Haruki Murakami - Fågeln som vrider upp världen, efterönskad present, för något år sedan..
5. Vibeke Olsson - Molnfri bombnatt, efter tretusen rekommendationer eller så... så bor den i min hylla i alla fall..
6. Carlos Ruiz Zafón - Vindens skugga

Notera att detta kanske är en fjärdedel av alla mina ägda, olästa böcker.. Tog de som fått mest uppmärksamhet under åren. Tycker det är ganska fascinerande... Att jag importerat, önskat & köpt böcker som flera år senare fortfarande står oläst.. Ska nog ha det som höst-projekt! Att läsa mina hyllor, det som jag inte läst tidigare.

Okej, tillbaka vid datorn. Lovade att slänga ut top 10 böcker eller någon sådan lista innan idag & får väl lov att hålla det löftet ;) Faaast gör lite annorlunda..

5 bra ungdomsboksförfattare:
Per Nilsson (grymma ungdomsböcker)
David Levithan (bra storys so far)
John Green (mest för Looking for Alaska)
Johanna Nilsson
Nick Hornby

10 bra ung-böcker:
Andrea Lundgren "I tunga vintrars mage"
Per Nilsson "Hjärtans Fröjd"
MoaLina Croall "Sen tar vi Berlin"
Joyce Carol Oates "Foxfire"
Björn Sortland "Alla har ett hungrigt hjärta"
Gabrielle Zevin "Jag minns inte varför jag älskar dig"
Jenny Han "Sommaren jag blev vacker"
Cohn & Levithan "Nick & Norahs oändliga låtlista"
Cornelia Funke "Bläck-serien"
Susanne Olofsdotter "Skanjaga"

Nytänk:
Stewart/Weisman/Brigg "Cathy-böckerna"
Ali Smith "Flicka möter pojke"

Mina topp-HBT-böcker:
Jim Grimsley "Dream Boy"
David Levithan "Ibland bara man måste"
Annika Ruth Persson "Du och jag, Marie Curie"
Katja Timgren "Det jag inte säger"
Ingrid Sandhagen "Den jag är" & "En av dem"
Marika Kolterjahn "I väntan på liv"
Lukas Moodysson "Fucking Åmål"

Så se till att läsa nu i sommarrusket ;) Lite tips från mig.

På framsidan möts vi av If found, call - följt av ett nummer. Vi anar redan att det rör sig om någons dagbok och aningarna förstärks av baksidetexten. Det är en dagbok. Cathys bok påminner inte om någon annan bok jag har läst. När man öppar den möts man av en plastficka - Em - here's the proof. Keep it safe. Cathy. & så sant som sagt, i plastfickan ligger bevismaterial till historien, visitkort, meddelande skrivet på servetter mm. Alla telefonnr/länkar mm i boken leder faktiskt någonvart. Ringer man numret på framsidan kommer man till telefonsvararen hos en vän till Cathy som behöver hjälp. Allt detta för att 'förverkliga' berättelsen och få läsaren att tänka till - vad är äkta & vad är fiktion? Cathy som är en sextonårig klottrande tjej har dessutom fyllt sidorna med klotter-illustrationer som relaterar till handligen - magnifikt. Lånade uppföljaren Cathys nyckel idag och ska läsa snart... Läs/kika på den - väldigt härligt och spännande format! Hoppas på att se mer sånt här för att bevisa att den fysiska boken är mer fysisk än någonsin ;)

Apropå låna; blev himlans glad över att Daniel Åbergs bok Vi har redan sagt hej då fanns inne, blev lite mindre glad tre bibliotikarier senare då ingen lyckats hitta boken. Fick en ursäkt och en gratis reservation. Inte första gången det händer - nya böcker cirkulerar ofta och befinner sig på konstiga (läs skyltnings-) ställen. Uppfann även ett nytt ord innan i samband med att jag visade syster yster utformningen av Cathys nyckel - fascivånande, för jag blir oftast fascinerad och förvånad på samma gång..

Ginnys rike av Philip Pullman
Ung tjej, Ginny, söker efter sina rötter och kommer fram till att hennes pappa utelämnat stora delar av hennes barndom. Väldigt vanligt tema, någonstans söker väl alla efter relationer och en egen identitet med hjälp av ens förflutna. Pullman har inte övertygat mig sedan serien om Lyra & guldkompassen... Ginnys rike är en bok som inte stannar kvar i tankarna särskilt länge.

Ibland bara man måste av David Levithan
Titeln förklarar sig bättre i sin engelska version; boy meets boy. Levithan (som skrev bedårande Nick and Norah... tillsammans med Rachel Cohn) skriver lika bra ensam. Trots att jag 'bara skulle läsa några kapitel' så fastnade jag helt och läste pärm till pärm. En bok som styrker att kärlek alltid är kärlek - oavsett vilken form eller kön den har. I boken möter vi Paul och Noah som går på samma skola, en skola som inte liknar något jag någonsin hört talas om. Det är en väldigt bra och mysig bok. Rekommenderas gånger tusen!

Ingen rädsla av Niklas Krog
Del I i serien om Turk och Ayla. Niklas Krog har skrivit en hisnande basket- och relationshistoria. I första delen möter vi Mattias, eller Turk som han kallas, en 'vanlig' svensk kille som spelar basket i Allvik. Vi möter även orädda, kaxiga Ayla som spelar i ett annat lag. De är totalt olika - och kanske är det vad som spelar roll när de börjar blänga på varandra efter matcher... Krog lyckas att fånga basketens intensitet, tempo på blad - att allt kan hända under 1,6 sekunder. Det är på många sätt adrenalinfylld läsning när man följer spelet. Alldaglig, jag älskar språket och attityden. Får mig att längta sjukt mycket efter basketen!

Turk & Ayla av Niklas Krog
Del II. Kärleksfronten trappas upp, basketmatcherna är lika adrenalinfyllda och tempospännande som tidigare. Härligare böcker, hade dock velat ha lite mer tempo i andra delar än basketen. Ser fram emot nästa del!

I skuggan av den randiga tigern av Sonya Harnett
Sonya Harnetts bok om den australienska ödemarken är ingenting som direkt övertygar mig. En ensam kille, Satchel, får syn på en konstig hund när han är ute och hugger ved. Han berättar för en vän som intresserar sig och konstaterar att han antagligen sett en tasmansk varg, en art som borde vara utdöd sedan flera hundra år sedan. Resten av historien går ut på att försöka få syn på det udda djuret igen. Jag lägger denna boken under kategorin 'böcker som man måste ta sig igenom för att hitta de bra' - ingen litterär utmaning som jag blev lovad. Tyckte den var ganska intetsägande på många sätt och många lösa stumpar som ingen direkt band ihop. Bra slut dock.

"Jag säger: Händer det här verkligen på riktigt? Och så som han ser på mig förstår jag att svaret är ja. Att det alltid har varit ja. I det ögonblicket känns det som om det inte finns något annat än det ordet. Allt som hände i somras, och alla andra somrar innan dess, har lett fram till det här.

Isabel mäter livet i antalet somrar hon har levt. För henne är det helt självklart allt händer ju på sommaren. Allt som är spännande, allt som är förtrollande och allt som betyder något. Vintern är bara en transportsträcka tillbaka till sommarhuset vid havet dit hon åker med familjen varje sommarlov. Dit kommer också bröderna Jeremiah och Conrad och deras mamma Susannah, som äger huset. Tillsammans tillbringar de två familjerna hela långa sommaren där, och för Isabel existerar inget alternativ.

Isabel älskar det slitna gamla strandhuset, alla knäppa traditioner som hon och killarna upprätthållit sedan de var små, och hon älskar framför allt det faktum att ingenting har förändrats sedan dess. Fram tills nu. För den här sommaren den här skimrande sommaren kommer saker att förändras. Redan när Isabel stiger ur bilen känner hon något i den salta luften. En ny känsla. Något vuxet, något ... hemligt. Och när krocken mellan nya aningar och minnen från förr trasslar till relationen mellan Isabel, Conrad och Jeremiah så står det klart de måste acceptera att de är framme vid en plats dit varje sommarstig hittills har lett."

Tipsad på Bokhora om denna boken, eftersom den är ny så har den varit hyfsad svår att få tag på. Men så häromdagen så äntligen fanns den inne och efter mycket trubbel och letande så fick den följa med ner i min tygkasse. Jag hade inte särskilt stora förväntningar då jag inte läst något av Jenny innan, men herregud så bra. Läste pärm till pärm på ett par timmar, helt uppslukad. Underbar story och jag ser verkligen fram emot att läsa Its not summer without you och We'll always have the summer som kommer bli de andra delarna i triologin om Isabel 'Belly'. Borde vara förbud mot att börja läsa triologier innan alla delar kommit ut, hade tvåan (på engelska) varit lite billigare hade jag kanske klickat hem den, väldigt lockad där ett tag... Som tur är har jag lite bättre på mina impulser att köpa böcker nu för tiden. I alla fall så är Sommaren jag blev vacker en bra bok som handlar om att växa upp, om hur människor förändras och hur olika vissa familjer är. Väldigt bra och läsvänligt skildrat. Jag satt som klistrad i alla fall. Lite rörigt i början kanske, med tanke på att det är en del flashbacks & det tog några kapitel innan jag lärde mig vad som var vad. Rekommenderar verkligen boken! Underbar läsning!

Okej att bloggen från början skapades för att snacka böcker, men ni får säga till om jag blir för tjatig ;) tanken är att jag ska blogga om de flesta böcker jag läser.. I går natt lästes Meg Rosoffs bok Justin Case och tidigare idag lästes Elina Hirvonen Vill inte minnas kan inte glömma.  Både måste jag säga är ganska medelmåttiga, treor. Det var ingenting som jag blev särskilt wow över eller bär med mig någon längre tid. Elinas bok var fin relationsmässigt, men vissa händelser hade jag velat ha mer djup i, det är en bok som mest snuddar på ytan. Men boken är ändå stark, står ändå hyfsat bra själv, även om jag sitter med en del osvarade frågor i slutet.

Justin Case var mer en mellow bok, vissa saker förstår jag inte och slutet kändes diffust och... oarbetat rent ut sagt. Inte alls som jag hade tänkt eller ens anat med tanke på handlingen. Storyn var bra, men språket var lite tunt. Halvbra.

Gissa vad jag gör om dagarna? ;)
www.boktipset.se

Det går mindre bra med mitt läsande av Tusen och en natt, den boken är lite som en mörk chokladkaka - den gör sig bäst i små bitar åt gången. Läser väldigt mycket ungdomsböcker under tiden, varje biblioteksbesök slutar med ca sju nya böcker. Detta är vad jag läst på sistone:

Tricks av Björn Sortland
"Vad gör man om man är en 16-årig kille som har en utbytesstudent som ser ut som Liv Tyler i Sagan om ringen boendes i källaren? Ingenting. I alla fall inte förrän det bara är några veckor kvar innan hon ska åka hem. Klasskompisen Ruth tipsar om att amerikanska tjejer vill bli utbjudna på middag. Med hjälp av Ruth utarbetas en plan. Det visar sig att goda råd i kärlek kan leda till de mest oväntade saker."

En tunn ungdomsbok - den har lite tendenser till att bli som Vad är det som är så skört... som jag skrev om i förra veckan - man kommer inte nära personerna, känner inte att man får någon relation till dem. Jag tycker även här att slutet känns oarbetat, även om det är lite 'öppet' så kunde det hintats lite mer. Känns lite barnslig eftersom killen ska vara 16 - men i många situationer känns han yngre och språket känns inte anpassat till den åldern.

Alla har ett hungrigt hjärta av Björn Sortland
"- Det var ett misstag. Sorry. Problemet är inte bara Katrine, säger jag.
- Nej, säger han. Det är väl det som är problemet. Men det är väl ingen idé att snacka mer om det. Eftersom du säger att det var ett misstag, menar jag.
- Nej ... säger jag, och är förvirrad. Är han smartare än jag, har han fattat hela grejen? Eller vad är det?
- Jag tycker om att köra, säger Erik. Då slipper jag tänka. Kan jag köra dig någonstans? Eller ska vi bara åka en liten sväng?
- Jag vill egentligen till Oslo, säger jag utan att låta orden passera hjärnan.
Hade det inte varit för att jag är så jävla rädd för det jag snart måste berätta för honom så hade jag frågat honom om ... nej."

Efter att ha läst två andra böcker av Björn så var jag skeptiskt. En författare med priser bakom sig, som lovordats av många andra... först här lyckas jag hitta hans storhet. Alla har ett hungrigt hjärta är en bok där man faktiskt kommer nära huvudpersonen, det är samtidigt en roman som jag tror att en del kan relatera till och känna igen sig i. Språket är lite svävande härligt - man kommer tillräckligt nära för gissningar, men håller ändå en viss distans till karaktärerna. Härlig bok!

Den tatuerade fjärilen av Philip Pullman
"Chris träffar för första gången flickan, som han skulle komma att döda, en varm natt i juni. Jenny, som flickan heter, fyller hans liv med mening igen. Detsamma gör han med hennes. Men saker och ting går inte riktigt som de gör i berättelser med lyckliga slut."

Jag tyckte det var lite Per Nilsson-stuk över boken, kan inte riktigt förklara men berättandet, någonting med det. Jag nästintill älskade han serie Den mörka materian även om Guldkompassen (första delen) lätt var bäst. I min mening är Den tatuerade fjärilen lite lätt oskriven. Jag känner mig krävande, men hade gärna sett mer av hans tidigare stil. Boken har alla förutsättningar för att bli bra, men storyn djupnar inte tillräckligt mycket för min smak. Vet inte hur mycket det är översättarens fel - vissa meningar känns lite klumpiga.

Katherine Heigl som Stephanie Plum, Daniel Sunjata som Ranger.. Jag känner ännu en katastrofartad bok-blir-film-händelse. Inte nog med Twilight. När Hollywood kastar in en irlänsk skådis som ska spela italiensk snut så börjar jag undra om casting crew har ägnat rollbeskrivningarna någon större uppmärksamhet... Jag kommer bli jävligt besviken om de fuckar upp denna filmen som jag har väntat på i säkert.. sju år snart. Vad fan snackar jag om? Janet Evanovichs hittills sexton böcker långa serie blir film! Bok nummer ett filmas under samma namn, One for the money. Jag har tidigare skrivit om prisjägaren Stephanie Plum. Vad gör man när böcker man älskar slaktas sönder som filmer? Jag verkar i alla fall inte vara ensam om att ifrågasätta rollsättningen.. Ska bli spännande att se vad som blir första trailern, även om jag undrar vad fan folk sysslar med ibland...

Kunde inte sova inatt heller, så jag läste ett par böcker ist:

Svårtläst av Åsa Ericsdotter
'Om en kvinna som slits mellan behovet av att vara ensam och önskan om två namn på dörren; en berättelse om den starka längtan efter att leva med någon och samtidigt den omedelbara och nästan tvångsmässiga viljan att fly undan.  Plötsligt finns mannen som stannar på morgonen och kokar gröt i stället för att ge sig av, som antyder att det finns en fortsättning. Men hon gör sig onåbar, stänger av telefonen och åker till Arlanda och tar första bästa plan utomlands, låser in sig i ensamheten och träffar andra män utan att vara riktigt närvarande, är oförmögen att välja.'

Åsa skildrar med sin dekonstruerande, rytmiskt poetiska prosa svårigheten med närheten. Och jag tror att jag förstår, men det är diffust, som Åsas böcker oftast är. Jag är inte så bra på att se helheten, är inte så bra på att läsa hennes genre. Men det är välskrivet & stilfullt.  


Vad är så skört att det bryts om du säger dess namn? av Björn Sortland
'Kärleken ska vara en början. På Livet. Den ska vara längtan och hopp och självlysande bilder av framtiden. Speciellt som man är 19 år och kär för första gången. När Markus förälskar sig i Ingrid blir kärleken vägen mot slutet. För Ingrid är sjuk, och hon blir allt sämre i takt med att förhållandet djupnar. Deras framtidsbild blir en enda, och det är döden.'

Björns stil är enkel och svävande, men jag vill komma närmre, vill se, känna. Vill få känslan av vilka personerna är - stilen är för distansierad för mig, jag vill lära känna. Tyvärr så djupnar aldrig romanen och jag tror, vill tro, att Björn hade kunnat prestera mer - distans är inte bra för denna typen av böcker kan jag känna. Slutet kändes oarbetat, nästintill abrupt. En bok där jag ville ha mer än jag fick.


Nick & Norahs oändliga låtlista av David Levithan och Rachel Cohn

'Nick:
Jag vet precis vad som kommer att hända och jag vet att jag måste göra någonting – vad som helst – för att förhindra det. Så jag, den halvtrista basisten i det halvdåliga queercorebandet, vänder mig till tjejen i flanell som jag inte ens känner och säger: ”Jag fattar att det här kommer att låta konstigt, men skulle du ha någonting emot att vara min flickvän de närmaste fem minuterna?”

Norah:
Hon kommer rakt emot mig. Nej nej NEEEEEEEEEEEJ. Herregud, jag gör vad som helst för att hon inte ska känna igen mig och börja prata med mig. Pojkvän till undsättning! Jag besvarar icke-bögens fråga genom att lägga handen om hans nacke och trycka hans ansikte mot mitt.
En natt i New York. Nicks och Norah möts vid midnatt och sedan korsas deras vägar igen och igen. Musik, dans och hångel på de mest besynnerliga ställen gör natten näst intill oändlig.'

Ett ord räcker: fulländad.
Herregud, tempot! Från första sidan naglas jag fast och vill bara fortsätta fortsätta fortsätta. En underbar bok som utspelar sig under en natt och där Nick och Norah har vartannat kapitel var på sig att berätta. Det är vackert, intensivt och läskigt nära perfekt. En underbar avslutning på en ganska hemsk natt. Boken rekommenderas mycket!

Hon är en dubbelnatur, skör som äggskal, hård som betong. Kan ha ångest i timmar över en repa på bilen. Kan med lätthet köra över någon som hon tycker förtjänar det. Francy är hustru, mor och maffiaboss. Ingen helt enkel kombination. Men hon uppfostrades till att ta över familjens brottsimperium och har sin egen hederskodex. Problemen med att vara en god mor och ge sina barn ett vanligt liv samtidigt som hon basar över en av Stockholms främsta illegala organisationer ställs på sin spets, när hon blir indragen i ett fullskaligt maffiakrig som både kräver all hennes uppmärksamhet och utgör ett livsfarligt hot mot hennes familj.

Amanda Lind, pseudonym för Johanna Nilsson - en utav mina favoritförfattare, har skrivit en gangsterroman. Jag hade kunnat skriva en halv uppsats (okej, en hel) med diskussion kring att skriva under pseudonym men ändå vara helt öppen med vem man är. Jag kanske förstår en liten bit av det, en liten pyttedel i så fall. Att skriva om en gangsterdrottning, mor & hustru är säkert ingen lätt sak, men jag är faktiskt lite besviken - vilket är en ny känsla när det gäller Johannas böcker. Det hakar upp sig lite, personerna 'känns' inte, de beskrivs men gestaltas inte. Även om boken fyllde ialla fall mig med en del känslor - vissa scener vad nästintill otäckt beskrivande för mig som är ovan vid den typer av scener (mestadels tortyr). Men Johanna/Amanda mjuknar på vissa plan och trots den hårda masken är det en mjuk och väldigt mänsklig kvinna där under. & trots den lilla besvikelsen ser jag fram emot de andra delarna, även om jag hoppas att Johanna kan utvecklas som Amanda och gestalta mer. Såsom hennes SOS från mänskligheten lämnade mig med ont i magen gör Francys evangelium det också, för visst är det mänskligt & nära - bara lite grövre, ibland för grovt för min smak. En bok som borde läsas och reflekteras över, liksom många av hennes andra böcker.

Råkade ha mer pengar än jag trott, så idag för att dämpa lite ångest tröstshoppade jag lite böcker. Egentligen skulle jag bara (känner ni igen den meningen? ;o) ha Evanovichs nya Sizzling Sixteen, har jag liksom alla andra femton böcker måste jag ju ha denna också, eller? Sedan råkade det ju finnas kampanjen 3-pocket-för-99kr... Hur många gånger ska jag falla för den? Jag som egentligen inte ens gillar pocket... Men det blev tre stycken i alla fall, impulsköp, sådana som finns på min 'vill läsa lista' på boktipset; Nick & Norahs oändliga låtlista, Vad är så skört att det bryts om du säger dess namn? samt Borta bäst. Har länge kikat på Björn Sotlands böcker - och Vad är så skört... verkar vara bra, läste även en rec på Nick & Norah som fick mig nyfiken. Borta bra är faktiskt mest för att jag är sugen att lyssna på Kadefors när hon kommer hit till bibblan :) Lite fattigare, lite lyckligare.

Handlingen beskrev jag i det långa inlägget under detta ;) lite som jag skrev i början av förra inlägget; Bläck-serien är absolut ingen barnsligt enkel serie att läsa, mycket namn, platser och annat att hålla reda på. Uppdelningen är bra - kapitlena är hyfsat korta vilket jag gillar och varje kapitel inleds med ett citat från en annan barn - eller ungdomsbok. Totalt finns det hundrafyrtiotre citat i böckerna, även om många böcker nämns flera gånger, bland citaten hittar vi bland annat många Lindgrenböcker och C.S Lewis, men även citat från 'vuxenlitteratur' förekommer, bland annat Tidsresenärens Hustru. Citaten hör ihop med lite vad som händer i kapitlet och blir en "extra krydda". Jag tyckte det var en väldigt mysig serie, gillade bläckvärlden väldigt mycket, kan säga att jag knappt var kontaktbar under läsningen. Kan verkligen rekommendera serien till ungdomar, tror dock att åldern som finns som rek hos bokhandeln (12-15 år) är lite för tunn, hade hellre satt högre ålder då det trots allt är tjocka böcker med en ibland komplicerad handling - även om det är lättvända böcker.

Supersöta böcker helt enkelt :)

-varning för spoiler- - bara en "kort" sammanfattning, hade blivit alldeles för långt & ni hade dött innan ni läst klart allt om jag hade skrivit allt jag ville, tyvärr hamnar lite utanför-

Att kalla bläck-triologin för barnböcker är att underskatta Cornelia kan jag tycka, redan i den första boken, Bläckhjärta, löper historien vidare och vidgar sig över nästan sexhundra sidor. Hon referrerar till fyrtio andra böcker, mycket barn- & ungdom men även vuxenböcker. Även handligen kan jag tycka är för tjock och tung för att befinna sig bland barnböckerna; boken Bläckhjärta tar sin början med Mo och Meggie. Mo är bokbindare, han jobbar med att ge böckerna nya kläder, räddar dem från sjukdom och ålderdom. Meggie är hans dotter, en boktokig tolvåring som älskar böcker lika mycket som sin far. En natt när Meggie vaknar till och kollar ut genom fönstret ser hon en skum figur stå ute på gårdsplanen, rädd går hon in till Mo som genast känner igen figuren - eller Sotfinger som han heter. Men vem är den mystiska figuren? Meggie kan inte förstå att det är början till ett massivt äventyr som väntar på henne när hon tjuvlyssnar på sin far när han pratar med Sotfinger, en mäktig bok nämns, likaså en man vid namn Capricorn. Men det Meggie reagerar på mest är det namn som Sotfinger kallas hennes far för; Trolltunga. Och hon blir även mer och mer nyfiken på hur hennes far känner denna mystiska figuren. Det blir ett äventyr som för Meggie till hennes moster Elinor, en bokälskare med ett imponerande bibliotek, men äventyret för henne till otäcka & mörka fängelsehålor i en helt annan värld... Hennes pappa kan nämligen läsa böckernas karaktärer verkliga... & Meggie får äntligen reda på vad som egentligen hände när hennes mamma försvann när Meggie endast var tre år gammal. Tillsammans söker de upp bokens författare, Fenoglio för att hoppas på att han har ett exemplar av boken i sin ägo...

I Bläckmagi möter vi återigen Meggie, Mo, Resa, Svarte Prinsen och Sotfinger, men även Farid, en pojke som Mo "Trolltunga"  råkade läsa fram ur Tusen och en natt. Farid, en ökenpojke, söker sig snabbt till Sotfinger som i sin berättelse är den bästa elddansaren i Bläckvärlden, för att lära sig eldens konst. Sotfinger är inte alls nöjd med att vara i Mos värld utan vill tillbaka till sin berättelse igen och lyckas komma över boken som han kommer ifrån - det enda exemplaret som fortfarande finns. Han lyckas hitta Orfeus som sägs kunna läsa tillbaka karaktärer till sina berättelser och Läsaren går med på att läsa tillbaka Sotfinger och Farid. Orfeus läser dock bara tillbaka Sotfinger och lämnar avsiktligt Farid ensam kvar i fel värld. Arg och besviken söker Farid upp Meggie, som ärvt sin pappas gåva, för att be henne om hjälp - men hennes ultimatum är båda eller ingen alls. De hamnar i bläckvärlden bägge två och börjar med att försöka leta reda på Sotfinger. I denna världen lyssnar elden, den dansar och lyder både Sotfinger och Farid bättre än i den andra världen, vilket visar sig bli räddningen för alla många gånger. Fenoglio har också blivit inläst i sin berättelse och jobbar för fullt med att skriva låtar och gycklartexter till folket - en av dem är mycket populära, nämligen de om Nötskrikan, en rövare som vågar sätta sig emot och döda de pansarklädda. Ganska snart utfärdas en stor belöning för denna mannen, som knappt någon anar vem det är... Lika snart dyker Mo och Resa också upp i Bläckvärlden, lästa dit av samme man som läste dit Sotfinger. Men vilka roller ska de spela i den "nya" världen?

Bläckdöd är den sista boken i triologin och den tjockaste. Nötskrikan härjar i skogarna och belöningen för honom stiger och stiger, samtidigt som Meggie, Mo och Resa har gömt undan sig i en liten gård, bortglömd för längesedan av de flesta. Men Bläckvärlden måste en gång för alla befrias från odödliga, tyranniska ledare och de måste slåss för rättvisa. Frågan är: klarar Nötskrikan detta? Sotfinger står vid hans sida, kysst av döden, kysst av de vita fruarna har han återvänt för att hjälpa den som hämtade tillbaka honom - Nötskrikan. Farid följer Sotfinger fortfarande som en skugga och är vid detta laget nästan lika skicklig på att hantera eldens flammor som Sotfinger själv. En slutlig strid måste ske - men vem skriver en berättelse som valt att fortsätta berätta av sig själv? Vem håller i trådarna?

"Pappa säger att vi räddar liv.
Han säger att om vi inte bodde här, skulle en massa människor redan ha kört upp på bron. Jag fattar vad han menar. Nu rammar de först vårt hus och blir bara skadade, de dör inte."

Hon är femton år och bor i ett skraltigt hus vid en kurva så snäv, att det ibland händer att bilar kraschar rakt in i deras fasad. Men det är bättre än om de fortsätter på vägen, för den tar nämligen slut abrupt med en halvbyggd bro - inga skyltar, inga varningar, utan bara ett fritt fall rakt ner i vattnet. Under åren har det kraschat in en del bilar i huset, ofta stannar förarna på familjens soffa i ett par dagar innan de kan köra vidare igen. Familjen är van, de har låtit upprätta en riskzon, det vill säga den del av huset där bilarna oftast kraschar är omöblerad och där får man inte vistas. På kvällarna brukar hon gå till den halva bron - iaktta andra sidan & floden & ljusen. Fantisera om framtiden. En natt när hon smyger hem från den halva bron ser hon att någon har kraschat in i huset. En ung kille.

-
Pappa säger att vi räddar liv är en kort, men fin berättelse om en tjej som försöker växa upp. Om insikten kring vad som händer runt omkring - och med en dröm som blir lite verklighet, för hon har ju faktiskt fantiserat om hur en kille kör in i deras hus. Men boken handlar också om fördomar, att inte döma en människa förrän man vet vad som döljer sig bakom motiven, bakom foget. En väldigt egen, poetisk och fänslande bok. Jag föll mest för namnet och för beskrivningen & för innehållet, när jag kom dit. Ett vackert skildrat öde, jag måste bara älska miljöerna och personerna & det är med stor inlevelse och känsla som författaren har skrivit.

Till de flestas lycka, hoppas jag, är Nick Hornby tillbaka. Alltså den personen som gav oss en av de bästa relations- & musikskildringarna någonsin i High Fidelity. Efter en del tveksamma böcker så har han hittat tillbaka till musiken & ger oss det i den "nya" boken Juliet, Naked.

Samma titel som boken har skivan som får det långa förhållandet mellan Annie & Duncan att ta slut. Duncan har nämligen en näst intill sjuklig besatthet av singer/songwritern, Tucker Crowe, som gav ut en av de bästa göra slut-skivan under 80-talet & som sedan försvann under en turné. Under 20 år har ingen hört ett enda livstecken från honom - men så en dag släpps Juliet, Naked, en akustisk version av hans bästa skiva. Annie som har följt Duncan över halva England för att han ska 'gå i Crowes fotspår' - hon har till och med tagit ett foto på honom när han står på toaletten på rockklubben där Crowe sågs senast. Varenda semester är lagt för att försöka förstå vad som hände & varför Crowe drog sig undan. När albumet anländer till deras hus & Annie råkar lyssna på det först blir det ett ramaskri & de slutar i stort sett att prata med varandra & senare flyttar de isär. Duncan hyllar albumet medan Annie inte alls gillar det - och skriver varsin recension av det. Recensionerna läggs ut på en av Crowes fansites & ganska snart mailar någon tillbaka till Annie och håller helt med hennes sågning. Det är bara ett frågetecken - är det Crowe själv som mailar till henne?

Detta är Nick när han är som bäst - personerna är perfekta och relationen till musiken är nära. Han skriver så förbaskat bra om musik - lagom relaterat och lägger vikten vid det som spelar roll. Det är intressant & bra - relationen är bra fångad och intresset av Crowe och hans frånvaro gör att man gärna fortsätter att läsa. En varm, relationsskildrande & bra bok som rekommenderas :)

Hunter S. Thompsons "Fear & Loathing in Las Vegas" är en ganska självklar kulturklassiker. Thompson var en av männen som skapade & framförallt använde sig av gonzojournalistik, det vill säga att skriva under påverkan av droger/alkohol (oftast hallucinogena). Boken är en hisnande färd genom Amerika på jakt efter the american dream. Tillsammans med hans advokat, som inte är särskilt mentalt stabil, så åker Thompson för att bevaka ett motorcykeltävling. Men det dröjer inte länge förrän de har siktet inställt på något helt annat & med en bil fullastad med diverse droger åker de för att utforska den amerikanska drömmen.

Fear & Loathing in Las Vegas filmatiserades även 1998.

En smått avskräckande bok, galen i alla dess former, men även vacker. En historia om ett mål, en längtan starkare än orkaner & försöken att hitta the american dream. En psykadelisk & tidvis skrämmande bok om drogers verkningar & biverkningar - all galenskap som de kan forma en människa till. Det sägs att detta är boken där Thompson gör upp med hippierörelsen & försöker finna lyckan i ett USA som är svårt skakat efter Vietnamkriget. Det är en bra, nästintill genialiskt förvirrande historia som jag inte gärna la ifrån mig - även om jag ibland önskade att jag skulle ha slutat läsa. Rek. till unga vuxna - en bit kulturhistoria som man inte bör missa!

Läser Hornbys Juliet, Naked igen, underbar bok när man har bytt språk & kommit in i handlingen. Gillar när Nick skriver om musik, relationer, allt är så realistiskt och välkomponerat, han är en fantastisk författare. Ska försöka läsa ut den ikväll, går mycket bättre med hans vardagliga engelska gentemot Gutersons avancerade språk i Snow falling on cedars - jag har inte gett upp hoppet för gott! Jag bara... pausar, läser enklare böcker för att komma in i språket (notis; har inte behövt slå upp ett enda ord hittills i Juliet, Naked). Jag har slarvat med kommentarer på de senaste böckerna jag läst, bloggat lite löst om dem under sajten boktipset, men det har hänt så mycket på sistone att jag inte riktigt får tiden och orken att gå hand i hand.

Känner att detta inlägg kommer att sluta som en wall of text, men jag är full av ord & har ingen att diskutera med, så jag gör det här. En av mina favoriter, Johanna Nilsson har skrivit en maffiabok under pseudonymen Amanda Lind, Francys evangelium. Boken handlar om Francy, maffiaboss, hustru och mor - hur kombinerar man det? Jag funderar själv mest över Johannas val att skriva under taget namn, hon säger själv på sin blogg att hon valt att göra det för att visa att hon skriver under en annan genre. Själv kan jag känna att det är en utmaning att hitta sina favoritförfattare när de skriver under andra namn - ta bara Johan Bergström som exempel, en man som lurade alla (förlag, recensenter, alla) med sin roman Barfota. Till sitt försvar skrev han att "en pseudonym är en provokation mot det parasitära förhållande som i dag råder mellan förlag och media. Men skymmer inte denna nya författarroll textens levande kropp, de nakna orden - oberoende av vem som skrivit dem? Dessa tankar var en huvudorsak till varför jag valde att publicera Barfota under pseudonym." (GP 2005-06-21).

Jag förstår Johans ord, många av de böckerna jag läser är av samma författare, jag bevakar, förhandsbokar och köper böcker utan att tänka efter för att det är någon av mina favoriter som kommer ut med nytt. Borde inte alla böcker få samma chanser? Är dock skeptisk till folk som "ger upp" sina pseudonymer - låt folk ha nöjet att spekulera (dock inte på Kepler-nivå, tack) och jämföra - det är en triumf att hitta sina favoriter när de gömmer sig bakom andra namn och personer.